Pilgrim

Min och Pilgrims historia började dagen före min födelsedag den 29:e maj 2015 med ett meddelande på Facebook från en tjej vid namn Emma. 
Hon skrev att hon följt min blogg i några år och gillade mitt sätt att vara med hästarna och undrade rakt ut om jag ville ha en till häst.

Med meddelande följde en bild och det pirrade till i magen när jag såg den. 

Jag såg något i denna bild och kände något när jag läste hennes meddelande. Något som fick min mage att bli full med fjärilar. Men jag vågade inte hoppas eller tro, skulle vi ha en till häst så var det en resa som jag skulle göra tillsammans med Tomas. 

Tomas var rätt skeptiskt först, hade vi tid, ork och råd med en till häst? 
Jag berättade vad jag tänkte och kände och att jag tyckte vi kunde åka och hälsa på. 
Sedan lämnade jag över bollen till honom. 

Jag bestämde dock med Emma att vi skulle talas vid via telefon så jag fick ställa lite fler frågor och få en ännu tydligare känsla.
Det var mycket som hände i mitt liv precis under denna period och mitt och Emmas samtal blev hela tiden framflyttat. Jag tyckte lite synd om Emma som var helt satt i ovisshet om Pilgrims framtid och väntade på någon form av återkoppling åt från mig. Men den som väntar på något gott... 

När tiden väl var rätt hade jag och Emma ett otroligt samtal, oj så lika vi var!
När jag lagt på och klev ut genom dörren på stallet gal göken och jag tog det som ytterligare ett tecken.
Jag sa till Emma att så fort jag och Tomas bestämt oss så skulle jag meddela om vi skulle åka ned och hälsa på. 

Det gick några veckor och jag åkte iväg på årets loppisresa.
Att spendera flera dagar i Skåne med likasinnade loppisfantaster var helt underbart men det jag kommer ihåg mest från resan är meddelandet som kom från Tomas näst sista dagen.

 

Så den 23 juli styrde vi bilen (pappas bil) mot Habo och Emma och Prickig.
Eller Pilis som jag kallat honom de senaste veckorna innan vi for, vilket drev Tomas till vansinne *fniss* 

När vi anlände sent torsdag kväll möttes vi av Emma.
Vi var nog lika nervösa båda två men det släppte typ på 2sek.
Jag hade haft det på känn innan och fick det bekräftat redan i den första varma kramen.
Vi hade alltid känt varandra.

Efter lite mat och surr var det äntligen dags att träffa resans mål, mr Prickig.
Åh vilket möte!
Han visste precis hur han skulle bete sig för att jag och Tomas skulle falla som furor. 

De följande två dagarna myste vi med Prickig, både jag och Tomas red samt att vi gjorde en massa mysiga saker med Emma. 
Det var inte ett svårt beslut att fatta när vi sista kvällen bestämde oss för att vi vill "ha" honom.
Eller vi hade nog redan bestämt oss den där första kvällen.

Ibland är saker skrivna i stjärnorna sedan lång tid tillbaka och det är bara att tacksamt ta emot de gåvor som erbjuds. 
Fortsättning följer...