Att vara sann mot sig själv

Mycket som händer just nu, på många plan och jag ser hur saker förändras.
Hela jorden genomgår en förändring och det blir mer och mer oroligt i världen.
Jag har funderat mycket nu på sista tiden över vem jag är och hur jag beter mig.
Vad mitt mål i livet är och hur min livsuppgift ser ut.

Och hur jag än fundera så hamnar jag hela tiden tillbaka till samma konklusion, svaret är alltid lika enkelt.
Jag måste vara sann mot sig själv!

Att rätta in sig i ledet och anpassa sig efter andra är en instinkt som sitter djupt rotad i oss människor och var från första början ett sätt att överleva.
Att snabbt kunna bedöma en människa och bestämma om den passar in i din grupp eller inte var avgörande för vår överlevnad.
Det samhälle vi lever i idag är extremt snabbt att döma och kriterierna för att passa in har blivit helt andra än de en gång var.

I allt detta är det lätt att tappa bort sig själv och verkligen veta vad man vill göra av egen lust eller vad man gör bara för att det är något som förväntas av dig eller som man gör bara för att passar in.

Jag ser detta dagligen, det är så lätt att följa med strömmen och bli en i mängden.
Tappa bort sig själv.

När detta händer blir livet grått och trist. Dagarna springer förbi och du känner dig orkeslös och trött.
Att inte vara sann mot sitt JAG stjäl otroligt mycket energi och man blir till slut ett tomt skal.
Jag ser sådana människor hela tiden.

Även vi hästmänniskor fastnar lätt i mönster i vårt möte med hästen och jag tror det är allt för sällan vi stannar upp och reflekterar över vårt beteende.
Vi gör som vi lärt oss utan att lägga någon värdering i det, utan att faktiskt lyssna på hästen. Vad säger den? Vad tycker den om mötet med oss? Behandlar vi den på ett jämbördigt sätt?
Tror det finns mycket som blir bättre när vi vågar vara sanna mot oss själva, vågar ifrågasätta, vågar känna, vågar lyssna, vågar släppa alla värderingar.

Det har hänt något magiskt med "min" hästflock.
Energin av harmoni slår emot en när man kommer i dess närhet och man sugs in och välkomnas in i deras värme och gemenskap.
Jag vill bara vara hos hästarna hela tiden, i tystnad och bara vara i deras sällskap.
Allt blir så glasklart och jag vet vem jag är.
Mina bästa guider i livet finns precis utanför min dörr och jag känner sådan tacksamhet!