Oj så mycket jordgubbssylt

Igår strålade solen.
Jag jobbade hemifrån för att låta kroppen vila ordentligt från förkylningen och det var så härligt att vara hemma mitt på dagen i det fantastiska vädret.
Det var så vackert ute att jag nästan tappade andan.
Är så lycklig över vart vi bor och att vi får ha det så otroligt vackert.
Känns så lyxigt att gå ut till hästarna på lunchen, ge dem mat och bara vara med dem en stund i solen.
Man känner att de njuter av solskenet precis lika mycket som jag.
Efter lunchen stod de och sov i solen och det såg så himla underbart ut.

Jag red både Cappe och Lilja igår.
Lilja red jag på lektionen för Ewa och vi pratade om normer med lite extra fokus på det här med voltvägen men vi red även lite öppnor.
Lilja var super duktig, hon har verkligen en superambitiös period nu men hon tyckte faktiskt att det blev lite jobbigt att göra så många öppnor. *ler*
Men det är väldigt roligt att märka den utveckling som skett och hur länge hon nu kan hålla fokus.

På Lilja har jag inte alls märkts lika tydligt som på t.ex. Pilgrim när fokus försvinner.
Pilgrim är nästan övertydlig, han börjar t.ex. titta på allt annat runt omkring eller så stannar han och man märker att man tappar kontakten med honom.
Med Lilja är det som att kontakten försvinner lite grann i taget och helt plötsligt så känner man sig rätt ensam där uppe på ryggen.

Det är detta som är anledningen till att jag sagt att Lilja kräver min absoluta närvaro hela tiden.
Jag har ju känt att det varit så men inte förstått varför.
Men hon har inte sänt lika mycket till mig som jag sänt till henne och för att hålla kanalen öppen så har jag varit tvungen att vara fullt fokuserad på henne hela tiden.
Helt logiskt nu när jag tänker på det. 
Pilgrim han letar själv efter mig och vår kommunikation och då blir det tydligt när hans fokus försvinner.
Men med Lilja så är det jag som har letat efter henne.
Och igår insåg jag att vår kommunikationskanal faktiskt fanns öppen från bådas sidor och då helt plötsligt kunde jag känna när hon tappade fokus.
Wow, vilken skillnad och vilken insikt. 
Tänk så mycket lättare det kommer bli för oss båda nu att ge varandra pauser men samtidigt veta när vi kan prestera lite mer. 
Och kanske när jag tappar mitt fokus så finns hon där och fångar upp mig igen. 

Det jag och tänker på nu när jag skriver detta är hur mycket man känner och på något sätt vet och förstår, men hur svårt det ändå kan vara att sätta ord på det.
Jag är en person som går mycket på känsla, i allt jag gör.
Jag är mer mage än huvud *ler*
Jag lärde mig rida på känsla men att flera gånger i veckan möta elever och deras hästar gör att jag hela tiden tvingas hitta ord på allt jag känner och jag märker hur orden hjälper mig att förstå ännu djupare.
Oftast är det så att när jag verkligen förstått så kommer det nya ord på det jag upplever.
Det är otroligt häftigt och jag börjar inse hur otroligt viktiga orden är.
Orden är det ända jag har för att på något sätt kunna förmedla det jag känner och upplever.
Men även om uppgiften att förklara för någon hur jordgubbssylt smakar kan te sig rätt omöjlig så kommer de rätta orden ändå ge de som lyssnar ett lite hum och sedan måste personen själv smaka för att verkligen veta.
Och oj vad jag har ätit jordgubbssylt på slutet och oj så många burkar jag har kvar att öppna.
Detta år ska jag äta mer jordgubbssylt än jag någonsin gjort tidigare i mitt liv.

Sjuk igen!

Så kom snön och jäklar vad det har snöat och fortfarande gör.
Det är dessutom riktigt kallt så all snö som kommer är som ett lätt puder.
Det är otroligt vackert ute och jätte härligt väder att rida i. 
Men det här med att rida mycket har jag inte hunnit komma igång med riktigt än för när jag precis kände mig på banan igen så åkte jag på världens förkylning.
Jag som precis varit sjuk och nu är jag däckad igen och varit sedan i torsdags.
Va tusan! Nu får det verkligen räcka!

Men jag känner mig redan bättre och hoppas detta är den sista skiten som ska ut!
För jag behöver verkligen få rida, både för mig och för hästarnas skull.
Vi behöver det lika mycket alla fyra.
Pilgrim är så pigg nu att han knappt går att rida.
Med att han inte går att rida menar jag att han är så pigg att han inte kan hålla fokus och är överallt och ingenstans.
Förstår honom, jag blir likadan när jag är understimulerad.
Dessutom tycker han att kylan är rätt jobbig så det bidrar också till att han har en massa myror i brallan.

Men lite glädje så här i all sjukdom är att tänka på den kommande våren och sommaren.
Då kommer det vara en massa roligt och spännande som händer relaterat till hästarna.
Först kommer Birgitta Järnåker hit och håller kurs den 4-5 maj.
Månaden efter kommer Ewa Schaeder och har kurs 8-9 juni och sedan kommer hon igen till hösten den 7-8 september.
Så tre fantastiska kurser att se fram emot!

Sedan ska även vi stalltjejer försöka göra lite roliga resor, om än korta.
Att åka som fotfolk på ett par kurser bara för att få göra nått skoj tillsammans och titta på fina hästar.
Och kanske besöka en och annan hästsportbutik *ler*
Och sedan självklart kommer jag åka upp till Ewa så mycket jag kan och får.
Tanken är att jag ska åka dit redan 2:a mars och jag längtar.

Jag har sagt det förut med detta år ska verkligen bli året då jag investerat massa tid i mina hästar och all kunskap där ikring.
Jag ska läsa böcker och göra undersökningar och utforska så mycket jag bara kan.
Jag åker just nu väldigt ofta till Stockholm med jobbet och upptäckte precis det förträffliga med antikvariat.
En hel värld med massa gamla böcker som bara väntar på att bli upptäckt och uppköpt av mig *skrattar*
Sist jag var i Stockholm blev det tre böcker, undra vart detta ska sluta...

Krispigt men känslor om vår

Det har varit en köldknäpp nu i ett par veckor och temperaturen har sakta krupit ned mot under 20 grader.
Kallt, det är riktigt kallt men ack så vackert!
Dessutom orkar solen vara uppe till nästan kl 16.00 nu och den orkar mycket längre upp på himlen.
Vädret är så vackert och solen så underbar att jag nästa levt i villfarelsen att det är vårvinter.

Igår kväll när jag red på ridbanan var det -23 grader men jag och Cappe galopperade oss varma båda två.
Det är verkligen något speciellt med att galoppera, det blir som ett lyckligt bubbligt rus i kroppen. 

Så trots kylan är det verkligen perfekt ridväder och underlag just nu.
Jag har det hellre så här allt än is.
Fick dessutom värmesulor av Tomas i julklapp och med dem i skorna så upplevs kylan på ett helt nytt sätt. 
Den blir liksom mindre kall när tårna är varma och goa.
Jag kommer aldrig mer kunna vara utan dessa sulor.

Kylan gör också att hästarna blir extra pigga.
Pilgrim är så pigg att våra träningar mest handlar om att reglera all hans energi.
Jag är otroligt imponerad över honom och hur pass duktig han är trots all energi.
Det blir faktiskt jätte bra träning, att variera graden energi och kunna hitta ner till ett lugnare läge.
Förr när han blev så här pigg kunde han inte skritta utan ville hela tiden trava.
Nu kan han gå ner i skritt och skritta lugnt och sansat.
Så himla duktig!

Tydligen ska det dock komma en hel del snö under veckan och även lite regn en av dagarna, så gissar på att det är slut med kylan nu en liten period.  
Bara det inte blir is.
Ridbanan är nyplogad och super fin med jätte bra underlag.
Hoppas den håller sig så även om det blir blidväder nu.
Jag tänker på det nästan varje dag hur otroligt lycklig jag är över vår ridbana.
Perfekt underlag, den ligger på den bästa av platser och nu har den även en super bra belysning.
Dessa förutsättningar är verkligen jätte viktiga för att träningen ska bli så bra som möjligt och jag älskar att träna med mina hästar så denna ridbana är det bästa som hänt!

Sedan den dag vi har ett ridhus så kommer jag nog tycka att det är det bästa som hänt *ler*
Men det är bra att ha saker att drömma om.
Och jag drömmer om mitt uppvärmda ridhus, med boxar efter ena kortsidan och perfekt belysning.
Ni vet sådant där vitt och rent ljus, perfekt att fotografera i och sterilt och rent.
Sådant ljus älskar jag.
Och sedan i mitt ridhus ska vi ha en hel massa kurser och träningar och på nätterna rider jag ensam där inne med bara månen som tittar på in genom fönstren.

Lite värme i kylan

Pilgrim är en fryslort, han har rätt tunn päls och fryser lätt när vädret slår om.
Han klara minusgrader rätt bra men om temperaturen sjunker kraftigt under dagen när han är ute börjar han frysa.
Han darrar som ett asplöv, blir spänd och far runt som en galning i hagen.
Men ser att han tycker detta är väldigt jobbigt.

Jag har de senaste åren verkligen lärt mig hur han reagerar på väder och vind och vet precis vilka dagar han behöver täcke.
Känns skönt att kunna ha möjligheten att bestämma från dag till dag om han behöver täcke eller inte. 

Men han behöver ju också lite extra värme när vi rider denna årstid.
Den dag jag har mitt uppvärmda ridhus kommer det vara en helt annan sak *ler stort*
Så förra året köpte jag honom ett ländtäcke i ull vilket han älskade.
När jag var upp till Ewa i januari fick jag dessutom köpa ett renskinn av henne att ha under sadeln vilket blev ytterligare ett plus.
Och senast köpte jag en Back on Track luva.

Jag har nu hunnit prova luvan ett par gånger och han älskar den.
Den värmer nacke och atlaskota och Pilgrim förmedlar verkligen en känsla av välbehag när han har den på sig.
Jag kan verkligen känna hur en behaglig värme sprider sig över nacken.
Denna luva var ett infall, ni vet när man ser något och magkänslan säger "åh det där kan nog vara bra".
Och jag älskar ju att prova nya saker och att utforska så självklart köpte jag luvan och det blev ju super bra.

Så snygg i skinnet som är i samma färg som hans hårrem

Luvan som värmer så gott

Pilgrim säger att det är jätte viktigt att du tycker att han är söt i luvan och inte skrattar år honom *ler*
Och NEJ det är inte ett par kalsonger han har på huvudet *fniss*

Hästen måste ju kunna uppföra sig, eller..?

Hur behandlar du din häst?
Vilka krav ställer du?
Och vad förväntar du dig av din häst och varför?

Hästar är stora tunga djur så visst måste det finnas vissa, låt oss kalla det regler, att förhålla sig till.
Och för att vardagen ska fungera så måste vissa saker bara funka.
Men jag upplever att vi människor gärna tillrättavisar och uppfostrar våra hästar till att bete sig som varelser utan egen vilja och initiativ.
För mig är det viktigt att mina hästar istället får ha en egen röst och egna åsikter om hur deras vardag ska vara.

De krav jag ställer på dem kan vara sådant som att snällt låta mig leda dem till och från hagen.
Att jag får kratsa deras hovar och visitera deras benen.
Att de står stilla när jag sitter upp.
Att de tålmodigt väntar medan jag pillar med utrustning, fixar tömmar, stigbyglar, mm.

Jag tänker att hästar ganska snabbt förstår oss och hur vi behöver förhålla oss till varandra för att allt ska funka.
Hästar vill INTE vara besvärliga, de är det av en anledning och detta är mycket viktigt att komma ihåg.
Och med detta sagt vill jag nu berätta något om Pilgrim.

Pilgrim har från dagen han kom till mig (och säkerligen innan också *ler*) kliat sitt huvud mot mig. Så fort jag kommit fram till honom i hagen eller hoppat av efter en ridtur har han snabbt varit där och börjat klia sig.
Inte bara på mig, utan han har gjort detta på alla människor.
Och han kliar inte lite, han kliar så att jag ibland nästan tappat balansen.

Hade han kommit till mig för 15år sedan hade jag skällt på honom och försökt disciplinera bort detta beteende men nu har jag istället försökt finna anledningen till det.
Jag har försökt förklara för honom att han inte kan göra så på mig, men hans beteende har känts nästan tvångsmässigt.
Jag har sett att han förstått men han har inte kunnat kontrollera sig själv. 
Jag noterade att han gjorde lika på kompisarna i hagen.
Efter vi ridit och jag släppte tillbaka honom i hagen gick han fram och kliade sitt huvud i magen på de andra.
Jag tänkte att detta var någon form av hälsningsfras men ack så fel jag hade...

För ca 6 veckor sedan berättade en av mina elever att hon gjort en mananalys på en av sina hästar.
Denna analys hade visat på obalanser i tjocktarmen, vilket (som de skrev) kunde ge hästen klåda i ansiktet.
Och ni vet hur det är, ibland när man hör något så är det som om polletten trillar ner.

Pilgrim har nått "besvär" med vad jag trott sin magen.
Han bajsar mot väggen, som för att få lite hjälp och han stönar när han bajsar.
Bajset har dock alltid sett fint ut. 
Jag har gett honom massa tillskott för magen, men ändå inte känt att det varit nått fel där.
Och nu med facit i hand är det självklart att det är tjocktarmen som spökat hela tiden.
Tjocktarmen är ett nytt område för mig och jag började genast fundera på hur jag skulle kunna hjälpa honom med detta.

I samma veva bytte jag mineraler (detta är ca 6 veckor sedan) till Activ Mineral.
Utan en tanke på att de skulle lösa detta problem, jag kände bara att det var dags att byta och många av mina elever använde dessa och var supernöjda.
Och vet ni vad, Pilgrim kliar sig inte längre på mig!
Wow! Vilket resultat!
Efter så många års kliande och så helt plötsligt upphör det.
Jag är helt stum.
Alltså förstår ni hur han måste han känt sig under dessa år...
Och vad otroligt skönt det känns i mig att jag inte skällt på honom och försökt tvinga honom att sluta.

Han har inte kliat sig på mig för att visa att han bestämmer eller äger mig.
Han har inte kliat sig på mig för att han har velat jävlas.
Han har inte kliat sig på mig för att vara dum.

Han har kliat sig på mig för att han inte kunnat kontrollera sig.

Älskade häst!

Och att dessa mineraler löste "problemet" så enkelt.
Redan efter 2 veckor började kliandet upphöra.
I övrigt är jag super nöjd med dessa mineraler och rekommenderar dem varmt.
De är inte syntetiskt framställda och inte heller utspädda med utfyllnadsmedel.
Hästarnas pälsar har blivit så glansiga och manarna växer så det knakar.

Så lyssna på din häst och försök finna anledningen till det oönskade beteende som uppstår, för kom ihåg hästar vill ALLTID vara till lags.
De jävlas inte och är dumma för att de kan, det finns en helt naturlig anledning till allt.
Vi måste bara lyssna.

Det här med att konsumera...

Att vi idag lever i ett konsumtionssamhälle är väl inget någon av oss kan förneka.
Jag är verkligen ingen storhandlare men tycker absolut om att shoppa, blir lite motstridigt i mitt huvud.
Jag tycker vi måste begränsa vår konsumtion om vi ska få ett hållbart samhälle men känner att jag ibland bidrar till köphetsen... 
Men jag är väldigt duktig på att lägga band på mig själv och inte köpa allt som jag tror att jag vill ha.
Men jag har några små laster och det är bland annat schabrak, jag älskar schabrak och det är något som jag "unnar" mig ibland.
Annars köper jag mycket begagnat och lägger hellre pengar på renovering av gården än på prylar.

Men under mellandagarna åkte vi stalltjejer till en butik i Härnösand som jag velat besöka SÅ länge.
Vi hade bestämt detta sedan ett bra tag tillbaka och jag hade lagt undan pengar för att verkligen kunna handla lite om jag hittade något jag ville ha och hittade saker, det gjorde jag!

Wow vilken butik.
Butiken ägs och drivs av Karin Åberg och hon har även en webbshopsom heter sadlar.se
Så otroligt mycket saker, prylar och kläder och så många roliga märken som jag aldrig sett innan.
Dessutom var det mellandagsrea.

Jag köpte både saker jag verkligen behövde och saker jag inte riktigt behövde (läs: schabrak).
Mitt bästa köp blev ett långkalsonger från Back on Track, wow så varma och smidiga.
Tunna som silke och varmare än ull.

Sedan hittade jag ridbyxor från ett islandshästmärke.
Vind- och vattentäta och fodrade. Både snygga, sköna och praktiska.

Blev även ett par stigbyglar i mässing att ha på uppvisningar och kurser med stegrande hästar på.

Pilgrim fick ett grymt snyggt schabrak i mörkgrön sammet och Cappe fick ett nytt träns med matchande tyglar.

På magkänsla köpte jag även ett nackskydd i form av en luva utan öron från Back on Track till Pilgrim.
Ett skydd som värmer atlaskotan.
Han är en fryslort och på vintern rider jag med ett ländtäcke i ull men magkänslan sa att han även ville ha denna.
Har inte hunnit prova den än men bild och rapport hur den funkar kommer.

Hur tänker du kring shopping?
Någon skillnad i hur du handlar till hästarna jämfört med dig själv?

Nytt år, nu sparkar vi ut normerna!

2019 är här och vi är redan ett par veckor in i det nya året.
Jag avslutade förra året med influensan och inledde det nya med magsjuka.
Det vill säga att det varit väldigt lite ridning under de senaste veckorna men har försökt att i alla fall hålla igång mina älsklingar med den lilla energi jag haft över. 
Mest frustrerad är nog Pilgrim som verkligen älskar våra träningspass, så fort han ser mig på gården nu gnäggar han och galopperar till grinden.
Han vill verkligen träna VARJE dag. 

Jag var i alla fall upp till Ewa i Umeå en dag på jullovet, lika underbart som vanligt.
Jag och Ewa pratade en hel del om normer inom ridningen och hästvärlden och hur vi ska göra för att förändra dem.
Mycket tankar och idéer och jag har så många tankar i mitt huvud nu, ska bli spännande att se vad det blir av allt detta.

Jag ser verkligen fram emot 2019.
Det är redan 3 kurser inplanerade på gården. En med Birgitta Järnåker och 2st med Ewa Schaeder, alla tre i ARVs regi.

Sedan har jag och stallgänget (tänk att man kan få så otroligt fantastiska vänner med samma intresse dessutom) tänkt gör minst en hästrelaterad resa och även gå som fotfolk på någon kurs.
Dessutom kommer jag försöka åka upp till Ewa så mycket jag kan under detta år.
Önskar verkligen att avståndet oss emellan var lite kortare.

Jag kommer verkligen fokusera och satsa på hästarna detta år (gör väl i och för sig alltid det) men nu lite extra mycket.
Har så mycket inspiration och idéer och så mycket jag vill utforska.
Dessutom har jag en hel hög med spännande böcker på nattduksbordet som jag vill läsa.
Tror jag köpt 10 nya böcker bara de sista veckorna. 
Jag är verkligen inne i en period där jag vill lära mig massor och veta allt.
Vrida och vända på saker och se på situationer ur olika perspektiv.

Ska också försöka hålla bloggen uppdaterad med allt som händer.
Skulle verkligen vilja skriva ett inlägg om dagen men det behöver ju vara relevant och intressant innehåll också så får se hur det går.

Jag är i alla fall frisk nu, jobbet har dragit igång och även lektionerna.
Så 2019, nu kör vi!