Vår dag idag

Vilken otroligt fin respons jag fick på inlägget igår, wow!
Blir så himla lycklig.

Idag är det fredag och hela helgen ligger framför oss.
Idag firar dessutom jag och Tomas 17 år.
Kan ni fatta att vi varit tillsammans så länge!?
Så vi kommer gå från jobbet vid lunch idag och mötas upp på gymmet.
Träna 2 pass på rad och sedan gå och äta pizzabuffé.
Efter det blir det att gå och handla sushi inför middagen, hyra film och köpa godis.
Kommer bli en massa äta idag känner jag *fniss*

Imorgon ska jag till Bräcke och hålla lektioner.
Hoppas verkligen att vädret är på vår sida denna gång, vi har fått ställa in typ 3 gånger på rad nu.
Söndagen är helt ledig, då måste jag göra klart bokföringen för 2016 och måla lite i hallen.
Hoppas även på plusgrader så jag kan mocka mer i hagen.
I natt kom det dock snö så just nu är det helt vitt ute men misstänker att det kommer tina bort rätt snabbt.

Red Prickig igår som var jätte fin och tog en promenad med Cappe.
Byggde även ut Cappes hage och han tyckte det var spännande och bockade runt som en galning.
Tror det är en kombination av det otäcka i att det sker en förändring samtidigt som det är lite roligt. 
Hann med en massa inne också så det blev en riktigt lyckad dag.
Somnade dock i soffan efter jag tagit in hästarna och vaknade efter tolv när Tomas väckte mig. 

Hoppas ni alla får en fin fredag!
Kram

Lyssna på motreaktionerna, de är hästens sätt att berätta saker för dig

Det här med motreaktioner är så otroligt viktigt, det är hästens sätt att tala om för dig att något bör göras på ett annat sätt.
Hästen har ju inte en röst så som du har, den kan inte med ord berätta om den vill att något ska ske på ett annat sätt.
Utan den använder sig av motreaktioner.
Tyvärr ser många detta som dåligt beteende, att hästen är ouppfostrad eller helt enkelt dum.
Blir därför så glad när jag möter människor som inte tänker så utan vill finna anledningen till VARFÖR istället.

Igår hade jag förmånen att möta en häst som visade stort missnöje när matte skulle ta tempen.
Matte önskade därför att vi tillsammans skulle se om vi kunde komma på vad detta berodde på.

Hästen var tydlig (vilket hästar oftast är) och snabbt kunde vi konstatera att det var själva lyftandet av svansen den inte gillade.
Att vi var vid rumpan eller förde in termometern var inget problem, men den vill inte få sin svans lyft.
Redan när hästen förra veckan varit inne på klinik hade den visat missnöje över detta och de hade då fått sedera hästen för att kunnat ta tempen.
Gissar på att veterinärerna såg den som ouppfostrad..
Men bara genom vetskapen att allt hästen försökte säga oss var att den inte uppskattade att få sin svans lyft gjorde att vi kunde finna ett annat sätt.
Genom att försiktigt massera hästen ovanför anus (under svansroten) utlöser man en reflex hos hästen att själv lyfta på svansen.
Då kan hästen lyfta svansen som den själv vill och så högt det känns bra och vi kan utan problem föra in termometern.

Att se hästens nöjdhet sedan är obetalbart.
Det bästa jag vet är dessa ögonblick när hästen nått fram med sitt budskap som vi kunnat förstå och tolka.

Detta var bara ett litet praktiskt exempel ur vardagen.
En motreaktion på något och dess lösning.
Motreaktioner kan vi möta överallt, jag har tidigare pratat om dem i ridningen.

Men vad är då konsekvenserna om vi inte lyssnar på hästen och dess motreaktioner?
Jo hästen kan hamna i inlärd hjälplöshet och resignera.
Det måste väl ändå vara det sista vi vill? Ändå är det så många som hamnar där.
Men det sitter så hårt fast fortfarande i oss hästmänniskor att hästen ska vara oss undergiven och lyda oss utan att ifrågasätta.
En väluppfostrad häst likställs med en häst där vi kan göra vad vi än önskar med den utan att den ifrågasätter.
Man skulle kunna likna det med att hästen gett upp sin egen kropp till oss att göra som vi vill med.

Det är därför det är så viktigt för mig att hästen får ha en egen röst.
För mig är det ingen mening att träna min häst om den inte förstår syftet med det vi gör och själv vill delta.
Den ända gången jag går in och helt tar över är då det handlar om fara, fara för mig eller min häst.
Det skulle kunna vara att med våld stanna min häst i en farlig situation.
Tvinga in min häst i en transport för att åka akut till kliniken.
Att tvinga i min häst medicin för att den är sjuk.
Ja listan här kan göras lång, men i dessa fall är det våran intentions som är den viktiga.
Hästen vet vår intention, det är viktigt att komma ihåg.

Så denna vecka hoppas jag att ni lyssnar lite extra mycket på er häst.
Är det något den försöker säga dig som du tidigare bara viftat bort som olater eller dåligt beteende?
Att lyssna på din häst, det är vad som kommer ge er riktig "framgång".
För det är inte alltid det man ser som är det som räknas..! 

Äntligen!

Vilken dag det blev igår!
Efter jobbet åkte jag hem för att mötas av ett färdigmockat stall, alltid lika underbart.
Så med massa tid över mockade jag en kärra bajs ur hagen istället och sedan krattade jag bort hö och sand från gårdsplanen.
Så skönt att kunna ta saker allt efter de tinar fram så man inte sparar och måste göra allt på en gång.

Sedan var det dags för lektion med Ewa via telefon.
Jag tog in Prickig i stallet i god tid innan och borstade och myste länge.
Sedan stod vi bara och kände in varandra en stund.

När vi sedan red var han som en dröm.
Att lägga tiden innan på att bara känna är verkligen guld värt.
Jag och Ewa red en övning som gick lite ut på att ge saker tid.
Tid är en sådan viktig investering, att inte förvänta sig att kunna gör saker perfekt på en gång utan ge saker tid att bli rätt.
Just inställningen att GE saker tid istället för att säga att saker TAR tid tycker jag är en sund inställning.
Precis som att säga att saker är MINDRE LÄTTA istället för att de är SVÅRA.

Prickig gjorde några travuppgångar med riktigt gung.
Han kommer ha så sjukt lätt för passagen tror jag, han har så lätt att hitta den takten.
Han kan verkligen trava på stället utan problem det kluriga är att få detta med bärighet och styrka men det är bara att ge det tid.
Jag njuter av det han själv bjuder på så länge.

Efter lektionen med Ewa gick jag in och satt i soffan en stund.
Rätt skönt att vila lite.
Sedan gick jag ut och gjorde klart stallet och tog en promenad med Cappe.
Cappe tycker verkligen att han själv mår så bra nu.
När jag hämtade Prickig till lektionen kom Cappe springandes till grinden och gnäggade, han tyckte det var hans tur.
Så efter vår promenad satte jag på honom tränset, han tog nästan bettet med andakt.
Ut på gårdsplanen och där hoppade jag upp på hans rygg och gissa om han blev glad!?
Vi red två varv och tog två små sträckor trav och han kändes helt ren!
Vilken lycka!

Anledningen till att det blev två vändor trav var för att Cappe la in galopp helt själv första vändan.
Knasponnyn, han var så himla glad och pigg.
Känslan att få sitt på hans rygg igen efter så många veckor var helt underbar!
Men jag kommer inte börja rida honom än, vi fortsätter med promenader också kanske jag hoppar upp 5min då och då för att vi båda ska må lite bättre.

Ikväll ska jag försöka lägga lite tid i hallen, slipa spackel och spackla det sista såjag får börja måla någon gång.
Trevlig onsdag på er!  

Tisdagstankar

Ibland undrar jag hur man ska kunna förändra världen även om jag vet att även den minsta sten kan ge ringar på vattnet.
Jag har alltid täkt att bara jag kan förändra en människa så har jag bidragit med något.
Men jag finner mig själv allt oftare i situationer där jag lyssnar på människor som pratar om hästhållning på ett sätt som för mig är så stenålders.
Och när jag känner att jag inte kan hålla ett långt tal om varför jag ser på saken på ett annat sätt så blir jag tyst.
Och helt plötsligt räcker det inte för mig längre att bara ändra en människa, jag vill ändra hela världen. 

Detta känns så otroligt obekvämt för mig, det känns som om jag sviker min ideologi när jag sitter där tyst.
Men jag vet att jag inte kan frälsa alla och inte heller prata för öron som inte är redo att lyssna.
Jag har gjort så förut och det skapar bara motreaktioner hos mottagaren då denna lätt upplever mina goda intentioner som påhopp. 
Därför vet jag att jag måste ha tålamod och vänta tills de kommer till mig, tills de är redo.
Men varje gång detta händer känns det som ett bakslag.

Det som gör denna kråksång extra svårt är att det finns en tredjepart inblandad, hästen.
Hur säger man till någon som älskar sin häst att det kan finnas ett annat sätt som är bättre.
Att de handlingar de gör idag är kränkande mot hästen..?

Usch, jätte svåra frågor?
Är jag osann mot mig själv som inte säger ifrån jämt?
Detta är mitt dilemma denna tisdag.
Samtidigt som jag tror på att förändring måste komma inifrån och att man själv måste komma till den insikten och att allt jag kan göra är att så frön. 

Men det positiva i det hela är att jag ändå ser en förändring.
Så många människor börjar ifrågasätta och leta nya vägar och det glädjer mig.
Vi gör alla en resa, jag har också gjort den.
Förståelse är det viktigaste vi har, vi måste kunna förstå att alla är olika och vi måste kunna sätta oss in i andras situationer.
Och det är inte det som är mitt problem, problemet är att jag ifrågasätter om jag är sann mot mig själv i detta.

Men det jag kommit fram till är att jag kommer fortsätta att försöka så små frön, kasta små stenar i havet, kunna få människor att se att det finns alternativa sätt.
Läste nyss ett inlägg på Instagram som fick mig att le.
Det finns så mycket bra i hästvärlden och JA jag orkar fortsätta.

Det jag funderar på nu är hur jag ska fortsätta sprida mina tankar.
Att spela in tv gav mig lite mersmak, kanske ska starta upp en Youtube-kanal?
Jag tycker ju att det är lättare att prata än att skriva.
Vad säger ni?
Några idéer?
Ge mig inspiration! <3
Kram

Helg, sol och energi

Vilken helg!
Våren kom verkligen på riktigt tillsammans med att vi vred fram klockan.
Det har varit 11 grader varmt och till och med runt 4 grader på natten.
Det betyder att det tinat rejält i hagen, så i söndags mockade vi bort typ 18 skottkärror bajs.
Jag och Katarina skottade och killarna körde kärrorna till kasa. 
Så underbart att få det gjort.

Eftersom det blåste typ storm så fick hästarna mat i hönät hela dagen.
Prickig visade upp sin ät-teknik och nu fattar jag hur han kan tömma ett hönät så fort som han göra.
Han liksom klämmer fast nätet mellan trädet och sitt framben.
Han är rätt smart den ponnin.

Efter jobbet på fredagen tog jag och Tomas en liten snabb sväng till Birsta.
Nu när det börjar bli vår blir man så himla sugen på att renovera och handla byggrejer och blommor *fniss*
Vi hittade faktiskt äntligen stolar till grillplatsen.
Egentligen vill jag ha däckstolar i trä men de kostar typ 1500kr/st och så rika är vi inte riktigt...
Men nu hittade vi jätte fina stolar på rea på K-ruta för 199kr/st, de hade 7st så vi köpte allihopa.
Vilket fynd!

Så nu vill jag att grillplatsen tinar fram så vi kan göra klart den och invigningsgrilla. 

Annars är det full fart i inre hallen och igår spacklade vi lite till och fogade en massa.
Lite slipning och ett lager spackel till så kan vi börja måla sedan!!!

Annars har helgen varit lugn.
40 års kalas, middag med vänner hemma på lördagen, mockning av hagen, renovering inne och lite plantering av krukväxter.
Kimbra har också tagit det lugnt i helgen, hon brukar vara duktig att följa vår sinnesstämning så vi har myst massor.

Ja just ja, Tomas red i lördags.
Men jag glömde fota.
Först red jag Prickig 30min och sedan red Tomas 30min och de var så duktiga.
Kändes skönt också att Prickig fick ett längre pass men utan krav. Det är bra för honom för då hinner han bli nöjd både i kropp och knopp.
Efteråt stod han och gäspade och var så nöjd.
Vi skulle rida på söndagen också men eftersom det blåste storm så kändes det som en mindre bra idé.

I veckan blir det dock en massa ridning, nu är det ju dessutom ljust på kvällarna.
Och så ska vi försöka få klart inre hallen.
Kommer bli en toppen vecka det här!

Trevlig måndag på er!

Sommartid!

Skönt att rulla sig i snön efter promenaden

Ikväll ställer vi fram klockan, det betyder att det kommer vara ljusare i 1h längre varje kväll.
Det betyder att jag borde hinna rida i dagsljus på vardagarna. 
Jag älskar verkligen när vi kommer till denna tid på året!
Nu har man liksom allt det underbara kvar framför sig.

Det blir ljusare, varmare och snön smälter.
Visst kommer det komma bakslag men nu vet man på riktigt att det ändå bara kommer gå åt ett håll, mot vår!

Med ljuset kommer också alltid ett energipåslag för mig.
Det blev väldigt påtagligt efter lektionen med Ewa i tisdags, så nu har jag börjat renovera inre hallen.
Äntligen försvinner det sista av den hemska cappuccinofärgen i huset.
Helt sjukt hur mycket av den färgen de lyckats måla i huset, så fult.

Nu får det inre rummet i hallen bli vitt, tror det blir ljust och bra då rummet är en passage in till vardagsrummet och saknar fönster.
Idag när det är cappuccinofärg där är det så mörkt.
Har dessutom bestämt att vi ska ha en stor rund spegel på väggen där inne, kommer känns så modernt och snyggt.

Sedan har jag även kommit på hur jag vill göra i stallet på den vägg som idag bara består av omålade spånskivor.
Gillar verkligen inte den väggen, tycker den är så grymt ful. 
Men nu ska vi sätta liggande träpanel där som jag målar grå.
Kommer bli jätte snyggt till mitt i övrigt vita och rosa stall *fniss*
Så hoppas vi kan köpa panelen snart så jag kan börja måla den.
Vet också hur jag ska göra i hörnet där sadlar och träns hänger men det får ni se när det är klart.
Tror det kommer bli jätte snyggt.

Hoppas verkligen hinna rida massor i helgen och njuta av vårvädret.
Prickig är så fin nu så det är så himla roligt.
Och snart ska vi iväg på kurs för Birgitta Järnåker, fy vad jag längtar.
Har jag tur så kommer jag testa min kompis hästsläp då.
Hon har ett Umesläp och ett sådant har jag aldrig testat förut.
Risken med att testa ett dyrt släp är väl att man inte vill ha något annat sedan *fniss*
Men bara det bästa är gott nog åt mina pojkar.

Vilket hästsläp tycker du är bäst?

Pigg energibomb

Tänkte jag skulle göra en lite uppdatering om hur det går med Cappe och hans ben.
Det har nu gått 7.5 vecka sedan han gjorde sig illa och slog upp den skada han redan fått vänster bak.
Denna gång mycket värre och han var rejält halt med smärta i benet.
Han är inte ultraljudad (på veterinärs inrådan) men vi är ändå ganska säkra på att det blev en senskada denna gång.
Senskador kräver tid och som jag sagt förut så har vi all tid i världen.

I vilket fall så mår Cappe så mycket bättre nu!
Jag kan inte längre se att han skulle vara halt.
Han få successivt större och större hage och vi går längre och längre promenader.
Han är inte alls lika varm i benet längre, gallorna krymper och är mjuka och fina.
Det ända jag märker är att han vilar det benet lite mer än jag skulle säga är normalt.
Så självklart känner han fortfarande av det lite, det är nog lite stramt skulle jag gissa.

Nu när han börjar må så bra så börjar han också bli sjukt pigg.  
Han gör alltid minst en luftfärd på våra promenader.
Och Cappe gör inte små beskedliga bockar utan han hoppar 3m rakt upp i luften landar och sedan avslutar det hela med en snygg stegring.
Finns sådan kraft och styrka i den hästen att man blir helt tagen. 
Men han är så otroligt medveten om sammanhanget så han håller sitt avstånd jag känner mig aldrig trängd.
Inte en sekund att jag blir orolig att han ska komma för nära eller råka göra mig illa.
Inte heller att han försöker dra iväg eller sticka, jag känner knappt i grimskaftet när han gör sina bus.

Det som slår mig i detta är att det är rena energiutlopp.
Han blir inte spänd efter eller får något stresspåslag.
Det fick han förut, jämt när han var så pigg blev han jätte stressad och helt okontaktbar.
Nu är det bara energi som ska ut samtidigt som han är kvar med mig.
Efter att han släppt ut energin brukar han nu frusta och se så mycket lugnare och lyckligare ut i ögonen.

Jag förstår att vissa kanske läser det här och tänker "vilken ouppfostrad häst", "det där låter farligt".
Men så är inte fallet.
Man måste förstå Cappe i det hela.
Cappe är en högenergihäst som behöver lätta på trycket ibland. 
Han går i en sjukhage helt ensam, ingen att busa med.
Hagen är för liten för att han ska kunna bränna på i hundra knyck och få utlopp för sin energi.
Dessutom har han gått i hagen så länge nu att den är så upptrampad att den mest är isig och hård.

Tänk er då att få komma ut efter en mjuk grusväg eller ut i lite djupsnö.
Klart som tusan att han måste få lätta på trycket.
Och så länge han gör det med respekt för mig och med kontroll så får han studsa hur mycket han vill.
Han är och kommer alltid vara en häst i första hand och då måste han få utrymme till att vara det.
Det är hans behov och det är viktigt att varje häst kan få utlopp för sina egna behov, vilka självklart skiljer sig från häst till häst.

Underbara Prickig

Prickig börjar växa ur Nokkes täcken.
De är trånga runt halsen och bringan och magen hänger ut under *skrattar*

Nu är jag tillbaka till normala veckor igen, ingen mer tv-inspelning så det betyder tisdagar = lektion för Ewa!
Vi "möttes" i stallet i förrgår och pratade om känsla.
Att koppla ihop känsel - känsla - känslor.
Jag fick känna på Prickigs rygg och mun och berätta vad jag upplevde.
Hur kändes ryggen, hur kändes hans mungipa. 

Att ta denna tid i stallet innan ridningen visade sig vara en hit.

Underlaget var rätt dåligt, då jag för dagen red i hagen.
Tänkte rida på gårdsplan men eftersom det både tinat och kommit snö under dagen så fanns det en stor fläck där som Prickig av någon anledning tyckte var jätte läskig.
Och fokus för dagen var att träna andra saker än att övervinna rädslor, så vi bytte bara plats helt enkelt.
Tror det är viktigt att komma ihåg, vad man vill uppnå.
En häst med någon form av stresspåslag kan inte lära sig och ta in ny information och under de förutsättningarna ska man inte träna.

Så vi skrittade runt i hagen och tränade på att känna i kroppen det vi tidigare känt med våra händer i stallet.
En helt magisk upplevelse.
Prickig var som en dröm, så lyhörd, sådant fokus.
Vi testade att göra halt genom att finna ett inre lugn och stillhet och att vara aktivt passiv.
Sedan på liknande sätt för att börja skritta igen.

Prickig svarade på en millisekund och hade så lätt för att koordinera sin kropp in i avsaktningarna. 
Det blev en otrolig upplevelse att få sitta där på hans rygg med Ewa i öronen.
Sedan blev det så tydligt, det jag känt i hans rygg i stallet kom till mitt nervsystem när jag satt där på hans rygg.
Jag kände höger ryggmuskel be mig gå ur ryggen både i halt och igångsättning.
Denna ryggmuskel hade jag också känt mycket mer aktivitet i i stallet.
Genom denna lilla förändring, att bara lätt ur mig lite ur sadeln, så blev allt nästan perfekt.
Jag kunde hålla ihop min kropp och stitta helt stil och Prickig kunde använda sin kropp utan att jag störde.
Precis så som ridning skall vara, jag äger min kropp och hästen äger sin.
Älskar när dessa jätte små saker faller på plats och löser så mycket annat.
För sedan hade vi helt plötsligt så fin formgivning och allt blev lätt som en dans.

Vi red inte så länge för Prickig var så fantastisk att jag var tvungen att hoppa av.
Nu är jag så ridsugen att jag håller på att dö och längtar redan tills jag får rida igen!

I påsk åker jag upp till Ewa en hel dag och bara nördar in mig i allt som har med hästar att göra och njuter av att få ta del av hennes kunskap.
Jag ser verkligen fram emot att få ha långa och intressanta samtal med henne och hennes hästar.
Längtar!

En gång i livet - "Halv 8 hos mig"

Sista kvällen, ett helt naturlig sätt att äta middag på, eller hur!?

Förra veckan var bland det roligaste jag gjort men också otroligt jobbig.
Fyra dagar på rad var jag vaken 06.00 - 02.00 men det var lätt värt det och jag skulle gärna göra om det igen.

Ja vad var det som hända förra veckan nu då?
Ja de flesta av er vet nog redan, i alla fall om ni följer mig på Instagram eller Facebook.
Jag var nämligen med som en av deltagarna i tv-programmet "Halv 8 hos mig".
Ett program som jag halkade in i via ett bananskal (de blev tipsade om mig) och nu har haft förmånen att få delta i.

Att få vara med i en sådan här produktion är ett minne för livet.
Helt plötsligt får man en helt ny förståerlse för cirkusen bakom och jag ser inte längre på tv-program på samma sätt.

Igår såg jag på Parneviks och jag kunde höra producentens röst i mitt huvud "Bra, så backar du 3 steg och tar om det där. Varsågod!"
Man inser allt som ligger bakom, alla omtagningar och hur pass redigerat det är för att se helt oredigerat ut.
Måste säga att jag har fått så många nya kunskaper inom områden där jag tidigare inte hade den minsta inblick.
Och innan veckan var slut kände man sig som ett proffs.
På fredagen gick jag runt och saknade "mitt" filmteam.

Teamet inför ett av de obligatoriska momenten, bli filmad när man kommer gåendes till dagens värds hem.

Det var två team som filmade under dessa dagar och de var otroligt professionella och skickliga.
Dessutom var de runt samma ålder som mig och det blev en lätt och härlig stämning med många skratt och tokigheter.

Riggat inför intervjuerna efter middagen hemma hos mig

Många intervjuer har det blivit under dessa dagar och jag har verkligen insett hur lätt jag har att prata framför kameran.
Det känns så naturligt, trodde det skulle vara mycket stelare.
Jag tycker verkligen om att prata inför människor och jobba med bild, kanske detta är något jag ska ha i åtanke när jag funderar på vad jag ska göra när jag blir vuxen. *skrattar*

Ena teamet

Andra teamet

Det har verkligen varit en häftig upplevelse att få vara med om dessa dagar, skulle någon fråga skulle jag lätt göra om det utan att tveka.
Jag har fått träffa så många nya underbara människor, ätit god mat och haft så himla roligt.

Trots avsaknaden av sömn har dessa dagar verkligen gett energi och mer smak.
Tror jag funnit en till pusselbit i bilden av vad jag verkligen vill göra i framtiden. 

Och hur gick det nu då?
Ja det får jag inte avslöja men jag hoppas verkligen att ni kommer titta när programmet sänds i höst!
Tror det kommer bli jätte bra!

Förvuxen ponny?

I söndags blev det bevisat, Prickig är en förvuxen B-ponny!
Funderar på om Emma kanske gett honom tillväxthormoner som liten...
För nu kom det slutgiltiga beviset som bekräftade alla mina misstankar.

Jag och Katarina skulle rida i det fantastiska vårvädret.
När man har en gullig ponny i sjukhage får man hålla sig i närheten och vad passar då bättre än att rida hagen tyckte vi.
Vi red upp till det lite mer platta partiet och tänkt trampa upp ett stort voltspår där.
Hinner halvvägs och plötsligt har Prickig snö till bringan.
Hinner först tänka "inte kan det vara så djup här" innan verkligheten slå in, den lilla räkan tänker rulla.
Hoppar snabbt av och ser till att få Prickig på fötter igen innan han hinner rullar sig med sadel och allt.

Haha, vilken knas!
Det där är ju sådant som bara små ponnyer hittar på, alltså måste Prickig vara en ponny!
Han är så himla full i sjutton den här hästen.
Han har verkligen humor.
Resten av ridpasset var han jätte fin och lyhörd.

Imorgon ska jag försöka sammanfatta förra veckan och allt spännande som hände då.
Ha en bra måndag så länge, själv ska jag pussa på min två ponnysar!

Äntligen fredag!

Idag är det fredag och jag älskar fredagar!
Denna vecka har verkligen varit något utöver det vanliga, jag har gjort saker som har varit helt fantastiska och som man får chansen att göra kanske bara en gång i livet.
Det är också anledningen till att jag inte hunnit blogga något denna vecka och väldigt lite veckan innan också. 
Men nu är jag helt slut, jätte trött och så glad.
Fylld men nya erfarenheter och fått en massa nya idéer på köpet. 
Berättar mer till veckan, nu ska jag ha helg och bara vila och må gott.

Ha en trevlig helg allihopa!

Att vara kommunikativ

Ett av mina sätt att vara kommunikativ och dela med mig, min blogg

Med jämna mellanrum ger min hästar mig nya insikter eller fördjupad kunskap inom områden jag redan tycker mig har behandlat.
Men det är det som är så underbart, att hela tiden kunna utvecklas och ta emot nytt.
Att kunna ändra en uppfattning efter mottagandet av ny kunskap.
Där jag var igår, där är jag inte längre kvar idag. 

Om jag ser till mitt unga jag så fanns där en person som gärna villa ha rätt, var väl påläst och ogärna ändrade uppfattning.
Tror det var tävlingsmänniskan i mig som bidrog till detta. 
Idag är jag inte rädd för att om jag verkligen lyssnar och försöker förstå någon annan så kan det få mig att ändra åsikt.
För det är precis det livet går ut på, att utvecklas.
Och ju mer kunskap du kan ta emot och desto ödmjukare du är med dess tolkning ju mer kommer du att få tillbaka.

Och så här är det varje gång, jag kommer till en insikt och när jag väl gjort det matar mina hästar på mig med mer kunskap kring detta.

Så mycket på slutet har handlat om kommunikation och att vara kommunikativ.
Tänk att vi (hästen och jag) talar så olika språk men ändå har så lätt att göra oss förstådda mellan varandra bara den andra parten är villig att lyssna.
Och hästar lyssnar gärna bara vår avsikt och intuition är den rätta. 

Cappe har blivit helt otroligt kommunikativ på slutet, på alla plan.
På senaste lektionen med Ewa pratade vi mycket om frågan om hästar har fantasi.
För mig är det självklart att de har det.
Men det är också väldigt enkelt för oss människor att ta bort denna egenskap hos hästen.
Ta bort är kanske fel ord, men att de slutar att använda den.
Det är min mardröm.

Nu har jag som haft en häst i varje ände på fantasiskalan.
Nokke 0%
Cappe 50%
Prickig 100%

Tiden det tog med Nokke att låta fantasin komma tillbaka, ojojoj.
En resa där vi båda var noviser.

Med Cappe gick det lättare, han var inte helt avstängd utan ansåg bara att jag var oviktig men nu hade jag bättre kunskap.

Prickig, ja han är en utmaning för mig på ett helt nytt sätt.
Här har jag en häst som är häst och helt perfekt.
Nu är det helt upp till mig att inte gör "fel".
Tidigare har jag ju rättat andras misstag, nu blir alla misstag mina egna, det kan vara lite läskigt ibland. 

Men den slutsats jag alltid kommer fram till är att lita på känslan och sedan har jag tryggheten i att kunna bolla saker med Ewa.

Men åter till det kommunikativa,
Det sträcker sig på så många plan och det är lätt att ramla in på det andliga men jag tänkte försöka hålla det enkelt idag och konkret.

Cappe går ju i sjukhage, han har ingen Thermobar så när det är kallt ute fryser hans vatten.
I tisdags när jag skulle ha lektion med Ewa (red i hagen pga underlaget) var Cappe väldigt tydlig med att han ville ha vatten.
Gick till vattenkaret, tittade på mig, när jag tittade tillbaka slog han med hoven i det frusna vattnet.
Jag hade lite ont om tid för att inte bli sen till lektionen så Husse kom till undsättning.
När han då fick sin önskan uppfylld visade han tydligt sin uppskattning genom att gnägga mjukt eller ge en lite mjuk puff på kinden (något han fattat att vi människor uppskattar).

Cappe har alltså kommit på ett sätt att tydligt tala om för oss vad han önskar och sedan visa att vi gissat rätt.

I detta fall är det mycket enkelt att förstå.
Svårare kan det vara i de fall en häst till exempel börjar stanna när man rider, börjar backa, börjar ruska på huvudet eller något annat för hästen nytt beteende.

Väldigt ofta är dessa typer av beteender eller motstånd hästens sätt att vilja berätta något för oss.
Det viktiga är att vi är öppna för att det just är så.
Att ge hästen epitet som "dum" i dessa situvationer tycker jag är som att dumförklara oss själva istället.
Dock kan det ibland vara rätt klurigt att komma på vad hästen vill.
Men berätta i alla fall för hästen att du förstår att den vill säga dig något och att du inte förstått än vad den vill.
Var ödmjuk och lyhörd, våga prova något nytt, det kommer du långt på <3 

Helgen i bilder

 

Så har ännu en vecka passerat och det börjar kännas som vi går mot vår på riktigt nu.
Det är ljusare på kvällarna, fåglarna sjunger vårsånger och solen värmer.
Det kan vara minusgrader med dropp från taken på dagarna, så underbart.
Och hästarna, de har börja fälla sin vinterpäls.

Stencio har verkligen landat hemma hos oss.
Han är så lugn, trygg, glad och mysig.
En riktig superponny.
Varje morgon och kväll när jag byter täcke på honom busar han runt i mitt hår och lämnar mig full i spån och hö som mina arbetskamrater får plocka bort när jag kommer till jobbet *fnissar*
På kvällarna kommer han till grinden och kryper in i grimman.
Han är verkligen lätt att tycka om denna lilla pojk, kommer bli lite tomt när han åker hem. 

I fredags fick jag ett mail från Katarina med en bild på Cappe.
En bild från när vi inte haft honom så länge och han inte flyttat till vår gård än.
Lilla skrutten som han såg ut.
Kolla jätte manken och avsaknaden av muskler.
Men det jag slås mest över är hans benställning på vänster fram.
Detta ben hade en speciell benställning och ett stort överben på insidan.
Men efter att vi drog av skorna så försvann både och!
Det är ju helt otroligt att benställningen och ett överben på 2x3cm kunde försvinna!
Det säger en hel del. 

På lördagen byggde jag ut Cappes hage igen, nu är den så stor och bred att han törs rulla sig i den.
Så skönt!
Tycker inte man kan se något alls längre av skadan när han rör sig, gallorna har gått ned och benet är inte lika varmt längre.
Däremot vilar han det benet väldigt ofta så man ser ju att det inte är bra och jag vet att det kommer ta låååååång tid för det att läka.
Men tid har vi all i världen. 

Det blev även tydligt när hovslagaren kom på söndagen.
Cappe som har varit ett litet helvete att sko och verka har nu blivit en riktigt ängel *stolt*
I söndags gick alla ben så himla fint tills vi kom till det skadade benet.
Hovis visste att Cappe var skadad och hade redan tagit små pauser på det andra bakbenet men Cappe ville visa att han inte var frisk så när hovis skulle lyfta det skadade benet så började han hoppa runt.
Men han gjorde det bara ett par tre gånger och sedan gick det fint.

Tänk vad många som skulle se detta som att hästen var "dum".
Men när man förstår så är det så lätt att se att han bara ville visa hovis att det benet inte var som de andra så att hovis kunde vara försiktig.
Tänk vad otroligt kommunikativa och tydliga hästarna är och ändå har vi människor så svårt för att förstå dem ibland.

Men bara Cappe visat och visste att hovis var med på noterna så gick det som en dans.

Söndagen inleddes med Vasaloppet som Husse åkte.
Jag och Kimra låg i soffan och hejade på, laddade med nötter och energidryck så Husse skulle orka hela vägen *fniss* 

Men herre gud de åkte ju i flera timmar och jag blev rastlös, så jag fick se målgången på gymmet istället.
Och det kändes faktiskt bättre att träna själv medan man såg på andra som tränade *ler*
Kände mig lite slö där jag låg i soffan och åt onyttig frukost *host*

Eftersom jag var gräsänka hela helgen hade jag rätt tråkigt och Snappade en massa med min fina Em.
Hon har just nu 2 katter inneboende hos dem och den ena verkar vara en riktig mysboll.
Hjälp vad jag saknar henne nu och inte kommer jag få rå om henne förän i maj när hon kommer upp till Birgitta kursen.
Men den som väntar på något gott.. 

Ni som känner mig vet att jag är rätt extrem när det kommer till mat och kosthållning.
Även om frukosten till Vasaloppet var allt annat än bra *skrattar* 
Anser att man ska äta så rent som möjligt utan tillsatser och konstgjorda ämnen.
Vill gärna ha ekologiska och närproducerade råvaror och äter nästan inga kolhydrater alls.

Så till middag på lördagen i min ensamhet blev det sallad med kallrökt lax, räkor, avokado, granatäpple och ägg.
Så gott!

Hovis var ju ut till oss på söndagen och var klar vid 19.30.
Då valde jag faktiskt att lämna hästarna inne.
Väldigt ovanligt att de får komma in så tidigt hos mig, oftast tar jag in dem vid 22-tiden.
Men det var faktiskt skönt att unna sig en tidig kväll. 

Gick ut igen vi 22 och gav dem nattmat.
Då fick Cappe göra sin favorit sysselsättning, gå runt lös i stallet.
Han är så himla gullig när han traskar runt och hejar på de andra hästarna, nosar på saker och utforskar.
Han älskar verkligen att gå runt och kolla läget.
Det är lite samma sak varje morgon när jag släpper ut dem.
Tar alltid Cappe först, då stannar han i dörröppningen och spanar in omgivningen och kollar att allt är som det ska.
Viktigt att ha koll på läget innan han kan släppa ut resten av flocken.

Ikväll har jag lektion för Ewa, vi kör varje tisdag.
Ikväll står ridning å schemat, en övning med lite piruettvändningar och fokus på sitsen.
Ska bli underbart, längtar massor!

Prickig och Stencio undrar varför inte de också får gå runt lösa i stallet

Möt Stencio

Det här är Stencio.
En liten Haflinger kille som är hos mig tillfälligt på träningsläger medan hans familj är bortrest två veckor.

Han är verkligen en godhjärtad häst, så mjuk och försiktigt men samtidigt väldigt framåt med bra driv.  
Under dessa två veckor kommer vi ha fokus på kroppsmedvetenhet, att han ska hitta kopplingar i sin kropp, korta steg och aktivera det små musklerna i hans kropp.

Han är så himla rolig att jobba med!

Mina hästar gillade att det kom en ny kompis i stallet.
Alla tog det hela med ro och lugnet infann sig snabbt.
Prickig älskar sin nya boxgranne och de är så gulliga med varandra. 

Stencio är en rätt försiktig killen men där inne gömmer det sig en rätt smart häst.
Han gillar att smaka och bita på saker och har redan pajat ett stort vattenkar i hagen och en hink *skrattar*
Men är man så här söt så kommer man undan med det mesta.

Vi har under denna vecka longerat en hel del och där tränat hans små muskler och sedan har vi jobbat en del för hand på slutet.
Det har verkligen vräkt ned nederbörd denna vecka allt från snö till regn men nu har det blivit rätt bra så ikväll ska vi rida ett ordentligt pass.
Ser verkligen fram emot det.

Hoppas ni alla får en trevlig helg!

Snart är det maj igen

Att tiden går fort ja det har väl inte undgått någon.
Snart är det ett år sedan jag och Prickig var på kurs för Birgitta Järnåker och snart är det dags igen.
I år kommer Birgitta hit 6:e och 7:e maj.
Jag och Prickig ska givetvis vara med och det ska bli roligt att se hur mycket som hänt sedan sist.

Har klippt ihop en film från kursen från förra året.
Detta är första gången vi rider på en ridbana och första gången vi gör galoppfattningar.
Är faktiskt sjukt imponerad över hur otroligt duktig han var!
Tänk att han dessutom fattade rätt galopp i båda varven på alla försök, det är inte illa. 

Det som är roligt att se är hur valpig han var för ett år sedan om man jämför med nu.
Han är fortfarande rörlig i sina höfter men här är det nästan "hela havet stormar" *fniss*.
Vi testade också lite piruettvändningar här för första gången, kommer ihåg hur svårt han tyckte det var.
Nu har han så lätt för det.

Titta gärna på filmen, roligt att se hur det såg ut första gången på en ridbana.
Höj gärna ljudet också så ni hör vad Birgitta säger, det är intressant i sammanhanget. 

Ha en trevlig onsdag och första mars.
P.s. hörde att den första tranan setts vid Hornborgasjön igår, så nu är våren verkligen på väg!