Vallfärdare till helig plats

 

Han gör verkligen själ för sitt namn, Pilgrim.
För nog tar han med mig på en resa till de mest heliga platser.

Igår var det tisdag och lektion för Ewa.
Dagen inleddes med regn som övergick i snö och sedan blev det strålande sol, nästan alla väder på en och samma dag. På kvällen när jag skulle rida var det tjock dimma men det var inga problem att ha lektion ändå för mina lampor på ridbanan och Pixion klarade det galant!

Vi hade fokus att placera bettet på vägen och kunna finna känslan att placera bettet där jag önskade ha Pilgrims huvud. Gårdagens lektion hade fokus på att placera huvudet lägre och länga den del av halsen som är precis framför manken.
Detta var otroligt nyttigt, intressant och lärorikt.
Jag kunde verkligen känns hur Pilgrim placerade sin kropp, hur han balanserade sig, vart hans bakben landade samt direkt känna om han kortade sin överlinje. Vi pratade om frekvensen i hjälpgivningen/impulsen och att om tillfället missas så har chansen passerat. Vi red detta i alla gångarter och det kändes så fint.

Det blev även väldigt tydligt att han börjar bli redo att ta ett än större ansvar för sin egen kropp.
För wow vad duktig han var att ta ansvar och själv veta vilka lägen han skulle leta för att allt skulle stämma. Känna hur han själv gick in och höll ihop sig i balans trots den väldigt stora ramen och låga formen.

Tanken är att på lektionen idag rida vidare på detta och sedan komma upp i lite samling från detta läge.
Det är verkligen guld att rida lektion två dagar i rad så det går att bygga vidare på saker och ting. Känner verkligen vilken utveckling det ger både mig och hästarna. 

Glass i solen på bron på fikarasten, lyx!

Efter lektion longerade jag Cappe på banan. Han var så himla fin!
Han är som en gummiboll just nu, ser så spänstig och härlig ut. Det känns också när jag rider honom. Vi har börjat lägga in mer och mer galopp och det är så nyttigt för oss båda. Cappe får bygga styrka och lite kondis och mitt nervsystem får fler galopptimmar i sig. För han är verkligen en dröm att galoppera på. Det roliga är att jag igår även fick en smak av den galopp som komma skall på Pilgrim. Galoppen på lektionen igår var så himla fin, den var rund och stor och rytmisk. Med mer träning och styrka så kommer det bli himla bra! Även Lilja har gett mig ett par galopper där jag nästan ramlat av av chocken över den otroligt kvalité hon visat. Vilken galopp!!! Så mjuk och långsam, en galopp som vi kommer kunna göra vad som helst i. En galopp där jag känner varje språng så tydligt som i slowmotion. Men jag vet ju att hon är min skolhäst och jag vet att skolor ovan mark är något som vi kommer finna en vacker dag. *blink*

Så tänk att just jag har tre hästar som alla lyser ikapp med solen. Och på tal om solen, igår åt jag årets första glass ute. På fikarasten åt jag och Tomas glass ute på bron, solen till och med värmde lite. Det var så himla mysigt och nu börjar jag få rejäla vårkänslor. Men det är inte ens mars än, så jag får förlika mig med att det är vinter än och än så länge en väldigt bra sådan. 

Försöka lägga locket på eller synliggöra

Cappe gör sig fin och ren inför helgen

 
Det är helt sjuk hur fort veckorna passerar! Det är redan måndag igen.
I lördags var jag i Bräcke och höll lektioner för mina fina elever.
Söndagen målade jag lite brädor och så tränade jag såklart med mina fina hästar, fast det gör vi ju varje dag så det är inget nytt.

I april ska vi ha en musikritt i Ewas Hästskola och jag har börjat träna på det "program" jag vill rida och även valt låt. Så nu under de senaste ridpassen har vi börjat testa lite olika saker till musiken och jag filmade lite i helgen för att kunna se hur allt passar ihop.
Det finns olika sätt att rida till musik på men min tanke är att det vi gör ska speglas av musiken.
Och vet ni, jag kan berätta att det är väldigt utmanande! Långt mer än jag kunnat tro.
Att t.ex. göra en övergång till trav på exakt rätt ställe i musiken utan att massa dåliga reaktioner och mekanismer aktiveras i mig är inte enkelt.
Att planera, förbereda och sedan hoppas på att lyckas i rätt ögonblick är något helt annat än att beordra hästen "trav NU!" Att fortfarande rida med känsla, timing och fånga det som sker och dessutom planera och försöka lyckas med vissa saker vid vissa speciella tidpunkter är en ny dimension i ridningen som blev en rolig utmaning.

Jag märkte ganska direkt hur lätt jag lockades till att vilja pusha pytte lite till för att få den där traven exakt där, fast jag kände att hästen behövde 2 steg till för att koordinera sig. Nu lyckades jag kontrollera min egen impuls till att låta bil men det intressanta var att den dök upp. 
Att iaktta de mekanismer som ligger där under ytan och vill bubbla upp tror jag är viktigt, att synliggöra dem för sig själv istället för att lägga locket på eller lockas att dras med och göra det man egentligen inte vill. Så känslan av att känna impulsen och tanken och att jag sedan kunde låta den passera utan att göra något av den kändes väldigt bra. Det krävs viljestyrka men det är bara så vi kan skapa en förändring och jag är väldigt nöjd över min självkontroll för det betyder att dessa mekanismer till slut kommer vara helt borta.

Men just detta med att vilja lyckas, det som kan kallas prestation, är det som förstör mest i samvaron med hästen. Den har en förmåga att gå in och ta över alla andra känslor och tankar. Den lever i nuet och ser endast till det som sker just nu och struntar fullkomligt i vad som sker imorgon eller på längre sikt.
Prestationen vill få beröm, den vill synas och få bekräftelse, då växer den. Vi alla har dessa mekanismer inom oss, frågan är bara vad vi gör med dem.

Ewa har pratat mycket om att belöna innan du fått det du bett om, att belöna så snart du tror dig få det du önskar och ber om. Att lita på hästen och att prioritera kvalitet före kvantitet och att inte söka bekräftelse. Just detta med bekräftelse är väldigt svårt, inte minst att själv förstå när det inträffar. Och när dessa känslor av prestation (som jag trodde var djupt gömda) dök upp så förstod jag än mer det viktiga i detta.
Tänker att det är något jag kommer prata mer om, för det är ett väldigt viktigt ämne.

Hur hanterar du prestation?
I vilka sammanhang tycker du att det oftast dyker upp?

Helgens plusgrader väckte vårkänslor i mig och nu längtar jag efter att rida på en torr ridbana utan snö där underlaget ger det där härliga ljudet av hästens hovar och rytm. Jag längtar till Musikritten i Ewas Hästskola som kommer bli en riktigt filmfestival med bästa temat!

Mina drömmars häst

Jag och Lilja hemma hos Ewa
Foto: Liz Jälmbrant

Det har runnit en del vatten under broarna sedan Lilja kom till mig. Mitt nervsystem kan fortfarande förnimma känslan av första gången jag satt på hennes rygg hemma hos Ewa. Hur jag blev störtförälskad och hur jag försökte lägga locket på de känslorna för hon var ju Ewas häst och inte min.
Men ett själsmöte är svårt att "glömma" och varje natt besökte hon mina drömma och jag blev åter buren på hennes rygg i de drömmarna, smekte hennes mule och tittade djupt in i hennes vackra ögon. 

Och tänk, nu står hon här i mitt stall, jag får ibland nypa mig i armen för att förstå att det är på riktigt. Att Ewa faktiskt såg det jag kände och att jag fick detta enorma förtroende.
Igår under vår lektion för Ewa slogs jag av hur långt vi kommit och inte minst under det senaste året.
Det är inte ofta det blir så påtagligt vilken utveckling som skett, den brukar alltid komma smygandes så lite för var dag att det ofta inte märks och det är först när jag tänker tillbaka på hur det var innan eller kommer över en bild som jag förstår att det hänt saker. Men igår kändes det i hela min kropp och att uppfyllas av den känslan var underbart, som om Lilja också sa "se vad vi kan tillsammans nu".
Vår relation har stärkts, hennes kropp har stärkts, arbetsglädjen är på topp!
Hon är helt ljuvlig att arbeta med och nu när så många saker fallit på plats så känns allt helt plötsligt så enkelt.

Jag har sagt det förut att Lilja är den svåraste häst jag ridit men också den enklaste och nu börjar den där svåra känslan tvättas bort mer och mer och då kommer bara den där lätta enkla känslan finnas kvar.
Tänker att det dels beror på att jag har blivit så mycket skickligare tack vare Ewas coachning (även om det är mycket kvar att lära) och Lilja börjar förstå sin roll i sammanhanget och uppnå en viss nivå av skolning. Pusselbitar faller på plats och för varje dag förstår jag mer och mer av helheten. Jag känner mig ödmjuk inför det stora det innebär men också 1000% villig att göra allt jag kan för att lära mig så mycket som möjligt under denna livstid. Det är svårt att sätta ord på den känslan men nu när hon verkligen är fram till handen, styrningen kommer bakifrån och vi funnit en gemensam balans känns inget längre ouppnåeligt.

Visst, jag har drömmar i smyg om ditten och datten men jag vet nu vad det är att se hästens fulla potential och vad det är som bestämmer hur vägen kommer se ut.

Jag tittar på Lilja i hagen genom fönstret till mitt kontor, klockan är tidigt på morgonen och jag passar på att skriva ett inlägg här på bloggen innan jag börjar dagens arbete.
Jag ser henne äta sitt hö i det skumma morgonljuset, så nöjd och lycklig, mina ögon fylls med tårar. Tårar av glädje och kärlek, tårar av överväldigande känslor att just jag får dela mitt liv med henne. En av de pusselbitar som gör min själ hel och jag vill tro att även jag har en stor plats i hennes.

Jag avslutar dagens inlägg med att åter dela den"dikt" Lilja gav mig när hon flyttade hit. 

Ett möte, två nervsystem

En känsla av vad som varit och vad som komma skulle. 

En gnäggning, två leenden

Ett hjärta som blev någon annans

Bredvid oss vandrar en guldhäst, hans man skiner i solen

Han visste

Han visste allt

Precis som det alltid varit och alltid kommer förbli  

En blomma föds, två själar möts

Cirkeln sluts

Kärleken är evig

 

 -Skoglilja

Tisdagsträning

 

Lilja 06.30 imorse, undrade om jag var helt dum i huvudet...
Komma in 01.30 och sedan måste gå ut igen 5h senare.

Vilka härliga dagar jag hade i helgen.
Red mina hästar, en av mina fina elever red Pilgrim vilket gick väldigt bra, jag och Tomas tvättade och fixade bilen vi ska sälja och vi hann med massa mys och god mat på söndagen samt städning inne.

Igår var det tisdag och lektion för Ewa.
Jag red Lilja och vi arbetade med att finna lämpliga ridvägar, placera på vägen och flöde. Gick riktigt bra, vi börjar hitta ett väldigt trevligt utgångsläge som vi kan komma tillbaka till efter att vi testa något som är lite svårare. Det känns himla fint.

Vi gjorde verkligen inget super ansträngande men Lilja jobbade på så himla fint att hon var helt svettig när vi var klara. Så svettig av muskelarbetet att hennes bakknän var fint blöta av svett. Hon arbetade så bra med sina bakben och rygg och hon är verkligen ljuvlig att bli buren av.
Vi jobbade lite med samlingen för att ta galoppen ut det läget. Ewa tyckte hon fann lätt in i skolskritten och det är något vi arbetat en hel del med men som jag insåg att vi nog inte visat upp på ett tag.

Sedan arbetade vi lite med galoppen och pratade om hur viktigt det är att jag tar galoppen ur skolskritten och inte ur traven. Så att galoppen kommer ur bärighet och inte ur skjutkraft för då faller hon isär. Vi fortsatte även med tekniken i handen och det var inte jätte enkelt *ler* Så nu har vi lite nytt att arbeta vidare med och det känns himla roligt. Att koppla bort handen från resten av kroppen är både utmanande och inspirerande.
Saker faller på plats mer och mer och det är så himla roligt att träna nu.
Ikväll har vi en till lektion och jag ser verkligen fram emot den!

 

Detta med handen

"Det du inte kan göra utan att flytta handen, det låter du bli att göra" -Ewa Schaeder

De senaste lektionerna med Ewa har vi haft ett väldigt stort fokus på handen och ack så viktigt det är.
Handen har en stor plats i vår hjärna och vill därför vara inblandad i det mesta vi gör. Handen kan stjälpa så mycket i ridningen. Det är så lätt att vi börjar rida med endast handen och när saker inte blir som vi tänkt så är det så lätt att försöka ta kontrollen och styra upp situationen med handen. Handen blir då väldigt kontrollerande och begränsande och jag ser att i de allra flesta fall hästar kränger sig så beror det på att ryttaren begränsar hästen med sin hand. 
Men att koppla loss handen från den resterande kroppen kräver en hel del arbete och träning.
Det är inget du ändrar på under ett ridpass, du måste investera tid i förändringen och verkligen vilja göra den.

Ewa sa något under lektionen i tisdags "det du inte kan göra utan att flytta handen, det låter du bli att göra" och det kan inte bli mer sant än så. Och tar du med dig detta när du rider så kommer du snart märka hur mycket du är där och försöker fixa med handen.

Ovan ser ni en bild jag tagit på Ewas händer, som de ska vara i sitt grundläge med mjuka handleder och lätt öppna fingrar. Tygeln hålls med tumme och pekfinger och händerna hålls ihop bredvid varandra.
Sedan får händerna flytta sig lite beroende på vilket varv du rider i men aldrig flytta sig ifrån varandra.
I höger varv är vänster hand ovanför mankammen och höger hand bredvid (så händerna förflyttas lite grann åt höger) och motsvarande i vänster varv.
Du kan tänka dig att du placerar händerna i en handboll och de får sedan inte lämna den. Det är utrymmet du har att förflytta dem inom. Så de behöver inte hållas spänt stilla på exakt samma plats men de har inte heller mycket utrymme att flytta runt sig inom. 
Hästens balans är väldigt skör och det är väldigt lätt för oss att påverka den negativt med väldigt små rörelser. Så därför blir det också mycket viktigt att hålla handen still.

Så dagens uppgift till dig som läser detta är att under nästa ridpass försöka att hålla handen stilla och om du inte kan gör det du tänkt dig utan att flytta handen, då låter du bli att göra det.
Notera för dig själv hur många gånger under det ridpasset du måste hindra dig själv från att göra något med handen för att styra upp en situation eller lyckas med något du försöker göra.
Det är rätt intressant hur många gånger det faktiskt blir.
Men någonstans måste vi börja och att medvetandegöra saker är det första steget.

Sedan finns det tusen saker till att säga om handen men vi tar en sak i taget och börjar så här.
Idag är det fredag och en hel härlig helg ligger framför oss.
Jag ska rida massor, måla brädor och byta gardiner. Nu när ljuset kommer tillbaka så fylls jag alltid med en massa idéer och vill renovera och fixa inne. Nu har jag fått dille på spegelpaneler och vet precis hur jag skulle vilja göra i hallen. Tänk om jag hade oändligt med tid, det vore underbart. Det är faktiskt lite tråkigt nu när toaletten är klar, vill göra mera och just nu är det ju svårt att göra saker ute så får se vad jag hittar på. Egentligen borde jag väl städa loppisrummet/mitt kontor men det är ju inte lika roligt *skrattar* Har även kommit på hur jag ska göra i min walk-in closet med platsbyggda garderober och breda lister. Men men en sak i taget *ler* ska försöka lugna ner mig lite. 

Stort allvar med mycket glädje!

Denna lilla pussmule är omöjlig att fota. Hans söta lilla näsa är överallt och ingenstans så det var inte så enkelt att försöka fota hacket.

Visst är det spännande att prova nya saker och få utforska!?
Jag är väldigt petig när det kommer till träningen med mina hästar, allt är viktigt även de minsta detaljer och jag gillar inte att ha en likgiltig inställning, utan saker är på riktigt och ska därför ske noggrant. Inget "hoppsan" och inget flams när det kommer till hästarna.
Tänker att vissa kan tycka att det låter himla tråkigt men det är allt annat än tråkigt.
Hästar är allvarliga djur (även om många av dem besitter en stor portion humor) och ofta kan arbetet tillsammans med oss vara deras viktigast uppgift i livet och därför är det viktigt att det faktiskt blir på riktigt. Sedan betyder inte det att arbetet inte kan vara glädjefullt! Finns inget som är mer fyllt av glädje i mitt liv än samvaron med mina hästar.

En stor del i vår träning består av utforskande. Det kan göras på alla plan och en liten del av det är utrustningen. Rätt utrustning kan hjälpa eller stjälpa, olika utrustning är bra till olika saker.
Nu i veckan har jag testat ett hackamore från spanska Lopez som jag fick låna av min vän.
För mig känns det viktigt att testa saker ur två perspektiv. Ett för att se vad den nya utrustningen visar, för så fort en förändring görs kommer olika saker fram i ljuset. Men också för att faktiskt testat så jag vet hur olika saker funkar om jag en dag möter en elev med den utrustningen.

Detta hackamore kändes väldigt bra när jag höll det i handen. Fin tyngd och bra utformning.
Valde att ha min tunga kedja till det eftersom hacket i sig besatt rätt mycket tyngd.
Men när jag väl red det så insåg jag hur otroligt svårridet det var.
Det var i princip omöjligt att få kedjan att släppa. Fick slänga fram tyglarna för att det skulle ske.
Förstår att det blir otroligt lätt att på denna utrustning hamna i ett läge där det bara blir ett tagande, utan eftergifter.
Jag anser att ridning ska ske genom att man lättar, inte genom att ta och att kedjan rids så att den lättar och på så sätt ger impulser. Om det inte går att få kedjan att släppa måste impulsen komma genom att man tar i tygeln och denna signal har en tendens att bli större och större allt efter ridpasset fortskrider.
Det som dock var intressant var att det blev ganska enkelt med formgivningen på detta hack. Tror det var den fina utformningen av nosdelen som bidrog till detta. Det blev lite som att rida ett tränsbett som man kan lägga på vägen och det visade väldigt tydligt för hästen vad jag önskade. 

Det var väldigt spännande att rida detta hack och jag fick en fin förståelse för hur det fungerar och bör ridas. Men det är inget jag kommer rida på igen, inte just nu i alla fall. 

På kvällen igår red jag lektion för Ewa. Gick riktigt bra, ett sådant där skönt pass som matade mitt nervsystem med bra känslor. Pilgrim var riktigt fin och gudomlig att rida. Att bli buren på hans rygg är en otrolig känsla som är svår att beskriva men så mycket kan jag säga; det är absolut det bästa jag vet!

Hur ser du på träningen och samvaron med din häst?
Vad är viktigt för er?

Solvärme

Just nu är det så skönt ute att jag får nypa mig själv i armen.
Solen skiner och det är -6 grader, min favorit temperatur. Solen värmer och på lunchen badade hela ridbanan i sol så jag passade på att ta friskvård och rida Lilja.
Vi fortsatte att rida omformningar med känslan av att ge och la in ganska mycket galopp. Så mycket att vi fick lite armsvett båda två.
Red i min D´artangang-sadel och det är verkligen intressant att i den sadeln är höger galopp super enkel att rida. I mina andra sadlar eller barbacka så kan vi inte ens få höger galopp.
När det är rätt så är det lätt! Viktigt att komma ihåg.
 

Nämnde i ett tidigare inlägg att vi gjort en affär och ja vi har köpt en "ny" bil.
En riktig pärla, knappt använd, i toppskick, alla extra finesser man kan drömma om, den största motorn och dessutom Polestar optimerad.
Har verkligen älskat den kombi vi har nu den är så rolig att köra, som en gokart men en bil med 9cm frigång kan man inte ha om man bor på landet. Vi har till och med plogat grusvägen på sommaren för våran bil har varit så låg att den skrapat i marken. 
När de andra kan åka i 60-70km/h på grusvägarna så kryper vi fram i 30km/h och zickzackar för varje liten grop.
Men nu har vi en bil som är gjord för att åka runt på grusvägar och det känns toppen!
Vår första bil var en Volvo 850, den sålde vi när den hade gått 42.000mil. Älskade den bilen och jag är så glad att vi nu köpt en Volvo igen.
Så nu håller vi alla tummar att vi och bilen kommer trivas tillsammans.

Är dessutom klar med renovering av toaletten!
Blev så himla bra!
Allt som saknas är att hitta ett spegelskåp och det är inte det lättaste samt att tapeten ska upp. Men även utan tapet så ser ju badrummet klart ut.
Men bilder på badrummet får ni i ett eget inlägg.

I veckan blir det massa ridning och jag hoppas vädret fortsätter vara så här härligt!
Skulle vilja filma lite när jag rider men det är svårt när det är så himla kallt, tekniken gillar inte riktigt massa minusgrader. Men nu håller jag tummarna att detta håller i sig.

Nu är det bitigt

Brrrrrr, vilken vinter vi har. Kylan fortsätter och det är krispigt ute.
Snön knarrar under skorna och jag har flera lager kläder på mig så fort jag går ut, kan inte påstå att jag är speciellt smidig då...
Dock är underlaget perfekt både på ridbanan och i hagarna och det är mycket vackert ute med massa sol.
Men visst drömmer jag lite extra mycket om mitt kommande varma ridhus.
Igår blev jag så stelfrusen när jag red på kvällen att jag fick rida sista hästen barbacka i Moonboots.
Men det gick ju bra det också.

Nu när jag äntligen har en diskbänk i stallet är det så många små saker som blivit så mycket enklare.
Som att putsa träns t.ex. Nu har jag en tränskrok hängandes bredvid diskbänken och då finns det ju inga ursäkter längre att inte putsa av tränset efter varje pass.
För så är det, jag vill att saker jag gör varje dag sak vara så enkla som möjligt och jag gillar att effektivisera saker. 

I helgen ska jag till mina elever i Ånge och ha kurs. Ska blir super roligt som vanligt.
Och på söndag ska jag måla mer plank till stalltaket och idag ska jag hämta ut lite krokar mm. till toaletten. Har så mycket energi att fixa saker nu, tror det är för att ljuset börja komma tillbaka och att jag hinner få massa soltimmar varje dag nu när jag arbetar hemifrån.

Hoppas du får en fin helg!

Full fart på alla plan

Tiden går otroligt fort nu, den springer fram och just nu känns det som om det kommer bli vår vilken dag som helst. Det blir ljusare och ljusare ute och det är otroligt vackert med snön. Vi har väldigt kallt men det gör att det blir perfekt underlag för ridning. Var flera vintrar sedan jag kunde rida mina hästar barfota på ridbanan mitt i vintern men nu är underlaget helt suveränt och helt utan is. 

I helgen som var så var vi ute och grillade med ett par vänner i Grenforsen.
Kallt som tusan, fantastiskt vackert och god mat tillagad över öppen eld. Små strömstarar dök i vattnet och en ormvråk kom glidandes.
Vi åt pizza, korv och kanelbullar samtidigt som jag och Tomas gjorde en affär över telefon *skrattar* men vad vi köpte får ni se till helgen *blink*

Jag har nästan renoverat klart hela badrummet nu eller renoveringen är klar bara lite saker som ska monteras.
Väntar på handdukskrokar och toapappershållare, ska montera ett "nytt" handtag på dörren, som jag köpte i somras på loppis (mässing och svart backelit) och måste hitta ett badrumsskåp med spegel. Tänkte först bara ha en vanlig spegel, men vill kunna gömma tandborste mm. och då är ett skåp oslagbart.
Sedan är det bara tapeten som ska upp på 2 ställen, några få halva våder men det behöver jag hjälp med. Tapetsera är inte något jag gjort, endast satt 3 våder i hallen innan med hjälp av mamma och pappa. Dessutom är tydligen våtrumslimmet lite svårare att hantera än vanligt tapetklister.
Lovar före- och efterbilder när det är klart.

Med hästarna är det toppen.
De gillar kylan och är pigga och glada. Underlaget är som jag sa toppen så tänker att jag ska fokusera lite på galoppen nu. Cappe är en super talang som har lätt för galoppen men galoppen hjälper oss att utveckla traven så det passar ju perfekt.
Lilja behöver galoppen för att få en högre resning naturligt och Pilgrim behöver den för att finna koordinationen i sin kropp.
Jag märker också att det är "jobbigt" både för mig och för hästarna att galoppera mycket, ingen av oss är vana att galoppera jätte mycket och det är synd. Vill använda alla gångarter lika mycket.
För ett tag sedan såg jag en VHS-film på mig själv från min ungdom. På filmen red jag i galopp i säkert minst 15min utan att bryta av en endaste gång... Byten, piruetter, byten i serier mm. varv efter varv. Blev helt slut bara av att se den filmen *skrattar* men det gav mig ändå en tanke, en tanke om att idag göra något liknande men på ett helt annat sätt så klart. Så jag galopperar mina hästar för lite och det ska det bli ändring på nu *ler stort* Herre gud, jag och Pilgrim gjorde ju byten på en lektion för Ewa för ungefär ett år sedan, varför fortsatte jag inte på det..? Nu blir det galopp varje pass så länge underlaget tillåter det.

Hur mycket galopperar du din häst?