Äntligen lektion!

Igår var det äntligen dags för mig och Prickig att få vår lektion i groundwork för Angelica. 
Som vi längtat och det blev så himla bra! 

Vi fick träna på lite stillastående arbete där vi skulle hitta böjning, bakvikt, öppna och sluta.
Sedan gick vi på volt, hitta avstånd och sedan lite öppna.
Tränade halter och lite longering.

Men även öppna på rakt spår, serpentiner och tempoväxlingar som skall bli samling med tiden.

Prickig var riktigt duktig!
Även om koncentrationen byttes ut till hyss ibland *skrattar*
Men det är helt okej när man bara är liten än.

Tomas var världens snällaste och fotade hela träningen.
Så här kommer några bilder. 

Busponny!

Vilken kväll det blev igår!
Nu när det varit uppehåll och regnfritt flera dagar börjar äntligen marken torka upp lite.

Direkt efter jobbet åkte jag till Bergsåker och höll lektion för två tjejer och deras två russ.
Gick superbra, så himla söta ponnys. Inte annat än att man blir lite sugen själv.
Sedan hem och rida mina egna innan det blev mörkt.

För första gången på länge kunde jag rida i den övre beteshagen.
Tog Prickig först så vi skulle hinna innan det blev skymning.
Ville inte att han skulle behöva få det lite svårt att se underlaget när han håller på att lära sig hitta balansen.
Det är lite taskigt.

Cappe blev lite paff, brukar ju alltid ta honom först.
Så han tyckte vi var skittråkiga när han fick vänta så han bestämde sig för att liva upp det hela lite.
Hans sätt att liva upp situationen bestod i att han gjorde utfall mot oss i tokgalopp och bockserier.
Herre gud, han var så söt att jag höll på att dö när han kom där i full fart med de små ponnyöronen spetsade.

De första två utfallen fick bara Prickig att ruska lite på huvudet, så Cappe tog i lite extra.
Så som han tänkte "tredje gången gillt". Han tog värdens fart och swischade förbi oss.
Haha, tror ni inte han lyckades. 2 bockar gjorde Prickig och jag kunde inte annat än skratta.

Prickigs första bockar med ryttare på ryggen, tror brorsan börjar lära honom lite för avancerade grejer nu *skrattar*

Efter bockarna stannade Prickig och tittade på mig och bara "godis???"
Haha, knas hästen.

Sedan var han jätte fin. Jäklar vad han börjar hitta balansen nu!
Flyttade lite för trampet i stigbygeln och red på en stor 8-volt i både skritt och trav.
Gick super bra.
Börjar hitta böjningen bättre och bättre nu och kan balansera upp sig lite i traven.

När Prickig var klar var det äntligen Cappes tur.
Tänkte att idag får jag hålla i mig men han var så lugn och fin.
Han tar verkligen arbetet på fullaste allvar nu.

Red mycket diagonalslutor och växlade formen i trav.
Riktigt fin och bar sig helt själv.
Han har verkligen blivit en riktigt fin ridhäst nu, han är liksom magisk.

Avslutade kvällen i soffan efter att ha gett övriga djur mat och vatten, så trött.
Husse han städade på gården och eldade upp massa virkesrester.
Så snart är vi redo för snön men jag hoppas verkligen att den dröjer länge till!

Första uteritten

Vilken härlig helg det har varit.
Började lördag morgon med en uteritt på Cappe, sedan iväg till Timrå för att hålla 3 lektioner och efter det hem och möte upp bästa Eva som kom och beskar vårt äppelträd.

När allt detta var gjort var det dags för min och Pilgrims första uteritt.
Vi har tagit många promenader efter vägen och nu var det dags att rida.
Världens bästaste Husse gick med och det gick så himla bra.

Vi mötte två andra hästar, som red efter oss på vägen hem.
En människa och en skällande hund.

Inga problem alls, han är så himla klok denna kille och stressar inte upp sig i onödan. 

En tradition

Husse, Prickig och Orben
Även denna fredag gjorde Orben oss sällskap.
På dagen som är Nokkes.
Gissa vad/vem jag tror Orben är... <3

För andra fredagen i rad hade vi strålande sol och för andra fredagen i rad tog vi en härlig promenad med pojkarna.
Lika magisk som förra veckan.

Har inte visat filmen med orben från förra veckan än, men även denna dag kom den och följde oss på vår promenad.
Eftersom denna dag dessutom var Nokkes, så ger det mig vissa ledtrådar.

Min älskade Nokkis, klart han är med oss.
Kan det bli tydligare!?

Mina 3 vackra pojkar!

Denna fredag tog vi vägen förbi alla kor och båda pojkarna var så duktiga.
Prickig tittade lite extra när det var kor på båda sidor om vägen med litade fint på Husse.
Den killen är verkligen helt otrolig, han är så mjuk och jagar inte upp sig i onödan inte. 

Jag är så lycklig över vår lilla familj.
Man kan verkligen inte ha det bättre!

En kväll att minnas

Nu har vi hedrat minnet av en Kung.
Min modiga guldhäst. Känner frid i själen.
Vet att han log där uppe, ifrån sin plats i Cassiopeja.

K kom med världens finaste gåva, grät av kärlek när jag fick den.
Ett otroligt vackert armband med mina 3 hästar.
Alla med sina egna färger och symboler.
Nokke hade självklart fått vingar.

Och i baksätet på hennes bil låg marschaller och vi tände ett hjärta för vår fina vän.
Tomas tog bilden ovan, den visar verkligen kärleken denna kväll.
Kärleken till min finaste vän, vår vackraste Nokkis och min underbara Tomas.

En dag är vi alla tillsammans igen, på en annan plats, i en annan tid.
Men fram tills dess kommer vi fortsätta minnas och älska!

2år nu...

Idag är det ditt väder, samma väder som den här dagen för 2år sedan, då det var dags för dig att fortsätta din resa.

Du är alltid med oss och vi älskar dig så mycket! 💕
Vi ses snart igen, älskade vackra Nokkis

Ikväll tänder vi ljus för ditt liv här hos oss på jorden och minns allt stort vi upplevde tillsammans.
Är så tacksam för allt du lärt oss och vill att du ska veta att jag gör mitt yttersta för att dela med mig av din gåva

Nu och för alltid, Min Nokkis!

Gruppträning

Igår hade vi hanteringsträning med bästaste Rosa!
Alla tjejer i stallet samtidigt.
Så himla skoj!
Det måste vi verkligen göra oftare!

Fyra hästar i hagen, tre tjejer som skall träna = alltid en häst lös.
Men det gick jätte bra.
Den med 2 hästar var ju jag så jag bytte lite under lektionen.
Cappe kan ju det mesta men han blir så ledsen om han inte får vara med och Prickigs huvud orkar inte för länge.

Så jag började och avslutade med Cappe och tog Prickig där emellan.
Den häst jag inte höll på med hittade på egna övningar och mest kreativ igår var nog Cappe.

Han störde Nina och Ojiji...

Han störde Katarina...

...och han lerade ner min carrotstick *skrattar*
Han var så himla rolig och gullig.
Hittade på massa snälla hyss och tyckte nog vi var astråkiga som inte gjorde något med fart i.

Även Prickig var påhittig som vanligt men han blev snabbt trött i huvudet av allt nytt.
Men han var så himla duktig! 
Känner mig så stolt över mina pojkar som är riktiga pärlor.

När vi "tränat" klar efter 2h var Cappe och Prickig tvungna att göra sig av med allt uppdämt bus.
Älskar att se dem leka, så glada och så försiktiga med varandra.
Aldrig några framben utan de bara låtsas biter varandra. 
Har en del roliga filmer från dagen men de visar jag i nästa inlägg.

Vilka killar!

Vilken otroligt fin respons jag fått på mina senaste 2 inlägg, tack så mycket!
Blir så glad när ni håller med och finner det jag skriver inspirerande!
Ger otroligt mycket energi och jag lovar att fortsätta att dela med mig av mina tankar och idéer. 

Har haft 2 helt otroliga hästdagar nu på rad.
I förrgår hade jag först en lektion så hann inte ta mina egna medan det fortfarande var ljust.
Så jag bestämde mig för att plocka in båda och prova att longera dem samtidigt igen.
Och hjälp va duktiga de var!

Kunde till och med longera dem i trav, min stjärnor.
Cappe travade först, i fin takt och i perfekt form.
Han tog verkligen uppgiften på fullaste allvar.
Bakom gasade Prickig på och använde brorsans svans som broms *skrattar*
De var så himla söta

Igår blev det däremot ridning för hela slanten, kom hem i så bra tid att jag hann medan det var ljust.
Bestämde mig för att ta in dem en och en och lämna den andra kvar i hagen.
När jag gick för att hämta dem hade jag inte bestämt mig för vem jag skulle ta först. Tänkte att jag får se vem som kommer. Men de där två är ju trädda på ett snöra, så det var ju bara att glömma att jag bara skulle få en pojke till grinden.

På vägen ner till hagen så stod Cappe så han såg mig, Prickig var längre bort nere i svackan.
Perfekt tänkte jag, jag ropar inte utan då är det bara Cappe som kommer.
Trodde jag ja, lagom till jag kom ner till grinden var även Prickig på väg. Han hade ju full koll på att matte kom.

Så där kom de båda två från varsitt håll.
Halvvägs stannade Cappe för att kissa, då tittade Prickig på honom och gjorde sedan likadant.
Gissa om jag skrattade.

Det blev i alla fall så att jag tog Cappe först.
Prickig stod kvar och undrade varför vi glömde honom men det gick snabbt över när mamma Maxine kom och tog hand om honom.

Cappe var som en dröm.
Red på gårdsplanen och han var så sjukt fin.
Fick till riktigt bra samling med perfekt form och bra linjering i båda varven.
Så himla stark han blivit i sin kropp nu.
Red en del diagonalslutor åt båda håll och de blev verkligen fina.

När det sedan var Prickigs tur så valde jag att ta sadel.
Den hjälper honom lite mer med balansen och avlastar hans rygg.
Longerade först några varv och sedan hoppade jag upp.
Och för första gången var han riktigt ridbar!
Innan har jag mest fått visa, guida och lära honom saker och där och då igår så var han ridbar!
Svårt att förklara men jag tror ni fattar vad jag menar.

Vi red mest på volten, flytta för trampet i stigbygeln och hitta böjningen.
Och han var som en dröm.
Hade bara tänkt skritta men då han hittade sådan fin balans så valde jag att prova lite trav och det gick super.
Han travade så himla fint där på 15m volten, gissa om jag blev glad!?

Så nu är jag så ridsugen att jag håller på att dö.
Men ikväll blir det hanteringsträning, roligt det också.
 

Flockledare

Prickig samma dag som han kom till oss.
En lite promenad till grannen för att titta på deras traktor och kor.
Så himla modig kille!

Fick en sådan intressant kommentar på bloggen igår att jag känner att jag måste skriva lite om det.

Ett ganska hett ämne just nu, då många ifrågasätter den gamla metoden NH där man gärna använde begreppet Flockledare och viftade med rep för att "tvinga" hästen till att utföra olika saker.
Så kanske jag uttryckte mig lite klumpigt igår när jag använde det ordet. Så jag ska försöka förklara vad jag menade egentligen.

För många år sedan när jag började med NH var flockledare ett begrepp som gärna användes.
Man ville bli ledare över sin häst, vara den som bestämde och den som hästen lydde.
Som tur var kom detta att ändras och man började pratade om 51/49 mellan häst och människa men jag anser ändå att man ska släppa allt sådant tänk.

Det är som om jag skulle säga att jag är den som bestämmer i mitt och Tomas förhållande, även om jag ger Tomas 49% bestämmanderätt så har jag den avgörande rösten.
Det är aldrig något jag skulle eftersträva.
En relation handlar om ett partnerskap, ett samarbete och kompromisser.
Och det samma gäller relationen till hästen anser jag.

Nu finns det många som säger att hästar kan bli farliga om vi inte bestämmer över dem, det skulle väl Tomas också kunna bli eller hur? Han är både större och starkare än mig.  Och inte behöver jag kontrollera honom och bestämma över honom för att undvika att han ska bli farlig?

Det är vi människor som gör djuren farliga, genom felaktig hantering och förmänskligande.
Att tvinga dem till underkastelse kanske gör dem hanterbara och ofarliga men inte till våra vänner och partners.

Precis som grupper av människor (ett ämne som jag är mycket intresserad av) har även hästflocken sin uppbyggnad. Den har ingen envåldshärskare utan alla har olika roller som fyller sitt syfte.
Skulle jag utse någon i vår flock som i våra mänskliga ögon bestämmer lite mer än övriga så är det Cappe.
Detta märks främst när det händer något oväntat, då är det han som styr upp situationen och det är hos honom övriga säker skydd och vägledning.
I den övriga vardagen kan Cappe gärna gå undan för de övriga hästarna för att slippa bråk, han är så trygg i sig själv och hans plats är så självklar att han inte behöver försvara den.

Prickig flyttar gärna på de övriga hästarna om han får utrymme för det.
Det är hans sätt att ta sig en plats, få uppmärksamhet och dra igång övriga på något skoj.
Samtidigt är han den som vill vara kompis med alla, gärna pussas och klia vilket gör att han kommer undan med sitt beteende.
Han blir liksom den söta, busiga lilla parveln som man inte kan vara arg på.

Punkten jag tog upp igår om att vi som människa inte skall röra på våra egna fötter står jag fast vid.
Det är inte för att vi ska domdera hästen, utan för att den ska kunna känna förtroende för oss. 
Har träffat så otroligt många hästar och tränat så många människor, och detta är verkligen en otroligt viktig nyckel.
Ju mindre vi rör oss, ju tryggare bli hästen.
En sådan liten sak kan göra en otroligt stor skillnad.
Märker också att när vi kan hålla våra fötter stilla är det mycket svårare för oss att lägga på för mycket energi på hästen.

Hästar är otroligt känsliga och reagerar kraftig på våra energier, det är därför som vi aldrig får bli arga eller tappa behärskningen när vi håller på med hästar.
När vi istället håller våra fötter still har vi mindre lätt för att utagera dessa känslor.
Oftast behöver vi ta ett steg fram för att släppa ut energin. Så kontroll på fötterna = kontroll på våra känslor.

Samtidigt som att stå still när hästen är orolig och far runt och försöker flytta med oss, visar den att vi känner oss trygga. Att vi inte rycks med i dess upprördhet och att den kan komma till oss för vägledning. Precis som vår flock kommer till Cappe i samma situation.

Hästhantering

Hästhantering, kan man kalla det så?
Eller är det mer samverkan, partnerskap eller relationer vi menar.
Svårt att sätt ord på något som är så självklart men ändå för många så mycket mindre lätt.

I vår relation med hästen måste vi ha i baktanke att vi är rovdjur i grunden och de är bytet.
Om vi ska hård dra det hela.
Det medför att vi inte alltid kan handla instinktivt i vårt möte med hästen, för det kan bli riktigt tokigt utan att vi menar det.

Under alla mina år har hästarna lärt mig så mycket och jag skulle kunna skriva en hel roman om allt jag lärt mig och allt jag tänker.
Men idag, så här på en regnig tisdag, tänkte jag dela med mig av små tips att ha i bakhuvudet i mötet med hästen, alla tips syftar till att bygga en grund där hästen kan känna förtroende för dig.
Jag ska försöka hålla dessa tips enkla och konkreta utan att blanda in för mycket annat. Det är nämligen lätt att börja prata djupare saker när man kommer till mötet med hästen. Men idag ska jag hålla mig ifrån det och ge tips som du lätt kan använda dig av i din vardag.

• Ett enkelt sätt att vinna en hästs förtroende är att rör så lite som möjligt på sina egna fötter. Kan låta knasigt men i hästarnas värd är flockledaren den som flyttar på övriga. Att kunna hantera sin häst utan att röra sina egna fötter mer än nödvändigt skapar faktiskt förtroende hos din häst för dig. Kan du applicera detta i all samvaro med hästen kommer du upplevas som stabil och trygg att vara med.
  Det kan vara så enkelt som att du ber hästen flytta på sig till din andra sida när du borstar den, istället för att du skall gå runt den.
  
• Hästar är ett djur utan så många läten i sin kommunikation, därför finns det egentligen ingen anledning för oss att snacka en massa. Nu kan det ju vara rätt trevligt att prata med sin häst och de lär sig ganska snabbt att människan är en varelse som låter väldigt mycket.
  Däremot är det inte acceptabelt att skrika på sin häst. Varje gång vi gör det uppfattar hästen oss som svaga och tappar sitt förtroende för oss. Dock kan detta med att skrika komma rätt instinktivt från vår sida, något som vi helt enkelt måste lära oss behärska.
  
• Att bli arg på sin häst är inte heller okej. Även detta är något som vi som människa har svårt att kontrollera. Vi kan ha rätt kraftiga känslor och agerar dem gärna utåt. Men återigen, vill vi bygga en bra relation till hästen, måste vi lära oss kontrollera våra känslor
  
• För hur gärna vi än vill förmänskliga hästen så gör de aldrig något med ont uppstå. De är ALDRIG dumma eller gör saker för att jävlas. Kommentarer som "min häst är inte rädd, den är bara dum" för mig att kräkas. Givetvis har hästen en anledning till sitt beteende, försök hitta den hellre än att bara säga att den är dum.
  Dum, varför då? För att den inte gör som du vill? Har du rätten att tvinga hästen och bestämma allt den ska göra? Är det din rättighet som hästägare/ryttare?
  
• Något annat som också är otroligt viktigt för att skapa en bra relation som bygger på förtroende är att ställa rimliga krav på sin häst. Ge den uppgifter som du vet att den klarar av och låt den växa genom att lyckas. Om du aldrig ställer krav på din häst som den inte klarar av kommer den heller inte tappa sitt förtroende för dig. Givetvis kan ni ändå flytta på gränser och utvecklas, men du behöver vara lyhörd och aldrig ge din häst en större uppgift än vad den klarar av.
  
• Sedan är det för hästarna precis som för oss, olika dagar har olika förutsättningar. Fråga din häst varje dag hur den mår och lyssna på svaret. Bara för att du tänkt dig en viss aktivitet finns det inget som säger att din häst är upplagd för den uppgiften just idag. Att vara lyhörd och låta hästen få en egen röst är otroligt viktigt, våga vara ödmjuk.

Men det viktigaste av allt, behandla din häst som din vän.
Dess syfte är inte att behaga dig och din egen målbild.
Tanken är att ni ska njuta av livet tillsammans, ha roligt tillsammans och växa tillsammans.
Våra hästar vill inget hellre än det, så våga ge er den möjligheten.

Mår så dåligt då vi lär våra barn att bestraffa hästen då den gör "fel".
Tänk om vi skulle applicera samma metoder i skolan, skulle det vara okej?

Nä låt hästen få möjligheten att bli din bästa vän, lovar att där inne vilar nyckeln till meningen med livet...

Så har det varit helg igen

Hjälp vad tiden går fort!
Den fullkomligen springer iväg, redan ny vecka.

Vi har verkligen hunnit med mycket i helgen och det känns så skönt.
Snart är tiden att arbeta ute över och marken kommer först bli för blöt, sedan för hård och slutligen täckas av ett lager snö...

Om vi börjar med det som den här bloggen egentligen handlar om, hästarna, så fick de vila lördag och igår blev det kvällsträning.
Det regnade i stort sett hela dagen och när vi var klar med arbetet på gården var det mörkt ute.
 Jag och Tomas tog in pojkarna, gav dem mat och pysslade lite med dem.
Sedan tog vi ut dem på gårdsplanen och logerade dem lite.

Tänk vilken tur jag har som har min Tomas.
Han höll i den ena medan jag longerade den andra.
På så vis behövde ingen vara kvar själv i stallet och inte heller behövde jag vara ensam.
Det blir liksom mysigare med sällskap!

Båda pojkarna var helt fantastiska igår!
De fick träna på samma sak, trav med avslappning och varvbyten.
Tror båda överträffade sig själva och gjorde allt rätt.
Prickig kändes till och med lite vuxen och tog sin uppgift på fullaste allvar utan bus.
Kanske var det för att Husse stod och tittade på *fniss*

De var så himla fina att jag fick idén att prova att longera båda när jag var klar.
Och det gick precis lika bra!
Herregud vilka fina pojkar jag har.
Så stolt över dem igår.

Sedan fick de komma in igen och sätta på sig regnkläder.
Cappe utövade sin favoritsyssla, gå runt lös i stallet.
Prickig blev mycket avundsjuk men Husse förklarade för honom att han måste bli vuxen först innan han också får gå runt lös. *fniss*

När jag ser bild ovan längtar jag massor till sista delen av taket är på plats, kommer bli så snyggt!
Sedan ska väggen till vänster målas grå.
Ojojoj, va snyggt det kommer bli då. Ändå är det redan nu en gigantisk skillnad på stallet mot för när vi köpte det. 

På gården har det också hänt lite i helgen.
Förutom att vi lagt en hel massa tid i garaget har vi även hunnit  kantskära klart gårdsplanen och nästan byggt klart uppbindningen bakom stallet.
Ska bygga en sådan där typ av uppbindning som det brukar vara utanför salooner i westernfilmer.

Det mesta är gjort nu, kvar återstår att kapa av stolparna i samma höjd och skruva dit överliggaren.
Har längtat efter denna i snart ett år nu men nu äntligen är den på G!

I veckan kommer jag lägga den sista tiden i garaget och sedan kommer jag övergå till att skura och måla stallet inför vintern. Hoppas kunna börja med det redan till helgen innan det blir för kallt.

Köket/duschspiltan och Ojijis box står på tur att bli målade.
Kommer bli super fint!

Älskade höst

Något som verkligen inte fått plats i min vardag på slutet är möjligheten att låta min kreativa sida få utlopp för alla sina idéer.
Älskar att fota och måla men har inte gjort något av det på väldigt länge.

Så imorse klev jag upp tidigt och gick ut i trädgården.
Åh så härligt det var.
Nu sitter jag här nöjd och glad och köket doftar ljuvligt av nybakat.