Att iakta

Här om dagen jobbade jag Cappe lite från backen.
Vi brukar göra det med jämna mellanrum och Cappe älskar verkligen det.
Han är ju en arbetsglad häst och jag tror lite grann att detta var det ända sättet han blivit arbetad bra med innan han kom till mig.
Att bli longerad eller tömkörd lättade nog mycket på den smärta han annras kände i sin mun.

När jag köpte honom från ridskola sa de att han var jätte fin att jobba från marken och det var verkligen en helt annan häst man mötte i den situationen.

Idag är han den hästen (och några ytterligare versioner bättre) varje dag.
Men eftersom han fortfarande gillar detta så skarp så brukar jag jobba lite tillsammans med honom på detta sätt. 

Vilken uppgift man än ger honom från marken så tar han sig an den med glädje.

Vi var lite lata dagen till ära så jag hämtade honom i hagen och började jobbade honom i grimman direkt.

Jag försökt ha fokus på hur han använde sin kropp, vad som hände i olika situationer och hur han valde att hantera det jag bad honom om att prova göra.
Kändes som om jag hade helt nya glasögon på mig och såg saker jag kanske inte tänkt så mycket på tidigare. 

Vi försökt oss på lite skolgalopp med fokus på hur han behövde göra i sin kropp för att kunna göra några fler språng än 2.
Något som vi har lite mindre lätt för uppifrån ryggen.
Ibland blir det 10 språng men som oftast får vi 2.
Så det intressanta var att studera vad som hände när det "tog stopp".

Jag försökte fundera på hur jag behövde förhålla mig till honom, med vilken energi och med vilka signaler för att det inte skulle bli för mycket samling.
För det är ofta det som händer att han tar i för mycket och liksom "fastnar".
Han sätter sig i en situation som han inte orkar ta sig ur. 

Konkret blir det ju egentligen så att jag har bett om mer än vad han har skolning till och orkar.
Så det blev mycket experimenterande med hur jag skulle kunna lyckas be om mindre.
Inte det lättaste när man ibland bara behöver tänka och av tanken laddar han för kung och fosterland...

Men de jag såg hände som oftast var att han hamnade för långt bak med tyngdpunkten och därifrån orkade han inte skjuta iväg med bakbenen igen.
Så det kluriga blir att hitta vart lagom är i detta läge.
För när han håller sig på rätt sida av gränsen får han som mer energi för varje språng han tar och det ter sig som om övningen ger han mer och mer energi.
Väldigt häftigt att betrakta.

Nu tinar det för fullt överallt och gårdsplanen sa igår ifrån för mer ridning tills det torkat upp.
Så nu får det bli lite turer efter vägen och i skogen ett par veckor.
Ska jag ska passa på att bygga lite kondis på båda hästarna under den tiden, marken är mjuk och härlig nu så det är bara att gasa på.