Sommarnätter

"Mina" fina Blåmesar

Idag är det sista dagen i juni och imorgon börjar enligt mig den riktiga sommarmånaden.
Jobbar tre dagar nästa vecka och sedan är det semester!

Så himla mycket roligt inplanerat.
Först ska vi ner till Emma, sedan åker jag till Skåne på årets loppisresa, veckan efter det är jag  3 dagar på ARena och därefter har jag en liten plan som inte blivit klar än.
Men ni märker. 

Denna semester ska jag verkligen se till att vi varvar jobb med nöje.
Hoppas komma en bit med grillplatsen i helgen, den kommer kunna ge oss många fina kvällar.
Tomas har jobbat på så himla fint på gården med alla fyllnadsmassor. Han är verkligen bäst min karl!
Snart är det klart så vi kan så gräs.

Jag har en vägg i stallet jag verkligen vill måla grå, skulle kunna börja med det nu och såklart måste jag flytta om allt hö som är kvar sedan i vinter.
Kan ju bli höskörd vilken dag som helst nu.
Så hoppas få det gjort i helgen.
Om jag blinkar lite med min fina K och C så kanske de hjälper mig lite.

Annars börjar mycket landa i systemet nu efter dagarna hos Ewa.
Hör hennes röst i mitt huvud när jag rider.
Fick så många bra små tips, känner verkligen att jag utvecklar min ridning.
Fick också många aha-upplevelser om min egen väg.
Ibland är det lätt att "bara" följa men vi är alla unika och allas våra vägar lika så.

Att få bilden i boken i Ewas bibliotek var magiskt och en bra bekräftelse.
Red båda pojkarna barbacka igår och verkligen analyserade.
Märkte hur lätt jag läser av dem utan sadel, men även att det blir svårare att ta ansvar över min egen kropp.
Jag känner mig "hemma" när jag sitter där barbacka på deras ryggar.

Cappe med all sin power kan dock få mig att hamna i bakvikt med överlivet när han tar i.
Här måste mina reaktioner bli snabbare, i sadel är det lättare då kan jag hålla ihop min kropp bättre. 
Prickig som är lite mindre stabil i sin kropp är det lättare med men samtidigt behöver han mer att jag rider i sadel för att han ska kunna röra sig lite friare.

Det häftigaste med Prickig nu är att jag svänger honom med bara tanken.
Testade detta till sin spets igår och vi har verkligen hittat den finaste av kommunikationer där.
Så stolt!
Däremot så blir det lite mindre lätt för Tomas att svänga honom, men sist han red så fick han träna på att svänga för lite tramp i stigbygeln och att peka med tårna.
Funkade riktigt bra.
Ska försöka ge dem en liten övning där de mer har ett syfte med det de gör, tror det blir än bättre då.

Ikväll har jag 3 lektioner och sedan tänkte jag försöka ta en lite tur på pojkarna.
Blir nog bara 20min/häst på gräsmattan utanför betet.
Men det är ju bättre än inget alls och jag älskar verkligen att rida i sommarnatten.

Fast igår vet jag inte om jag älskade sommarnatten.
H*vete va knott!
När jag ridit klart och skulle fylla på vatten i alla hagar så såg jag ut som om det var -25 grader ute.
Mössa och halsduk på.
Men utan hade jag blivit knäpp!
Tur det är långt till närmsta granne.

De bet mig precis överallt, funderade allvarligt på att smörja in mig i hästarnas "Super bra hästsalva grön".
Undra dock vad Tomas hade sagt när vi gick och lade oss sedan *skrattar*
Men han är ju rätt van med att jag både luktar häst och är rätt smutsig, så lite citron på det hade kanske bara varit trevlig omväxling *fniss*

Samla tankar

Disktrasekonst

Igår blev en lugn dag.
När jag och Tomas kom hem från jobbet stöp vi i säng och sov över 1h.
Känns att man har lite minus på sömnkontot, kommer bli så bra m ed semester.

Sedan grillade vi lite till middag och tog en tur med hästarna.
Jag red Prickig efter vägen och Tomas gick med med Cappe.
När vi kom tillbaka red jag Cappe lite på gräset utanför betet.

Prickig var super pigg men Cappe kändes rätt loj. 
Är han lika trött idag får de gå i vinterhagen inatt *ler*
Vill inte att han ska föräta sig.

När jag var hos Ewa fick jag dess disktrasor som hon ritat underbara hästar på.
Tanken är väl att använda dem men jag tror nog att de ska få bli tavlor i stallet istället.
Kommer bli jätte fint.
På tal om stallet så börjar det ju bli dags att måla den träfärgade väggen där nu.
Den kommer bli grå.
Kommer bli så fint till det övriga som är vitt och rosa. 

Igår kväll hann jag även börja redigera lite bilder från Kraftdagarna.
Här ovan ser ni vackra Pål, 18 år och kallblodstravare efter Pålex K.
Honom fick jag äran att rida även denna gång. 

Men så fort jag fått ok på lite bilder så kommer ett eget inlägg som sagt från dessa 2 dagar.
Men kan inte låta bli att prata om det ändå, för det är där mitt fokus finns just nu.

Vilka dagar!

Spöregn men lika glad för det

Vilken fantastiskt helg det varit som avslutades med 2 underbara Kraftdagar hos Ewa i Umeå/Grundbäck.
Ville verkligen inte åka hem igår.

Lovar ett helt eget inlägg om dessa dagar när alla bilder är fixade och ok:ade.
Men som vanlig fick jag mycket ny kunskap, insikter och träffade en hel massa underbara människor.
Har haft 2 härliga ridpass och sett många fler rida.
Fick även se Ewa rida, vilket varit något jag längtat efter! 

På kvällen första dagen gick jag upp till Ewas bibliotek.
Bad mina guider hjälpa mig välja en bok, vilket de gjorde.
Slog upp boken på "måfå" och möts av detta!
Fatta!

Visade denna bild i detta inlägg, som min målbild. 
Och nu slog jag upp den som av en slump i Ewas stora bibliotek.
Slump?
Nä tror inte det... 
Det är något som jag och Ewa började prata om rätt tidigt i min och hennes kontakt.
Hon såg nämligen också just den bilden när det gällde mitt mål.
Så detta ser jag som en bekräftelse på att jag valt rätt väg, det är rätt stort att få det så tydligt berättat för sig.
Jag tackade mina guider, stängde boken och vägen framför mig blev än lite bredare.

Innan jag for upp till Ewa var det faktiskt midsommar som vi spenderade tillsammans med K med familj samt mina föräldrar.
Även om jag knapp minns dessa dagar nu så var det jätte trevligt och super mysigt.
På midsommardagen la jag och Tomas ned 8h på att fixa nya pallkragar och fylla upp den platå vi ville ha dem på med fyllnadsmassor.
Nästan 50cm höjde vi markytan för att få det plant.
Ett riktigt slitigt göra men bra blev det.
Nu ska det bara lite täckbark på duken så är det klart.

På midsommarafton hämtade jag även ut ett paket med lite godsaker.
Har köpt mig ett par shortchaps, nya stigbyglar, stigläderhylsor och bäst av allt en sadelgjord!
Det var som julafton att öppna paketet.
Har provat allt utom chapsen, de hoppas jag kunna prova ikväll.

Nu är det bara 6 arbetsdagar kvar innan jag går på semester.
Som jag längtar!
Vi börjar semestern med att åka ner till Emma. 
Kommer nog bli en underbar sommar det här!

Alla dessa penicillinlösning

Översitteri och härskarmetoder

Jag förundras ofta över människors uppfinningsrikedom när det kommer till att lösa saker så snabbt som möjligt.
Tyvärr är väl inte alltid dessa lösningar så himla smarta, vissa rent av livsfarliga och urbota dumma.
Se bara på det samhälle vi skapat där en del får utöva våld inom lagens ramar för att kunna behålla någon form av ordning och struktur hos oss övriga... 

När det kommer till hästar och ridning har vi så många uppfinningar för att lyckas med det vi vill som tyvärr blir på hästens bekostnad.
Det finns ett gammalt talesätt "där kunskapen tar slut tar våldet vid" och när det kommer till människor och hästar så stämmer det tyvärr allt för bra väldigt ofta.

Vi använder sporrar för att få fart på hästen, får hästen skav av vår flitiga användning av dessa sporrar kan vi ju bara sätta på den ett sporrskydd.
Är hästen het och inte går att bromsa, sätt på ett skarpare bett. Börjar då hästen gapa som motreaktion, stäng igen munnen på den med en nosgrimma. 

Det handlar om att hästen ska lyda, göra som vi säger annars är den dum.
Bara att säga "nu är den dum" tycker jag för länge sedan borde vara förlegat. 
Redan som barn lär vi oss att kontrollera hästen och få den att lyda med orden "det är stora djur, de blir farliga annars".
Jag undrade ofta vart detta kom ifrån.
Det finns inget i hästens natur som skulle göra dem farliga.  Hade jag missat något?
Nu vet jag att detta snarare handlar om vårt behov av att kontrollera och att allt ska fungera så som vi tycker och tänkt oss.

Funderar ibland på hur vi människor egentligen fungerar, att vi har lite storhetsvansinne och att vi gärna tror att universum kretsar kring oss.
Se bara när vi säger "klart det regnar nu, jag som fixar håret i 2h nu".
Nä det regnar inte för att du fixat håret, det regnar för att det regna.
Det kallas natur, något vi helt tappat bort.

Att ens tänka tanken att jag som individ skulle kunna ha den makten att få det att börja regna, det är faktiskt lite komiskt.

När det kommer till hästarna försöker vi ta bort ett beteende utan att egentligen försöka förstå var det kommer ifrån.
Hästar är natur, skulle vi bara kunna se det skulle de flesta "problem" försvinna. 
Väldigt ofta skulle vi nog se att det faktiskt inte är ett "problem" vi upplever, utan kommunikation.
Men nu blir det blir lite som att behandla ett nageltrång med penicillin istället.
Så länge du äter penicillinet känns det hyfsat, men du maskerar den egentliga orsaken eftersom nageln fortfarande sitter kvar.
Så länge ingen granskar din tå kanske de inte kommer se vad som verkligen döljer sig där.

Jag önskar att vi kunde börja se detta, hur vridet allt blivit och jag tror att en pusselbit är att vi måste hitta tillbaka till att vi också är natur och hur vi ska få det att funka i vårt morerna samhälle. 

Så ställ dig frågan vad är egentligen problemet?
Har du och din häst samma uppfattning?
Vad är syftet med det du försöker uppnå? 
Varför är det viktigt? 
Vad är det din häst försöker berätta för dig?

Imorgon är det midsommarafton, ska bli så underbart med lite ledigt.
Ska lova mig själv en härlig promenad i skogen i helgen, mitt sätt att hitta "hem".
Vad ska du ge dig själv i midsommar?

Exakt 1 år sedan

För exakt ett år sedan idag ringde jag upp Emma efter hennes meddelande till mig på Facebook.
Tänk vilken himla tur att jag gjorde det där samtalet!

Pigg!

Äntligen har ljusets tid kommit att slå rot i mig och jag börjar känna mig pigg och full av livskraft.
Dagarna flyter på enkelt och jag längtar helt tid hem och har massor jag vill göra.
Jag har kommit in i den delen på året då jag lätt blir rastlös och bara vill jobba hela tiden.
Har försökt ligga i soffan på kvällen men inte kunnat koppla av. 
Så det är lika bra att passa på att få så mycket som möjligt gjort innan värmen kommer.
För jag har mindre lätt för att jobba när det är riktigt varmt.

Igår hade jag grillavslutning med mina måndagstjejer och när jag kom hem hade Tomas och Christer krattat ut matjorden på den del av gräsmattan som vi grävde om i höstas.
Så nu är det bara att så gräs där, så underbart.
Blev riktigt snyggt!

Ikväll tänkte jag försöka bygga ut kornas hage upp i skogen så de kan röja lite sly åt oss samt hinna rida mina pojkar.
Skulle även behöva hinna måla lite lastpall, får se vad jag hinner med.

Cappe är i rysligt fint hull nu, ser smal och vältränad ut.
Tänk om vi skulle kunna hålla det under betet också men det är väl önsketänkande.

Rosa moln och mjuka fjädrar

"Badstranden" i hagen är hästarnas nya favorit plats.
Sötaste P tar sig en tupplur.

Tänk att 5 dagar kan gå så snabbt.
Emma kom på torsdag kväll och åkte hem efter lunch på onsdagen.
Saknar henne massor redan!
Alltid lika underbart att få ha henne här hos oss, hon fyller vår vardag med små rosa moln.

Som vanligt har vi haft det helt underbart och jätte roligt.
Massa jordgubbar och blåbär har slunkit ner samt lite choklad.
Men vi har även varit duktiga och varit ute på härliga motionspromenader där vi hunnit prata om många viktiga saker i livet, känslor och ödet.
Vi har så lätt för att prata jag och Emma.
Hon är en viktig pusselbit i min utveckling. 

På en av våra promenader hittade jag alla dessa fjädrar.
Haha, det börjar bli helt sjukt det här...

Den stora är 32cm lång och kommer således från en STOR fågel.
Har Googlat lite och det skulle kunna vara havsörn, hur coolt är inte det!?
Men mest troligt är nog att det ändå är en trana. 
Men kanske någon av mina läsare är bättre på det här med fjädrar än mig, någon som vet?
Jag kan fåglar då jag ser dem i full fjäderskrud *ler*

Vi mötte många djur på våra promenader, bland annat två trollsländor.
Trollsländor säger: Du har stor andlig förmåga. 
Detta möte fick mig att minnas min barndom, alla dagar jag spenderade ute i naturen i sommarstugan och att jag alltid hade sällskap av trollsländor.
Vackra minnen som jag nu förstår på ett helt annat sätt.

Jag, Emma, Tomas, Katarina och Christer hann även med en tur längs Sveriges längsta loppis på lördagen.
Åh så roligt och så mycket fint vi hittade. 
Blev en hel del fynd med hem.

Nästa helg ska jag upp till Ewa på hennes Kraftdagar och om Emma får semester från jobbet följer hon också med vilket jag håller tummarna för.
Längtar så jag håller på att dö, ska försöka komma iväg riktigt tidigt på söndag morgon så jag får så många timmar hos Ewa som möjligt.
Har bokat 2 lektioner och ska även ta med min egen sadel.
Hela mitt väsen vibrerar vid blotta tanken, som jag längtar.
Hoppas bara att mitt lilla rosa moln kan följa med, mitt lilla korthalm. (Tomas kom inte på hur uttrycket "ler och långhalm" löd så han sa att jag och Em var som "långstrå och korthalm")

Plockar självklart med mig kameran till Ewa och hoppas att kunna uppdatera med en massa bilder här till er sedan.

Ikväll blir det grillavslutning med mina fina måndagstjejer inför ett träningsuppehåll under juli.
Sedan kickar vi igång med lite ridläger igen i augusti.
Kommer bli så himla roligt.
Det ser ut att bli en toppenvecka det här! 

Att ta sig tid att lyssna

Idag tog jag och Cappe en härlig skrittur upp på berget.
Skönt för honom att ta det lite lugn efter 3 dagars hård träning.
Solen sken och det blåste svalt och skönt.

När vi kom tillbaka gick vi in i stallet för att fixa hovar och äta lite mat.
Cappe var så lugn och harmonisk och efter att han hade ätit kunde vi bara stå i boxen och mysa riktigt länge.

Cappe som inte alltid gillar så mycket närhet la sin ganasch mot min kind och vi bara stod där och andades tillsammans.
Jag lät min han vidröra hans nacke, panna och kind.
Kände en varm, lugn och avslappnad känsla.
Lät handen fortsätta ned för hans nosrygg.
När vi kom till den knöl han har där kände jag att han bad mig stanna.
Jag lät handen stanna över knölen på nosryggen, något som jag alltid sett som en dela av hans anatomi.

När jag stod där med handen över knölen och blundade fick jag plötsligt en bild i huvudet av en på tok för hårt spänd nosgrimma.
Så där hårt spänd att allt runt om kring korvar sig, så hårt att jag nog inte skulle kunna orka dra så hårt av egen kraft.

Samtidigt som denna bild kom upp i mitt inre andades Cappe in kraftigt, precis som hästar gör när de känner smärta.
Sedan försvann bilden och energin under min hand blev lugn.
Jag visste att vi hade lyckats ta oss igenom ännu en sak från det förflutna.

Jag tackade Cappe för att han gett mig detta förtroende och velat dela denna upplevelse med mig.
Vilken ära.
Tänk att jag sett denna knöl varje dag i 4år och först idag förstod jag hur den uppkommit.

Men jag kan inte tycka synd om Cappe för det som varit, det ger inte någon av oss något.
Han delade ett minna med mig, jag kan nu förstå honom än lite bättre och nu går vi vidare och lämnar detta bakom oss.

Jag har aldrig haft en nosgrimma på Cappe och kommer aldrig ha.
Men med tanke på vargtanden, hans reflexer att gapa, så fick jag ännu en pusselbit i Cappes historia.
Ryser åt tanken på smärtan han måste ha upplevt.
Det blir ännu lite enklare att förstå honom nu när jag vet lite till.

Min fina enhörning!

WE - Pay & Ride

Igår red jag och Cappe vår första WE som var en Pay & Ride.
Så himla roligt.
Jag har inga ambitioner att tävla för tävlandets skull, den typen av ridning är inget för mig.
Men att ha roligt med mina hästar det däremot är jätte viktigt och oj va skoj Cappe tyckte att detta var!

Efter vi ridit ville han genast in på banan igen.
Jag red helt på vårt sätt, förutom att vi var tvungna att rida på 2 händer och med pelham.
Trodde vi skulle få kommentaren "undertempo" och "glappande tyglar" i dressyren, men icke.
Fick däremot kommentaren "trevlig uppvisning på lydig ponny".
Jag gillar egentligen inte ordet lydig men förstår vad de menar utifrån deras referensramar, då är han "lydig".
Jag skulle snarare vilja säga "fint samarbete och en ponny som förstått sin roll i sammanhanget". *ler*

Jag gillar egentligen inte heller att rida dressyrprogram, att "måsta" utföra en viss sak på en förutbestämd plats.
Det gör det lätt för oss människor att ta till härskarmetoder men vi gjorde det bästa av våra förutsättningar, jag försökte berätta för Cappe i god tid vad som komma skulle och det gick riktigt bra.

Vi fick ett avbrott i en trav där jag tappade stigbygeln *skrattar*
Men annars är jag jätte nöjd med tanke på att vi inte ens har en ridbana och därmed inte kunnat testa att rida ett program mer än en gång innan och då på grannens ridplan.

Jätte spännande, tyckte Cappe.
Han gillar när det nästan är lite läskigt och att han sedan får visa sig modig.

Tekniken gick också jätte bra.
Jag hade ju inte en aning om vad jag fick eller inte fick göra.
Men det var en jätte bra domare som jag kunde prata lite med innan start.
Vi fick en liten tvekan upp på bron men annars inga problem förutom sista hindret som var just ett hinder på typ 40cm *skrattar*
Vi har ju inte hoppat på minst 3år och jag började fundera alldeles för mycket innan så det blev tvärnit.
Helt och hållet mitt fel samt att detta är något vi inte gjort på jätte länge.
Sedan tog vi om det och då stannade han igen för att sedan kliva över.
Jag höll på att skratta ihjäl mig. 
Han är ju bara för härlig.
Cappe tyckte nog mest att jag var knäpp.

Cappe som tydligen fått ett extra 'i' i sitt namn fick 7:or på galoppen.

Plinga i klockan

Flytta mugg, Cappe tittar på husse. Så himla gullig.
Tydligen får man inte göra så, titta åt sidan, för då "tappa man fokus".
Men det struntar vi i, vill han titta så får han det, han är ju häst.

Slalom

Lans ur tunna, rätt klurigt när lansen var typ 3m lång.

Det där med attack hade jag missat, men det ser ju i alla fall ut som om jag vill döda tjuren i mitt ansiktsuttryck *skrattar*

Vi får väl se om vi testar detta igen.
Men det kommer alltid va av samma anledning, att ha kul!

När vi kom hem var vi jätte trötta och nöjda både jag och Cappe.
Cappe fick gå på bete 5h och jag latade mig i soffan medan Tomas klippte gräset.
Idag blir det vila och lite massage för stjärnan.

Hoppas ni får en trevlig helg!

Roliga kvällar

Tjuren i galopp, jäklar va skoj!
Cappe tyckte han var en plutt, han är ju van Bandit *fniss*

Åh så skoj jag och Cappe haft nu i två dagar.
Vi har nämligen varit på Kungsnäs och ridit en massa WE-hinder.
Något Cappe verkligen tycker är jätte roligt.
Han älskar att klättra på saker, kolla vart han sätter fötterna och få vara med och tänka.

Men vi har även haft några prövningar dessa dagar, vilket varit mycket intressant och lärorikt.

Igår var första dagen och det strulade till sig redan på resan dit.
Efter att vi kommit typ halvvägs blev det ett jäkla liv i transporten.
Cappe hoppade fram och tillbaka.
Vi stannade och jag gick ut och tittade till honom.
Han stod då still och åt moroten jag gav honom och jag såg inget konstigt.
Han kan ju ha egna idéer ibland...

Men när vi började åka igen blev det åter livat där bak.
Först när vi kom fram såg jag vad som hänt, bakbommen hade lossnat.
Sprinten hade åkt ur och den hängde och slängde vid hans bakben.
Då skulle även jag hoppa runt.

Så vi lastade av en smått stressad Cappe.
Han hade slagit i ena frambenet och var rätt svettig.
Usch vilket dåligt samvete jag fick, det var ju trots allt min idé och jag som utsatt honom för detta.

Men vi sadlade på och jag hoppade upp.
Cappes kändes först lite oren i det ben han slagit i, men det var bara ömt för det gick snabbt över.

Sedan fick jag och Cappe kämpa tillsammans för att hitta tillbaka till en stressfri tillvaro och vi lyckades!
Det är sådana här gånger jag vet att vi verkligen kommit långt.
Så stolt att vi båda kunde ta oss samman.
Cappe kan verkligen trigga mina minst bästa sidor men vi har lärt oss och vuxit tillsammans.
Jag är så stolt över den relation vi uppnått.

Att Cappe kan komma ur stressen och finna lugn hos mig värmer så otroligt mycket i hjärtat.
Att han finner mig trygg och värd att lita på, att han faktiskt inte behöver ta sig an hela världen själv, att ensam inte alltid är stark.
Det är den bästa av känslor.
Jag vet inte vad som hänt i hans tidigare liv, men jag vet att det inte varit enkelt.
Att kunna ge honom möjligheten att komma längre och längre från den stress han burit på, det är fantastiskt.
Det är den bästa gåva jag kan ge honom, harmoni och balans på alla plan.

Efter att vi ridit klev Cappe helt lugnt in i transporten igen, jag hade bytt sprint och vi åkte hem lugnt och stilla.
Vilken stjärna!

Idag gick han rakt på transporten, var cool lugn när vi kom fram och klev rakt in när vi åkte hem.
Där emellan hade vi ett fantastiskt ridpass, så jäkla fin han var idag.

Mitt nervsystem har också fått jobba dessa två dagar, inte bara på det mentala planet.
Har varit till naprapaten 2ggr senaste veckan och äntligen fått bort min låsning i höger höft och mina ben är nu lika långa.
Väldigt märkligt att rida med denna nya kropp.

Dessutom märkte jag att jag absolut inte kan rida med två händer längre.
Då blir min höger hand dominant, mycket intressant, jag som är tvåhänt och aldrig upplevt detta så tydligt tidigare.
Cappe hjälper mig genom att trigga mitt dåliga beteende så jag skall bli uppmärksam och kunna ändra det.
Han är min bästa lärare!
Så något har förändrats och det till bättre skulle jag vilja säga.
Två händer känns så fel, snacka om att säga för många saker samtidigt.
Att synca två händer till att agera exakt lika, det är tusan i mig omöjligt.

Men det är väldigt häftigt att börja bli så medveten om sin kropp att man kan analysera vad som händer, jag som så ofta förut ridit endast på känsla.
Och att märka när Cappe hjälper mig med olika saker, så häftigt.

Imorgon ska vi dit och leka lite igen sedan blir det ett par dagar vila.
Längtar redan!

Kvällsjobb

Mitt huvude är fullt av fler idéer än vad vi har tid och pengar till att utföra.
Jag behöver träna på tålamod och att saker faktiskt kan få ta tid.
Men ibland när man faktiskt kan börja med en av alla mina idéer så mår jag så himla bra.

När vi i höstas byggde vägen till hagen fylde vi ut tomten på ovansidan vägen med de massor som blev över. 
Helt plötslilgt ersattes stenig mark och en gammal laudugrund av en hyfsad platt yta.
En perfekt plats för en grillplats.
Bredvid hagen och med utsikt över sjö och med riktig gammal skog som bakgrund, kan det bli bättre?

Denna idé har fått mogna och nu vet vi precis vad vi vill göra.
Så under veckan som gått har vi fått flera lass fyllnadsmassor och matjord.
Jag, Tomas och Christer har skottat och krattat.
Pojkarna har gjort det största jobbet och simsalabim så har vi fått en plan och fin yta!

Nu ska massorna komprimeras, el ska grävas ned och grillplatsen ska byggas.
Vi har redan el dragen nästan hela vägen dit, så det blir ett ganska lätt jobb att få el till själva grillplatsen så jag kan få belysning. 
Sedan ska matjorden kärras dit och krattas ut och gräs sås.

Kommer blir helt fantastiskt!
Toklängtar.
Tror vi kommer spendera många kvällar där i sommar. 

Annars brukar min kvällar kunna se ut så här *ler*
Detta var måndagen då jag fyllde år.
Hade som vanligt träning med mina fina tjejer i Knävland.
Varje måndag kör vi träning och de har gjort de mest fantastiska framsteg!
Och på min födelsedag hade de köpt smörgåstårta!
Jag blev alldeles rörd och smörgåstårta som är det godaste jag vet.
Blev ju så klart tvungen att skicka ett meddelande till Tomas att jag blev tvungen att "jobba" över *fniss*

Igår natt kom min Em!
Så nu väntar flera underbara dagar med en massa skoj.
Gissar på att det kommer bli en hel del bilder och filmer efter denna helg.
Har även en film från Birgittaträningen med Prickig som jag måste ladda upp här.
Men den som väntar på något gott... 

Det man inte kan förklara

Älvorna dansar på Nordansjösjön, denna magiska plats, mitt paradis

I måndags hände en sak som kommer bli svår att förklara men som är en viktig pusselbit på min och Cappes resa.

Vi har de sista ridpassen provat att rida på pelham. 

Ett bett som är godkänt att rida WE (working equitation) på. 

Något som jag och Cappe tänkt prova lite. 

Inte för att tävla, utan för att det är något som jag tror båda han och jag kommer tycka är roligt. 

Cappe gillar att hitta på saker, som t.ex. när jag red här om dagen så gick han fram till uppsittningspallen, med mig på ryggen klättrade han upp på pallen med frambenen. 

Inget jag lärt honom utan något han hittade på själv.
Han är bara för rolig. 

Så jag tror WE är något som han skulle gilla.

I vilket fall, tillbaka till det jag ville berätta. 

Vi red på pelham och det blev bara skit. 

Alla gammal motreaktioner mot bett kom fram i Cappe. 

Det blev pannkaka. 

Jag hoppade av, bytte bett till vårt vanliga och red lite till bara för att låta han hitta tillbaka till det vanliga igen. 

Efteråt mådde jag jätte dåligt... 

Så många tankar som for runt i mitt huvud. 

För Cappes reaktion triggade igång gammal saker även i mig. 

Saker jag trodde vi båda glömt...

Jag analyserade vad som hänt och bestämde mig för att prova igen redan samma kväll. 

Men denna gång förberedd på ett helt annat sätt. 

Talade även om för Cappe att jag förstod, bad om ursäkt för det som hänt och sa att jag trodde vi kunde klara det tillsammans bara vi vågade prova igen. 

Red 20min och det funkade riktigt bra. 

Glad släppte jag tillbaka Cappe i hagen. 

Dagen efter provade vi igen. 

Återigen gick det bra. 

Men när jag satt av hände något märkligt. 

Det var som om Cappe sa att han var redo att släppa allt det gamla nu, men att han inte riktigt kunde själv. 

Han stod som en staty förutom överläppen som ryckte som om den hade kramp. 

Jag gick fram till Cappe, la mina hände på var sidas tandrad, blundade och sa "Det är okej vännen, du kan släppa nu"

I mitt inre såg jag en bild av hans kranium och tänder.
Ungefär som en röntgenplåt där allt var i guld och allt runt omkring lyste i mörkblått. 

Allt detta tog bara några sekunder sedan försvann det.
Jag vet inte riktigt vad som hände. 

Men Cappe tittade på mig, sa tack och sedan var det bra. 

Han lämnade allt som tidigare varit med det som precis hänt och jag valde att göra det samma. 

Från och med idag ska vi inte tänka på det som varit, det är bort nu, vi har gått vidare.
Ett jätte stort steg som vi behövde ta tillsammans. 

Efter detta har Cappes och min relation vuxit ett snäpp till. 

Igår när de gick på bete lämnade han gräset så fort han såg mig komma mot grinden. 

Jag har blivit viktig, han vill verkligen vara med mig.
Han tittar på mig och jag ser att han verkligen litar på mig.
Det känns så fantastiskt.

Cappe är en enhörning och nu börjar jag bli värdig nog att få se det på riktigt och fullt ut.