Åt rätt håll

Imorse när jag och Husse gick ner till betet för att ge Cappe medicin möttes vi av en glad ponny som kom i full galopp!
Så himla skönt.
Han höll ögat öppet och såg nöjd ut.
Men så klart har han fortfarande väldigt ont.
Nu när svullnaden har lagt sig lite så kan man hur stort område av horhinnan som blivit påverkat.
Usch, vill inte ens tänka på hur det känns.
Vet hur obehagligt jag tycker det är att bara ha en ögonfrans i ögat och mins hur ont Husse hade efter sin ögonoperation.

När jag sedan skulle ge medicinen i ögat knep han ihop det, men jag känner mig glad att han höll det öppet när han kom galopperandes och att svullnaden lagt sig lite.
Nu blir det smärtstillande några dagar, tur jag hade kvar nästan allt som veterinären skrev ut till Prickig när han gjorde illa benet. För nu slapp jag betala för den medicinen också.
Det är verkligen dyrt med veterinär och nu har det varit lite väl tätt här på slutet tycker jag.
Med det är tur att de finns och tjejen som kom ut igår var super gullig och trevlig.

Nä nu får det vara slut med hästar som gör sig illa, behöver verkligen komma igång med konditionsträningen på dem så de blir lite smalare om sina magar.
Båda har svullit en del i sommar *fniss*

Nu har ju Husse sprungit klart alla sin lopp för i år också, så då kanske han kan följa med ut som dragplåster åt oss.
Mycket lättare att springa tycker pojkarna om någon annan springer bredvid.
Och matte, ja hon måste ju sitta på ryggen *visslar*

Ha en jätte skön helg nu allihopa!
Själv ska jag ta hand om min djur, måla en hel massa i huset, försöka bygga klart grillplatsen och plocka svamp.
På lördag morgon kommer dessutom hovslagaren och verkar lite långa sommarhovar.
Kommer bli en toppen helg detta! 

And here we go again...

Lilla Cappe, inte lätt att ha ont i ögat.
Inte heller lätt för matte att fläta pannluggen när ponny vill ut i hagen.

Lilla stackars Cappe, nu var det dags igen.
Igår kväll när jag gick ner till hästarna för att titta till dem en sista gång inför natten så såg jag redan när de kom gåendes mot mig över betet att det var något som inte stämde.

Det är lustigt egentligen att man bara av att se sin flock komma gåendes i hagen, på hundra meters avstånd, i ljuset från en pannlampa, kan se att något är fel.
Se det i hur de rör sig, hur de förhåller sig till varandra och den känsla de förmedlar när de kommer gåendes.

De kom fram och käkade morot.
Jag såg att ingen var halt och att ingen verkade må dåligt, skönt.
Men sedan såg jag det, det som gett mig känslan av att något var tokigt, Cappes vänstra öga var igensvullet och rann.

Ledde upp honom till stallet och sköljde rent ögat.
Det var väldigt svullet och det syntes att det gjorde ont.
Tog in de andra hästarna och ringde veterinären.
Dock fick jag inget svar, ringde 12ggr mellan kl 22.00-00.30 och inte en endaste gång kopplades samtalet vidare till jourhavande veterinär.
Så jag gjorde klar hästarna för natten och de fick sova inne.
Klappade Cappe och frågade om han stod ut tills morgonen.
Det gick bra sa han och ställde sig för att sova.

Så imorse ringde jag veterinären på deras vanliga öppettid och de kom sedan vid lunch.
Cappe blev så glad när veterinären komma dels för att få hjälp med det onda men inte minst för att äntligen få komma ut på betet igen.
Veterinären färgade in ögat och vi såg ett ganska stort sår på hornhinnan över det gamla ärret.
Det var som att den gamla skadan gått upp på nytt, antagligen av att han har fått in något i ögat.

Så nu blir det smärtstillande i 5 dagar samt salva i ögat i 10-14 dagar.
Tur han är så snäll att behandla Cappe, så det kommer gå bra.
Nu hoppas jag bara att läkningen kommer gå lika fint.

Känns väldigt bra att se att när det händer sådana här grejer så litar Cappe verkligen på mig.
Veterinären kunde undersöka ögat, trotts att det var väldigt svullet och ont, helt utan lugnande.
Så stolt över min kille!

Ibland kan lite göra stor skillnad

Gårdsarbetet fortsätter.
I förrgår var en jobbig dag, både jag och Tomas var riktigt trötta men att då göra något som ger energi är faktiskt att rekommendera.
Efter jobbet åkte vi direkt till Åkerigrus och köpte en släpvagn 8/16 grus.
Stannade på pizzerian på vägen hem och köpte med varsin sallad och sedan direkt hem och hoppa i arbetskläderna.

Nu när gårdsplanen blivit så fin med allt stenmjöl så behövde vi även snygga till utanför bron.
Ett område som jag tycker har sett för hemskt ut.
Så vi skottade, krattade och la ut duk och sedan fyllde vi på med nytt, vackert grus.
J*vlar va snyggt det blev.
En otroligt stor skillnad.

Det blev så fint att vi helt glömde bort hur trötta vi egentligen var.
Att få fixa med dessa små pusselbitar på gården nu när det flesta stora är klara är så himla roligt.
För det är ofta det lilla som gör störst skillnad.

När vi var klara med gruset gick vi ner i hagen och myste med hästarna.
Cappe hade lyckats göra sig illa på insidan av knät och blödde en del.
Så upp med honom till stallet för lite sårvård.

Oj så glad han blev.
Muddrade mig och Tomas hela vägen upp till stallet efter morötter och var så himla mysig.
Efter att ha tvättat benet kunde jag konstatera att det bara var huden och lite "kött" som blivit skadat.
Inga djupa jack eller sticksår, skönt.

Så vi tvättade rent ordentligt och smörjde in såret.

Sedan gjorde jag och Tomas kväll.
Hade tänkt att vi skulle få en tidig kväl och i våra mått mätt blev det nog det också.
Vid 21-tiden var vi klara med allt, då kröp vi ned i sängen, åt våran köpta sallad och tittade på film.
Så mysigt.
En riktigt bra dag, trotts att vi kände oss så trötta från början.

Våga släppa kontrollen

Jag tror det svåraste för oss människor är att våga släppa på vårt kontrollbehov.
Alla har vi det mer eller mindre.
Att våga släppa på detta kontrollbehov när vi är med hästen tycker jag är viktigt, på flera plan.

I söndags råkade jag se en tränare i ungefär 20sek som väckte funderingar inom detta område med kontroll.
Så det jag tänkte skriver om nu har absolut inget med denna tränare att göra, vet inget om hen och har ingen uppfattning.
Men det som utspelade sig under de 20sek jag tittade fick fart på mina tankar om vårt behov av att kontrollera de olika situationen vi hamnar i och hur vi gör för att se till att vi har kontroll i förväg.

När jag kom in i ridhuset satt en ryttare på en islandshäst i halt efter fyrkantsspåret.
Tränaren stod i mitten och instruerade ryttaren att röra på sig i sadeln.
"Hästen ska lära sig stå still och vänta på dig" var tränarens ord.
Så som jag tolkade övningen så skulle hästen lära sig stå still, trots att ryttaren hoppade runt i sadeln, tills dess den fick instruktioner att börja gå igen.

Jag såg aldrig när de började skritta, så jag vet inte alls vad efterföljande instruktioner var, utan allt jag såg var dessa 20sek.

Men lösryckt ut sitt sammanhang fick det mig att börja fundera.
Om nu övningen gick ut på det som den såg ut att gå ut på; lära hästen att stå still, oavsett vad ryttaren gör, tills dess den får andra instruktioner.
Är det verkligen något vi vill lära våra hästar?
Spontant skulle nog svaret vara ja från de flesta, det skulle göra vår samvaro med hästen så mycket enklare.
Tänker bara på alla uppsittningar som görs dagligen.
Men vill vi göra det på detta sätt?
Desensibilisera hästen till att sluta lyssna på vår kropp.
Hur ska vi sedan kunna läsa av hästen, hur ska hästen kunna läsa av oss?
Hur ska hästen kunna förmedla om vi som ryttare gör något tokigt, sitter snett, är i otakt mm. när den precis blivit lärd att just ignorera detta.
Känns för mig som om man plockar bort en grundsten för kommunikation. 

Nä, lär hästen istället att förstå sin roll i sammanhanget och hästen kommer själv välja att stå still tills ni båda är redo.
Hästar vill samarbeta, de vill göra rätt.
Men minst lika viktigt är det att vi tar ansvar för våran egen kropp när vi sitter till häst.
Det är inte hästens jobb att ta hand om oss.
Den ska inte lära sig stå ut med våra misslyckanden utan vi ska göra vårt yttersta för att inte sätta hästen i sådana situationer.

Så låt hästen få tala om för oss när vi gör "fel" så vi får en chans att ändra oss.
Hur ska vi annars veta..? 

En dag att minnas

Vaknade igår till Nokke-väder.
Nokke-väder är när solen skiner som guld i ett höstfärgat landskap.
Luften är klar, himlen är blå och löven lyser gula på träden.
På kvällen när solen sedan ska gå ned fylls himlen av den vackraste av solnedgångar, allt skimrar i guld och ev. moln på himlen har vackra guldkanter.

Det var detta väder som Nokke valde på den dagen han gick vidare tillsammans med solens sista strålar i en fantastisk solnedgång och samma väder har det varit sedan dess den 25:e september.
Nokke var guld på alla tänkbara sätt, så det är klart att han valde att gå vidare från jorden just den dagen då även jorden var klädd i guldskimmer.

Att få vakna till detta väder är en känsla svår att beskriva. 

Söndagen blev helt underbar.
Först hade jag härliga lektioner i Timrå.
Sedan åkte jag hem och fick en massa gårdsarbete och målning klart.
Sedan red jag världens finaste pojkar.
Cappe bjöd på en massa galopp.
Galoppslutor, byten och "hopp". (Hopp är misslyckade byten *skrattar*)

Prickig började sitt pass rätt ofokuserat.
Eller egentligen var han jätte fokuserad men på tusen saker samtidigt *fniss*
Då åkte jag bara runt och försöker rida en övning vi kan väl, utan krav och som är lätt för honom att göra även om han tittar på annat och har tankarna på annat håll.
Så vi red timglasset och efter kanske 10min var fokuset tillbaka på plats. 
Då bjöd han på samlad trav och galoppanslag.
Så fin!

Sedan kom mina fina vänner och vi tände marschaller och mindes vår Nokke.
Finns inte ord i välden att beskriva vad han betydde för oss.
Men mina fina vänner och Tomas hade ändå lyckats och gjort denna fantastiska namntavla till hans minne.
Så fin!
Nu ska den få hänga i stallet tillsammans med de andra minnena.

Så det blev en helt fantastisk söndag tillsammans med fina vänner, underbara hästar och världens bästa Nokke!

Älskar dig, nu och för alltid!

Idag är det 3 år sedan...
Saknar dig varje dag men din själ värmer mitt inre.
Solen skiner som guld idag, det gör den alltid denna dag, precis som den kvällen du gick vidare.
Guld var din färg, på alla sätt <3

En dag kommer vi galoppera igen, tillsammans på evigt gröna ängar.
Fram tills den dagen ska jag försöka vara den där fina människan som du visade mig fanns här inne.
Din kunskap bär jag alltid med mig.
Älskar dig Nokkis, nu och för alltid.
En dag är det du, jag och vinden igen!

 

Vilken dag

 

Vilken dag, sitter inne helt slut efter nästan 9h arbete på gården.

Men ska lägga ett par timmar till här inne och måla i Tomas garderob.

Tomas är i S-holm och har sprungit Lidingöloppet och jag har jobbat.

Tror vi är ungefär lika trött just nu han och jag.

 

Men trots allt arbete så har jag hunnit med pojkarna, både idag och igår.

Igår red jag båda på gårdsplanen och de var super fina.

Cappe satt verkligen ihop och var tusan i mig lika fin i båda sidor.

Underbart!

 

Prickig var som en dröm.

Lite galoppanslag, jämn takt i traven och riktigt fina korta steg i skritten.

Får verkligen passa mig för han tar gärna i mer än vad han egentligen har styrka för.

Fick så fint nig i den korta skritten att det var helt sjukt.

Annars hade vi mycket fokus på timglaset med formgivning och trav rakt fram.

 

Idag longerade jag båda pojkarna.

Fokus på takt, avspändhet och stor trav i lugnt tempo.

Båda var super fina.

Cappe gick i världens finaste form, helt sjukt fin och Prickig bjöd på en hel massa lugna samlade galopper.

Det var väldigt kravlöst från min sida men båda pojkarna briljerade helt av sig själva.

 

Alltså jag tror ta mig tusan att hösten är bästa årstiden att ha häst.

Vi har alltid våran formtopp på hösten, så himla underbart!

 

 

På gården har det körts ut stenmjöl idag.

Så jag har krattat och skottat i nästan 9h. Kommer ha träningsvärk imorgon...

Samma stenmjöl som vi ska ha på ridbanan, så nu har jag haft en chans att testa att gå på det och jag måste säga att det är helt sjukt bra!

Kommer bli bäst!!!!

Det satte sig direkt, blev fast och stabilt.

 

Stenmjölet kommer från travbanan och är harvat där många gånger och därför mer "slitet" än nytt stenmjöl och blir där med hårdare.

Jag vill ha en hård och jämn bana och detta är drömmen.

 

Och vet ni vad!?

Idag kom grävaren och började på ridbanan.

Kan knappt fatta det, nu händer det, äntligen.

Är som ett barn på julafton, min dröm håller på bli sann, jag har snart min egen hästgård med en ridbana på och ett jätte fint stall.

Det kan inte bli så mycket bättre än så här.

 

Nä nu måste jag gå och måla så jag får kväll någon gång.

Kommer bli skönt att lägga sig i sängen och titta lite på tv sedan.

 

Ha en skön kväll! 



Vilken fart

Någon som kan konsten att ta det lugnt

Nu händer det grejer på Stall Nordansjö.
Jag och Tomas renoverar, bygger och fixar på alla den tid vi inte är på jobben. 
Det går fort framåt och det är så himla roligt att få saker gjorda.

Tyvärr blir det inte så himla mycket ridning just nu när vi måste få allt vi håller på med klart.
Men det rör sig bara om ett par veckor till, sedan har jag ju till och med en ridbana att rida och träna på.
Fatta, äntligen händer det.

En ridbana kommer ge så himla många nya möjligheter.
Kan knappt bärga mig.
Kommer bli så himla mycket skoj som händer framgent så det får ni bara inte missa.

Lill-Jänta spanar på oss genom fönstret när vi renoverar i garaget.

Vi är snart klara i garaget nu, äntligen.
Vi har tagit det i omgångar för att även hinna med andra saker men snart är det klart (så klart vi kommer göra det just nu).
Härligt att få bocka av det från listan. 

Under stormen som var för ett par helger sedan välte några björkar på vår gård.
Nu har vi äntligen kunnat röja bort dem.
Tråkigt när träd faller som man vill ha kvar, men ändå skönt att inget gick sönder.
Jag älskar verkligen mina björkar, kapade upp ett par skivor av stammarna som jag ska se om jag kan göra brickor av.
Inte säkert att de håller när de torkar men är värt att prova.

I helgen kommer en kille och hjälper oss att få ut stenmjöl på uppfarter och gårdsplan, kommer bli så snyggt.
Sedan ska jag även rida en hel massa och hoppas på att grävaren kommer snart och börjar på min ridbana.

Att kunna ge hästen något

Varför rider vi?
Vad ger det oss?
Vad ger det hästen?

Vi rider på ett djur som inte är skapt för att vi människor ska rida på det.
Det finns så mång aspekter i detta och vad hästen som väsen ger oss.
De är så mycket mer än bara en häst, de är ett väsen från en annan värld som hjälper oss med så mycket i våt liv, de ger oss det vi behöver.

Men det är inte dessa djupa och filosofiska tankar jag tänkte gå in på idag, utan vad vi faktiskt mer konkret kan hjälpa hästen med.
Vad vi faktiskt kan ge vår häst.

Bilden ovan är på min vackra Nokke.
Mina drömmars häst, han som lärde mig allt värt att veta.
Jag tog fram bilden till en heldags teorilektion med Birgitta Järnåker får många år sedan.
Vi hade fått i uppgift innan att ta med en bild på något vi tyckte var bra eller något vi tyckte va dåligt. Så jag tänkte, varför inte ta en bild på både och.
Bilden visar Nokke innan vi visste vad vi gjorde och efter vi börjat träna för Birgitta.
Kan ni förstå att det är samma häst på bilderna?

När jag tittar på dessa bilder ser jag en häst som vunnit något på vår träning.
Hans kropp har blivit starkare, hans hållning stoltare, hans balans bättre och hans livsglädje större.
Vår gemensamma träning gav Nokke något som han hade nytta av även när vi inte gjorde saker tillsammans.
Det är vad jag tycker är viktigt!
Att det vi gör tillsammans är till för oss båda.

Nokke var vid första anblicken en häst med "begränsade" förutsättningar.
En häst som hade det mindre lätt för sig.
Kommer ihåg den gången för en herrans massa år sedan då en "stor" dressyrdomare kom till stallet.
Personen ifråga sa "Varför i hela världen rider du på den där!?" och tittade på Nokke med avsmak.
Den person hade verkligen missat vad ridning gick ut på för mig, för oss.
Personen var så förblindad av vad hen såg just då att hen inte kunde se vad som skulle kunna bli.  

Men Nokke hade det största av hjärtan och på insidan fanns den stoltaset av enhörningar och tillsammans lät vi detta sagans väsen blomma ut.
För det måste ju ändå vara ett av målen, att tillsammans bli den bästa vi kan utifrån de förutsättningar vi har.
Ingen är den andre lik, alla är vi unika och vi kan alla bli den bästa versionen av oss själva!

När allt rullar på

I lördags hade vi i ARV anordnat en studieresa upp till Ewa Schaeder.
Jag är lika lycklig varje gång jag kommer dit, tänk att jag haft möjligheten att besöka Ewa 4ggr i år redan.
Jag är alltid fylld av tankar, insikter och nya funderingar när jag åker därifrån och det känns alltidlika tungt att åka hem.
Vill verkligen vara kvar, bara lite till, varje gång.

Under vår dag hos Ewa i lördags hade vi fokus på samling och Ewa red 2 av sina hästar för oss.
Först Lilja som är under skolning och sedan Pål som kommit ganska långt.

Vackra Lilja, ända sedan jag red henne i somras har hon med jämna mellanrum besökt mina drömmar.
Det var första gången sedan Nokke försvann som jag mötte en häst som var så lika.
Under vårt ridpass blev mitt nervsystem mer och mer som "hemma".
Jag kände igen mig och jag kände känslan vakna.
Den där känslan jag red Nokke på, ni vet när man inte tänker, inte analyserar, inte reflekterar, utan bara är 100% i stunden, i nuet och allt sker av sig själv.
Att få uppleva det igen har startat upp en process i min kropp, nu kan jag äntligen förena mina två sidor: den som tänker och den som känner.
Hoppas detta tar mig ett till steg på vägen!

Sedan måste jag säga att Lilja på denna korta tid sedan jag red henne blivit fantastiskt fin!
Vilken häst hon kommer bli, jag är så kär.
Hoppas jag någon gång får möjligheten och äran att rida henne igen.

Vår nya fina retrotapet

Hemma är det full rulle nu.
Vi sliter som två små djur jag och Tomas.
Vi håller på att renovera vardagsrummet, vilket nu fått sina nya fina tapeter!
Vi spacklar, slipar och målar klart garaget. 
Vi bygger en ridbana.
Vi bygger en plats för ensilagebalen utanför stallet.
Vi har köpt hem stenmjöl till gårdsplanen som skall schaktas ut.
Vi bygger en grillplats.
Vi renoverar Tomas garderob. 

Tokjobbigt men attans vad roligt det är!
Även om vi börjar bli lite trötta. För både jag och Tomas har blivit förkylda, vilket vi aldrig är.
Sedan såg jag att Emma skrivit på sin blogg att Merkurius är i retrograd (går baklänges).
Förra gången detta inträffade blev jag också sjuk.
Men jag är glad att allt annat flyter på trots detta. Så vi fortsätter att rida på vågen.

I helgen blir det massa jobb på gården men jag ska även försöka hinna med att rida båda pojkarna ordentligt.
Vädret är fantastiskt och jag vill verkligen utnyttja dessa underbara höstdagar till härliga ridturer.

Hoppas ni får en bra helg!

Så händer det äntligen

3år utan ridbana, fattar inte att jag klarat det!
Men nu händer det äntligen!

Igår kom 3 lass stenmjöl (lastbil + släp) och idag kommer 3 lass till.
Om max två veckor kommer grävaren och sedan är det inte långt kvar.

Vi påbörjade ju ridbanan i skogen förra hösten men nu ska vi göra den klar.
Den blir ca 30x50m och fylls med stenmjöl från travbanan.
Klämde på stenmjölet igår, det känns helt perfekt.
Kommer få en fast bana, rätt hård men med lite svikt.
Precis så som jag vill ha den. 
Hellre för hård bana är för mjuk, vill att min häst ska veta precis vad den kan förvänta sig av underlaget när vi tränar.
Att det är jämnt och hårt och alltid beter sig likadant.
Tänker er själv en häst i levad, då vill man inte att en hov ska glida iväg eller sjunker ned.
För mig blir det inte rättvist mot hästen.
Det är vårt ansvar att anpassa ridningen efter underlaget och ständigt ta det i beaktande.
Så därför vill jag ha min ridbana på detta sätt.

Anledningen till att den blir så pass stor som 30x50 är att jag vill ha möjligheten att bygg ett ridhus där sedan om några år.
Sedan blir det en till ridbana precis bakom stallet.
Denna kommer vi göra 16x32 enligt Ewas mått, men den är nog ett par år bort.

Sedan har vi fått en ny kompis på Stall Nordansjö, Lilla Räven kallar jag honom.
Han kommer till oss varje kväll och är med i det vi gör.
Antingen springer han med när jag rider eller så är han i vägen när Tomas klipper gräsmattan.
Han snor mina skor och har hittat gömman med gamla hästsaker i ladan.

Han är så himla gullig och glad och så sjukt lik Prickig.
Samma personlighet i de där två, riktiga busungar.
Funderar på att köpa en hundleksak till honom, tror han skulle gilla det.

Ikväll ska vi fortsätta att färdigställa garaget och göra en riktig plats för ensilagebalen (kornas mat) utanför stallet inför vintern.
Blir duk, bärlager och stenmjöl. Tomas har byggt en pall som balen kan stå på.
Kommer bli snyggt och prydligt, precis som det ska vara hemma hos oss.