fredag 7 augusti 2015

Drömmar, känsla och intuition


Att våga lyssna till sin känsla, sina drömmar och sin intuition är otroligt viktigt.
Att våga lita på det man känner och innerst inne vet är rätt.

Strax efter att Emma tog kontakt med mig första gången angående Pilgrim började jag få små tecken.
Från början var de rätt subtila men väldigt många och tydliga.
Det var Nokke-sol på himmeln på kvällarna, varje gång jag på något sätt pratade med Emma gal göken (hör den ALDRIG annars) och Nokke kom ofta till mig i mina drömmar.

Flera gånger kom även Pilgrim, men jag vågade inte släppa in honom, så rädd för att bli förkrossad om det inte skulle bli vi. Han väntade snällt och förstod och visste hur jag kände.

Jag försökte stänga av mina känslor, känslor som var så lika de jag kände och känner för Nokke.
För det var så viktigt att denna resa även skulle innefatta Tomas.
Jag var tvungen att vänta, vänta och låta han leda vägen i hans takt och inte springa iväg själv så som jag brukar. Pilgrim och Tomas är viktiga för varandra men de måste få tid att upptäcka det själva.


Så när dagen kom då Tomas sa att han tyckte vi skulle ge Pilgrim en chans brast allt.
Jag var på resa med några vänner och befann mig mitt inne på en stor loppis och fick kämpa för att inte tårarna skulle välla fram.
Där och då kom alla känslor, de som blev så tydliga första gången jag pratade med Emma i telefon, de som pirrade lite i magen när jag läste det där meddelandet på Facebook. De som hela tiden legat och bubblat under ytan och som jag försökt lägga locket på.

NU vågade jag lita på det jag kände och det jag visste.

Besöket nere hos Emma blev så mycket mer än bara en resa för att titta på en häst.
Jag fann en vän för livet och är så otroligt lycklig över det.
Det blev även helt klart att Pilgrim väntat på oss!


Sedan vi kommit hem igen har jag och Tomas varit som 2 små barn som väntar på jultomten.
Eller jag har varit så och Tomas lite mer sansad *fniss* Men jag vet att det bubblar inne i honom också även om jag bubblar mer på utsidan.
Det går inte en dag utan att vi säger "nu längtar jag efter Prickig", eller Pilis som jag brukar säga.
Det har gått så långt att T även börjat säga Pilis ibland och varje gång han säger det skyndar han sig att säga "men nu har du ju fått mig att säga så också, han heter ju Pilgrim!". *nöjd*

Jag har haft en hel del drömmar på slutet och den senaste var så tydlig.
Ovanför sängen i Emmas hus hänger denna tavla. Det var det första jag såg när jag klev in hos henne och jag viskade till Tomas "titta vilken fin tavla".
En tavla som kommer från en mycket betydelsefull person i Emmas liv med fler än ett finger med i detta spel.
Denna person har haft och har en stor betydelse i Emmas och Pilgrims liv och nu när hon finns på andra sidan kom hon även till mig via tavlan.

Drömmen var så tydlig och nu när jag pratat med Emma om den föll fler pusselbitar på plats.
Flickan och hästen på tavlan kom ut ur målningen och lämnade över Pilgrim till mig.
Tillsammans med ett mycket stort ansvar och stor kärlek.
Det fanns så mycket som flickan försökte förmedla men jag han knappt uppfatta en femtedel.
Men jag vet att hon kommer igen och denna gång ska jag vara beredd.

Nu är det bara några få dagar kvar tills Pilgrim står i mitt stall och jag vet att Cappe längtar.
Sedan det blev klart att han ska komma har Maxine och Ojiji stött bort honom mer i hagen.
Han håller sig undan för sig själv och vill inte vara med de övriga. Han gnäggar så fort han ser mig och han längtar så mycket efter sin nya kompis, sin brorsa!

På torsdag hämtar vi Pilgrim i Bergsåker och kör honom HEM och på kvällen kommer Emma!

2 kommentarer:

Emma sa...

Vilken fantastisk resa som precis tagit vid. Jag är så glad att våra vägar äntligen korsats <3

Yvonne sa...

Vi är också väldigt glada!
Längtar så himla mycket till torsdag nu!
Tänk va länge vi väntat <3