Ett väsen från en annan tid

De finns än idag, vi måste bara veta vad vi tittar efter...

Denna sommar har varit höjdpunkten än så länge för mig och Cappe, på alla plan.
Vår relation har fördjupats och han har utvecklats nått enormt i ridningen.
Vi har funnit en helt ny kommunikation och våra känslor inför varandra har djupnat.

Varje dag ser jag bilden klarare och klarare över vem han egentligen är.
Birgitta sa något på senaste kursen "man kan se att han vet något mer" och jag har verkligen insett nu vad hon menar.

Min ponny är inte längre min ponny utan han har verkligen förvandlats till något helt annat.
Och han rör min själ längst in på djupet.

De senaste dagarna när jag ridit har han varit helt sjukt fin.
Tänk när vi i förrgår gjorde skolgalopp-skolhalt-skolgalopp genom att jag bara tänkte.
Han klämde in rena byten och han trampade så himla bra i skolskritten.
Ju svårare det bli ju lyckligare blir han, jag kan riktig känna hur han vill visa mig allt han kan nu.
Att han är redo!

Drömde här om natten att vi skulle träna byten.
Red upp på medellinjen i ett ridhus och han började göra byten i varje.
Sedan stannade han och vände sig om tittade på mig och sa "detta är varför jag inte vill göra vanliga byten, det är för enkelt!"
Och det kanske är så ibland att vi inte riktigt vågar göra det svåra av rädsla att misslyckas.
Jag vet så väl att han kan så mycket mer än det jag fått se, han ger mig ständigt nya små hintar.
Vår resa handlar inte om honom utan det är jag som ska utvecklas och hänga med.
När jag är redo tar han med mig på nästa steg i vår utbildning.
Och det handlar inte bara om att vara redo tekniskt utan allt ligger mycket djupare, på ett helt annat plan.

Sedan Prickig kom ser jag Cappe varje dag i hagen på ett helt nytt sätt, jag ser att han är något mer än jag egentligen kan förstå.
Jag ser hur han ligger ett steg före, vet vad som skall hända och gör allt i sin makt för att allt ska bli det bästa möjliga.
Jag ser Cappe med helt andra ögon idag, även om jag alltid vetat...

Jag minns ibland den där dagen då jag trodde att jag skulle förlora Nokke...
Hur det var Cappe som kom upp till grinden, när jag kom med bilen, för att hämta mig.
Hur hela hans väsen skrek att jag måste skynda mig och paniken jag kände när jag väl fattade vad han menade. Det var denna dag jag för första gången förstod vad han egentligen var, en ENHÖRNING!