När det händer

Underbar kväll igår, älskar att rida på sena kvällen när världen nästan sover och det känns som om jag har hela världen för mig själv.
Red först Lilja och hon var riktigt fin, kändes så mjuk och taktfast.
Vi red lite uppkortat steg och takten i trav och letade oss lite mot passagen. Känns tydligt att det är i vänster varv som vi kommer få passage först. Det brukar kunna vara så, att passagen kommer på den ena diagonalen först. Vi båda kände oss så nöjd efter passet och Lilja blev till och med lite varm. 

Efter Lilja var det Pilgrims tur.
Vi hade fokus på det vi upptäckte igår och jag försökte få oss att koordinera oss över hans inner fram i båda varven. Vi red bågar och omformning och det gick faktiskt över förväntan. Vi hittade ett läge som vi kommer kunna arbeta vidare ifrån.
Vi kombinerade även detta med uppkortade steg upp mot trampet för att fortsätta lite på det läge vi hittat nu på slutet. Pilgrim har lättare för skolskritten än piaffen, då det är lite klurigt för honom att koordinera om sig till det rent diagonala och taktökningen ur skritten. Därför ha vi ofta pratat om, jag och Ewa men även Birgitta, att vi kanske ska ta piaffen ur traven istället.
Men vi har inte riktigt hittat det läget, där det känns lätt och självklart. De gånger det inträffat har det mer känts som tur. *ler*
Men igår så händer det, ur den samlade traven kortade vi upp steget, behöll diagonaliteten och kom in i trampet som blev en piaff. Det kändes så enkelt, som en dans och den härligaste känsla spred sig genom min kropp.
Tänk så tydligt det känns skillnad, om saker händer av en slump eller om det kommer för att det helt enkelt är det rätta och det mest naturliga i världen.  
Det är i dessa stunder jag förstår vad det verkligen är att lära, förstå och kunna något. Inte bara hos mig utan även hos hästen.
Skolning.
På alla plan, genom hela livet.

Vi försökte inte uppnå piaffen en gång till, det hade bara varit att söka bekräftelse från min sida och det är något jag försöker jobba med just nu, att inte göra.
Vi har en hel livstid av ridpass kvar och så många fler piaffer att njuta av.

Svettigt värre

Svettig Pilgrim

Efter vårt magiska pass i måndags så var det igår dags för lektion med Ewa och oj så svettigt det blev *ler*
Vi red med bild och trots duggregn och tjock dimma, lyste mina nya lampor upp ridbanan, så bilden blev tydlig och skarp. Helt otroligt!
Vi red öppnor och det dök upp lite nya saker.
Jag upplever själv att höger formgivning blivit lite bättre men nu ställer det högra bakbenet till det för oss i vänster varv istället *skrattar*
Pilgrim är väldigt pigg just nu och har lite extra kraft och påskjut. Detta bidrar till att det blir väldigt tydligt att han glider iväg åt höger i vänster varv och jag har försökt styra upp situationen genom att försöka räta ut honom på ytter kapsontygel och ge eftergift på inner tygel men det går icke! Det blir som en tankevurpa i mitt huvud.
Detta har fungerat jätte bra i de kontrollerade situationer där vi tappar formgivningen och jag rätar upp honom, rider rakt genom mer påskjut och börjar om. 
Men nu när han är så pigg och på en mikrosekund har tryckt sig iväg sig åt sidan så spelar det ingen roll hur mycket jag försöker räta ut honom, det medför bara att det går mer åt sidan.
Istället (vilket är helt logiskt) så ska jag fånga upp honom på inner fram med hjälp av inner tygel, återfinna balansen där och på så vis reda upp situationen.
Kan säga att detta både var svettigt och klurigt men jag fann glimtar av detta och vet nu hur vi ska arbeta vidare.
Även Pilgrim fann detta svettigt, inte minst med det pass han hade med sig från i måndags. Så han blev rejält svettig, nästan lite löddrig. Blev lite varm i hjärtat dock när Ewa sa "vilket bra pass, att det dök upp lite saker att arbeta med så jag inte bara sitter här och säger "Bra!" hela tiden."

Det roliga var att trots detta svettiga pass så såg Ewa att det hänt en massa, små korta glimtar dök upp av vårt nya läge och jag fick ett kvitto på att vi faktiskt tagit oss ett steg framåt, vilket är just vad jag känt de senaste passen. Så nu är det bara att träna vidare. Vi pratade även lite om hur Pilgrims hals såg ut första gången vi mötte Ewa, då den var som en strut, jämfört mot nu när han fått en riktig hals, välvd och vacker. Tänk vad häftigt hur mycket som kan förändras genom rätt träning.

Nu är jag så sporrad att fortsätta träna på det som dök upp igår.

Nyduschad med pyjamas

 

Det där magiska

Igår hade jag och Pilgrim vårt bästa ridpass någonsin.
Det hade kommit några millimeter snö och snön har alltid en sådan inverkan på naturen att den gör världen helt tyst. Denna tystna tog vi med oss in i ridpasset och det blev en otroligt stillsam men intensiv upplevelse. 

De senaste passen har jag och Pilgrim börjat hitta ett läge i samlingen där han kan ligga kvar i niget och sjunka på sina bakben utan att samtidigt öka påskjutet. För just det har alltid varit lite av våran svårighet, att när vi ökat belastningen så har även påskjutet ökat successivt och det väldigt mycket väldigt fort. Detta har så klart berott på att Pilgrim inte riktigt kunnat ta emot belastningen och då tryckt sig ur, att han inte hittat koordineringen i sin kropp, att jag satt för liten ram för honom och att jag haft för mycket anspänning i min kropp. Givetvis kommer alltid påskjutet öka gradvis, men när hästen är skolad är denna ökning så otroligt liten i varje steg att den knappt märks medan den oskolade hästen kan gå från 0 till 100 på ett par steg. 
Men det är därför vi tränar och vi båda blir mer och mer skolade och igår tog vi ett enormt kliv i vår utveckling. 

På hängande tygel växlade vi skolskritt och upp mot tramp genom att öka takten.
I passagen kunde vi rida fler steg än någonsin då Pilgrim sjunk istället för att skjuta iväg. Då kraften ökade mycket mindre per steg så blev stegen så många fler innan kraften blev för stor. Den passage vi hittade igår är den passage vi kommer kunna rida hur länge som helst. 

Så i den upplysta paddocken med mörkret ruvandes runt om kring oss dansade vi. Tyst, mjukt, stillsamt och kraftfullt. Aldrig någonsin har jag haft ett sådant ridpass och ögonen fylldes med tårar.
Den 13:e december ställde vi frågan i vår julkalender; vad är magiskt med din häst och igår blev svaret så tydligt.

Adventskalender 2020

Du har väl inte missat min och Sara Källssons adventskalender på Instagram!?
Varje dag fram till julafton öppnar vi en ny lucka. Luckorna innehåller små tips, övningar, saker att utforska och fundera över.

Sedan i somras när jag var hem till Sara och hälsade på har vi funderat kring detta med hur vi når ut till flera, kan dela med oss av vår kunskap och får människor att väcka sin utforskarlusta. För för oss är detta med att utforska tillsammans med hästen otroligt viktigt.
Varje situation är unik precis som varje kombination människa-häst. Allt bildar något som är helt unikt och hela tiden i förändring. Därför finns det inga sanningar, utan allt omfattas av nyanser och därför blir det otroligt viktigt att våga lyssna, utforska och anpassa sig efter rådande omständigheter.  

Så nu hoppas jag att du vill följa vår kalender. Du hittar den på våra instagramkonton: @stall_nordansjo coh @vasterlundsgard och börja utforskandet tillsammans med din häst!

Grand "Ko"tell

Efter många dagars slit, kvällar, helger och nätter så är nu äntligen kornas lösdrift klar!
Kn ärligt säga att jag är mer än trött men också lycklig och nöjd.
Korna har fått en helt ny lägenhet med en en köldridå så det inte ska blåsa och snöa in i deras boning. De har även fått helt nya väggar och en inbyggd Thermobar (som som det kommer kopplas in vintervatten till med flottör).

Jag har betsat de nya väggarna med en brunorange färg. Blev så snyggt och prydligt och till våren kommer jag tvätta och betsa väggen längst in som är kvar sedan innan. Korna verkade gilla sin nya crib och det känns så skönt att slippa konka vatten till dem hela vintern, för jag kan säga att två kor dricker dubbelt så mycket som tre hästar. *ler*

 
Dock tyckte de att det var lite läskigt att gå igenom köldridån men jag lockade med mat och då gick det bra. Har lämnat ett par öppningar så det ska lära sig att gå igenom. De är väldigt modiga djur så redan innan kvällen kom gick de obehindrat in och ut genom köldridån. Lill-Jänta var så söt när hon vinklade bak öronen när hon klev in genom öppningen så att de inte skulle nudda i ridån.

Känns som alltid himla skönt att ha fixat sådant som man tänkt på väldigt länge.
Och nu har korna fått ett lyxigt boende och det känns väldigt bra i hjärtat.

Vare ljus!

Norrland, vinter, mörker, kyla, då behövs det lite extra ljus i tillvaron, så vet ni vad jag har gjort!?
Jag har bytt ut min belysning på ridbanan till lampor som motsvarar dagsljus.
Och jäklar vilket ljus det blev, tror jag lyser upp hela byn när jag tänder lamporna.

Jag och Tomas bytte lamporna i helgen med hjälp av skylift. Och jag kan säga att det var väldig enkelt att byt lampor eftersom allt var klart sedan innan, det satt ju redan lampor på ridbanan som vi nu bytte ut till nya. Men även om saker är enkla så betyder det inte att de tar kort tid. Vi höll på till midnatt båda dagarna men då hann vi även med lite andra saker som vi behövde en skylift till. Tomas gjorde ett jätte jobb i skyliften. Tänk vilken tur att jag har honom! Jag skötte markservicen, körde skyliften och hämtade saker. En på marken och en i skyliften känns tryggt om något händer även om det känns konstigt att mest sitta och titta på.

Lamporna jag valde är av fabrikatet Osram och heter Ledvance. De är på 6500K och 200W.
Jag kan inte annat säga än att jag är otroligt nöjd. Jag är otroligt kräsen när det kommer till ljus. Det ända jag egentligen gillar är dagsljus från solen, alla ljuskällor tycker jag har ett för gult sken. Men dessa lampors ljusbild ska vara det samma som solen ger på dagen. Ett ljus som upplevs vitt och rent och ger en perfekt färgåtergivning.

 
Lamporna gav verkligen ett resultat bättre än jag vågat drömma om och första ridturen i deras sken fyllde mig med lycka.  
Min förhoppning är nu att jag ska kunna sända live till min bästa instruktör Ewa Schaeder utan problem trots att det är beckmörkt ute. För lite vinter, kyla och mörker får inte sätta stopp för min träning *ler*
Tror jag hittills i år ridit 50 lektioner för Ewa. Och det går inte att förneka, träning ger resultat.
Och än så länge är det perfekt underlag så det gäller att njuta av det innan det ev. blir is. Vill inte ha samma mardrömsvinter som förra året. Önska snö och minusgrader.

Världsstjärnan!

 
Jag har ju helt glömt bort att berätta om när jag och Lilja var in till kliniken för att träffa bästa Gunnar för att kolla hennes tänder.
Och eftersom jag har världens bästa tjej så är det inga problem vad vi än tar oss för. Hon ställer upp på allt och är helt okomplicerad, hon imponerar på mig varje gång.
Vi hade fixat kvällen innan och gjort Lilja vacker som en dag, det är hon ju alltid, men med 1l glansspray i man, svans och hovskägg och en lång ryckt så glänste hon som en ädelsten.
Och jag kan säga att hon drog många blickar till sig när hon gled in på kliniken och många kom för att prata och fråga om henne.
Hon fick även beröm av veterinären för att hon var så slimmad och vältränad och de höll på att få dåndimpen att hon fått 7 föl och var så fantastiskt fin i kroppen och ryggen. Såg inte ut som om hon fått ett endaste föl. De sa att hon måste ha bra gener och vara väldigt fint tränad *stolt*

Lilja som alltid är så trygg och bestämd (snabb med att ta egna beslut och det gäller för mig att vara snabb i vändningarna för att hänga med) visade en annan sida när vi kom till kliniken.
Hon blev lite osäker och undrande vart hon var och vad som skulle hända.
Och då sökte hon stöd hos mig, hon gick långsamt och nära mig med nosen mot min rygg eller i min sida. Det är intressant vad som sker när du och din häst befinner sig på en ny plats som inte är hemma. Relationen sätts på prov och jag känner mig varm i själen över att Lilja visade mig att hon ser mig som viktig. Att det var hon och jag som tillsammans var där på den nya platsen och skulle klara utmaningen tillsammans.

Hennes tänder såg perfekta ut och det var egentligen ingenting att göra.
När vi var klara och Lilja nyktrat till så åkte vi hem och hon klev på transporten som den världsstjärna hon är.

Är det verkligen vinter?

Vi är i slutet av november och det är fortfarande barmark och ingen snö.
Vi har inte heller haft så mycket frost så jag har svårt att greppa att vi nu har vinter. Till helgen är det första advent men jag har inga julkänslor och ingen lust att pynta, hallå det är ju höst!
Men tänkte ändå ta tag i saken och hoppas att julkänslorna infinner sig. För egentligen är julpyntning något av det bästa jag vet.

Jag och Tomas jobbar sena kvällar med kornas ligghall och nu börjar vi se ljuset i tunneln. Det kan nog vara en av anledningarna till att jag inte har så mycket julkänslor, vi är för trötta helt enkelt.
Vi har totalrenoverat hela ligghallen och den har fått nya väggar, vi har målat och fixat.
Blev otroligt snyggt, egentligen skulle vi bara fixa lite... Men ni vet hur det är, görs det en del kan lika gärna allt fixas och vips blir projektet tre gånger så sort *ler*
Men det blir som sagt så himla bra och min Tomas är bäst!

Igår monterade vi skenorna till köldridån och idag ska jag klippa och skruva remsor.
Tomas håller på att bygga in Thermobaren och jag hoppas VVS-killen kommer sedan och installerar vintervatten till dem. Materialet ska beställas nu i veckan och sedan när det kommer är det bara att sätta igång. Då kommer jag även äntligen får en kran till min älskade diskbänk som jag längtat efter i stallet sedan vi flyttade in här (7år sedan).

Hästarna har fått ha det lite lugnt de senaste två veckorna, vi har ridit på de luncher jag haft tid och kvällarna har ägnats åt arbete i lösdriften.
Men efter helgen hoppas jag vi är klara så då blir allt som vanligt igen.
Just ja, vi har en jätte rolig grej som vi ska göra på lördag. Har köpt något som vi ska sätta upp.
Något som funnits på gården men som jag nu bytt ut till något som är så många gånger bättre. Ska bli så spännande, längtar! Ni får se bild på resultatet när det är klart.

 
Igår var jag in på Svenska foder och köpte spån. De hade BlackWeek-erbjudande, få 1/2 priset på en valfri vara så jag köpte ett nytt vintertäcke åt Cappe.
Egentligen är det bara Pilgrim som verkligen behöver täcke, han har täcke på sig varje dag på vintern annars fryser han och darrar som ett asplöv.
Lilja och Cappe ser ut som galna lovikavantar så de behöver inte täcken mer än de daga det är riktigt skitväder med nederbörd.
Men Lilja har typ bitit hål i Cappes alla vintertäcken... *suck* så han behövde verkligen ett nytt. Hoppas bara detta får vara helt nu eller att det kan stå emot Liljas tänder.
Men Cappe gillar att reta henne tills hon piper och hugger åt honom, så han är absolut inte oskyldig. Han är som en busig obstinat liten unge.

Men just nu går alla stillsamt samman och pillar i det frysta gräset. Ett sådant lugn och harmoni.
Jag tänker återigen vilken lycka det är att få arbeta hemifrån.
Jag sitter vid mitt skrivbord och ser ut över vinterhagen.
Jag vet allt som händer varje dag och jag är så mycket mer delaktig i hästarnas vardag när jag är hemma hela tiden och jag märker så tydligt hur mycket mer de uppskattar det.
Jag önskar att få fortsätta ha det så här även i framtiden utan pandemi.

Magiska november

Det ligger ett otroligt lugn över gården, alla djuren mår otroligt bra och det är en sådan harmoni att den nästa går att ta på. Det kanske har med det otroliga vädret att göra, vi är i mitten av november och det är över 10 grader varmt på dagarna. Magiskt! Men nu ser det ut att komma kallare väder i slutet av veckan men jag tackar för dessa varma dagar vi fått.
Jag och Tomas har verkligen fått extra tid till att avsluta en massa projekt på gården och ridbanan är fantastisk! Tar till vara på varje dag och försöker galoppera så mycket som möjligt innan det finns risk för is och annan bedrövelse. 

Pilgrim har haft svårast för vänster galopp men nu har den blivit bättre än den högra.
Intressant detta med utveckling, vilka vägar den tar.
Vänster galopp är nu rund med en väldigt fin rytm medan höger galopp är lite mer kantig och orytmisk. Så just nu rider vi vänster galopp och hämtar upp känslan, växlar till höger galopp och försöker behålla den. Och för varje pass blir det lite bättre. Jag slås över att det känns som om Pilgrim fått det så mycket lättare att koordinera in sig i galoppen. Det känns bra. Det gör det också lättare att lägga in fattningar, anslag och galopp i olika övningar utan att det blir för tillkrånglat. 

Ewa sa för ett par lektioner sedan "jag tror han kommer bli ännu grövre än vad han är nu".
Och det tror jag också. Jag kan knappt drömma om hur han kommer se ut när han är 20år. 
Birgitta Järnåker brukar jämföra honom med Ewas Hårfager, det är stort.
Men han är en stor häst, på alla plan och sista veckorna har han visat vissa saker så tydligt för mig. Vad som är viktigt på riktigt. 

I övrigt fortsätter jag och Tomas att arbeta hemifrån och kommer göra fram till årsskiftet men jag börjar misstänka att det kommer bli fram till efter sommaren, när alla som vill hunnit vaccinera sig.
Att sitta hemma gör att mörkret ute inte alls känns så tungt.
Det som varit psykologiskt jobbigt förut med att åka till och från jobbet i mörker slipper jag nu och dessutom kan jag många dagar i veckan rida på lunchen i dagsljus.
Det är svårt att med ord beskriva vilken lättnad detta är och vilket privilegium jag känner inför möjligheten att få arbeta hemifrån.
Jag tror att vi går en annan framtid till mötes med andra möjligheter och val. Många är de förändringar som skett genom kriser, således kommer även denna kris leda till förändring och jag ser fram emot det som komma skall.

En helg i kunskapens tecken

Varje år första helgen i november har vi representanter (instruktörer) och adepter inom Kraftskapande Ridkonst en helgkurs där vi fördjupar oss i viktiga frågor, skapar samsyn och bygger på vårt kunskapsförråd.
Temat i år var Ideal och det blev en helg full med viktig kunskap och gemenskap.
Förra året var denna kurs på plats i Sundsvall men i år pga rådande omständigheter var den via webben och det fungerade fantastiskt bra.

Vi varvade teori och diskussioner med ridpass. Så underbart att få se dessa vackra ekipage bli guidade av Ewa. Att ena stunden vara hos mig i Norrland för att sedan förflytta sig till Spanien och landa på en ridbana med krossad vit marmor som underlag.
Olika världar och vardag men ändå egentligen så lika i sitt djup.
För oavsett yttre omständigheter, miljö och kultur så är känslan till hästen den samma.
Även om kontexten kan skilja är innehållet samma. Det är stort!

Under mitt och Pilgrims ridpass så visade Pilgrim en tydlig skevhet till höger.
I höger varv ville han flytta in rumpan åt höger. Egentligen kunde det inte bli bättre än att detta hände. Det passade perfekt in på dagens tema med ideal. Hur vi lärt oss i den traditionella ridningen hur detta ska korrigeras. Men nu istället lösa det på ett helt annat sätt. För en svaghet i det ena varvet (i detta fall höger) kan lösas genom övningar i vänster varv samtidigt som vi låter höger varv vara ifred.
Så jag fick rida galopp i vänster varv och i höger varv gena i hörnen (detta för att inte komma i situationer där rumpan kom in).
Genom att bland annat göra detta blev höger varv riktigt bra och inte en gång skapade jag motstånd, konflikt eller spänning i min häst. 

Jag tänker återigen hur viktigt det är att veta vad vi gör och varför!
Nu kanske vissa av er funderar på varför Pilgrim var lite skev och det beror helt enkelt på att vi tagit ett ganska stort steg framåt i vår skolning och då kommer alltid nya saker upp till ytan. Det är otroligt intressant och väldigt lärorikt att få arbeta med sådant när det dyker upp. Så lycklig att jag har hästarna och Ewa som guidar mig på denna resa!

Än så länge har vi många plusgrader och riktigt höstväder trots att vi är i mitten på november.
Hoppas detta håller i sig ett tag till så jag verkligen hinner njuta och träna på ridbanan innan snö och is kommer. För jag är så full av inspiration nu och har lagt upp ett träningsschema för flera dagar framåt. Så hoppas hinna få många underbara pass denna och nästa vecka!

Full fart och stora drömmar

Det är nog dags att inse att sommaren är slut, att hösten snart passerat och att vintern börjar stå för dörren. Många träningar har börjat flytta inomhus och i helgen var jag i Ånges härliga isolerade ridhus.
Men det är ändå svårt att riktigt greppa när det är 13 grader varmt ute och hästarna fortfarande kan gå på betet och mumsa.

Varje år när jag står inför vintersäsongen så blir tankarna på ett ridhus extra påtagliga.
Tänk att slippa isen, höstregnen och alltid ha tillgång till ett perfekt väderskyddat underlag.

Egentligen har jag inte större krav än ett ridhus med bra underlag och belysning. Men om man får drömma så vill jag ha ett vackert ridhus som är isolerat och har kristallkronor i taket.
På bilden ovan ser ni ridhuset på ridskolan i Strömsholm, otroligt annorlunda och vackert.
Jag drömmer om stora fönster med svarta spröjs, vita väggar och otroligt mycket ljusinsläpp.
Men som sagt att bara ha ett ridhus skulle göra mig till den lyckligast flickan på jorden! 

Och jag tänker att det inte alls är en omöjlighet *blinkar*
Tänker att ja ska börja ta in lite offerter så jag får kalkylen klar för mig.

Här kommer min andra ridbana ligga, direkt bakom stallet 16x32m

 
Just nu gör vi massa arbeten på gården.
Vi har grävt nya diken på många ställen och påbörjat lite av markplaneringen där min andra ridbanan ska byggas. Att påbörja detta fick ett stundande ridhus att inte alls kännas så långt borta. Ridhuset kommer då byggas där min nuvarande ridbana ligger idag.
Vi håller även på att renovera kornas ligghall, har bytt en massa hagstolpar, håller på att installera vintervatten till korna och jag har äntligen fått en diskbänk i stallet.
Till våren kommer vi gräva vintervatten till hästarnas vinterhagar! Undra vad jag ska göra med all tid jag kommer få över? *skrattar*

I ridningen har jag och mina hästar fokus på skolor just nu.
Vi rider öppnor och slutor och alla tre är jätte fina. Till helgen är det webbkurs för oss instruktörer och adepter i Kraftskapande Ridkonst. Längtar massor! Denna kurs/träff brukar vi ha fysisk här i Sundsvall men i år under rådande omständigheter är det en webbkurs istället och det ska bli riktigt spännande. Ser så mycket fram emot att "träffa" alla. Skapa samsyn, utbyta erfarenheter, ta del av Ewas stora kunskap och få se riktigt fin ridning. Tror faktiskt inte att en helg kan bli bättre än så!

Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinne

Det har verkligen hänt något, Pilgrim som mer och mer blir vuxen har de sista veckorna verkligen visat en otroligt stor mental mognad och hans fokus har nått nya höjder.
Hela ridpassen är hans öron spetsade framåt, han känns så otroligt stolt och han kan hålla fokus hur länge som helst. Han känns verkligen NÖJD!
Det största kvittot är när han fortsätter arbeta trots störande saker i hans omgivning.
Han är en häst som vill hålla koll och ha kontroll och att han nu släpper det för att verkligen vara 100% närvarande i vår träning är magiskt!

Till exempel här om kvällen när Husse rev innerväggarna i kornas lösdrift, ljudet av plankor som dras loss, spikar som slås ut och en pannlampa som viftar runt bekom honom inte alls.
Lösdriften ligger precis nedanför vår ridbana och han stannade inte en endaste gång för att kolla vad Husse höll på med.

Han är verkligen en dröm, har aldrig mött en häst som honom!
Varje dag jag rider honom förvånas jag över hur lätt allt är tillsammans med honom.
Igår red jag lektion för Ewa, en bit in i passet kom vi till det läge där han verkligen släppte in mig. Det är så häftigt när detta händer, allt blir stilla och tyst och han släpper verkligen ned mig in i hans rygg. Vi upplever det ganska ofta men igår var det första gången det skedde och jag samtidigt upplevde att mina stigläder blev för korta. Wow, det var helt otroligt att få känna och då också förstå den tillförlit han känner till mig för att låta mig få komma så nära, på alla plan.

 
Cappe, han är bäst som vanligt!
På bilden ovan ser ni Cappe styla loss. Vi var på väg till uppsittningspallen och plötsligt undrade jag vart min ponny tog vägen (gick lös bakom mig). Vänder mig om och då står han där och stylar och är mycket nöjd över sin förträfflighet.
Han fick självklart en kaka för att han var så söt och då blev han väldigt nöjd.

I ridningen slås jag över hur otroligt lätt han har för att koordinera sig in i galoppen. Jag kan be om galopp vart som helst och hur som helst och han bara rullar över i en perfekt samlad galopp. Så häftigt.
Han är verkligen en häst som man skulle kunna galoppera ett helt ridpass på och han kan verkligen ge mitt nervsystem många galopptimmar. Längtar efter att göra galoppiruetter och byten igen <3
Tror mycket av det som gör det så enkelt på honom är att han inte är rädd för belastning. Hans länd är stark och han törs verkligen ta emot sin egen vikt och han har en otrolig balans.
Jag hade inte innan jag träffade honom förstått att en häst kunde besitta en sådan balans. Han har även en förmåga att lyckat gå ovan på underlag (snö, skare, lera mm.) där alla andra hästar sjunker igenom. 

Idag får alla hästar vila. Det är så lyxigt att arbeta hemifrån för det är lätt som en plätt att hinna rida alla 3 varje dag och samtidigt hinna med lite arbete på gården. Men idag ska jag umgås med en vän, ska bli så mysigt men det är en hästvän så jag vet ju vad vi kommer prata om...

Vart är den där vackra hösten?

Pilgrim har fått ett nytt träna från Amazonas!

 
Blött, kallt, regnigt, snö, vädret är verkligen inte underbart just nu.
Men vad gör det när jag har så fina hästar!
Vi har full fart i träningen och alla hästar har en riktig formtopp just nu.

Efter allt arbete med formgivning och omformning så har vi nu haft fokus på slutor.
Inte helt enkelt, något vi inte rider så ofta. Men då är det skönt att ha Cappe som är en stjärna på slutor så då kan jag få sitta på hans rygg och känna mig duktig och sedan plocka med saker till Lilja och Pilgrim. 

Vi har även fokus på trampet och Lilja visade åter igen på en av lektionerna för Ewa att hon är en levadör. Tanken var att göra anslag men hon visade tydligt att levad är det hon vill arbeta med. Så därför försöker vi ha extra mycket fokus på trampet nu.Ewa har lagt upp en plan åt oss som vi nu håller oss till. 

Med Pilgrim har trampet kommit ett snäpp vidare och det kom via anslagen.
Helt plötsligt fick trampet ett syfte för honom och ibland får vi till det riktigt bra så han trampar sig in mot piaffen. Det är så fränt att känns hur han koordinerar rörelsen med sina framben och hur han använder frambenen för att flytta vikten bakåt och på så vis vinkla bakbenen mer.

Cappe!

Cappe och jag har kommit riktigt långt i hans igångsättning och vi har lagt på samling och han har bjudit på 4 underbara galopper! Han väljer själv en högre form nu och mer samling och det känns riktigt bra. Vi spenderade en lång tid på Rollerbit och att låta han finna koordinering över sin framdel och nu kan vi skörda frukterna.
Han är magisk att rida, nästan så jag glömt bort hur magisk han är.
Här om dagen hummade han nöjt redan när vi gick in genom grinden på ridbanan. Snacka om att vilja träna. Han känns så nöjd och glad. Han är en stjärna och trivs verkligen när han blir behandlad som en sådan. Han får nu extra mat i forma av ett riktigt fint proteinfoder som han svarat så fint på. Han har alltid en massa energi men med detta foder är det som att ha tankat honom med flygplansbränsle utan att det satt sig i hans huvud.
Han får kyldamasker på benen efter träning (sådana man förvarar i frysen) och BackonTrack täcke före och efter passen.
Cappe är ju dessutom en storlek mindre än Pilgrim och Lilja så nu har jag köpt honom ett eget ländtäcke så han slipper han Pilgrims som är för stort. Så vi kan se till att alla muskler håller sig varma i vinter.

Nu när alla mina tre hästar kommit en bit i sin skolning så har jag verkligen insett hur viktig vissa saker är. När man tränar på hög nivå är det viktigt att ta hand om kroppen. Det gäller både oss och hästen. Vi vet själva hur viktigt det är med uppvärmning, rätt utrustning, stretching, massage, kost mm. när vi tränar själva och alla elitidrottare har en noga uträknad plan. Men ibland upplever jag att vi struntar i detta när det kommer till våra hästar men vill ändå prestera på en väldigt hög nivå. 

Nu tänker inte jag att saker ska gå till absurdum, men själv har jag blivit väldigt noga med att hålla min hästs muskler varma när vi tränar. Och nu när vi står inför den kalla årstiden så blir detta viktigt. De får stå i stallet en stund innan träning med ett täcke (ull eller BackonTrack) för att bli varma, vi har ett ulltäcke på till och från ridbanan och är det riktigt kallt har de ländtäcke under själva passet.
Pilgrim har lärt mig så mycket om detta och jag kan se hur de uppskattar det.
Att även låta de stå med ett täcke en stund efter träning är minst lika viktigt för musklerna så de kan ta emot det arbete de utfört utan att behöva börja spänna sig pga ev kyla. 

Jag vet att det finns tankar kring att det inte är naturligt för hästar att ha täcke men det är inte heller naturligt att träna dem, samt att det faktiskt inte funnits vilda hästar här uppe i vårt klimat.
Jag tror på att vara lyhörd och inte tro att det finns en sanning utan att göra det som passa dig och din häst bäst! Och vill vi träna med vår häst så kanske det innebär att vi behöver göra vissa anpassningar.

Att byta varv, lätt va!?

Precis i momentet omformning från höger till vänster

 
Under senaste tiden har jag och mina hästar haft fokus på formgivning och omformning.
Det har varit många dagar av utforskande och det har varit mycket spännande, intressant och givande.
Tänk så enkelt det kan tyckas vara att bara byta varv utan att fundera på vad som verkligen händer, både i din och i hästens kropp. Vad krävs egentligen för att du ska kunna byta varv? Hur många steg tar en omformning? 

Vi kan börja med att fundera på vad formgivning är.
Många pratar om böjning men Ewa använder ordet formgivning och jag håller med om att det är ett mycket bättre ord. Det innefattar mycket mer och förklara bättre vad det hela handlar om.
I en korrekt formgivning följer bl.a. hästens kotrad det spår hästen rör sig på. Så rider vi på ett böjt spår (t.ex. en volt) ska alla hästens kotor följa den böjda linjen i en perfekt båge. Du kan tänka dig att du har ett pärlhalsband med lika många pärlor som hästen har kotor och sedan lägger det jämnt längs den böjda linjen utan att någon kota avviker åt något annat håll.
Så om du då t.ex. förböjer hästens hals inåt på volten så kommer inte kotorna längre jämt följa linjen. Antagligen kommer de första halskotorna (de som kommer efter bröstkotorna) lämna voltlinjen utåt och vinkeln bryts och resterande kotor lämnar voltlinjen inåt och du kommer uppleva det som om hästen "faller ut med bogen".

Det blev väldigt tydligt när Ewa var här (under kursen som var 3-4okt) vad lite hästens hals ska vara böjd för att hästen ska kunna uppnå en jämn formgivning genom sin kropp.
Ewa hade med sig en halskotrad som vi tillsammans fick hjälpas åt att bygga ihop, som ett pussel.
Genom varje kota fanns små små hål där hästen nervsystem löper ut till resten av hästens kropp och det blev väldigt påtagligt hur lätt det är att få dessa nerver i kläm om hästens hals blir för böjd, både i sidled och om halskotpelaren dras ihop. 

Men åter till formgivningen och själva omformningen i varvbytet.
Hästens formgivning ska komma bakifrån genom sänkningen av ny inner höft och sedan fram genom hästens kropp. Detta är inte något hästen kan göra på ett steg utan det är en process genom hästens kropp som kräver olika lång tid (antal steg) beroende på hur skolad hästen är.
Jag har nu utforskat detta många ridpass och jag tror faktiskt inte att det går att få till på färre än 4 steg.
Pilgrim och Lilja kan klara det på 6 steg (i skritt och trav) när vi har våra bästa dagar, annars ligger vi på runt 8 steg och när det är som minst bra på 12 steg *ler*. Så det kan verkligen variera, för kom ihåg att varje dag är unik både för dig och din häst.
I galoppen är det en annan sak, där du har bytet som en del i rörelsen. Så här skulle det ev. gå att komma ned till 3 steg (språng). Ett innan för förberedelse, själva bytet och sedan ett efter för att komma helt rätt. 

Kom ihåg att även vi som ryttare ska byta formgivning i vår kropp. Även detta tar en viss tid och tanken på att vi skulle klara av det på ett steg kommer vi släppa lika snabbt som vi provar det första gången. Även vi behöver en vis tid för att finna den nya formgivningen i vår kropp. Även om tanken om den nya formgivningen är blixtsnabb så behöver kroppen tid för att koordinera in sig i det nya. 

Med detta i åtanke funderar jag på hur många som ens tänker på detta när de rider och byter varv med sin häst. Ger du hästen tid i varvbytet? Ger du dig själv tid? Har du funderat på hur många steg din häst behöver till omformningen för att hitta in i den nya formgivningen? Hur många steg behöver du? Är det olika i de olika varven? Är det annorlunda gentemot hur det var igår?

Världens bästa kurs, världens bästa Pilgrim, världens bästa Ewa!

Tänk att det äntligen blev kurs och vilken kurs det blev sen!
Det var nog en av de bästa kurserna någonsin.
Hela energin var så lugn och vi skapade verkligen en plats och ett rum för lärande.
Det var rent utsagt magiskt.
Ewa förmedlade så mycket kunskap och jag tror vi alla insöp så mycket vi kunde.

Jag red Pilgrim båda dagarna och vi fick många nya små infallsvinklar att ta med i träningen men också ett kvitto på att vi är på rätt väg.
Jag måste faktiskt inse vad långt vi kommit båda två och när jag scrollar igenom bilderna från vårt sista ridpass så ser alla trevliga ut. Vår lägsta nivå har höjts och vi har funnit en nöjdhet i vår träning.
Även när vi gör lite för svåra saker så kan vi göra det utan att det skapar frustration i någon av oss och det är faktiskt rätt svårt och det visar att vi börjar hitta en del självkontroll äntligen.
Vi kan väldigt ofta hålla ett flöde även om vi testar något nytt och lite för svårt, för nu har vi ett neutralt läge som vi kan falla tillbaka till och sedan börja om.

Koordinera sig in i anslag

Anslag

På fredag kväll dagen före kursen red jag och Pilgrim på banan och då hittade vi anslagen från de uppkortade steg.
Vi har gjort anslag förut men nu kunde vi korta, jag gav hjälpen (kramandet med tårna i ytter-inner stigbygel) och jag kunde sedan vänta medan Pilgrim koordinerade sig in i ett anslag, lugnt och kontrollerat. Ett litet lyft och sedan fram i fin trav.
Anslagen tidigare har blivit väldigt stora, för stora, vilket resulterat i ett stopp efteråt.

Detta blev även en nyckel för oss in i trampet och piaffen, då detta blev ett naturligt försteg inför något annat (anslaget). Det var som om dessa anslag blev syftet som Pilgrim lätt kunde förstå och då helt plötsligt blev inte trampet ett mål i sig och på så vis mycket enklare.

På kursen red vi lite anslag sista dagen och Ewa bekräftade att vi var på rätt väg.
Det finns någon liten skevhet kvar som beror på att Pilgrim behöver mer styrka men det är bara att fortsätta precis som vi gör och bygga styrka.

Passage

Vi hade även under dagarna lite fokus på passagen.
Och då främst min sits där jag måste våga belasta i passagen och söka efter de lägen där han släpper in mig.
När jag hittade rätt i sitsen mellan lättnad innan och efter och belastning under så kunde vi bitvis finna fler steg. Jag hoppas verkligen att vi får en bra vinter med ett underlag som det går att träna på för nu vill jag fortsätta med allt detta och verkligen stärka oss båda.

Passage

Passage

Idag så här efter kursen är jag fylld av ett lugn och en längtan efter att träna.
Det känns alltid tomt när Ewa åker hem, önskar verkligen att vi bodde närmre varandra.
Hoppas verkligen att nästa år blir ett år med fler kurser!