onsdag 30 oktober 2013

Skolgalopp

Redan 2012 visade Cappe talang för den samlade galoppen

Och så även den tvåtaktiga

Cappe har en naturlig fallenhet för samling och då främst i galoppen. Detta har gjort att vi lite smått har kunnat börja leka med skolgalopp.

Den "vanliga" galoppen (eller ska jag kanske säga naturliga) är tretaktig och består således av tre faser: elevering, svävfas och markfäste.
Skolgaloppen är en fyrtaktig galopp som är i jämförelse med den "vanliga" galoppen extremt samlad. Den är otroligt kraftfull och eleveringen i bogen blir högre och svävningsmomentet försvinner. Jag brukar säga att det blir lite som att sitta på en gunghäst och har man inte upplevt känslan av att rida i uppförsbacke så kan jag lova att man vet hur det känns om man får till ett par språng skolgalopp.

Jag kan ibland däremot uppleva att Cappe blir tvåtaktig i våra skolgalopps försök. Jag har haft mindre lätt att analysera detta tills här om dagen när jag arbetade Cappe för hand och såg vad som hände. Han går vid för hög grad av samling in i någon form av terre á terre! Oj vad paff jag blev, men det är ju egentligen självklart. Terre á terre är ju tvåtaktig och med denna galopp skulle man t.ex. kunna galoppera på stället, vilket Cappe glatt gör utan problem.

Jag måste verkligen vara försiktig med mina hjälper på denna lilla känsliga ponny! Det räcker med att jag spänner magen lite för hårt så övergår skolgaloppen till terre á terre försök. Skriver försök för han har långt ifrån styrkan för att kunna utföra en korrekt rörelse. Men ändå! Terre á terre är den absolut högsta graden av samling i galopp och här skulle man kunna likna hästenens fotarbete vid jämfotahopp i tvåtakt.

Att få möjlighet att uppleva detta är helt fantastiskt men jag känner att jag inte har någon erfarenhet av dessa rörelser. Jag och Nokke kunde gör fina anslag och kanske skolgaloppera ett par tre språng. Men Cappe är en naturbegåvning och här har jag möjlighet att verkligen utveckla och arbeta med dessa rörelser. Jag är helt övertygad om att han är en häst som kommer kunna göra de högre skolorna och nu måste jag lära mig och få guidning för att kunna lyckas lotsa honom dit.

Jag rider mest på känsla men behöver ibland stanna och analysera och fundera. Ta reda på ny kunskap och utvecklas även i teorin. Känner nu att min känsla behöver lite hjälp på traven av just detta.

Ska se om jag kan be någon filma mig och Cappe någon dag så ska ni får se våra försöka till skolgalopp, terre á terre, studds på stället, pesad moment etc. Kan vara roligt både för er och för mig att följa vår utveckling.

fredag 18 oktober 2013

Mitt charmtroll!


I slutet av sommaren var min vän Sandra och hälsade på mig och hästarna. Jätte roligt att träffas igen efter så många år!

Sandra var så gullig att fota och film och här kommer ett första urval av bilder på mig och Cappe.
Alla bilder är tagna av Sandra Ahlinder.

Först måste man bli fin!

Tänk att han hade cellskräck när han kom och inte kunde sitta fast....

Klar för fotografering!

Först lite tricks

Dutti ponny!

Det är så roligt att stå på pallen att matte får hjälpa till för att få ner ponny...

Sedan fortsatte leken.
Man kan nämligen leka med allt!!!!!

Som att träff bom med hov

Eller leka fin dressyrhäst

Eller galen busponny

Eller hoppa små pinnar

Småpinna är jätte roliga!!!!

Så roligt att få lite bilder!
Tack snälla Sandra!


tisdag 15 oktober 2013

Så nära...


Jag vet att Nokkis är kvar hos mig, jag kan känna hans närvaro varje dag.
Det ger mig ett lugn, vetskapen om att han valt att stanna kvar och ta hand om mig ett tag.

Här om dagen hade jag ridit Cappe på plan och han hade varit så fin!
När jag sedan gick med honom runt ridbanan efter ridpasset sken kvällssolens stråla som guld och träden var så vackert gula. Då kunde jag känna hur Nokke gick där bredvid oss.

Jag sträckte ut handen och lät den landa på hans mankam och varenda cell i min hand kunde minnas hur det känndes.
Jag lyfte sakta bort handen och sträckte fram den lite lägre och åter igen kunde varje cell i min hand minnas känslan av hans mule.

Jag tänker alltid minnas, alltid känna och jag hoppas att Nokke stannar tills jag är redo att helt stå på egna ben.

Min fina vän med ett hjärta i samma färg som hans hårrem, GULD!


söndag 13 oktober 2013

I'll love you for a thousand more




Den 25:e september fick himmeln den vackraste ängeln av dem alla!
Han var mitt allt, mitt liv, min kärlek.
Att vara kvar här på jorden utan honom är fruktansvärt.

Allt är så tomt, kallt och meningslöst.
Samtidigt som mitt hjärta är så fyllt av all den kärlek han gav mig.
Han var den finast jag någonsin träffat och han lärde mig allt om livet.
Nu måste jag på något sätt ta mig vidare på egna ben och försöka dela med mig av allt han gav mig.

Jag vet att han var klar här på jorden, jag vet att vår resa här och nu var tvungen att ta ett uppehåll, jag vet att han planerat allt så väl och tog hand om allt det som jag så länge varit rädd för.
Hans hjärta och kärlek var oändligt och hans mod det största.
Den sista gåva han gav till mig var den största jag någonsin fått och någonsin kommer få.

Jag vet att våra vägar återigen kommer korsas, så som de gjort så många gånger förr.
Våra själar är för evigt sammanbundna, utan honom är jag inte hel.
Jag vet att han kommer fortsätta vara med mig, jag kan känna hans närhet.


Sov gott älskade Nokkis!
Lys som guld på himmelns ängar.
Jag har alltid älskat dig! Nu, då och för all framtid.
Hej då vännen, vi syns snart igen! <3