Att få vara duktig

Gillar inte vi alla när vi gör något bra och får uppskattning för det!?
Oavsett hur trygga vi är i oss själva så tror jag att de flesta uppskattar ärligt beröm och komplimanger man får av någon annan.
Jag älskar att få beröm eller uppskattning för det jag gör eller tänker, det ger mig otroligt mycket energi.
Samtidigt som det inte är min största drivkraft men det är trots allt väldigt viktigt.

Jag berömmer mina hästar väldigt mycket.
Jag är en verbal person så det blir mycket "BRA" och "DUKTIG" och mina hästar lär sig snabbt att uppskatta mina hejarop. Nokke till och med gnäggade när jag berömde honom och han själv var nöjd. 
Men orden är inte det viktiga, det viktiga är att kännas sig nöjd med sin häst. 
Och det var nog den känslan i kombination med mitt beröm som gjorde att Nokke gnäggade.

Just den situationen kommer jag så väl ihåg från mitt första ridpass med Lilja.
Jag kände mig så himla nöjd och lycklig efteråt, vi hade travat runt och jag hade fått henne att ha öronen framåt och kännas glad.
Det var känslan vi uppnådde som gjorde mig så glad.
När vi var klara och jag släppte tyglarna och skulle sitta av böjde hon sig runt och gnäggade åt mig.
Precis som Nokke alltid gjorde!
Den känslan, när man båda varit delaktiga och är lika nöjda, den är oslagbar.

I tisdags på min lektion för Ewa tömlongerade jag Lilja.
Något jag inte gjort förut men som hon är proffs på.
Jag bad henne hjälpa mig och hon tog uppgiften på fullaste allvar.
Hon var så himla duktig, gjorde allt rätt och hade sina små ponnyöron helt spetsade hela passet.

Hon visste att hon kunde detta, hon älskade att få göra något hon var bra på och hon älskade att jag var så himla nöjd och stolt över henne.
Så även om jag gjorde lite tokiga saker ibland så redde hon ut det, gjorde det på rätt sätt och hjälpte mig att göra rätt.
Vilken känsla.

Så jag tänker på det, hur otrlogt viktigt det är att lägga in saker i träningen där hästen kan få glänsa.
Något där den känner sig dukitg och där du kommer känna dig nöjd.
Sedan är det också vårat ansvar att lägga upp träningen utifrån dagens förutsättningar och att ni alltid ger er möjligheten att känna er nöjda och då menar jag både människa och häst.
Det tror jag är en av nycklarna till en bra relation.

Nu händer det saker

Under kursen med Ewa fick jag och Pilgrim lite hemläxor.
Han behöver mycket galopparbete för att stärka sin länd men även korta steg och samling.
Nu när jag äntligen har en ridbana så blir förutsättningarana och möjligheten till träning en helt annan.
Jag har haft ridbanan i snart 2 veckor och hunnit rida 3 pass där upp med Pilgrim och jäklar vad det har gett resultat.
Så roligt att se vilken skjuts framåt kursen gav och vilka möjligheter ridbanan ger.

Just nu rider vi bettlöst med vårt LG Bridle eftersom Pilgrim inte funkar helt hundra på den stång vi hade när det kommer till mer samling.
I helgen var vi till Uppsala jag, mamma och syster och firade mammas 70-årsdag som var i somras.  
Världens bästa och lyxigaste resa, så underbar.
När jag kom hem på söndag eftermiddag/kväll hoppade jag direkt i ridkläderna och gick och hämtade Pilgrim.
Sedan gick vi upp till ridbanan i mörkret och tränade på övningen från kursen och Pilgrim dansade fram.
Han hade sådan fin fokus och vi kunde jobba med den jämna takten i traven.
När vi ridit övningen tre gånger åt båda hållen och travat lite på en 8-volt gick vi över till att träna fattningar och anslag.

Försökte hitta ett tydligt läge mellan när jag vill ha ett anslag mot skolgalopp och när jag vill ha "vanlig" galopp och det gick så himla bra.
När Pilgrim har fokus är han så himla lätt att kommunicera med.
Hittade ett sådant fint läge där bara min energi kunde avgöra vilken typ av galopp vi skulle få.
Det är fortfarande klurigt att inte få för stora anslag.
Eftersom han är lite svag i länden så kliver han ibland in förlångt med sina bakben och då blir anslaget ett jätte hopp.
Sjukt häftigt att sitta på men inte riktigt vad vi strävar efter.

Vi hade också fokus på att efter galoppen skritt framåt med påskjut.
Jag har gjort misstaget med både Nokke och Cappe att belöna anslagen så mycket att vi sedan tappat galoppen framåt och fått halt efter istället.
Men denna gång tänker jag inte kliva ner i den gropen *ler*

Både jag och Pilgrim var så himla nöjda efter passet.
Det har hänt något med honom sista veckorna, han har mognat något enormt.
Vet att ridningen på lördag kväll under kursen, med Hårfagres träns och stång, väckte något i oss båda och nu längtar jag efter att min stång ska komma på posten.

Igår red vi ut jag, Steffi och Janet.
Pilgrim var jätte sprallig och vi mötte så himla många läskiga saker efter vägen.
Först en husbil med hästsläp efter, sedan tre hästar varav en hade vagn efter sig och sedan en fyrhjuling med en pappa, tre skrikande barn och två lösa hundar.
Pilgrim tacklade alla situationer som en vuxen kille.
Han kunde möte dessa, tycka att det var lite läskigt men behålla ett lugn och självbehärskning.
Det är inte det att han plötsligt blivit modigare (för han är en väldigt modig häst) utan det är det att han nu kan hålla fokus på en helt ny nivå.

Det är så himla häftigt att uppleva.
Just nu längtar jag efter att rida precis hela tiden.

Att tänka efter före

Är det lätt att göra på ett visst sätt för att det förväntas av en?
Är det lätt att göra på ett visst sätt utifrån hur man tror att omgivning kommer uppfatta ens handling?
Är det lätt att göra på ett visst sätt för att någon säger åt en att göra så?

Är det lätt även om det är tvärtemot vad du egentligen vill göra?


Svaret är nog ofta ja, tyvärr.
Vi lär oss att göra saker utifrån andras förväntningar och krav istället för att vara sanna mot oss själva.
Vi lär oss att göra saker utifrån hur andra kommer uppfatta dem istället för att våga lita på vår egen känsla.

Jag är så himla glad att jag idag kan vara så pass sann mot mig själv som jag är.
Visst ramlar man dit ibland men jag försöker att alltid vara medveten.
Mina medvetna val och handlingar skall komma inifrån. Det är viktigt för mig.

Tänker på mitt och Pilgrims första ridpass för Ewa på lördagen.
Pilgrim var spänd och nervös.
Jag gick med honom runt, runt på ridbanan tills han kändes tillräckligt lugn.
Vet att han är så mycket tryggare med en människa på marken än med en på ryggen.
När jag sedan kunde sitta upp visste jag att han ändå inte var redo att "själv" gå runt på ridbanan, därför fick Husse gå framför oss.
Då kände Pilgrim sig trygg och när han sedan kännde sig tillräckligt säker började han helt själv gå förbi Husse.
Då visste jag att Husse kunde lämna banan.

Men tänk så lätt det hade varit att agera helt annorlunda...
Det var kurs, vi hade en begränsad tid på oss, det satt en massa folk och tittade på. 
Vad hade andra val från min sida fått för konsekvenser i denna situation? 
De tankarna flög inte ens igenom mitt huvud då och det känner jag mig stolt över idag när jag tänker tillbaka.
Det var så självklart det sättet jag valde att agera på att jag till och med glömde bort att skriva om det när jag berättade om våra ridpass här på bloggen.

Varje stund är unik och varje stund kräver sin egen lösning.
Att våga lita på sin egen känsla när det kommer till att hitta lösningar är jätte viktigt.
Varför får vi inte lära oss det i skolan?
Svaret på det är bra mycket komplexare än att jag kommer gå in på det här, men jag vill be er alla om att försöka lita lite mer på er egen känsla.
Den är det viktigaste vi har och kommer vara en väldigt tydlig och klar guide för oss bara vi vågar lyssna, precis så som hästen är när vi vågar lyssna på den.

Känn tillit till dig själv och lita på din känsla och märk vad det kommer göra med din relation till hästen.

Ridpassen med Lilja

Puss!

På söndagen var det så dags för mig och Lilja att rida för Ewa.
Vi trevade oss fram lite på första passet, jag var rätt försiktig med Lilja det var ju väldigt länge sedan vi red på en bana.
Men på slutet av passet fick Ewa oss att sätta lite mer spänning och enerig och då blev det en väldigt stor skillnad.
Lilja älskar att jobba och vill att man själv är engagerad och ställer "krav" på henne.
Ställer krav är ett svårt ord, men att man har vissa förväntningar på henne och på sig själv, att det blir lite mer noggrant och energifyllt.

Andra passet var helt annorlunda, då spände jag bågen lite redan från början och Lilja hade energi och var lätt som en fjäder.
Vi hade lite fokus på galoppfattningar och hon var så fin.
Jätte härlig känsla, hade kunnat rida hur länge som helst? 
Vi har verkligen fått ett fint läge att träna vidare från.
Vi kommer jobba med växlingar skritt-trav, uppgångar till trav från korta smygande skritt steg och galoppfattningar.
Vi red på banan igen redan i tisdags och hon var så himla fin! 
Nu hoppas jag att vi får en vacker och torr höst så vi kan träna massor!

Här kommer lite bilder på mig och min blomma:

Någon nytt, ridpass 3 Pilgrim

Eftersom jag märkt under den sista månaden att Pilgrim ibland visar motreaktioner på bettet så hade jag bett Ewa ta med lite olika stänger när hon kom ner.
Oftast är han helt tyst och still i munnen men ibland trycker han tungan emot bettet och slår med huvudet.
Kommer oftast när vi ökar trycket/samlingen.
Han gjorde så under vårt andra ridpass och Ewa höll med om att det inte ska vara så.

Är helt otroligt imponerad över Ewas kunskap, utifrån det hon sett så provade vi en av de stänger hon hade med och hjälp vilken skillnad!

Så på lördag kväll innan vi gick och lade oss så testade vi stången.
Vi började med en munundersökning, är inte det minsta förvånad över att Prilgrim hade en mycket speciell och ovanlig mun.
Jätte korta mungipor, köttiga läppar, väldigt bred underkäke, rörlig kraftfull tunga och smal och grund tungkanal.

Vi fick prova Hårfagres gamla träns och ett spanskt bett med S-skänklar och mundel med rulle.
Tänkte, hur ska detta gå...
Men känner mig så trygg i Ewas kunskap och Pilgrim var helt nöjd och energierna i tränset var magiska.

Satt sedan upp och vi red ett litet pass på gårdsplanen.
Pilgrim kändes otroligt fokuserad och vår kommunikation blev lyft till en ny nivå.
Reaktionerna på detta bett blev helt annorlunda.
Vi fokuserad på att få fram pannan och på så vis länga halsen.

Vi red kanske 20min max och sedan var vi helt slut båda två.
Pilgrim var så trött efter dagen och denna stunds fulla fokus.
Men allt kändes så bra.

Så nu har jag beställt hem detta bett från Lopez i Spanien.
Längtar verkligen tills det kommer!
Det var inte lätt att få tag i men till slut så.

Är så himla glad att Ewa tog med sig bett så jag kunde prova, annars är det så svårt.
Det är inte direkt så att man har en hel garderob med bett hemma...
Egentligen borde man ha träffar där man få komma med sin häst och prova olika sadlar och bett, att man kan låna av varandra och testa.
Det kanske vore nått.

Imorgon kommer ett inlägg om mina ridpass med Lilja.
Vi hörs då.

Mina ridpass med Pilgrim

På lördagen red jag två ridpass med Pilgrim och tänkte i detta inlägg försöka berätta lite från dem.
Vi var först ut och det var även först gången för oss på vår nya ridbana.
Pilgrim är en häst som vill ha koll på ALLT och att vara på en ny banan på vår gård fylld med en massa nya hästar gjorde att han hade så svårt med fokus och att vara med mig.

Han var inte så stressad eller rädd utan han ville mest kolla, kolla på ALLT.
Så under det första passet kunde vi inte göra så mycket vettigt men jag var ändå otroligt nöjd med honom som inte blev stressad utan han försökte verkligen fokusera och vara duktig även om det var svårt för honom. 
När jag ledde ner honom efter första ridpasset släppte han på sina spänningar och dansade fram i passage som en hingst.

Till ridpass 2 var han mycket mer sansad.
Var fortfarande tvungen att titta lite ibland men mycket lugnare.
Vi fann inte full fokus tillsammans men jag kände mig ändå väldigt nöjd.
Det var en helt ny situation för Pilgrim och han hanterade den så bra.   
Problemet dock när vi inte har full kommunikation är att jag hamnar lite efter med sitsen, han glömmer bort att sända information till mig, lite som att han glömmer att jag sitter där uppe och mina försök till kommunikation kommer inte alltid fram. 
Det blir lite on-off läge.

Vi började det andra ridpasset med lite in och ut på volten med fokus på att utföra rörelsen med mina axlar.
Utifrån volten gled vi sedan ut i lite glidaröppna längs långsidan och sedan in på volten igen.
Efter det gick vi in på övningen för dagen med öppnor, halter och S-båge över ridbanan.
Vi la även in lite travuppgångar.
Förutom övningen, som alla red, så var fokus under dagarna handen och dess placering.
Kort beskrivet så ska handen i vänster varv vara placerad så att höger hand är ovan manken och vänster hand till vänster.
Händerna ska hela tiden ha kontakt av varandra och tummarna vinklade uppåt.
I höger varav blir det såklart omvänt. 

Jag kan säga att detta är inte det enklaste, så lätt att ena handen ibland får ett eget liv.
Så intressant att se detta fenomen hos alla deltagare.

Just när alla rider samma grundövning men på olika nivå så blir allt så väldigt tydligt.
Tror detta var en av faktorerna som gjorde det så otroligt givande att titta på alla olika ridpass.

Det jag tar med mig från mina ridpass med Pilgrim är att jag måste se till att stärka hans länd.
Mycket galopparbete kommer vara nyttigt för honom och nu när jag har en bana får jag helt andra möjligheter.
Jag behöver även få han att skjuta fram sin panna mer så han länger halsen på ett annat sätt. 
Nu när vi börjar komma åt dessa saker visar Pilgrim tydliga motreaktioner på bettet.
Det händer inte ofta, kanske 5 gånger under ett pass men det är 5 gånger för mycket.
Av just den anledningen hade jag bett Ewa ta med lite olika stänger, men detta kommer i ett eget inlägg *ler*

Nu kommer iallafall  lite bilder på mig och Pilgrim och vår nya bana:

Imorgon kommer inlägger om mitt och Pilgrims tredje ridpass på lördag kväll.

Kursen med Ewa Schaeder

Så har en av de bästa helgerna i mitt liv passerat och jag sitter här så himla nöjd, upprymd, upplyst, inspirerad och lycklig.
Hela helgen var helt magisk, kommer ha svårt att sätta ord på den känner jag nu.
Tänkte i det här inlägget berätta lite om dagarna generellt, upplägg mm.
Så kommer det egna inlägg med mina ridpass.
Red 2 pass med Pilgrim på lördagen och 2 pass med Lilja på söndagen. 

Ewa och Pelle och deras 3 hundar kom till oss (mig och Tomas) redan på fredag eftermiddag.
Jag och Tomas höll på med de sista förberedelserna, långt in på natten jobbade vi, ända in i kaklet liksom.
Men hann ändå få en mysig kväll och middag med Ewa och Pelle.
Vi gick runt och tittade på gården, hälsade på hästarna och visade vårt hus. 
Det var så himla mysigt att äntligen få ha dem här.
Jag och Tomas slocknade vid midnatt och jag vaknade som ett barn på julafton på lördag morgon.
 

Efter en lång frukost där vi fullkomligen pratade bort tiden började lördagen med samling vid stallet 09.00.
Ewa berättade vad hon hade tänkt vi skulle göra under dagen och lite om hennes filosofi.

Sedan gick vi upp till ridbanan.
Min helt nya, helt oridna, ridbana som blev klar kvällen innan.
Flera veckors regn hade gjort jobbet tufft med att göra klart banan och jag har haft sådan ångest.
När kursdagen kom var vi osäkra på hur bra underlaget skulle vara men det överträffade alla förväntningar.
Alltså om banan är så här bra när den är dyngsur, hur bra kommer den inte bli när den väl torkat.

Teorin fortsatte sedan på vår altan där Ewa ritade och berättade om den övningar hon tänkt vi skulle använda oss av under kursen.
Vi alla lyssnade, antecknade och passade på att fylla på energi inför lektionerna.  

Sedan var det dags att rida.
Det var 5 lektioner före lunch och 5 lektioner efter på lördagen och på söndagen samma upplägg men 3 lektioner.
Jag och Pilgrim var först ut.
Att få rida på min nya bana och ta del av Ewas kunskap var helt fantastiskt. 
Min bana är ruggigt stor, detta med tanken att det sedan ska kunna stå ett ridhus där.
Så att sätta upp en bana på 16x32m på denna jätte yta gjorde att den inhägnade banan såg pytte liten ut *fniss*

Att rida för Ewa dessa dagar på mina egna hästar var en dröm så gick i uppfyllelse.
Men det var minst lika stor behållning att få titta och lyssna på alla övriga ekipage.
Spridningen på hästar och ryttare var perfekt och jag lärde mig nästa mer av att titta på de andra.
Har aldrig haft en sådan givande upplevelse av att titta på andra ekipage på en kurs tidigare.

Jag har så många idéer som jag vill prova nu med hästarna, så mycket nytt att träna på, så många kunskaper som jag behöver lära mig utföra.
Och det bästa i det här är att jag nu har en bana att göra det på!!!

När alla åkt hem på söndagen la jag mig i soffan, trodde jag var helt slut och skulle sova lite men icke.
Var så hög efter kursen att jag var pigg som en lärka. 
Nu håller jag alla tummar att Ewa och Pelle vill komma hit igen och att det inte kommer dröja allt för länge.
Helger som dessa vill jag hinna uppleva många av.

När allt stämmer

Som rubriken säger, ibland har man bara ett sådant där ridpass när allt stämmer och så var det i måndags när jag red Lilja.
Jag kom hem från mina måndagstjejer och var så laddad att rida.
Tomas sa att jag hade studsat ur bilen och hoppsat hela vägen till stallet, haha, vilket jag själv var helt omedveten om. 

Emma var i stallet och vi bestämde oss för att rida ut tillsammans.
När jag kom ner till betet och visslade efter Lilja kom hon i full galopp, man kan säga att hon också kom hoppsande.
Min vackra blomma!

De dagar Lilja är jätte motiverad travar hon bredvid mig hela vägen upp från betet, de dagar hon är mindre pepp går hon långsamt bakom.
I måndags travade hon på med spetsade öron, så glad och laddad att vi sprang tillsammans sista biten.

Från det jag satt upp var hon som en dröm.
Så mjuk och hon "bjöd in" mig.
En ny nivå av känsla och jag var så lycklig att jag grät, ni vet när man fylls av en sådan mängd kärlek att det liksom rinner över. 
Vi gjorde absolut inget speciellt utan skrittade och travade upp på berget i ljuset från min pannlampa.
Men känslan var obeskrivbar. 
En helt ny nivå där jag alltid vill vara kvar!

Ska vi rida nu matte!?

En stund att bara vara, tillsammans

Mitt stora hjärta

Min älskade Bandit.
Tänk att mina fina kor är 4 år nu, de har helt plötsligt blivit vuxna.
Bandit har verkligen vuxit så det knakar och han är så himla stor nu och han är precis lika snäll som han är stor, världens mysboll.

De ger mig glädje varje dag och jag är så lycklig att de finns i vårat liv.
Att de sedan även kan ge så många andra människor glädje och kärlek är ju helt underbart!  

Hallå Husse, vattnet är slut!

Mitt september

Vilken vecka vi haft, varmt, vidstilla och sol.
September har verkligen visat sig från sin bästa sida!
Helgen har varit ljuvlig.
Ridläger med mina måndagstjejer som avslutades med kräftskiva på kvällen.
Skrapat och slipat klart räcket på altanen så vi kunde grundmåla det på söndagen då mina bästa föräldrar kom och hjälpte till!
7h tog det att måla, ojojo och nu har vi "bara" 2 varv kvar... 
Men det blir så himla fint!
Räcket var typ svart innan av mögel och så mycket färg hade flagat loss.

Har även hunnit med härliga ridturer.
Betet börjar "vissna" och är inte lika kraftig längre så nu börjar hästarnas magar äntligen minska i takt med motionen.
Herregud har ridit nästan 1mil varje pass och ändå har de varit runda som bollar.
Men nu ser jag att jag kan börja få dem i form igen.
Dock har de byggt sjukt mycket muskler och det känns jätte bra.

Just nu är det fulla förberedelser innan Ewa kommer hit och håller kurs.
Jag måste fixa bord och stolar åt alla, fundera på vart folk ska parkera mm.
Längtar så jag håller på att dö!
Men allt är inte klart än och jag kommer nog få stressa in i det sista, jobbigt när det är saker man inte kan påverka som återstår.
Men det löser sig, det gör det alltid.
Det är så himla härligt att ha nått att längta efter och jag längtar så jag håller på att spricka nu!