fredag 31 juli 2015

Vänner

Åh vad fina de är!
När Nokke gick vidare var det en del i vår familj som försvann och vi har inte riktigt varit hela sedan dess. Att sedan få träffa en individ som fyller detta tomrum trodde jag inte var möjligt.  Givetvis har Nokke sin alldeles egna plats i våra hjärtan som bara är hans, men jag tror ni förstår vad jag menar.

Går inte att beskriva hur lyckliga vi är!

Att sedan även få se Tomas bli så där häst-lycklig igen får mitt hjärta att bli så varmt.
Han och Pilgrim fann verkligen varandra och nu har han noggrant gått igenom hela Höökskatalogen och bestämt allt han behöver.

Vi har handlat ridhjälm, ridskor, och beställt ridbyxor.
Provat handskar och säkerhetsvästar och tittat på diverse tillbehör.
Så himla roligt.

Här är lite bilder på Pilgrim och Tomas från förra lördagen när vi var nere i Habo på besök och blev förälskade.
Visst är de otroligt fina ihop.
Fatta att Prickig bara är 5år och redan så klok.
Vilket otroligt jobb bästa Emma gjort med honom, jag är mållös <3



Åh va skönt, klia mer!



tisdag 28 juli 2015

Mina fina kor


Det har inte varit mycket till sommar så här långt men en dag när det var fint väder passade Tomas och jag på att ta lite fina bilder på mig och korna.

Blev många riktigt bra.


Dessutom har jag kommit igång lite mer med inridningen också.
Har suttit upp och skrittat lite helt själv.
Nu ska Tomas få börja leda runt mig lite så jag kan träna lite mer på start och stopp *fniss*

Annars går jag mest runt som i en dröm och längtar efter Prickig!
Tomas har idag varit och köpt ridskor och en hjälm. Tror bestämt att det är någon fler än jag som längtar *blink*

Nu saknas bara ridbyxor, men det är inte så lätt att hitta i herrmodell.
Men skam den som ger sig.

måndag 27 juli 2015

Ödet


Många är det som haft ett finger med i detta...
Många är drömmarna jag drömmer...
Många år har vi framför oss...

Jag vet att ödet ligger bakom allt, ändå känns detta som en dröm.

3 veckor kvar, hur skall jag kunna vänta... <3

söndag 26 juli 2015

Northern Pilgrim


Snart utökas vår familj med en till medlem!
Om 3v flytter han in, Northern Pilgrim.
Han är 5år, korsning Kallblodstravare/Appalossa och helt underbar!

Både jag och Tomas är helt förälskade.

Ska berätta mer sedan men först bjuder jag på några bilder. 






tisdag 14 juli 2015

Längning, är det något vi glömt bort..?

Nokke i ökad trav.
Detta var vad han åstadkom utifrån sina förutsättningar.
Något som krävde otroligt mycket styrka och balans av honom <3
Ibland är det bra att bli sjuk man har liksom lite mer tid att fundera på saker.
Det som snurrat runt i mitt huvud på slutet är det är med längning, ökning och fart.

Jag har haft Cappe i lite mer än 3 år och verkligen analyserat allt vi gjort och varit mycket noga med hans utbildning. Allt jag lärt mig av Nokke har jag kunnat plocka in direkt från början med Cappe.

Jag har varit noga med hans tyngdpunkt, linjering, viktfördelning, balans mm.
Och allt jobb har gett mig en ponny som jag nu ser som självbärig.
Men det som jag har börjat tänk på nu på slutet är vart längningen tagit vägen i allt det här och det är här de intressanta tankarna börjar.

Det som blir väldigt tydligt när man tränar olika hästar och ryttare är att när hästarna hittar sin tyngdpunkt och balans tillsammans med sin ryttare så vill de sedan inte lämna den. Heta hästar blir lugna och hästar med lite mindre bjudning blir helt plötsligt självgående.

Detta är väldigt enkelt att uppnå med några enkla övningar och vips har man en helt annan häst än innan och det är i detta läge som man som ryttare börjar förstå vad ridning verkligen går ut på. Detta är också det jag tycker är absolut roligast att hjälpa mina elever med för skillnaden blir så enorm.

Men jag har aldrig förstått hur gärna de behåller sin balans när de väl hittat den som nu på slutet med Cappe. Eller jag kände av det redan förra sommaren men först nu har jag fattat.

Cappe vill verkligen inte tappa sin balans och hamna i framvikt.
När jag köpte honom gick han på bogarna, det är nu borta och han vill inte tillbaka dit. Han vet vad som känns bäst i hans kropp och han vill behålla det.
Det som gör detta så tydlig är att när jag rider med andra eller när husse springer med så har Cappe svårt att öka farten och hänga på när det behövs.

Han gör sitt bästa att springa på i balans men vill inte rulla över i framvikt för att gasa på.
Detta ser jag absolut inte som något problem, snarare tvärtom. Jag känner mig stolt över vad jag visat honom och vad han väljer men samtidigt får det mig att börja fundera på hur jag ska lägga in ökning och längning i vår träning.

Inom det akademiska skolar man ett bakben i taget för att hästen sedan skall orka bära sin vikt på båda bak samtidigt. Det blir då väldigt tydligt vad otroligt mycket styrka det krävs för att göra en ökning i jämn- eller bakvikt. Men kanske man skall börja lägga in denna rakriktning lite tidigare i utbildningen?

Nokke var en helt annan modell av häst än Cappe.
Han landade naturligt på bogarna och det krävde mycket av oss båda för att vara i bakvikt.  Därför upplevde jag aldrig detta, för Nokke kom aldrig till det läge som Cappe är i. Cappe är en häst för den högre skolan och då blir allt lite tydligare.

Det som jag funderat kring nu på slutet är hur och om jag ska börja lägga in längningar i Cappes träning och hur jag skall göra detta. Är ökningar något som vi som rider akademiskt normalt tappar bort?

Tror det helt enkelt får bli ett par steg i taget när han har rätt linjering och bär på båda bak.
Kanske ut ur en piaff blir ett bra läge.
Känns riktigt spännande att börja experimentera med detta och förhoppningsvis hitta några riktigt bra övningar för att komma dit!
Mycket att klura på nu och jag kommer nog återkomma till detta här på bloggen inom kort.

Ni andra som rider akademiskt hur gör ni och hur tänker ni kring längning?

Målbild.
Bild lånad härifrån.

torsdag 2 juli 2015

Sommarvärme och semester


Tredje dagen in på semestern och solen skiner och det är riktigt varmt.
Snacka om bra tajming.

Bandit och Lill-Jänta är så himla gossiga just nu, älskade kor.
Tog några bilder här om morgonen när jag låg och myste med dem i hagen.
Eller Bandit och jag myste, Lill-Jänta åt upp mina skosnören.

Han börjar bli riktigt biffig nu Bandit. Han var lite tanig i våras men nu med en massa gräs har han biffat på sig rejält och börjar sätt muskler. Tydligen så är det först runt 2 år som de börjar sätta muskler, så det är ju dags nu.  






Just nu är Tomas föräldrar här och vi renovera garaget för fulla muggar.
Pojkarna bygger och jag och Karin åker fram och tillbaka med släpvagnen och hämtar material.
Många plankor blir det...
Igår var vi även en sväng och hämtade 30 lastpallar som en man sålde i Sörböle.
När man har en jordbruksfastighet kan man aldrig få för många lastpallar *fniss*
Dessa kommer bli en soffa på altanen och resten ska in i ladan inför höskörden.

Har även hunnit rida en del och Cappe är jätte pigg trots värmen.
Alla turer med husse börjar ge han riktigt bra kondis och nu ska vi hålla i detta så magen minskar lite *blink*

Imorgon ska vi göra ett litet fotouppdrag på tidningen Land, ska bli jätte skoj och sedan har jag även planer på en massa roliga foton på mina alla retroklänningar, men de kommer på den andra bloggen.