Flockledare

Prickig samma dag som han kom till oss.
En lite promenad till grannen för att titta på deras traktor och kor.
Så himla modig kille!

Fick en sådan intressant kommentar på bloggen igår att jag känner att jag måste skriva lite om det.

Ett ganska hett ämne just nu, då många ifrågasätter den gamla metoden NH där man gärna använde begreppet Flockledare och viftade med rep för att "tvinga" hästen till att utföra olika saker.
Så kanske jag uttryckte mig lite klumpigt igår när jag använde det ordet. Så jag ska försöka förklara vad jag menade egentligen.

För många år sedan när jag började med NH var flockledare ett begrepp som gärna användes.
Man ville bli ledare över sin häst, vara den som bestämde och den som hästen lydde.
Som tur var kom detta att ändras och man började pratade om 51/49 mellan häst och människa men jag anser ändå att man ska släppa allt sådant tänk.

Det är som om jag skulle säga att jag är den som bestämmer i mitt och Tomas förhållande, även om jag ger Tomas 49% bestämmanderätt så har jag den avgörande rösten.
Det är aldrig något jag skulle eftersträva.
En relation handlar om ett partnerskap, ett samarbete och kompromisser.
Och det samma gäller relationen till hästen anser jag.

Nu finns det många som säger att hästar kan bli farliga om vi inte bestämmer över dem, det skulle väl Tomas också kunna bli eller hur? Han är både större och starkare än mig.  Och inte behöver jag kontrollera honom och bestämma över honom för att undvika att han ska bli farlig?

Det är vi människor som gör djuren farliga, genom felaktig hantering och förmänskligande.
Att tvinga dem till underkastelse kanske gör dem hanterbara och ofarliga men inte till våra vänner och partners.

Precis som grupper av människor (ett ämne som jag är mycket intresserad av) har även hästflocken sin uppbyggnad. Den har ingen envåldshärskare utan alla har olika roller som fyller sitt syfte.
Skulle jag utse någon i vår flock som i våra mänskliga ögon bestämmer lite mer än övriga så är det Cappe.
Detta märks främst när det händer något oväntat, då är det han som styr upp situationen och det är hos honom övriga säker skydd och vägledning.
I den övriga vardagen kan Cappe gärna gå undan för de övriga hästarna för att slippa bråk, han är så trygg i sig själv och hans plats är så självklar att han inte behöver försvara den.

Prickig flyttar gärna på de övriga hästarna om han får utrymme för det.
Det är hans sätt att ta sig en plats, få uppmärksamhet och dra igång övriga på något skoj.
Samtidigt är han den som vill vara kompis med alla, gärna pussas och klia vilket gör att han kommer undan med sitt beteende.
Han blir liksom den söta, busiga lilla parveln som man inte kan vara arg på.

Punkten jag tog upp igår om att vi som människa inte skall röra på våra egna fötter står jag fast vid.
Det är inte för att vi ska domdera hästen, utan för att den ska kunna känna förtroende för oss. 
Har träffat så otroligt många hästar och tränat så många människor, och detta är verkligen en otroligt viktig nyckel.
Ju mindre vi rör oss, ju tryggare bli hästen.
En sådan liten sak kan göra en otroligt stor skillnad.
Märker också att när vi kan hålla våra fötter stilla är det mycket svårare för oss att lägga på för mycket energi på hästen.

Hästar är otroligt känsliga och reagerar kraftig på våra energier, det är därför som vi aldrig får bli arga eller tappa behärskningen när vi håller på med hästar.
När vi istället håller våra fötter still har vi mindre lätt för att utagera dessa känslor.
Oftast behöver vi ta ett steg fram för att släppa ut energin. Så kontroll på fötterna = kontroll på våra känslor.

Samtidigt som att stå still när hästen är orolig och far runt och försöker flytta med oss, visar den att vi känner oss trygga. Att vi inte rycks med i dess upprördhet och att den kan komma till oss för vägledning. Precis som vår flock kommer till Cappe i samma situation.