En tidig födelsedagspresent

Ibland går saker och ting väldigt fort och blir inte alls som man tänkt sig.
Men när saker har en mening så skall det gå lätt.

Efter besöket uppe hos Ewa var det ganska klart att jag behöver en sadel för att komma vidare med vissa saker i min och Cappes skolning.
Jag har fortfarande som mål att rida barbacka helt utan utrustning och kommer inte sluta med det, men jag behöver hitta en del saker i min sits och nervsystem och till det behöver jag en sadel.

Att hitta en sadel till Cappe är inte lätt så jag har tänkt att det får ta den tid det tar.
Cappe har en rygg bred som en ladugårdsvägg som dessutom är den rätt kort.

Av en slump fick jag reda på i veckan att en vän skulle sälja sin sadel, vi pratade lite och hon erbjöd mig att låna hem hennes sadel på prov.
Jag tänkte att det var ett ypperligt tillfälle att prova en till modell som antagligen inte skulle passa.

Så gissa om jag blev förvånad på lördagen när jag la på sadeln och tittade och bara "hmmm, det där ser rätt okej ut".
Sadlade, satt upp och första tanken var FY!
Måste ha varit den hemskaste sadel jag suttit i, tills jag tog på mig sitgbyglarna.
Då föll allt på plats.

Mitt nervsystem svarade, jag kände Cappe genom sadeln och jag kunde ta ett helt nytt ansvar för min egen kropp.
Jag satt på Cappe med insida lår istället för att sitta på honom direkt uppifrån.
Sadeln hjälpte mig.
Cappe visade sin glädje med att skolgaloppera så att jag tappade stigbyglarna och mina tjut av glädje ekade över byn.
I uppgången till tramp lyfte han sin manke så högt att de kändes som om han gjorde galoppfattningar.

Insikten slog mig så hårt att jag fällde några tårar.

På kvällen kontaktade jag Ewa, behövde någon att bolla med.  
Och till min stora tur hade Ewa tid redan dagen efter för en "sadellektion".
Är så tacksam för att ha henne i mitt liv, så mycket enklare allt har blivit sedan jag hittade henne.

Så på söndagen var det dags.
Som vanligt fick jag ta del av all Ewas kunskap och vi pratade, kände och klämde.
Allt från huvudlag/bett till sadel, sadelgjord och muskler.
Och hur allt detta påverkar upplevelsen av sadeln och dess passform.

Vi red också lite tillsammans.
Jag fick prova lite olika saker i sitsen, känna på sadeln i olika moment hur den låg och om den rörde sig.
Vi kom ganska snabbt fram till att sadeln var kalas.
Både för mig och Cappe.  

Så nu har jag blivit med sadel och det blev en tidig födelsedagspresent av världens bästa Tomas!

Detta är avigsidan på tyget, så schabraket blir turkost med vitt mönster.

Ny sadel gav massa glädje och energi så igår kväll startade min syateljé hemma.
Äntligen ska det bli lite nya schabrak!
Det turkosa är till Prickig och det blåa till Cappe.
Tror de dessutom kommer bli extra snygga nu till min nya sadel!
Eller vad tror ni!?