Tänkte jag skulle uppdatera lite hur det går med Cappes öga.
Efter 2 besök på kliniken och användadet av de mediciner vi fick utskrivna blev ögat bättre men inte helt bra.
Blodkärlet höll sig kvar oförändrat men ödemt minskade lite.
En hästs öga fungerar nämligen som så att ögat får allt det behöver via tårarna varje gång hästen blinkar.
En hornhinna får sin näring genom dessa tårar och behöver därför inga blodkärl.
En fiffig konstruktion för att kunna se klart.
När ett öga utsätts för något form av trauma kan ögat behöva producera blodkärl till det skadade området för att på ett mer effektivit sätt kunna transportera dit de saker ögat behöver för att kunna reparera skadan.
Ögat bygger en motorväg för räddningstjänsten skulle man kunna säga.
När skadan är läkt rivs vägen, dvs blodkärlen försvinner.
Cappes öga blev som sagt bättre av de mediciner vi fick, men inte helt bra.
Blodkärlet var kvar oförändrat.
Så via samtal med veterinär när medicineringen var över satte vi in en kur med kortisondroppar för att (citat veterinären) "sparka tillbaka det där blodkärlet dit det kom ifrån".
En vecka skulle jag ge kortisonet.
Nu har denna vecka gått och jag har precis pratat med veterinären.
Ögat blev på bara ett par dagar mycket bättre.
Nästan hela ödemet (grumligheten) försvann och blodkärlet minskade radikalt i storlek.
Men blodkärlet är inte helt borta så idag bestämde vi att köra 5-7 dagar till med kortison och hoppas att detta får bort det sista nu.
Cappe verkar helt obekymrad och visar inga tecken på smärta eller irritation.
Något han annars är rätt tydlig med.
Jag ser på lång väg när något är på tok.
Detta har inte bekommit honom alls.
Så nu är det bara at hålla tummarna att vi blir kvitt detta långdragna elände snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar