Nerver

Vackra Lill-Jänta
Efter ni läst detta inlägg kommer ni nog fundera varför jag har valt att lägga in bilder på mina kor.
Men ack så mycket de lärt mig om detta ämna.
Den kunskap de förmedlar är långt större än jag först förstod.

Haft en helt underbar helg!
Lördagen spenderades på Antik och Samlarmässan i Hudiksvall.
En årlig tradition och något jag alltid längtar efter.
Antikviteter, underbar formgivning och mammas piroger, det kan fasen inte bli så mycket bättre än det.
Köpte faktiskt en hästsak på mässan (annars brukar det mest vara keramik från 50-talet som inhandlas), men den får ni se senare.

Söndagen kom några fina vänner och hjälpte oss dra ris.
Vi har röjt en hel del i skogen runt gården och nu fick vi hjälp att dra allt till "högen".

Högen som vuxit sig riktigt stor nu, tur GROT-bilen kommer och hämtar den snart
För nu vågar jag inte elda den längre. Eller det har jag aldrig vågat.
Har enorm respekt för stora eldar.
Måste luska någon gång vart det kommer ifrån.

Min Fuchur!

I vilket fall det jag tänkte börja skriva lite om idag är nerver, eller rättare sagt mitt nervsystem.
Något som Ewa ofta pratar om och som är väldigt viktigt att reflektera kring när man rider.
Nervsystemet är grunden till allt i ridningen faktiskt. 

Jag har tänk göra ett helt eget inlägg om mitt eget nervsystem och varför jag nu plötsligt blivit med sadel men tänkte börja lite mer generellt idag med att ge er lite bakgrundskunskap.
Vi besitter ju alla olika kunskap i grunden. 

Jag har länge funderat på det här med vårt nervsystem och hur det fungerar.
Jag är en känslomänniska och går mer på magkänsla än huvud/förnuft, ändå tänker jag väldigt mycket.
Har alltid haft bra koordination och kroppskontroll.
Kunnat sitta ner på de mest skumpiga hästar och lyckats sitta kvar i de flesta bockar och tokigheter de utsatt mig för.
Men bra kroppskontroll kan också bli en enorm härskarmetod och jag har under mitt liv "våldtäktsridit" många hästar... *ryser åt minnena* 

På gymnasiet läste vi om människans nervsystem, något som satte sig djup i min kunskapsbank och som jag kommer ihåg än idag.
Tänkte skriva lite om nervsystemet för jag tycker det är viktigt att känna till innan vi går vidare.

Centrala och perifera nervsystemet
Man brukar dela in vårt nervsystem i två delar CNS och PNS. Vårt nervsystemet har till uppgift att kommunicerar med kroppens alla delar och se till att de snabbt får kontakt med varandra. Hjärnan och ryggmärgen bildar tillsammans det centrala nervsystemet, CNS. Dessa delar av nervsystemet skyddas av skallen och ryggkotorna. 
Nerverna ute i kroppen, kallas det perifera nervsystemet, PNS. Dessa nerver fungerar som länkarna mellan centrala nervsystemet och resten av kroppen.

Det är nervsystemet som styr kroppen. Det instruerar och dirigerar kroppens skelett, leder, muskler, körtlar, hormoner och inre organ. Nervsystemet sköter alla våra rörelser och sinnesintryck. Det kan lagra information i vårt minne och sedan styra kroppen utifrån den informationen.

Nervsystemet registrerar upplevelser och gör även så att man blir medveten om dem. Den absolut största delen av informationsflödet till hjärnan når dock inte medvetandet men är ändå helt avgörande för oss. Vi är till exempel inte medvetna om (och kan inte beskriva) hur vi bär oss åt för att kunna gå, hålla balansen eller för att tala. Vi är medvetna om endast 1 % av all information som hjärnan tar emot.

Somatiska och autonoma nervsystemet
Den del av nervsystemet som vi kan påverka med vår vilja och som styr kroppens skelettmuskulatur, kallas somatiska nervsystemet. 
Kroppens "automatiska" funktioner, som reglerar kroppens körtlar, hjärtat, glatt muskulatur i blodkärl och inre organ, kontrolleras av det autonoma nervsystemet.

Sympatiska och parasympatiska nervsystemet
Det autonoma nervsystemet delas vidare in i det sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet. Det sympatiska nervsystemet aktiveras vid stress och i fysiskt krävande situationer och gör kroppen beredd att utföra kraftprestationer. I normala vilosituationer, där matspjälkningen och uppbyggnaden av kroppens reserver är viktigare, dominerar aktiviteten i det parasympatiska nervsystemet.

I hjärnan pågår dessutom enormt mycket kommunikation mellan dess olika delar, utan att den sätts igång utifrån och utan att resultera i utåtgående signaler, t.ex. när vi tänker, fantiserar och planerar.

Som ni ser så är vårt nervsystem en rätt komplicerad apparat som ändå fungerar rätt så felfritt.
Det intressanta är hur kan vi styra vissa av dessa signaler och hur kan vi utnyttja detta på bästa sätt?
När vi sitter på hästen istället för att stå direkt på marken mottar vår kropp en hel uppsjö av nya signaler som skall tolkas.
Om vi då lägger till att vi endast är medvetna om ca 1% av dessa så kan ni tänka er vilken informationsmängd vi processar.
Detta gör i alla fall mig ödmjuk inför det faktum att det är okej att det tar tid att lära sig kontrollera detta. 

Idag på lunchen inträffade en händelse som fick mig att reflektera lite till.
Jag var på stan och handlade det sista till mitt nya schabrak som jag håller på att sy.
På hemväg kom en plötslig smäll.
Så hög och så kraftfull att den gick som en stöt genom kroppen.
Min kropp reagerade oerhört kraftigt på detta och då kan jag lägga till att jag tävlingsskjuter pistol till vardags och är inte direkt "skotträdd".

Jag tittar mig omkring för att se om jag kan hitta vart ljudet kommit ifrån men allt var som vanligt.
När jag fortsatte gå kände jag hur hela höger sida av min kropp hade reagerat på smällen.
Jag hade kramp i höger axel, det killade i höger hands fingrar och foten var halvt bortdomnad.
Allt detta uppkom som en reaktion på det jag precis upplevt. 
Antagligen hade jag spänt min kropp kraftigt vid detta ljud och dessa spänningar satt kvar.

Ofta kan vår hjärna snabbt tolka den information den får och sedan tolka den mot sådant den har varit med om tidigare.
På  så vis slipper vi ofta utsätta vår kropp för sådana här spänningar.

Hästar har precis som oss ett nervsystem som har samma uppgift som vårt, dock fungerar de så klart lite olika då hästar behöver reagera annorlunda än oss i många situationer.
För de är behovet att överleva fortfarande väldigt stort.
Hästar är ett flyktdjur och reagerar utifrån det. 

Att uppleva det som hände i min kropp vid denna ljudsmäll gav mig en aha-upplevelse.
Jag kan ännu känna de spänningar som skapades i min kropp och jag kom att börja fundera på hur många sådan spänningar av negativ karaktär vi skapar i våra hästar...?
När hästen t.ex. blir rädd för något och reagerar, ack så lite, och vi säger "skärp dig" och rider den framåt.
Antagligen med denna typ av spänning i kroppen, vilken vi är helt omedveten om och inte tränat oss själva i att känna.

Inte konstigt att massören eller kiropraktorn alltid hittar något stelt/stumt/spänt i våra hästar.
Alla signaler vi inte kan tolka i det som händer, allt vi inte är lyhörda för och hur länge faktiskt en ögonblickshändelse kan sitta kvar i den fysiska kroppen.
Hur ska hästen kunna förmedla detta till oss?
Hur ska vi kunna vara lyhörda i dessa situationer?
Hur ska vi kunna motverka att detta inträffar?
Hur ska vi få vårt nervsystem att bli ihopkopplat med hästens?
Vad är motstånd och hur tolkar vi det?

Många frågor, vissa som jag har mina idéer till svar kring.
Men de tar jag i nästa inlägg.

Medan du väntar på mina fortsatta tankar kring det här kan du fundera på om du brukar tänka på hur din kropp reagerar i olika situationer.
Hur hästen reagerar.
Hur ni reagerar tillsammans.
Hur du tolkar de signaler du får.
Och om du kan påverka ditt nervsystem och i sådana fall hur?