Tänk att få vakna...

...tidigt en morgon och se detta genom köksfönstret.

Det gjorde jag idag, lycka! 

Denna vecka är sjukt stressig, massor att hinna med och Tomas är i S-holm alla dagar utom torsdag.

Så jag har berättat för Cappe att han nog kommer få en hel veckas semester.

Men det blev lite mys med pållarna igår i alla fall, då alla vi tjejer var där samtidigt.

Cappe kunde till och med stå lös i hagen och njuta av att bli borstad.

Men det gick inte allt för länge, då blev det tråkigt.

Då är det mycket roligare att sno de andra hästarnas mattar istället. 

Fördelen man har av att vara boss i hagen. 

Putta undan den andra hästen, själv ställa sig på dennes ställe och säga "Godis???"

Undra hur lång Cappes lista "saker jag INTE gör för godis" blir?

Jag har än inte kommit på en endaste punkt till den.

Det har varit rätt kallt i maj. Vi brukar vara bortskämda med ett par riktigt varma dagar i alla fall.
Det märks på marken. Det har inte riktigt kommit igång att växa lika mycket än som vid denna tiden förra året. Men hästarna äter gräs varje dag, om än i liten mängd.
De avmaskades i tisdags, så till helgen ska de få flytta till en annan hage med mer gräs.

Snart går de dygnet runt på bete, som jag längtar!

Stolt

I lördags tävlade en av mina elever i hoppning.
Jag var där och hjälpte till på framridningen.
De gjorde en super ritt, blev felfria och fick rosett!

Jag är så himla stolt, deras utveckling har varit fantastisk!

Det som är extra roligt är att detta visar på att man faktiskt kan tävla fast man rider akademisk.
Många vill stoppa oss akademiska ryttare i ett visst fack men det behöver absolut inte vara så.
Akademisk ridkonst är ett sätt att träna hästen, ett sätt att förhålla sig till ridning. Inget av det motsätter sig mot vad man sedan vill göra med sin häst.

Igår hade vi möte ute i Lögdö inför Ridkonstensdag i år.
Den kommer gå av stapeln den 16:e augusti, så se till att boka upp den tiden i kalendern redan i år!
Förra året blev en stor succé med fler besökare än vi någonsin kunnat drömma om och i år lovar jag att programmet är ännu bättre!

Jag och Cappe kommer ha ett framträdande i år också. Där jag tänkte visa lite bra ridövningar och samtidigt berätta till. Förklara vad vi gör, varför och vad man kan titta efter i övningen.
Kommer bli jätte roligt. 

Ser verkligen fram emot detta!
Hoppas du kommer!

Lite mer före & efter

Jag gillar att ta före- och efterbilder.
Den främsta anledningen är för att se vad mycket man faktiskt har gjort och vilken skillnad det blir hemma på gården.

Förra sommaren la jag och Tomas åtskilliga timmar på att fixa runt garaget.
Marken grävdes om, vi gjorde en riktig uppfart och varenda sten krattades bort.

Nu kommer det även strax sitta en helt underbar garageport där, en sådan där med knapp i bilen för automatisk öppning. Vilken lycka!

Men var ändå tvungen att lägga ut en bild innan porten är på plats, för det är en viss skillnad.
Samt att jag av denna bild ser hur otroligt dåligt skött gården var när det kom till diken mm.
Lätt att glömma bort hur det såg ut innan man började.

Djuren mår bra, äter gräs och har det gott.
Red Cappe igår och testade den nya hjälpen för Terre a Terre.
Haha, knasponny!
Det blev mer något som liknade studshoppning, fast utan hindren.
Men roligt var det!
Skrattade så jag tjöt.

Försökte träna på övningen i studiecirkeln men Cappe gjorde bara galoppiruetter.
Jaja, han var ju ambitiös i alla fall. 

Får se om vi får till något seriöst ikväll...

Första "betet"

Igår var dagen med stort D för hästarna, första 30 minutrarna i inbeteshage nummer 1. 
Jag (vis av erfarenhet) satte på pållarna grimma innan jag släppte över dem i gräshagen.
Och det var klokt för efter 30 minuter var de inte alls sugna på att gå tillbaka till den tråkiga vinterhagen.

Tänkte att jag tar Maxine först så följer pojkarna efter. Haha, tji fick jag.
Kom inte närmre än 5m till Maxine så travade hon iväg.
Cappe var det bara att glömma för han galopperade bara runt runt när han fattade vad som var på G.

Men snälla Ojiji han bara stod och åt han så det var bara att gå fram och fånga honom.
Och faktiskt när jag ledde in honom i vinterhagen skyndade sig Maxine efter, för hon kunde ju inte vara utan sin kille och när Maxine hakade på kom även Cappe och vips så var alla pållar tillbaka i vinterhagen. Helt smärtfritt.
Får se om det går lika enkelt idag, gissar på att det inte kommer göra det...

Ikväll tänkte jag få till lite kvalitativ träning, mindre lätt nu när man bara vill rida ut i kvällssolen.
Men jag är med i en studiecirkel via ARV där vi har övningar som vi ska filma och dela med oss av.
Idag kom första filmen upp från en av deltagarna och jag blev så inspirerad och motiverad att jag bara måste träna lite ikväll!

Du kan inte fånga mig!

Kvällstur upp på berget

Den röda linjen red jag igår i jakt på den blå

Vilken fantastisk kväll det blev igår!
När vi kom hem bjöd vädret på en riktig åskskur med blixtrar och skyfall.
Tog snabbt in hästarna och åt sedan själv middag medans regnet piskade på rutor och fönsterbläck.

Men som alla vet brukar åskskurar rensa upp så där härligt i luften så så fort det var över och himlen sprack upp tog jag ut Cappe på en ridtur.
Vi red upp på berget och det var så himla vackert.
När man kommit upp till toppen fortsätter vägen in i skogen.
Har sett på kartan att det borde gå att ta sig runt genom att hitta vägen ned till Bandsjön (se blått streck på bilden).
Men tyvärr gick jag bet igår.
Ska testa igen annars får jag prova att ta det från andra hållet.

Man måste nämligen ta sig ned den vägen för fortsätter man efter kraftledningen kommer man till ett jätte brant parti med bara sten.
Såg dock ett par stigar igår som jag måste ta och prova en annan kväll, så än är inte hoppet släckt.

På vägen hem var Cappe som en dröm.
Dansade fram i samlad trav och var helt sjukt fin.
Så roligt nu när han hittat takten i traven och kan bjuda på riktigt fint tramp där.
Dessutom låg han själv och växlade mellan tramp och terre a terre och jag bara satt still där uppe på hans rygg och njöt.

Kom på det Birgitta sa på kursen om hjälpgivningen i terre a terre (att göra en fattning med båda skänklarna) och jag måste verkligen börja bli duktig på det nu, det är dags.
Renodla mina signaler så han vet när jag ber om vad.
Men igår bara njöt jag av att han själv dansade fram i det han själv ville göra.
Allt jag sa var att han skulle samla sig, sedan bjöd han på resten.

Längtan efter en ridplan är jätte stor nu, måste ta och fråga grannen lite längre bort om jag får låna hans i väntan på min. Har så mycket jag vill träna på just nu och för det vill jag ha en ridbana med jämnt underlag.

Lerbad

 Haha, igår fick jag mig ett litet lerbad på grannens nyplöjda åker.
Men kan faktiskt ärligt säga att det varken var mitt eller Cappes fel.

Tog en ridtur ganska sent igår kväll, tror klockan var vid halv tio och det hade börjat skymma lite.
Precis så där mycket så att man tycker att man ser bra men att konturer på saker blir lite oskarpa.

Red efter vägen upp mot grannen.
Över vägen vid hans kohagar låg det en järntråd som jag inte såg...
Antagligen något som blivit kvar sedan de byggde hagarna. 
Och självklart fastnade denna runt Cappes bakben.

Lilla vännen vad rädd han blev, även om han uppförde sig väl med tanke på omständigheten.
Han började sparka och bocka för att komma loss, jag försökte hålla honom någorlunda still eftersom jag inte visste hur han satt fast.
När han väl lossnade la han av världens bockserie ut på åkern bredvid.
Jag hade reda dålig balans då han redan hoppat runt en massa och efter tredje bocken for jag av rätt ner i leran.

Lyckas få med mig tyglarna över hans hals och ser han börja röra sig iväg med dessa hängandes kring fötterna och med stången i munnen.
Hinner tänka en massa hemska tankar, hur han ska springa hem, kliva på tygeln och göra illa sig i munnen.
Men världens finast ponny väljer att stanna hos mig!
Fortfarande lite skärrad och stressad men han stannar.
Vilket bevis!
Liten vit kanonkula som älskar att rymma och springa fritt stannar kvar hos mig som ligger där i leran.

Det var bara att resa sig upp och gå fram till honom och fånga upp tyglarna.
Det värmde i hjärtat.

Nu gick allt bra men fatta vad illa det kunnat gå.
Olyckan är snabbt framme när man minst anar det.

Själens spegel

Kan inte sluta tänka på det jag skrev igår.
Hur kan vi människor vara så inskränkta.
Hela systemet är helt sjukt, hur det idag har blivit okej att behandla sin häst.

Fick mig en flashback igår när jag tänkte på detta och kom på hur Nokke var när jag träffade honom.
Han var då 10 år och uppförde sig vid ridning (enligt den "vanliga" hästsynen) som ett monster.
Han bockade, sparkade och vägrade gå framåt.
Backade ner i diken, hade öronen bakåt och talade om att han hatade det han gjorde, någon gång hade det till och med gått så långt att han lagt sig ned.
Man fick dra han in på ridplan och ibland till och med ta fram spöet.

Alla ridpass i det stall han bodde i då fanns dokumenterade i årsböcker och man kunde läsa varje gång han blev riden "Nokke 2,5h på ridplan, tjurig och dum. Red tills han gav med sig och blev fin".

Jaha, gav detta något resultat!?
Varje gång han reds red människan tills de "vann" och han gav upp.
Var Nokke bättre nästa gång de red? NEJ!
År efter år höll de på på detta sätt och det blev snarare värre och värre.
Varför var det ingen som utvärderade sitt eget beteende?
Varför var det ingen som fattade att det inte funkade?
Varför var det ingen som funderade på om det fanns andra sätt? 
Är vi så fastlåsta i ett visst beteendemönster att vi inte kan tänka i andra banor? 
Att bedriva en kamp i 2h tills den ena parten gav upp och blev "fin" och sedan nästa gång börja om igen. Med argumentet att han var en sådan häst, tjurig och tjockskallig. Hur kan det vara okej?

Alla som känner mig vet vad Nokke blev och jag kan säga att det inte berodde på att jag "vunnit" över honom. Utan vi blev ett team. Han förstod mig och viktigast av allt, jag förstod honom. Får tårar i ögonen idag när jag tänker på detta, vad vi faktiskt åstadkommit. Vilken resa vi gjorde och vad han lärde mig. Lärde mig om livet och att bli den bästa människa jag kan bli. Kommer alltid bära med mig hans gåva och jag blir så ledsen när jag möter människor som inte förstått.

Men jag tror förändringens vind blåser och det kommer ske en förändring, det är jag helt säker på!
Hästarna är vår själs spegel och jag önskar att fler vågar se vad spegelbilden reflekterar. 

Att vinna...

Just nu i hästbloggvärlden pågår en massa prat om "att vinna".
Varje gång någon använder dessa ord får jag ont i magen.
Jag vill bara skrika "är du dum i huvudet".
Det finns ett gammalt talesätt "där kunskapen tar slut, tar våldet vid", det är oss människor i ett nötskal.
Vad vill vi vinna?
Vinna kan man göra i strid mot en motståndare.
Är det en sådan relation vi vill ha till våra hästar?

Om dessa människor visste hur en häst fungerar och tänker så skulle de veta att varje gång de "vinner" så förlorar de egentligen.
Vi är rovdjur, hästar flyktdjur. Hur ska vi kunna kräva tillit från någon vi kuvar?
Hur kan vi kräva att någon ska lita blint på oss när vi i deras ögon agerar nyckfullt och svagt.

Argument där man säger att "vinner jag inte över min häst blir den farlig", säger allt om människans bristande kunskapsnivå.
Att tvinga hästen till att göra det vi vill istället för att ha den med oss som en partner.
Att tro att hästen "bara är dum", istället för att förstå dess beteende.

Vi människor är bra på att förmänskliga djur och ge dem våra känslor och värderingar, när vi egentligen borde vara så pass smarta att vi skulle kunna förstå hur de tänker och agerar istället.
Att förmänskliga hästen är det dummaste vi gör.
När hästen tar till åtgärder som att stegra eller sparkas för att vi inte har lyssnat på vad den har förmedlat långt tidigare har det gått förlångt.
Hästar gör inte detta för att jävlas, de gör det för att vi inte lyssnar, det är helt enkelt deras sätt att höja rösten.

Jag och min häst är i samma lag, det är viktigt att komma ihåg. Vi tillhör samma team med samma mål på en gemensam resa.
Vilket lag vill du att din häst ska vara med i?

Att skapa energi

Inre hallen

Denna helg har varit full med energiskapande aktiviteter.

Att få saker klart, städa och fixa ger så otroligt mycket energi.

Det började redan på torsdagen då vi var lediga från jobbet pga röd dag.

Vi tog lite sovmorgon och sedan klev vi upp och körde igång.

Vi började i den inre hallen med att totalt flytta om en massa saker, sätta upp en ny hatthylla på ett nytt ställe, ta bort den gamla och få lite snygg ordning. Blev så sjukt bra, nu blir man glad när man går in dit.

Sedan gick vi ut i stallet och skruvade upp hinkhållare i alla boxar.

Toppen att ha om det någon gång blir strömavbrott eller att man tappar vattnet av någon annan anledning.

Ganska länge sedan Tomas gjorde dessa hållare men nu äntligen sitter de uppe!

Efter stallet blev det lite lunch och sedan fortsatte vi med att röja förrådet under trappen, där hittade vi bl.a. 4 ouppackade flyttkartonger. Det säger en del om hur länge det varit kaos i det förrådet *smila* Men nu är det rent och fint!  

Dagen fortsatte med att Tomas körde massa jord och krattade klart vid garaget och jag åkte till Timrå och höll 2 lektioner.



Många timmar senare...

På fredagen var det arbetsdag igen och på lördagen gifte sig Tomas syster, så då blev det inte mycket gjort.


Men på söndagen var det full fart igen.
Jag och Tomas var rätt trötta och mosiga på söndagen men vi jobbade på bra ändå.


Världens bästa mamma kom och hjälpte mig rensa i rabatten.
Herregud så den såg ut...
Måste säga att jag faktiskt skämts för den.
Efter många timmar var all kvickrot och kirskål borta och en prydlig rabatt tittade fram.
Så sjukt nöjd och jätte roligt att kunna göra detta med mamma.


Tomas och Pappa pillade på på gården medans jag och mamma rensade.
De grävde upp ett gammalt äppelträd, flera gamla buskar som vi inte ville ha kvar, körde mer jord och bärlager till stallingången och fixade klart det sista där.


Det är så skönt i år att ha tid till dessa saker.
Förra året lades all tid på att bygga hagar, gräva om vid garaget, fixa diken, röja diken och ta bort jätte stenar ur gräsmattan. Alla dessa otaliga timmar vi lagt på att ställa för att få gården lätt skött. Att det ska vara enkelt att klippa gräset, köra trimmer och röjsåg.
Och nu när är allt detta är på plats kan man äntligen lägga tid på detaljerna.


Så fort man inte är hemma längtar man bara hem för att få fortsäta fixa!
Denna vecka hoppas jag få klart ledstången till halltrappen, plantera 2 svartvinbärsbuskar som vi fått av grannen, vaxa bilen och sedan börja måla lite mer råspont till stalltaket.


Lovar er före- och efterbilder på hallen när ledstången är uppe!

Vårtider

Härlig kvällspromenad i solnedgång

Så skönt nu när det är vår på riktigt och värmen äntligen är här.
Det är varmt på kvällen, varmt på natten och varmt på morgonen.
Så himla härligt!

Vi har lite saker som väntar på att bli gjorda i garaget och för det krävs det att det är minst 10 grader dygnet runt och vi börjar äntligen närma oss det nu.

Dock är vädret lite växlande, strålande sol blandas med regn precis i den mängden så att inget hinner torka upp riktigt.
Hagen är ändå rätt okej och största delen är så pass väldränerad att den är torr.

Det märks tydligt på hästarna att de tycker det är vår nu för de gillar verkligen att vara ute.
Det har blivit lite varannan natt sova ute, varannan natt sova inne pga av allt regn.
Men när de väl får sova ute så blir de så glada. Hoppas verkligen det kan hålla i sig nu så att de kan börja sova ute varje natt.

Världens bästa granne har nu klippt vår största gräsmatta, betet!
Blev så himla bra.
Åh vad jag längtar tills hästarna går där och är så där sommarlyckliga.
Längtar faktiskt lite efter min första sovmorgon också när jag inte behöver kliva upp kl. 05.00 och ge djuren mat och släppa ut dem.  

Cappe har varit som en liten dröm på slutet och vi börjar verkligen få till trampet nu efter den nya nyckeln vi fick av Birgitta på kursen.
Polletten har trillat ned hos oss båda och vi gör framsteg varje dag.
Så himla roligt och Cappe är som en liten arbetsmaskin.

Haha, skrattar när jag ser bilden ovan, Cappe i ett nötskal och nackdelen med att ha en vit häst.
Det allra roligaste med den här bilden är det att han inte rullat dit leran utan sprungit dit den.
Kansponny!
Även en lite köttbulle kan springa väldigt fort.

Pusselbit för pusselbit

Vilken härlig kväll det blev igår.
Efter att ha varit mulet och tråkigt hela dagen sprack det upp på kvällen och blev underbart fint med en stor orange kvällssol.

Jag och Tomas tog äntligen tag i ingången till stallet och sakta men säkert faller pusselbit på pusselbit på plats mot våran drömgård.

Stallet är inte den vackraste byggnaden precis i gult tegel, brun fodring, gröna fönster och grått plåttak.
Men vi har en plan och nu har vi kommit en liten bit till på vägen. 

Så igår grävde vi om ingången, la dit kantsten, höjde upp nivån med mer bärlager och jämnade till och sluttade av kanterna.
Måste säga att det blev ruggit snyggt.
Gillar när saker blir snygga och prydliga.

Lagomt tills vi var klara kom K och vi kunde ta en härlig ridtur.
Sedan nattade vi hästarna som fick sova ute i natt för andra gången i år.
Men idag är det mulet och grått igen så de kommer säkert få sova inne inatt.

Imorgon ska jag till Bräcke och hålla lektioner och på söndag ska vi springa ICA Loppet.
Kommer bli en fullspäckad och rolig helg med förhoppningsvis lite ridning också.

Glad!

Ibland kan små saker lyfta en hel dag.
Igår fick jag denna kommentar på bloggen av en av mina absolut största förebilder inom AR-bloggvärlden.
Läser hennes blogg dagligen och hämtar så mycket inspiration och idéer därifrån och att hon sedan är in på min lilla blogg och lämnar en sådan här fin kommentar, det värmer i hjärtat!

Titta gärna in på Alexandras blogg ni som inte varit in där tidigare.
Lovar att ni inte kommer bli besvikna!

Relation 2.0

Nu händer det grejer på alla fronter, igår hade vi vårt bästa ridpass någonsin och det berodde inte på det faktum att han var jätte fin utan på något helt annat!

Har sagt det förut men Cappe är en häst som gärna anser att man klarar sig bäst själv.
Han har inte riktigt visat att han tycker jag är viktig eller går att lite helt på i farliga situationer. Dock har detta ändrats markant på slutet och nu för tiden får jag i stort sätt en gnägg varje dag och möts av en ponny som kommer springandes i hagen.

Det som hände igår blev som det sista kvittot på att det verkligen är VI nu.

Red på gårdsplan efter mörkrets inbrott och tränade lite på den läxa vi fått av Birgitta. Fokus på höger länd, långsammare takt i traven och få han att vila lite mer på steget i skolskritten.
Cappe är super fin och mycket fokuserad.

Plötsligt avbryts vår träning av ett hemskt ljud.
Bara en liten bit bort i skogen är det ett djur som skriker, det mest otäcka läte som jag hört. Lät som om det höll på att dö. Djuret skriker och skriker och verkade aldrig sluta.

Cappe har vid det här laget tvärnitat och står stel som en pinne och lyssnar på ljudet, hans hjärta klappar hårt i bröstet.
Jag känner att han tänker att nu vänder jag och flyr (vilket han är rätt bra på).
Jag böjer mig fram och stryker honom på halsen, något han brukar strunta i.
Och då känner jag hur han slappnar av, vänder sig om och tittar på mig och verkligen frågar "kan jag känna mig trygg matte?".

Jag låter han fortsätta stå och lyssna och spana så länge han vill. Jag vet nu att han faktiskt bryr sig om att jag sitter där på ryggen, att han tar hand om mig och att han litar på att jag har koll.

Efter att han stått och lyssnat en stund börjar han sedan jobba igen, helt själv, på eget bevåg, går han runt runt på volten. Jag bara åker med.

Han stannar ett par gånger till och lyssnar och spanar ut i mörkret men börjar varje gång jobba igen, helt självmant.

Jag sitter där helt förundrad och fylld av lycka av vad som precis hände och vet att nu är det VI på riktigt!  Jag låter han själv jobba på en stund till på volten och sedan rider vi upp till stallet.

Det är svårt att beskriva men alla som upplevt något liknande förstår nog precis vad jag menar. Jag älskar min ponny och nu törs jag verkligen säga att han älskar mig också. 

Trött

Härlig söndagspromenad hela gänget, Cappe jätte trött

 Det tar på att vara på kurs, jag är fortfarande lite trött och seg men det blev ju en ganska lång helg.
På fredagen blev det dusch av alla 3 hästar och sedan när de hade torkat red vi hela vägen hem till Annikas gård där kursen skulle vara.
En ridtur som tog strax över 1h.
Natta hästarna och sedan hem och sova.

Upp tidigt på lördagen och iväg till kursen.
2 ridpass och sedan rida hela vägen hem igen.

Ojojoj, vad alla var trötta när vi kom hem.
Cappe stod mest och blundade och såg helt slut ut.
Måste ha varit jobbigt för honom att uppföra sig så väl så länge *fniss*

Söndagen spenderade hästarna mest med att sova.
De låg raklånga i hagen och snarkade.
Det blev en liten promenad med dem bara i den härliga vårsolen som värmde jätte skönt. 

Igår hade jag tänkt rida men den massa fix på gården kom emellan och Cappe såg rätt nöjd ut med att få vila en dag till. Men idag får han allt ställa upp och jobba lite. 

Nyss hemkommen jätte trött Cappe

Bilder från kursen

Vackra ponny!
Birgitta tyckte verkligen att han såg ut som en Lipizzaner!



Så var det äntligen lördag och jag och Cappe var laddade till tårna för kursen.
Äntligen skulle vi få ett kvitto på vad vi åstadkommit sedan förra gången.

Jag hoppades så mycket att Birgitta skulle tycka att vi utvecklats och om hon gjorde!

Vi fick så fina lovord så jag blev stolt som en tupp.

Cappe uppförde sig exemplariskt och gjorde allt för att vara till lags, var extremt lyhörd och mycket fokuserad.

På 2 ridpass var allt "bus" han gjorden en liten bock och det när jag bad honom om för mycket samling i trampet.

Så egentligen räknas inte den. *blink*

Vi fokuserade mycket på samling, piruetter och en del byten.

Har inte gjort byten på nästan ett år och de satt! Herregud, sist vi försökte byta blev det ju bara från höger till vänster och då fram först och sedan bak.

Men nu började han med att klämma in ett rent byte. Jag blev så glad att jag släppte tyglarna och lyft händerna rakt upp i luften och tjoade!



Birgitta sa att Cappe var en häst för den högre skolan och det visade han mer än en gång under kursen

Det har hänt så sjukt mycket, kan knappt fatta det.

Tittar på bilderna och jag har en helt annan häst än bara för ett år sedan.

Men som vi har slitit också, har faktiskt lagt ned mycket tid och genomtänkt träning.

Så roligt att se att han inte alls gapar lika mycket för bettet längre (beteende som dröjt sig kvar pga av vargtanden) Hans rörelsemönster visar inte längre någon störning i vänster fram efter att ha överbelastat det i alla år (också det på grund av tanden). Och han ser så himla positiv ut i hela sitt uttryck. 

Totalt under kursen bjöd Cappe på både byten, tramp och Terre a Terre.

När jag satt av efter sista passet grät jag av lycka och stolthet.

Både Cappe och Birgitta fick världens största kram och hela min kropp vibrerade av all den energi jag fick från det ögonblicket precis innan när trampet/piaffen föll på plats.





Kan ni fatta att detta är den ponny som inte kunde lyfta sin halskotpelare när kan kom till mig!?

Fick samma kommentar av 2 vänner efter kursen och det var: "du ser mycket mindre ut på honom nu".
Det säger ganska mycket om vad som egentligen har hänt.

Galoppombyte till vänster.
Tänk att vi kunde klämma in 3 byten på medellinjen bara genom att byta böjning!
Tjoho!

Med oss hem fick vi följande att träna på:

• Linjeringen åt höger, tänk lite utåtställd häst tills kotorna faller på plats. Han är snabb att skjuta ut länden annars och jag måste fokusera på att hålla den på plats.
• Finn en ännu långsammare takt i traven, långsammare än jag tror.
• Träna på piruetter
• Träna på trampet
• Rid diagonalslutor och fokusera på att bakknäna går i rätt riktning så han inte är för snabb med att ställa ut dem. Tänk mer rakt fram och mindre vinkel.

Sedan ska vi även lägga lite mer fokus både på Terre a Terre och skolgaloppen.

Galoppera är verkligen hans paradgren och jag ska försöka utnyttja den.

Även skolskritten är viktigt och han behöver bli riktigt långsam för att hinna niga.



Så här glad ser man ut efter en lyckad piaff/tramp.
Nyckeln vi fick blev den sista pusselbiten som gjorde att allt föll på plats.

Avslappning
Trots att nosen kommer lite långt in så gillar jag hur han bär sin kropp i slutet av passet när jag ber han slappna av.
Ser en nöjd ponny som jobbat bra i sin kropp.

Nu är jag så laddad att börja träna!
Igår blev det bara en promenad med hästarna som var sjukt trötta (mest mentalt) och sedan fick de sova ute, första natten i år!


Idag hoppas jag på att kunna jobba lite i skritt på gårdsplan och känna lite på takten och samlingen.
Tror detta kommer bli en underbar sommar!

Pudelrockaren

Igår var det Vslborg och idag är det första maj. Oj va tiden går undan. 

Cappe är så söt nu när jag plockat ut hans flätor inför kursen imorgon. 

Idag blir det en dusch av honom och sedan en lång och härlig ridtur till Annika där de ska sova i natt så de är på plats tills imorgon. 

Åh va skoj det ska bli! 

Dessutom har jag och skördens hunnit mocka klart sommarbetet idag. Så nu är sköna maj välkommen och gräset kan gå börja växa!