Finponnyn

Jag och Cappe har tränat 2 dagar i rad och han har känts jätte fin båda passen.
Han har varit lite loj ett tag och jag har ju så klart funderat på varför och man blir ju lite orolig då han varit så mycket sjuk och skadad under förra året.
Sedan tänkte jag att han är ju faktiskt 16år i år och då är man ju ingen unghäst längre och han har sjukt mycket päls.
Så jag köpte B-vitamin till honom och jäklar vilken skillnad.
I går var han riktigt på hugget igen och det kändes så underbart!.
Har inte köpt B-vitamin sedan jag hade Nokke och då fanns det ingen variant till häst utan socker, men nu fanns det några produkter att välja bland så jag hittade en jag gillade.

Vi har en ny stång vi rider på och den har verkligen reducerat hans reaktioner mot bettet.
Den vargtand han hade när jag köpte honom och som han hade haft hela sitt ridna liv har skapat djupa vanor i honom.
För att komma undan smärtan har han lagt huvudet på sned och gapat med munnen.
Men med denna stång försvinner dessa reflexer nästa helt.
Ska försöka komma ihåg att fotografera stången och berätta mer om den i ett eget inlägg.

Vi har tränat rätt mycket öppnor och jag kan känna att han är lite svagare i sitt vänster bakben efter senskadan.
Men nu är det mitt jobb att med rätt träning stärka upp honom.
Cappes skolning ligger på mig och det är något jag kan ge honom, att jag kan hjälpa honom att bli starkare och få en hållbarare kropp.

Ridbanan är underbar nu, underlaget är perfekt och jag njuter av att träna hästarna och mig så mycket som möjligt.
Att rida utan boots efter en hel vinter är ljuvlig.
Red ut Cappe igår barfota och nu känns hans hovar precis som vanligt.
I höstas var han ju så sjukt öm i sulorna, främst bak.
Sedan tror jag att det satte sig lite i huvudet på honom också (och mig för den delen) och så fort han kom ut på grusvägen kunde han knappt gå.
Men nu har en hel vinter passerat, han har gått med kompisarna i hagen och är snart tillbaka i sin vanlig form och hans hovar känns precis som vanlig.

Jag fortsätter att räkna ned inför kursen, lite drygt en vecka kvar nu.
Har nog bestämt mig för att rida Pilgrim och Lilja.
Men än hinner jag ändra mig.
Nu väntar en lite längre helg med 4 dagar ledigt, det kommer vara välbehövligt.
De ljusa kvällarna har gjort att jag jobbat lite för mycket hemma och sovit lite för lite...

Halleluja moment

Ibland händer saker som är så storslagna i stunden att det blir svårt att berätta om dem efteråt. 
Orden gör inte känslan och upplevelsen rättvisa och varje gång man berättar om det med ord är det nästan frustrerande för det blir ju inte lika bra som det faktiskt var. 
Kan personen jag berättar detta för verkligen förstå?
Att då i ett sådant tillfälle få dela det som händer men någon som man vet verkligen förstår, det är få förunnat. 
Men det är precis vad som hände igår och jag är så lycklig. 
Lycklig över att ha världens finaste hästar i mitt liv och lycklig över att få ha Ewa som vän och guide. 


Igår red jag lektion för Ewa på Pilgrim.
Vi pratade en hel del om träning och om att träna olika saker, t.ex. att skilja på när man tränar hästen, när man tränar sig själv och när man tränar tillsammans.
Väldigt självklart men väldigt nyttigt att höra.
Blir lätt när man rider själv att man gör lite av varje och gärna samtidigt dessutom vilket inte blir så bra.
Man behöver ha en plan av vad man tränar och varför.

Vi red lite olika varianter av piruetter och öppnor och Pilgrim var så där underbart härligt närvarande och jordad.
Kände det redan när jag ledde upp honom till ridbanan, att han hade ett otroligt lugn.
Flera gånger under passet släppte han ned mig ordentligt på sin rygg och han använde sin energi på helt rätt sätt.
Ibland med Pilgrim kan det liksom bli lite mycket, jag ber om nått och han gör 100 gånger mer än jag tänkt mig.
Det kräver en otrolig fingertoppskänsla att rida en sådan häst och det kräver att vi båda två har en toppen dag för att verkligen lyckas.
Och med lyckas menar jag när man finner den där magiska kontakten och samspelet som man med ord inte kan beskriva.

Efter att vi ridit i nästan 40min kom jag ur en öppna in i en piruett, redan i piruetten kändes jag att något hände. Det blev som om jag slöts in i Pilgrims rygg, han sjunk ned på sin bakdel och bakhovarna blev kvar läääääänge i marken.
När jag sedan lättade ut ur pirutten kom det, 3 steg riktig passage!
Alltså sådan där passage man bara kan drömma om.
Det var som om tiden stod still, jag kände varenda liten rörelse i varenda cell i min kropp.
Medvetenheten och närvaron var total.
Stegen var helt tysta, det hördes inte ett ljud när hovarna landade i marken, han sjunk ned på sina haser och tog sin vikt på bakbenen.
Vi flög!
Ja det var så det kändes, som om vi flög, lätt bland molnen.

Jag blev helt tagen av upplevelsen, började gråta och satt sedan av.
Det ridpasset var liksom klart.

Så här i efterhand slås jag över hur tyst och stilla allt blir när samlingen blir så hög.
Jag tror det är lätt att man som människa innan man uppnått och fått känna detta tror att den höga samlingen är lika med en kraftfull och högljud energi hos hästen, men det är precis tvärtom.
Allt behöver bli helt tyst och stilla.

Jag har ridit om dessa steg minst tusen gånger i mitt inre sedan igår, njutit av känslan och försökt få den att riktigt rota sig.
Och jag är fortfarande lite tagen och otroligt tacksam, tänk att just jag fick uppleva detta, att just jag fick denna gåva av min häst.
Den här känslan kommer jag leva på länge. 

Det här med värderingar eller "varför har ni inte gjort det där än?"

Livsnjutare

Läste ett sådan sjukt bra inlägg på Ponnymammansblogg, alla ni med gård kommer känna igen er så mycket och har ni ingen gård kanske ni får lite mer förståelse för vår vardag om ni läser inlägget.

Jag kan ofta uppleva att folk som inte bor på gård och har djur själva inte förstår hur mycket jobb det kräver att driva runt en gård.
Man kan aldrig jämföra ett liv i lägenhet eller villa med det liv vi lever. 
Att spontant komma och hälsa på hemma hos oss kan skapa en otroligt stress då vi har tusen saker vi planerat att hinna med under dygnets ljusa timmar.
Bara för att det är helg så betyder det inte att vi är lediga, snarare tvärtom.

Vi är inte det minsta asociala, vi älskar att få besök, men de som kommer hit och hälsar på bör ta på sig bra skor (gärna stövlar) och räkna med att de får promenera med bredvid oss och prata medan vi jobbar.  

Nu är väl själva besökandet inte ett jätte problem, det som kan såra är när folk kommenterar "MÄH, har ni inte hunnit med det än!?" eller "Varför är inte det där klart än, hur länge ska ni hålla på?"  eller "varför har ni inte gjort det, det kan väl inte ta så lång tid, det är ju bara att göra?"
Detta rör sig ofta om saker som för dessa människor skulle vara otroligt högt prioriterade utifrån deras värderingar och vad de finner viktigt.
De applicerar sedan sina värderingar på oss och ifrågasätter på så sätt hela vårat liv.
Det sårar otroligt mycket.
Om man verkligen kände oss skulle man veta att det sista vi gör är att ligga på latsidan.
Men med en gård med djur på som ska fungera så får man en helt annan prioriteringsordning.
Ibland får vi ett litet utrymme över till vila och tid tillsammans, då är det lätt att prioritera bort att t.ex. måla det där elementet i vardagsrummet som är kvar sedan renoveringen.
Att det inte är målat får inga konsekvenser förutom att det gnager på vårt dåliga samvete.
Och det dåliga samvetet kan vi bygga själva det behöver ingen hjälpa oss att fylla på, BASTA!  

Bäbis-Prick, 2år gammal

Igår red jag Pilgrim på banan.
Så himla underbart.
Vi fokuserad mest på takten i traven och att ändra den lite.
Sedan red vi lite piruetter och öppnor i skritt och han fick ganska snabbt mjölksyra.
Det är inte så konstigt för han tar i för kung och fosterland och när han hamnar rätt så trampar han sig runt i piruetten i "nästan piaff". 
Detta har tidigare skapat lite problem för oss då han velat sluta jobba då han nått detta läge och blivit lite frustrerad.
Men nu har vi kommit så långt att vi kan skritta lite, lätta på trycket, trava med lite mer skjutkraft och på så vis hitta vila i arbetet.
Det är fortfarande mindre lätt för mig att känna av läget innan han kommer dit, att det blir för mycket.
Det är lite som att gå in i väggen, det kommer från ingenstans.
Men nu när jag börjat kunna ge honom vilan under passet på ett helt nytt sätt så börjar han också säga till lite tydligare innan han nått för mycket mjölksyra.
Och det är precis så kommunikationen med hästen fungerar, de sänder till oss om de vet att vi kan och vill lyssna.
Så himla häftigt.

Ikväll är det dags för lektion med Ewa igen och jag ska rida Pilgrim.
Nästa vecka är det Liljas tur att vara med på lektionen.

Vårflod

Ja vad kan man vänta sig när det varit snörekord i vinter?
All snö smälter och vattnet måste ta vägen någonstans och det blir väldigt stora flöden.
Det är fortfarande is på sjöar och vattendrag så översvämningar är ett faktum. 

Vi bor på en höjd och klarar oss än så länge riktigt bra. 
Det lär dock bli sjukt med lera i hagarna i år, det kommer nog vara ofrånkomligt med all snö som smälter men annras tror jag det går rätt bra.
Men vägen in till oss ligger rätt risigt till.
En väg är redan avstängd och om ni tittar på bilderna ovan så ser ni att oddsen för den andra vägen inte är så bra.  
Fick höra att det ett år när det regnade sjukt mycket och denna väg blev översvämmad, så hade de kört traktor som färja och bogserat bilar över bron *skrattar*
Då får man hoppas att man inte har rosthål i golvet på bilen...

Hela helgen har vi haft fullt upp, vi har gjort tusen saker och inte alls hunnit vila. 
Söndag eftermiddag spenderade jag och Tomas tillsammans med stalltjejerna och mockade vinterhagarna. 
Helt otroligt vad mycket vi hann och vilka stora mängder bajs vi fick bort. 
Vi höll på långt in på kvällen och blev riktigt trötta.
Efteråt grillade vi hamburgare och åt kakor. 
Så himla mysigt och så roligt att vara så många i stallet som hjälps åt. 

Lilja var duktig och hjälpte mig mocka och peppade mig genom att pussa mig överallt *skrattar* 
Att hon sedan stod i de högar jag skrapade ihop bekom inte henne, mer jag som fick det lite mindre lätt *fniss* 
Hon är så himla mysig. 
Hon kan verkligen stå och mysa med mig hur längs som helst utan att bli det minsta buffig. 
Hon är verkligen en på miljonen. 

Veckan som gick känns som om den sprang förbi, hann knappt rida nått alls känns det som...
Denna vecka hoppas jag blir lite lugnare och nästa vecka får vi lite ledigt dessutom.
Ridbanan verkar torr så hoppas kunna prova den i veckan är så träningssugen nu. 

Nu händer det grejer

Förra veckan fick vi dikena skottade på ridbanan och oj vad det fick fart på snön som snabbt började tina bort.
Igår hade vi 20 grader i solen och om vädret fortsätter så här kommer det torka upp jätte fort.
Det är nu bara lite mer än två veckor kvar tills Birgitta Järnåker kommer hit och nu känns det faktiskt som om ridbanan kommer hinna bli torr.
Så himla skönt!

Jag har ridit ut flera gånger efter vägen utan boots sista veckan.
Så härligt att slippa sätta på boots med brodd och istället rida ut helt barfota.
För finns det något härligare än en mjuk grusväg om våren!?
Jag upplever alltid att traven blir lite extra fin denna årstid så jag försöker passa på att hinna rida ut så mycket som möjligt.

Lilja var jätte fin igår när vi red ut.
Hon börjar kännas så otroligt stark och skrittade på med riktigt stora steg.
Hon hittar lätt samlingen i traven och släpper ner min på ryggen.
Tänk så mycket det har hänt med henne under detta år.
Kommer ihåg mitt första ridpass på henne som gick ut på att jag skulle komma på hur jag skulle rida henne för att hon skulle ha öronen framåt.
Nu är alltid hennes små ludna ponnyöron riktade spikrakt framåt.
Hon som inte såg så stor mening med ridningen och nu gnäggar otåligt när jag är för långsam med att tränsa.
Hon som förut visade missnöje vid sadling och bet i luften och nu tycker att jag måste skynda mig lite till så vi kommer ut någon gång.

Det är svårt att beskriva känslan när man hämtat tränset på väggen, vänder sig om för att gå mot Liljas box och hon står där med spetsade öron och tittar på en och gnäggar förväntansfullt. 
Fina bästa Lilja som inte är rädd för nått men fnyser som om det vore livsfara och skrämmer skiten ur de andra hästarna varje gång hon inte får galoppera i backen på vägen hem.

Är så lycklig att hon finns i mitt liv!

Är det vår nu?

Vilken helg!!!
Sol och varmt, så himla underbart.
Jag och Eva red på ridbanan på lördagen, man måste passa på nu innan den blir för blöt.
Jag red Pilgrim och han var så himla fin!
Vi stod länge och borstade innan vi red och det är så himla mysigt att bara stå och ryckta och prata lite strunt och njuta av tiden med hästen utan att ha det minsta bråttom.
Det känns som att tiden står still sådana gånger.

På kvällen var vi ut med vänner och åt fantastisk god middag och sedan såg vi på Al Pitcher (som är en ståuppkomiker).
När vi kom hem var klockan rätt sent men jag och Cappe tog ändå ett pass på banan.
Han var som en dröm och gick riktigt fint.
Har hänt riktigt mycket sedan vi bytte stång.
Tänkte jag skulle göra ett eget inlägg och visa all min utrustning om ni skulle vilja det.
Jag har fortfarande beslutsångest vilka två hästar jag ska rida på Birgitta-kursen alla tre är så sjukt fina just nu.
Men det är ett angenämt problem.

I helgen tittade en liten skilla upp i rabatten, så trots all snö som är kvar så känns det ändå som vår nu och det är helt underbart.
Vi har även haft de första dagarna med plusgrader dygnet runt och fortsätter det så här så borde snön snart försvinna!

Det man inte förstod att man faktiskt förstod

Första gången vi möttes trodde jag hon var en valack (ja hon har stora tuttar *ler*).
Första gången hon bar mig på sin rygg travade hon rakt in i mitt hjärta.
Att hon sedan en dag skulle flytta hem till mig det tordes jag inte ens drömma om fast egentligen kanske det var helt självklart.
Min kärlek till henne är oändlig!

Vissa saker i livet är självklara och Lilja är den mest självklara häst jag träffat.
Det är svårt att förklara och jag kommer på mig själv ibland med att glömma bort det.
Hon kräver min fulla närvaro men är nöjd så länge hon har min fulla kärlek.
Men när jag lyckas vara i nuet bjuder hon mig på upplevelser utöver det vanliga.
Härom kvällen när vi red på banan och allt stämde så där magiskt tänkte jag "shit hon kommer vara den av mina hästar som hittar passagen först".
Och när jag tänker på det så inser jag ju att det är helt självklart, lika självklart som Lilja.

Vårförberedelser

Igår var jag i Stockholm och vilken otrolig kontrast mot det snöiga Sundsvall som jag lämnade på morgonen.
Här nere fanns det inte en gnutta snö, solen sken och jag gick runt i gympadojor utan jacka.
Så himla mysigt att få uppleva lite vår och nu längtar jag ännu mer tills den kommer upp till oss.
Läste precis att vi har den senaste våren på 100 år. Gaaahhhhh!
Sa innan jag klev in på tåget "hejdå våren vi syns om en månad". 

Om tre veckor är det kurs hemma på vår gård med Birgitta Järnåker.
Fattar inte hur snön ska hinna tina bort till dess...
Efter alla plogningar i vinter har vi en 1.5m hög snösarg runt ridbanan av snö.
Snön ligger över dikena och in på banan, när all denna snö sedan smälter kommer det bli blötare än vad det behöver på själva banan.
Så igår kom världens bästa killar och skottade dikena med grävare och traktor på banan så att de blev blottlagda så att snön nu när det börjar smälta kan rinna av ridbanan ner i dikena.
Så nu är det bara att hålla tummarna att banan är bra till den 5:e maj.
Kan inte fatta hur snart det är! 
Längtar så jag nästan spricker.

Min sadel

Ojojo, vet inte om jag har berättat vilken sadel jag valde till slut efter min utförliga sadelprovning som ni bl.a. kan läsa om HÄR, HÄR och HÄR.
Jag hade turen att få låna många olika sadlar från vänner och kunde verkligen testa, fundera, rida och känna mig fram.

Mina topp två kandidater blev till slut en Augusta och den gamla modellen av Ecuyer (även om jag drömmer om en egen gjord sadeln men den får vänta tills ekonomin tillåter).
Men det är inte bara att hitta vilken modell man vill ha, man ska sedan dessutom hitta en begagnad sadel som inte bara har rätt modell utan även rätt storlek.
Jag hade en sadel som jag kikat länge på på Facebook som var till salu och nu när jag visste vad jag ville ha så skrev jag en fråga om sadeln var kvar och det var den!   
Så jag chansade och köpte den.

Några dagar senare kom den, min nyköpta sadel, en Ecuyer av den gamla modellen, inte ens inriden.
Och vilken underbar överraskning för när den kom visade den sig vara av högsta kvalité.
Den sadel som gjordes i ett finare, kraftigare läder och såldes ny till ett högre pris.
Om jag förstått det rätt så var det någon special utgåva.

Tanken med den nya sadeln var att den skulle vara till Pilgrim.
Den är en K3 i bommen och en S2 i sitsen.
Lite större säte för att jag inte ska fastna och för att han då ska kunna flytta runt mig i sadeln vid behov.
Men sadeln visade sig sedan passa alla mina tre hästar, tjoho!   
Trodde aldrig att den skulle ligga bra på Cappes kort rygg men det gjorde den faktiskt.

Hade även med mig sadeln upp till Ewa i påsk när jag var där över dagen.
Även hon gillade sadeln skarpt och provred den på två av sina hästar.
Kändes som en skönt kvitto att även hon gillade den så pass mycket.
Men mer om besöket hos Ewa kommer i ett eget inlägg.

Så efter mycket letande och funderande fick jag till slut en toppen sadel.
Nu kan jag släppa det ett tag och koncentrera mig på andra saker.
Just nu har jag fastnat i sitsfunderingar *ler

Vilken sadel har du, varför valde du just den och hur känns den för dig att rida i?
Berätta gärna i en kommentar, jag vill så gärna läsa om era erfarenheter. <3

Äntligen lite värme

Det är så himla skönt väder denna helg, äntligen börjar vi få lite plusgrader och idag har temperaturen legat på +6 grader.
Igår red jag Cappe på ridbanan runt midnatt.
Det är riktigt magiskt att rida så sent och vi tränade lite skolor och lite tramp.
Underlaget börjar tina lite och fryser på nätterna så det var inte super jämnt så det var inte riktigt galoppläge.
Men han var jätte fin i traven och han börjar kännas så jäkla fin nu!
Första helgen i maj kommer Birgitta Järnåker hit och håller kurs och nu vet jag inte längre vilka hästar jag ska rida.
Rider båda dagarna och tänkte ta Pilgrim och Lilja men om Cappe är så här fin...
Fast han har kommit längst och jag behöver nog mer tips med de andra.
Måste klura lite på det.
Ewa kommer ju en månad senare så jag kommer verkligen ha en lyxig ridsommar.

Idag red jag och Janet ut efter vägen, jag på Pilgrim.
Solen värmde och det var så där härligt lugnt i naturen som om allt och alla var lite sömniga.
Det blev en timme skritt efter vägen, hästarna var så ljuvliga att vi inte ville göra annat än skritta.
Pilgrim frustade typ 100 gånnger och gick och brummade så där härligt.
Vi njöt lika mycket alla fyra.

Hoppas söndagen kommer bjuda på lika härligt väder, finns inget bättre sätt att tanka energi på än en härlig tur i naturen med sin fina vän. 

Ända in i själen

Vissa bilder berör en ända in i själen.
Och det är precis vad denna bild på mig och Cappe gör, berör min i själ.
Hans milda uttryck och känslan oss emellan.

Bilden är efter vårt ridpass och vi är lika nöjda båda två.
Bara den känslan, att få dela den med sin häst.

Man brukar säga att ögonen är själens spegel och att man kan se sig själv i en hästs ögon.
Och visst är det otroligt speciellt att kunna se sin bästa vän i ögonen, öppet och ärligt.
Att verkligen våga se och möta den sanning man får.  
Det är något som betyder otroligt mycket för mig.

Brukar du se din häst i ögonen?

Tryck och mottryck

Innan vi fotade med pilbågen i måndags värmde jag och Cappe upp och Husse passade på att ta några bilder på själva uppvärmningen också.
Vi gjorde inget seriöst, utan red mest runt för att få honom mjuk och varm.
Efter alla hans skador har han krävt en lite längre uppvärmning för att inte kännas stel, nu när vi börjat träna igen. Men jag tycker detta har förändrats kraftigt på slutet och nu börjar han bli min vanliga ponny igen som direkt vill gå in i skutt och hopp *ler*
Han känns inte alls så stel från början av passen längre men jag är ändå mycket noga med hans uppvärmning.

Vi travade och galopperade runt lite och han gick själv ganska fort över till skolgalopp.
Han kändes otroligt mjuk och glad och han hade sina små lurviga öron rakt fram, vilket på honom är ett otroligt bra tecken.

När jag efteråt tittade på bilderna insåg jag att mitt överliv tippade fram och mina skänklar åkte bak i skolgaloppsprången.
Gaaaaah!

Jag och Ewa pratade sedan om detta under min lektion i tisdags (dagen efter).
Hur lätt det är att hamna i denna sits och varför det händer och vilka konsekvenser det medför.
Eftersom hästen är ett mottrycksdjur blir konsekvensen av mitt framåt lutade överliv att Cappe trycker emot än mer och på så vis "hoppar" han högre med framdelen i sprången.
När han hoppar högre hamnar jag längre fram med överlivet för att kunna sitta kvar vilket gör att han i nästa språng hoppar ännu högre osv.
Det blir liksom inte så jätte bra *blink*

Till saken hör även att jag red i min nya sadel på honom för första gången.
Den passar honom jätte bra storleksmässig (vidd) men då Cappe har en otroligt kort rygg så blir sadeln lite lång vilket medför att jag får sadla väldigt långt fram.
Med det sadelläget hamnar jag mer över hans framben än vad som är optimalt för de rörelser vi vill rida.
Detta bidrog också till den position jag hamnade i i skolsprången.

Förstår ni vad nyttigt det är att få foton regelbundet på sin ridning när man inte har någon som kan stå på marken och titta på en varje dag!?
Jag försöker verkligen använda min känsla i ridningen men att hinna känna av allt som händer och hinna analysera, det är inte den lättaste uppgift man kan ta på sig.

Så på min lektion i tisdags fick jag träna lite på sitsen att ha i skolgaloppen.
Även fast jag red Pilgrim kunde jag träna på själva sitsen i halt för att verkligen hinna känna.
Även om man vet något så behöver man träna på det och verkligen känna för att få in det i nervsystemet. 
Så nu ska jag testa detta nästa gång jag och Cappe tränar.
Hoppas det blir på fredag men det beror lite på hur underlaget på ridbanan är.
För världens bästa Håkan ska nämligen komma med grävaren och flytta snön och gräva fram dikena på ridbanan så den har en chans att tina och smälta.
Så hur underlaget blir efter att han kört runt där uppe med grävmaskinen har jag inte en aning om.
Men även om banan blir oridbar några dagar så kommer detta ändå medföra att den blir ridbar snabbare än om all snö runt staketet ska tina och rinna bort från banan först...

Hur ser era ridbanor ut runt om i landet?
Vi har verkligen haft super bra underlag i vinter men nu är det helt sjuka mängder snö som ska smälta bort.
Vi försöker mota Olle i grind och flytta undan lite snö, men det kommer nog bli blött hur än vi bär oss åt...

Warrior

Vädret som har varit i påsk har överträffat alla förväntningar och vi har verkligen försöka ta tillvara på det så mycket det gått.
Husse har varit världens bästa och fotat mig och hästarna en hel massa så nu kan jag äntligen lägga upp lite nya fina bilder här på bloggen.
På måndagen fick Cappe stå i rampljuset och vi tog en hel drös med bilder på mig och honom.
Vi tog med pilbågen och det blev riktigt fina och häftiga bilder.
Han är verkligen en otroligt häst min lilla PowerPonnyPuff.  

Jag är så glad att jag har min fina Cappe.
Det är riktigt roligt att ha en skolad häst att rida så att man utan större krusiduller kan hitta på vad än man har lust till.
Tror både jag och Cappe kände oss lite häftiga med pilbågen.
Roligt att se hur stark han börjar bli och att hur jämnt han belastar sina bakben.
Vi har mycket att jobba på innan vi når vår toppform igen men han är riktigt riktigt fin.  
Vi har dessutom en ny stång, men den ska jag visa längre fram.

Jag hoppas ni alla haft en underbar påsk, för mig väckte den en otrolig längtan efter sommarsemestern.
Tänk 5 veckor ledigt med en massa roliga aktiviteter och en hel massa ridning.
Det kommer även vara en del kurser på gården i år.
I maj kommer Birgitta Järnåker och i juni och september kommer Ewa Schaeder.
Längtar så jag nästan spricker!!!

Men först ska snön försvinna!

Hopphäst

Så har den mest fantastiska påskhelgen passerat och det har verkligen varit en helg i hästens tecken.
Som jag har ridit, njutit av det fantastiska vädret och bara varit ledig.

Ena dagen kom Janet på den lysande idén att vi skulle hoppa.
Den av mina hästar som är bäst på att hoppa är helt klart Cappe, tänk att vi hoppat 125cm tillsammans.
Men det var rätt länge sedan och han är inte i den formen just nu.
Däremot var jag extremt nyfiken på att se hur Lilja skulle ta sig an utmaningen med hinder och jag måste säga att hon verkligen överträffade sig själv. 

Vi började med att trava bommar och det tog några vändor innan hon hittade takten.
Sedan byggde vi upp små kryss som hon glatt travade över.
Det var vad jag hade tänkt vi skulle göra men hon kändes så självklar att vi höjde upp lite.
Och jäklar vad hon hoppade.
När hon knäckte koden tog hon sig an hindren i galopp och seglade över.
Även fast hon är en tung häst så har hon en sådan kraft i bakbenen att hon lätt exploderade över hindren.

Detta kommer vi garanterat göra om för vi hade jätte roligt även om vi båda blev lite trötta efteråt.

Måste bara avsluta med att säga, kolla va snygg hon blivit!
Den profilen går inte av för hackor, hon ser ut som en hingst.