Acceptera dina brister

Låt det som har varit höra till det förgångna, lär dig av de erfarenheter du fått på vägen men blicka alltid framåt.
Från och med idag börja min resa att bli den bästa jag kan för mina hästar.
Ja jag har ett bagage med mig, ja jag är långt ifrån felfri men nu när jag ser vägen så tydligt är det lätt att lämna allt som varit bakom mig och snabbt följa den väg som är sann för mig.

Jag får ont i magen när jag om och om igen ser hur hästar behandlas av människor.
Varje gång jag besöker ett ridhus kommer jag på varför jag brukar dra mig för att gå dit.
Men just nu ska jag inte älta i allt som jag finner fel, just idag ska jag endast se hur jag vill att det ska vara.

Jag kan leva ett liv med Tomas utan att ta bort hans fria vilja.
När allt är som det ska så vill vi faktiskt samma sak i slutändan.
Då är det väl självklart att jag även kan leva detta liv med mina hästar.

Att ge hästen utrymme att i sin relation till dig som människa få ha kvar sin fria vilja borde vara en självklarhet.
Men det är tyvärr sällan så. 

Jag kan nämna tusen olika härskartekniker för att få en häst att göra som du vill.
Jag kan nämna tusen till hur du programmerar in beteenden hos hästen och hur du får den att "ge upp".
Allt från grova våldshandlingar till små subtila signaler.
Människans uppfinningsrikedom är oändlig när det kommer till att hitta lösningar för att få saker gjorda på vårt sätt. 
När det är andra varelser inblandade blir det ofta tyvärr på bekostnad av dem.

Man kan ställa tusen frågor kring vad som ger oss rätten att behandla hästar så här.
Och alla människor kommer ha olika svar.
Men mycket av de handlingar vi gör reflekterar vi inte ens över, de är konsekvenser av något vi upplevt eller lärt oss.
Och det är det här jag vill komma åt, att man faktiskt funderar över varför man gör som man gör, vilken påverkan det får, hur vi faktiskt vill göra och vad vi står för.
Alltså helt enkelt vara medveten om våra handlingar.

Och det är detta som jag nu kommer ha hundra procent fokus på.

Ikväll ska jag ha lektion med Ewa igen och denna gång är det Prickigs tur.
Ska bli jätte spännande!
Vi är så redo för detta nu.

Jag red båda pojkarna igår och de var riktigt fina.
Husse höll på att arbeta i garaget så Prickig var tvungen att stanna väldigt ofta för att kolla så allt gick bra för Husse.
Om det var så att han eventuellt behövde hjälp så kunde han ju ställa upp omgående.

Husse behövde dock ingen hjälp men kom upp och klappade på Prickig med jämna mellanrum, då blev han nöjd.
Han älskar sin Husse.

Cappe gick riktigt fint.
Rider honom enbart på enhandsfattning nu och det blir lite missförstånd ibland.
Men när det blir rätt blir det så mycket bättre.

Så mycket enklare att hitta vibrationer i kedjan med rätt timeing då det bara är en hand som ger signalen.
Det märks att Cappe gillar det.  
Däremot blir vissa av mina "tygeltag" kraftigare än vad jag tänkt mig men det är bara för att mitt nervsystem inte är helt i synk med detta nya sätt än.
Det kommer lösa sig bara jag kan ge det lite tid. 

Vi avslutade passat med lite travjobb.
Växlade böjda spår, diagonalslutor, öppnor, lite längning/påskjut och piruettvändningar.
Hjälp vad bra det flöt.
Formgivningen till höger blev riktigt bra och det gick lätt att växla mellan vänster och höger, utan motstånd eller spänning.
Var så glad efteråt att jag sjung hela kvällen i stallet och även när jag gick in i huset för att sova.
Jag och Cappe har en helt egen låt som nu även Prickig hakar på i.
Om någon såg och hörde oss när vi sjunger detta skulle de tro att vi inte har en enda häst hemma.
Men sanningen är den att hela stallet är fullt *skrattar*

Cappes morotslåt ( Falukorvsvisan av Astrid Lindgren)
Nu vill jag ha rotisar på denna sköna dag
och det ska vara rotisar av allra bästa slag.
Ja de ska vara himla god och flera meter lång
och föras hem till Nordansjö med munter lek och sång.

Pilgrim - resan mot ridhäst

Igår red jag Prickig på skogsridbanan och Husse var världens bästa som följde med och fotade lite.
I mitt påskägg i år hade jag fått ett super snyggt schabrak med bling av Tomas och passade därför på att inviga det.
Så dagen till ära var jag både ren och iklädd ridkläder.
Mina smutsiga joggingbyxor fick helt enkelt ligga kvar på hyllan för en gångs skull *fniss*

Jag och Prickig bara leker saker än så länge.
Det är så otroligt viktigt på den unga hästen att behålla glädjen och nyfikenheten.
Ja det är det väl så klart på alla hästar, men detta är förstå gången då jag bara behöver förvalta något som redan finns.
Inte väcka något till liv som varit dött sedan länge.

Allt blir så enkelt då man har denna glädje redan från början men tyvärr är vi människor så duktiga på att ta död på denna livsenergi.
Det går mycket snabbare än man kan tro genom att vi tillämpa diverse härskarmetoder och översitteri på våra hästar.
Ja på det mesta i vårt samhälle faktiskt, inte minst även mot varandra.

Se bara på debatten som går het just nu på sociala medier efter det som hände på Göteborg Horseshow där en häst blev illa behandlad på framridningen.
Folk som började kritisera detta tystades snabbt ned men debatten blommade ändå upp då många ansåg det som hänt som fruktansvärt fel.

Jag tycker det är viktigt att man faktiskt får framföra kritik, även mot kända personer.
Och nyttigt att frågor om våld mot hästar faktiskt tas på allvar.
Visste ni att hästar är det ända djur som vi enligt lag får slå.
Skrämmande...

Men där kunskapen tar slut tar våldet vid heter det ju.
Och det verkar finns väldigt många människor med alldeles för lite kunskap...

Men åter till Prickig.
Jag fick många bra nycklar hos Ewa som jag kan använda mig av på vår lilla Prick.
Men än så länge blir det mest att jag följer honom.
När han svänger ger jag också signal för att svänga och när han stannar ger jag även signal för det.

Så har vi gjort de senaste månaderna och nu helt plötsligt kan både han och jag ta initiativ utan att vi egentligen vet vem av oss som tänkte tanken.
Det blir en dans där ingen av oss är den som styr utan vi speglar varandra.
Så häftigt!

Jag fick något väldigt nyttigt med mig av Ewa och det var att mitt huvud skulle följa hästens.
Något som jag egentligen vet men aldrig ägnat en tanke åt.
Jag har en tendens till att vinkla mitt huvud åt fel håll och framför allt "övertitta" åt det håll vi ska svänga åt.
"Låt din panna följa hästens, inte mer än det!"

Tittar på bilderna nu och skrattar.
Det är så tydligt!
Nu måste jag befästa denna tanke så den blir en del av min vardag.
Inget mer flänga runt med huvudet här inte.

Mina händer har jag jobbat massor med men man kan ändå se på första bilden i detta inlägg att de gärna ibland gör lite ledande tygeltag utan att mitt medvetna märker det.
När jag sitter i sadel hamnar också händerna lite för långt ifrån varandra mot för hur jag vill ha dem, intressant.

Nyttigt att se sig själv, reflektera och försöka förändra.
Även roligt att se vad duktig Prickig har blivit.
Vilken utveckling han genomgått sedan han kom.
Han är inte alls lika valpig och obalanserad längre och han börjar ge en riktigt fin ridkänsla.

I sommar hoppas jag att vi kan befästa galoppfattningen, det blir vår stora och roliga utmaning.

Att hitta hem

Vacker, vackrare, Pål!

Sitter här hemma nu en vecka senare och har fortfarande inte processat allt som hände under helgen hos Ewa.
Nya saker och känslor dyker hela tiden upp.
Vet dock att detta är bland de två bästa dagarna i mitt liv men att i ord kunna uttrycka alla känslor och det jag upplevt är verkligen så mycket mindre lätt.

Jag tittar på bilderna från mina två ridpass och känner hur mitt nervsystem minns känslan.
Det jag fascineras mest över är hur mycket mer mitt nervsystem hann känna än vad min hjärna kunde ta emot just då.
Allt eftersom saker processas dyker nya känslor och insikter upp.
Känsla och logiskt tänkande/analyserande två så olika saker som så lätt hamnar i konflikt med varandra.
Det är som om de kämpar om vilken det är som skall dominera och vi måste själv ta kontrollen över de båda och få dem att samverka istället.

Jag bugar inför Ewa och vad hennes hästar gav mig dessa 2 dagar.
Det är så mycket större än jag någonsin kommer kunna förklara för någon utan att de själva fått uppleva det.
Men jag ska i ord ändå försöka beskriv det vi fick vara med om under denna magiska helg.

Tidigt lördag morgon klev jag och Emma upp, vi var som två små barn på julafton och vi visste att något stort skulle hända.
När vi satte oss i bilen och styrde kosan mot Umeå och Grundbäck höll vi nästan på att spricka.

Nokkebilen tog oss säkert fram och vi lyssnade på "Ring så spelar" vi och pratade om livet.

Väl på plats hos Ewa blev vi varmt mottagna och fick se gården och djuren.
Vi tittade på när en av hennes elever red sin häst för att testa underlaget på ridbanan och vi passade på att äta lite lunch.

Klockan 12 började själv Kraftdagen.
Vi samlades i Ewas kök, så härligt det var att omges av så många likasinnade och öppna människor.
Här började genast intressanta samtal och Ewa delade med sig av sina erfarenheter och tankar.

Efter det gick vi ut i stallet och i Ewas sadel fick vi testa olika saker i vår sits.
Väldigt givande och ack så nyttigt att sitta i en sadel utan att den ligger på någon häst bara för att hitta känslan i den egna kroppen.

Samtalen fortsatte inne och fram emot kvällen fick jag äran att rida sagoväsnet Frost i Ewas sadel.

Naturkraft

Detta ridpass är nog ett sådant man får en gång i sitt liv.
Frost kickade igång så många processer i min kropp att min hjärna till slut blev överbelastad.
Han slängde verkligen på mig allt han hade.
"Nu du Yvonne ska du få känna att du lever"

Att få känns så mycket energi och försöka få sitt eget nervsystem att spegla detta var så himla mycket mindre lätt än jag någonsin kunnat föreställa mig.
Jag kände mig som en snigel, jag som annars tycker att jag har rätt bra timing.
Något som jag nu helt har omvärderat.

Att på denna 27 åriga hingst få rida skolgalopp, piaff och passage var magiskt.
När jag satt av var hela min kropp i någon form av chock och jag kände att jag bara behövde gå och sova för att smälta alla intryck.
Det väcktes kopplingar jag aldrig upplevt och de behövde få tid att landa i kroppen.

Kommer ihåg att jag sa till Emma att jag kände mig så förvirrad.

Söndagen inleddes med ridpass, jag var först ut och fick denna dag äran att rida Pål.
Pål kände på lång väg att mitt nervsystem ännu inte var plats och när jag satt upp på hans rygg sa han lugnt "Nu ska jag förklara allt du kände igår".

Sedan föll pusselbit på pusselbit på plats.
Även om allt blev långt ifrån perfekt så fick han min hjärna och känsla att hinna med, samtidigt, båda två.
Det som dagen innan känts så förvirrande blev plötsligt så glasklart.

Efter jag suttit av och släppt ut Pål i hagen kom en stor känsla av tacksamhet över mig.
När jag gick från hagen rullade ett par tårar ner för mina kinder och jag kände en sådan stor tacksamhet och vördnad.

Det är svårt att beskriva men jag visste att jag äntligen hittat hem!

Det jag så länge sökt, letat efter själv, de tankar jag tänkt och de känslor jag känt.
Här fanns de, alltihopa.
Så lättillgängligt, så nära, så omslutande.

Dagen fortsatte med fler ridlektioner, lite långtygling, bettprat och fler djupa diskussioner vid Ewas köksbord.
I mig växte sig ett lugn allt större.
Stigen blev en väg och målet så tydligt.

Mitt hjärta och själ är helt övertyga, jag vet vart jag skall vandra och vetskapen om att inte behöva gå vägen själv den är fantastisk.
Nu ska jag bara finna tålamodet att ge detta tid, jag kan inte ta mig hela vägen i ett stort kliv.
Steg för steg skall jag gå, några steg kommer gå lättare än andra men alla behövs för att nå målet.

Vårinspiration

Vet att ni alla väntar med spänning på uppdatering från min helg uppe hos Ewa.
Lovar att det kommer ett inlägg riktigt snart!
Anledningen till att det dröjer är att Tomas installerat om datorn och därmed saknas alla mina program för fotoinläsning och redigering.
Och det känns inge roligt att blogga om helgen utan att kunna visa några bilder.
Men förhoppningsvis blir det klart i helgen.

Emma filmade även lite när jag red mina pojkar, så det kommer också komma upp på bloggen så snart jag även kan redigera de filmerna. 

Men så länge medan vi väntar kan jag visa er mitt senaste projekt; Sy schabrak.
Det finns så himla mycket snyggt på marknaden, se bara här.
Men snygga schabrak kostar mycket pengar och då tänkte jag, varför inte sy ett eget!?

Hittade ett fantastiskt fint turkost lite grövre tyg (nästan lite möbeltyg) och fransar i guld på stan igår.
Detta ska nu bli ett schabrak till Prickig.
Går detta smidigt och blir snyggt kommer jag säkert börja sy  hur många schabrak som helst!

Titta vad vackert det blev tillsammans!

Dessutom svämmar nästa hela internet över med bilder på gamla schabrak.
Dessa är från Livrustkammaren och otroligt vackra.
Tänk att kunna sy något sådan här.
Med lite träning så borde man kunna få till en lite enklare modell i alla fall utan alla broderier. 
Men med massa fransar, oj oj oj vad snyggt det skulle bli!
Tänk er mörkblå sammet och guld. 

Utan mina pojkar hur skulle jag då kunna landa?

En hektisk helg har fortsatt med en hektisk vecka så här långt.
Lite tid till det egna men ikväll kommer min Em och jag håller på att längta ihjäl mig!
På lördag åker vi upp till Ewa och dit längtar jag minst lika mycket.
En roadtrip bara jag och Em mot hästar, djupa samtal och fina människor.
Kan det bli bättre!?

Igår hade jag en riktigt stressig dag på jobbet.
Det är då man uppskattar sin fina livskamrat extra mycket.
När vi kom hem skippade Tomas sin inplanerade löprunda och vi tog en promenad med pojkarna i solen istället.
Som balsam för själen och all stress rann av mig.
Både Cappe och Prickig var jätte pigga och blev så himla glada av promenaden.
Vägen är nu mer barmark än snö och det är helt underbart.
Finns det något bättre än att få rida på vårens första mjuka vägar!?

Cappe var jätte pigg men nu kan han vara det och samtidigt var lugn i huvudet.
All energi är endast positiv och det är så roligt att få se hur harmonisk han blivit.

På vägen hem blev vi omkörda av en travponny.
Både Cappe och Prickig var så himla söta, både försökte ta rygg på ponnyn och springa efter.
Haha, älskar deras positiv energi och livsglädje. 

När vi kom hem igen mockade jag och Tomas en stor del av vinterhagen, ytterligare en sten med stress som släppte.
Det tinar fort nu och jag vill hinna få bort allt bajs innan hagen blir lera.
Har i och för sig mockat nästan varje helg hela vintern, så det är rätt lätt jobbat i hagen nu. 

Efter det gick vi trötta och glada in i vårt älskade hus och kokade kantarellsoppa och kröp upp i soffan.
Tittade på lite tv och somnade.

Trött Prick 06.00 imorse.

Ikväll får nog pojkarna vila och bara mot ta massa pussar av Em.
Inget det har något emot gissar jag.

Kameran följer med upp till Ewa och om vi får för henne kommer det komma en massa bilder här på bloggen sedan.
Någon ni inte får missa!

Kärlek

Vilken underbar dag! 

Strålande sol, blå himmel och ingen tid att passa. 

Lägg fantastiska hästar på det så har du ett riktigt vinnande koncept. 

Jag och Prickig tog en löprunda med Husse på förmiddagen. 

Första gången Prickig fick springa med Husse.

Ja springa och springa är väl att överdriva. 

Prickig kan varken trava i utförsbackar eller förbi läbbiga saker. 

Men där emellan svävar han fram! 

För att inte tala om galoppen! 

Skulle kunna galoppera på honom i timmar. 

Vi mötte en parkerad skoter i en snödriva, en barnvagn och en travhäst. 

Lite läskigt tyckte P men Husse var bra stöd på backen och då var det snabbt lugnt igen. 

Sista biten hem red Husse. 

Prickig blir så stolt varje gång han får bära Husse på sin rygg! 

De är så otroligt fina ihop! 

Sedan nu på kvällen var det Cappes tur och idag var han värld 1 miljon!

Äntligen kunde jag rida ett helt pass på enhandsfattning, han satt ihop, tog eget ansvar och behövde inte min guidning så mycket. 

Galoppen var stor, bärig och luftig. 

Och jag fick riktigt fin formgivning och linjering i båda varven!

Lite tramp också, jäklar vad fin han var!!! 

Nu blir det mello i soffan och i morgon väntar en hel dag i Bräcke, ska bli super roligt. 

Bästa kvällen på länge!

Torsdag morgon 06.20

Vilken underbar kväll det blev igår!
Jag och Nina red tillsammans, vilket typ var evigheter sedan.

Först red jag Prickig och Nina sin Ojiji.
Äntligen var det bra underlag och vi red på vår tillfälliga ridbana på sommarbetet.
Bra underlag betydde att Prickig äntligen kunde få trava på rejält.
Han struntade helt i skritten från början och bara travade och travade.
Jag fnissade som värsta lilla ungen uppe på hans rygg.
Så underbart!
Sedan när han började bli nöjd kunde vi träna lite skritt och korta steg, bästa gången någonsin faktiskt.

På slutet på passet bytte jag och Nina hästar.
Nina red Prickig och det gick super bra.
Prickig var lika snäll och glad som vanligt och Nina tyckte han kändes "lydig" och fin och small *fniss*
Och jag förstår verkligen vad hon menade med smal, för när jag satt upp på Ojiji så var det som att sitta upp på en jätte Cappe.
Det kändes som om mina fötter var mitt på hans mage *fniss*
Men OJ så FIN han var att rida.
Som en dröm! Vilken häst! Vilken hållning!
Nina kan känna sig otroligt stolt för O är helt fantastisk!

Efter Prickig red jag Cappe på samma ställe.
Ganska kravlöst, vi tog några uppgångar till tramp annars travade vi mest runt och busade.
Jätte mysigt!

Fick så mycket energi av mina fina pojkar och av sällskapet från Nina.
Kunde inte ha blivit en bättre kväll!
Sedan gick jag in och halvsov lite i soffan för att vakna lagom till 22.30 och knata ut och ta in djuren, ge dem nattpussar och sedan själv krypa ner i sängen.

Nu kör vi!

Hihi, det är rätt lustig egentligen vad man speglar varandra.
Alla vi tjejer i stallet har haft en period nu med låg energi, orkeslöshet, sjukdom och utan inspiration.
Men nu är det dags att välkomna ljuset och energin.

Jag får alltid så dåligt samvete när jag inte hinner/orkar motionera och aktivera mina pojkar så mycket som jag vill.
Men de är så himla otroliga och har hur mycket tålamod som helst.
Jag älskar dem verkligen oändligt mycket och helt villkorslöst.

Igår fick de sig varit longeringspass i djupsnö.
Eller Prickig fick väl egentligen nästan två stycken *fniss*
För inte kunde han låta bli att vara med även under Cappes pass. 
I alla fall vid alla tillfällen det delades ut morötter.

Mitt under Cappes pass gick Prickig plötsligt iväg 10m och la sig sedan ned i snön.
Där låg han och tittade på oss en stund.
Jag hann börja fundera på om han plötsligt blivit dålig, men då klev han upp igen och kom tillbaka och fortsatte leka med oss.
Alltså att ens försöka förstå allt som händer i hans huvud är nog rätt lönlöst *fniss*
Men full av idéer är han nog allt, även om vissa är mindre lätta att förstå än andra. 

Ikväll ska jag i alla fall rida båda pojkarna.
Jag och Prickig fortsätter med våra svängar och halter och om underlaget tillåter så kommer det även bli lite trav.
Han har rätt mycket energi den lilla pricken som behöver komma ut.

Cappe ska få sig en tur efter vägen.
Beroende på vad han behöver blir det antingen en massa skritt på lång tygel eller en massa galopp.
Men det märker vi först när vi skrittar iväg.

Nu är det snart bara en vecka kvar tills Em kommer upp och vi ska till Ewa.
Åh vad jag längtar!!!!

Måndag och ny vecka

Ny vecka och bara 20 dagar kvar tills vi ställer fram klockan!
Oj vad ljust det kommer bli på kvällarna då, redan nu är det ljust fram till 18.
Man känner verkligen hur mycket lättare det blir att göra saker på kvällarna när det är ljust längre.
Även om jag äter D-vitamin och inte längre blir trött på vintern, så hänger ändå en del av motivationen jag känner ihop med hur ljust det är ute.

Igår hade jag fantastiska ridturer på båda pojkarna.
Jag och Prickig red tillsammans med K och Maxine på sommarbetet aka. "ridbanan".
Ganska mycket snö så de fick lyfta rejält på benen.

Jag och Prickig tränade mest svängar och att bara åka runt.
Träna svängar kanske är fel ord, när han svänger är jag snabb att ge signal för sväng och till slut vet vi inte längre vem som tog initiativet.
Ett mycket bra sätt att bygga kommunikation på enligt mig.
Samma sak gör jag när han väljer att stanna.

Prickig är så himla rolig, finns typ inget i hela världen han är rädd för.
Man kan känna sig så otroligt trygg på hans rygg.
Dock blir han väldigt snabbt uttråkad.
Vi red 30min i snön och han tyckte det var bajs redan efter 10min *fniss*.
Uttråkad Prick = Påhittig Prick
Att matte tyckte det var superbra träning höll han inte med om.
Istället blev det impulstrav, bensprattel och pip.
Haha, han är så himla rolig.
Han är verkligen en utmaning för mig, jag måste alltid vara intressant, rolig och se till att han hålls sysselsatt.
När han kom räckte det med rätt lite för att hans hjärna skulle bli nöjd men nu, ju mer jag ger honom ju mer kräver han nästa gång.
Det kan vara en riktigt utmaning att ha en smart, kreativ och lekfull häst, men ack så roligt!

Vi avslutade vårat pass med lite lek lös.
Prickig älskar det och vill verkligen vara med mig, han springer aldrig iväg utan söker vår gemenskap. K filmade lite, ska lägga ut den filmen sedan så får ni se.

Efter leken var Prickig nöjd och belåten, skönt!

På kvällen var det sedan Cappes tur.
Vi red på gårdsplan och tränade på det vi fick till oss sist av Ewa.
Det är verkligen klurigt den rörelse jag skall göra med höften. Jag känner mig så låst.
Men annars gick det riktigt bra och slutorna till höger funkade mycket bättre än sist.

Har kommit fram till att för att bli den bästa ryttare jag kan för mina hästar så måste jag lägga mer tid på min kropp.
Mer än jag gör idag och då är det framförallt rörligheten jag behöver jobba med.
Balans, kroppskontroll och stabilitet har jag riktigt bra men jag är stel som ett kylskåp.
Därför har jag nu börjat stretcha varje kväll, 5-10min framför TV:n.
Det är redan mycket bättre men jag har en bit kvar om man säger så.

Ikväll får pojkarna vila då jag ska till det härliga gänget i Knävland och imorgon väntar ett biobesök.
Kommer bli en bra vecka det här! 

Lektionen med Ewa

En till blid på vägen mot min målbild (dock får ni tänka bort lejontassarna)
Men gillar denna staty på krigarkvinna på sin vackra häst, lika vilda och fria båda två!

I tisdags red jag lektion igen för Ewa. 

En helt underbar upplevelse, jag var helt slut i både kropp och knopp efteråt. 

Fick så mycket nytt matnyttigt och så många små aha-upplevelser att jag blev korvstoppad.

Det är första gången i mitt liv på hästryggen som jag inte lyckats med något på en gång som jag blivit tillbedd mig göra. 

Jag fick helt enkelt inte ihop nervsystem och kropp.

Mina höfter var för låsta och på tok för olika  i sin smidighet och jag hade inte riktigt de nervkopplingar jag behövde från hjärnan till höfterna. .

När lektionen var klar la jag fram benen på Cappes hals, framför barbackapadden som avlastning och då började höftböjarna skaka helt sjukt mycket. 

Jag kunde till och med se dem hoppa upp och ner under byxorna. 

Den övning jag gjort för att åstadkomma detta var att hitta en rörelse i höften som skulle följa Cappes framben. 

Eftersom hästen håller balansen på frambenen kan vi hjälpa den med formgivningen på detta sätt. 

Och eftersom mitt nervsystem inte svarade automatiskt på detta nya rörelsemönster fick jag slita som ett djur med att försöka röra mina egna höfter i det mönster jag tänkt. 

Haha, hjälp va mycket mindre lätt det var. 

Sedan fortsatte vi lektionen med att rida sluta.

Både vanlig, förvänd och diagonal. 

Grundprincipen var att inte göra en endaste korrigering i själva slutan men behålla höftrörelsen. 

Blev det tok fick jag avbryta genom att glida över in i en öppna, sedan från öppnan in på en volt och där rätta till formgivningen och sedan börja om. 

Jätte nyttigt!
I vänster varv gled Cappe genom slutan, inte en korrigering och han kunde knata på hur många steg som helst.
I höger varv var det däremot helt upp åt väggarna mindre lätt.
Första försöket fick vi 1 steg sluta.
Vi har ju mindre lätt med formgivning och linjering i höger varv och i tisdags var en av våra sämre dagar.
Men det blev bättre och bättre och jag hittade lite bra saker att jobba vidare på.
Tror rörelsen i min höft kommer vara en nyckel.

Det är så spännande att rida på detta sätt, att trimma sitt och hästens nervsystem, och finna en ärlig och rak kommunikation.
Full förståelse utan tvång eller "hjärntvättning".
Något vi måste finna för att nå vårat mål, tänk när det är jag och Cappe på den översta bilden i detta inlägg.
Men jag lovar att ha lite mer kläder på mig än kvinnan på bilden *fniss* och kanske en liten bättre placering på Cappes rygg också.
Men känslan, den ska vara den samma!

Köttbulle!? Åh JA!

Inga kommentarer *fniss*

Vilken underbar dag, vad smidigt allt kan gå.
Idag var vi med Cappe på återbesök till kliniken i Bergsåker.

Cappe var så lugn och harmonisk, ett bra kvitto på den tid jag och Rosa lade ned på förra resan.
Vi lastade, åkte dit, 10min undersökning, vägning, lastade, betalade, åkte hem.
Total tid på kliniken (inkl av- och pålastning) 40min och jag ytterligare 1000kr fattigare.

Veterinären tyckte ögat såg mycket bättre ut!
Kärlinväxten var på väg att dra sig tillbaka, ögat var mindre grumligt och hornhinnan inte lika knölig.
Veterinären kunde även se in i djupet på ögat nu och det såg fint ut.
Han trodde att det skulle gå tillbaka till så som det var innan (alltså med det lilla ärret kvar) men att det inte borde orsaka några problem.
Skönt!

Medicin 6 dagar till och sedan ska jag ringa in och berätta status och då ska vi bestämma om vi behövde något fler återbesök.

Cappe var en stjärna under hela dagen!
Min fina ponny!

Vi till och med vägde honom på kliniken.
Vågen var lite läskig först med det tog inte lång tid innan han tordes stå på den.
Och jag säger bara OJ!

Han är en rejäl bit min "lilla" vita.
490kg!
Och då är han bara 145cm, men veterinären tyckte inte han behövde gå ner mer än 30kg.
Så ja, han är otroligt välmusklad och har bara lite extra vikt.

Om Cappe väger 490kg under vad Bandit väger in på då!?  

Glad Cappe som får åka hem!

Puss!

Prickig bjuder på en puss idag!

Äntligen känns det som om jag börjar få lite vardag igen och det är så himla skönt!
Dagarna rullar på och det börjar bli lite lugnare i kalendern.
Ikväll har jag en lektion med Ewa, då ska vi rida tillsammans och på lördag ska jag och Tomas på maskerad.
Vi har pysslat med våra kläder i flera veckor nu och det kommer bli så himla skoj!
Hoppas på att kunna ta lite bilder på dagen och i sådana fall kommer de upp här på bloggen sedan.
Vad vi ska klä ut oss till är för tillfället hemligt *blink* 

På torsdag ska vi tillbaka till kliniken med Cappe.
Tycker inte jag ser så stora förändring i ögat än så länge men det är ju ett par dagar kvar.
Kanske det har blivit som lite klarare, svårt att se ordentligt.
Hoppas i alla fall att veterinären kan se att det går åt rätt håll även om inte jag märker något.
Skulle även vara skönt att inte behöva få några fler återbesök men jag får se de som bra lastträning.
Har ju en dröm om en egen transport eller hästbuss och kunna åka iväg när som helst.

När jag ser min framtid så är drömbilden att fortsätta utveckla jordbruket och hästverksamheten och kanske kunna jobba med det 100%.
Är dock lite kluven för jag gillar ju att jobba på ett företag också.
Men kanske jag till slut kan uppnå det själv och driva mitt eget.
Är i alla fall otroligt stol över det jag och Tomas har byggt upp än så länge och i år har vi skickat in en massa spännande ansökningar om tillstånd för att kunna ta allt till ytterligare en nivå!
Det har tagit dessa två år att bygga upp en grund och nu känns det äntligen som om vi har en bra plattform att bygga vidare på.
Ska bli så sjukt roligt!

Nästa roliga sak är att jag och Em åker upp till Ewa den19:e mars!
Tjoho!
Då är det Kraftdagar för oss som är med i hennes Hästskola.
Jag har dessutom bokat in 2 lektioner, en varje dag på hennes hästar. Fatta vad spännande!
Tror vi kommer komma hem därifrån med en massa ny kunskap.
Till sommaren hoppas jag kunna ta med en eller båda pojkarna dit upp.

Men först en lektion ikväll, lovar att berätta om den imorgon.