Har alltid haft som en dröm att kunna lägga en häst ned på kommando.
Har inte riktigt hitta nyckeln förrän nu.
Har ju alltid sagt att Cappe är min ferrari och att jag "bara" måste lära mig köra honom.
På slutet har våran kommunikation bara blivit bättre och bättre och han börjar mer och mer vilja ha mig i sitt liv på riktigt.
Han är en väldigt självständig häst som inte anser sig behöva människor men så sakteliga börjar han tycka att jag är viktig.
När jag tänker tillbaka på det så var det faktiskt precis samma sak med Nokke.
Han behövde inte mig, han klarade sig själv, han litade inte på mig för det fanns ingen anledning till det.
Flera år tog det och sedan en dag var det bara VI. Jag blev hans människa och jag kände att han inte ville vara utan mig i sitt liv.
Har sökt detta med Cappe, men som med alla relationer måste det få ta tid.
Han kan ju omöjligt börja där jag och Nokke slutade, men det är så lätt att glömma det.
Det är så lätt att vilja ha det man hade och det blir ju väldigt orättvist.
Men nu händer det massor och jag har till och med kunnat börja träna på att lägga han ned.
Han är ju så smart, helt otroligt.
Han vill så gärna göra rätt samtidigt som han tycker det är lika roligt att göra tvärs emot *fniss*
Men nu har vi i alla fall kommit ett steg på vägen mot att ligga ned på kommando och det visar på att han känner sig trygg med mig.
Lycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar