Snart fyller Prickig 6år och då börjar man bli en stor pojke.
Nu har han i och för sig redan hunnit resa genom halva Sverige men jag vill ändå att han ska få en trygg grund i transportåkning.
För när man börjar bli en stor kille så kan man få komma ut och se världen om man vill.
Och vi kan ju bara veta om vi vill om vi först kan testa.
Min tanke är att Prickig ska få följa med på Birgitta träningen i början på maj.
Och då vill jag att han skall vara helt trygg med transporten innan.
Så i söndags började vi bekanta oss med transporten.
Och jag kan säga att den här pojken är det inga problem att ha att göra med.
 |
| Ibland kan man verkligen se jätte liten och ängslig ut... |
Att ha en häst som är mer nyfiken än rädd underlättar verkligen!
Efter knappt 1min stod han på rampen.
Om än väldigt skeptisk men samtidigt mycket nyfiken.
Jag gjorde i stort sätt inget, hans nyfikenhet löste det mesta åt oss.
Jag stod i transporten, uppmuntrade honom och bjöd på morötter.
För varje framsteg han gjorde fick han gå iväg och äta lite gräs.
Det tog inte lång tid innan han vågade sig helt in i transporten.
Och när han då upptäckte att det fanns hö där längst inne ja då blev det ju jätte lätt att gå in!
In och ta en tugga hö, baka ut, in och ta en tugga hö, backa ut.
Så höll han på och blev kvar där inne lite längre för varje gång.
Där slutade vi sedan
Man ska se till att sluta när man är på topp!
Ikväll ska vi fortsätta.
Ska bli spännande att se hur många dagar det tar innan han lugnt stå kvar där inne och äter fast jag slamrar på med saker utanför och runt omkring.
När han klara det, då kan vi börja stänga.
Kommer aldrig stänga in honom innan han är helt trygg.
Hästar har klaustrofobi och det ska vi respektera!
Bara för att jag skulle kunna tvinga in honom i transporten, stänga och åka så betyder det inte att jag har rätten att göra det.
Vi ska göra det tillsammans för att vi båda vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar