Lyxmodellen

Hi hi, när jag köpte min häst ville jag inte ha något standardutförande utan jag bad att får honom levererad med lite extrautrustning.
Här ser ni funktionen "Själv tränsande".  Ett väldigt dyrt tillval! ;-)

Trygg!

Inga problem med att ha saker under magen här inte!

Lite nytt

Jag brukar aldrig unnan mig ridkläder, men när man hittar HV Polo till halva priset ja då kan inte ens jag låta bli.
Så nu har jag förnyat ridgarderoben lite, snyggt va!?

I tidningen igår!

Igår kunde ni se mig i bilagan till Sundsvalls Tidning och Dagbladet.
*ler stort*
För den av er som inte visste det så är nämligen 50-tals formgivning väldigt stort för mig. Ni kan gärna titta in på min andra blogg 50-talskeramik

Allt är så roligt just nu!

Oj oj oj, känns som om jag tjatar ihjäl er om hur fina mina pojkar är men så är det verkligen!
Det är så himla roligt när man är i ett flyt och allt går framåt. Allt som vanligast tycker jag att det känns som om man står still men just nu går det spikrakt uppåt.

Och säger som jag sagt förut, nu när jag äntligen fattat HUR jag ska rida den korta/samlade skritten så har allt fallit på plats. I kväll när jag red Nokkis efter vägen tänkte jag "tänk att det är så här lätt att rida". För just så känns det och snart kommer våren dessutom! Kan det bli bättre!?

Gammla bilder - våren 2007

Fortsätter med lite gamla bilder på mig och Nokkis, dessa är från april 2007.
Hi hi, vad unga vi ser ut *blink*

Tuffing!

Visst är han tuff min lilla "vita"!?
Han är så rolig att rida så ni kan aldrig ana och han har lärt mig så mycket.
Det är väldigt faschinerande vad jag lär mig av att ha 2 så olika killar. Det jag lär mig av den ena kan jag sedan applicera på den andra och vice versa.
Sedan Cappe flyttade till mig har jag fått så många nya insikter och aldrig trodde jag väl att han skulle lära mig saker som sedan skulle skjuta min och Nokkes utveckling i höjden!

Jag kan bara säga att jag är otroligt lyckligt lottad som har dessa fina pojkar i mitt liv!!!

Lilla Snigel

Nokke efter ett underbart ridpass med 3 piaffer.
Visst ser han lite aristokratisk ut!? <3

Tänk va otroligt lätt det kan vara. Att jag inte fattat det tidigare!

Jag har hittat nyckeln till all ridning, snigelskritten!!!

Så här gör jag och Nokke: skritta ett steg i taget, sedan efter hand kräva lite samling, upp till skolskritt och sedan kan man göra vad som helst!

Genom att göra detta bygger man styrka och energin kommer som ett brev på posten och sedan ärcdet bara att börja trampa och piaffa.

Det lustigs i det hela är att jag och Nokke gjort detta så mycket förut men då på fel sätt. Jag har försökt få bjudning från början, vilket bara resulterat i att han blivit tjurig.

Nu istället sitter jag still som ett ljus, helt avslappnad i kroppen och försöker verkligen att inte omedvetet driva på. Detta är faktiskt något som Cappe lärt mig. Att bli helt tyst med min kropp. Det ända jag kräver är att Nokke ska skritta och göra det långsamt. Resten är upp till honom. Denna lilla förändring i min kropp har gjort hela skillnaden.

Sedan i snigelskritten så tar det inte lång tid så kommer bjudning och energi och då är det lätt som en plätt att börja be om samling.

Tack vare detta har Nokkis nu bjudit på flera piaffer på ridplan och något som nog är så nära passage vi någonsin kommer komma. Han är helt otrolig min fina prins!!!

Åh allt matte behövde göra var att bli tyst med kroppen och börja skritta låååååångsamt.

Radarparet!

Sötnosarna!

Du gör mig hel!

Min cirkusponny!

En ny kamera (Nikon D700) har flyttat in i familjen och i går kväll blev det första testen med den.
Kolsvart ute, men den gjorde ett mycket bra jobb ändå, nu hoppas jag på en massa nya bilder på bloggen.

Cappe fick vara modell och visa upp sina cirkusegenskaper, det gillade han!

Nu kommer ljuset!

Jag och Cappe, 110cm

Åh vad skönt det är nu när solen börjar hitta hit till våra nordliga breddgrader igen! Dock har denna vinter varit väldigt "uthärdlig", jag har varit pigg och glad hela tiden. Ni vet så där man känner sig när det blir sommar och man känner krafterna komma åter. Så har det varit för mig hela vintern, jag som normalt denna tid brukar vara deppig.

Att detta skulle vara så enkelt och självklart att uppnå kunde jag aldrig ha vetat för ett par år sedan.
Men sedan jag började med D-vitamin tillskott så har jag bokstavligen fått mitt liv tillbaka! Det är helt sjukt! Kan verkligen rekomendera det till alla! På jobbet har jag blivit värsta pillerlangaren.

Jag och Nina hade en intressant dialog igår när vi red, det var Nina som tog upp tanken. Tänk att vi valt att göra en massa saker som inte anses vara "normalt" och accepterat av den stora massan. De val vi gör, gör att omvärlden ser oss som annorlund, konstiga och kanske rent av knäppa.

Dessa punkter nedan är saker jag gör som kan anses bryta mot normen och mest slående, något som jag alltid måste försvara. Väljer man att vara annorlund så måste man försvara sin val hela tiden... Här kommer de vanligast komentarerna på mina handlingar:

• Att rida AR; "om jag sätter en stång på min häst, rider jag akademiskt då?"
• Att leva Parelli; "varför ska man hålla på med det? vifta med rep?"
• Äta LCHF-kost; "hjärnan måste ha kolhydrater, det vet du väl!?" "Man kan dö av att gå över gatan också"
• Äta D-vitamin; "Jag tror inte det behövs, vi människor utvecklas förstår du"
• Att gilla att träna; "om jag slår mig med en hammare i huvudet och sedan slutar så är även det skönt"
• Alternativ medecin; "finns det några bevis att det där funkar?"
• Andlighet; Här får man bara konstiga blickar av folk 

Listan kan göras lång, jag kan hålla på hur länge som helst. Det som jag funderar på är varför det blir så här. Testa att inte ta en tårtbit på jobbet, ALLA kommer fråga dig varför du inte äter. Den som tar 3 bitar får ingen kommentar. På något sätt är det inte acceptabelt att vara och aggera annorlund. Jag tror att det skrämmer folk och får dem att reflektera över sig själva och det är nog jobbigt. Kommentaren "du som är så smal..." brukar jag besvara med "just därför...". Det är inte så uppskattat. Alla tycks få dåligt samveta om en person väljer att aggera på ett annat sätt.

Jag talar inte om för någon hur de ska gör, alla har en fri vilja att fatta egna beslut efter. Jag berättar gärna däremot om mina idéer och åsikter om någon vill lyssan, utan att jag för den sakens skull talar om för dem hur de ska göra. Därför hoppas jag att ingen annan heller ska försöka ändra mig!