Att utvecklas

5 månader mellan bilderna

Jag har tänkt mycket på det här med utveckling nu på slutet och vår vilja att bli bättre och sträva framåt.
Hos mig är den drivkraften väldigt stor och den vill gärna bli uppmärksammad av andra.
Rätt intressant att fundera kring.
Vad motiverar mig och varför? 
Varför är det viktigt vad andra tycker?

Vet att jag i ett tidigare inlägg pratade om att sätta mål och för vem man gör det egentligen.
Mycket av mitt måltänk har varit utifrån hur andra kommer uppfatta resultatet.
Och det är ju inte så konstigt om det är något som motiverar mig. 
Men när jag kommer till hästarna, vilka rättigheter har jag då att sätta mål.
Och vems mål?
Mina?
Hästens?
Varför ska MINA mål var uppsatta utifrån hur andra uppfattar dem?

Jag tror absolut att det är viktigt att utvecklas och bli bättre.
Historien är till för oss att lära av och göra något bättre utav.
Varje människa får ett liv som fylls med erfarenheter som man själv kan välja att göra vad man vill av.  
Men frågan är den, vad är referensramarna som vi mäter detta utifrån.
Vem och vad bestämmer om vi blivit bättre?
Ett tävlingsresultat?
En prestation?
En utförd uppgift?

Eller kan det vara så enkelt att det är vår känsla som avgör?

Återigen kommer jag tillbaka till vikten av att vara sann mot sig själv och det man själv önskar och känner.
Att kunna släppa prestation och prestige. 
Vad är det som gör att jag rider annorlunda så fort någon tittar på?

Även att kontrollera sina impulser är intressant.
Men det får bli i ett eget inlägg.

Jag tittar i alla fall på bilden ovan och studerar min och Pilgrims utveckling.
Det har faktiskt hänt en hel del.
Främst skulle jag säga att kommunikationen blivit bättre.
Men vi har även funnit en styrka och en balans tillsammans.

Oftast när jag titta på bilder av mig själv ridandes så speglar jag oftast hästen, eller om det nu är tvärtom *blink*
Jag ser detta jätte tydligt på bilderna ovan.
Jämför min kroppshållning med Prickigs.

Jag försöker alltid spegla min häst och inte göra mer än vad jag kan få tillbaka.
När jag funderar tillbaka har detta alltid varit min styrka i ridningen.
Jag är så glad att jag hade en ridlärare en gång i tiden som såg detta och började få mig att analysera allt jag gjorde när jag red.
Hon kunde stanna mig mitt i lektionen och säga "Yvonne, nu lutar du dig framåt, varför gör du det?"

Att förstå den känsla jag upplevde, att fundera på varför jag t.ex. hade ändrat min sits och sedan dra lärdom av det var vad hon öppnade upp mina ögon för och fick min hjärna att börja fundera kring.
"Om du förstår varför du agerar på ett visst sätt i en viss situation kommer du utvecklas i din ridning längre än du kan drömma om".
 
Det tog många år att lägga till tanke och förståelse till den känsla jag alltid hade handlat utifrån.  Än idag har jag många pusselbitar kvar och desto mer jag tänker och analyserar desto mer har jag ifrågasatt min känsla. Men jag måste veta att den ända oftast har rätt i grunden, jag behöver bara förstå varför.

Desto mer jag kan utnyttja det här ju tydligare kommer min kommunikation till hästen att kunna bli, något som både jag och hästen kommer kunna dra fördelar av.

Ska försöka göra ett helt eget inlägg om sitsen, främst utifrån mig och vad jag arbetar med just nu.
Ska bara se till att få fram lite bra bilder till det först.

I vilket fall, att utvecklas är något positivt så länge vi gör det utifrån vår egen inre röst tillsammans med hästen.
Det får inte bli på bekostnad av den andras fria vilja eller utifrån vad andra anser är framgång.

Att bli det bästa vi kan bli utifrån oss själva är mitt mål.
Detta resultat kommer man aldrig kunna jämföra med någon annans och bara jag kommer veta när jag lyckats.