Jag har under senare år gjort en ganska stor resa gällande min kunskap och mitt förhållningssätt till hästar. Jag har lärt mig nya saker och kommit till nya insikter. Jag har nog alltid haft samma emotionella förhållande till hästar men i och med att min kunskap har ökat så har jag börjat kunna bemöta och umgås med dem på ett helt annat sätt.
Jag vill ha en relation fri från tvång och makt, detta kanske är omöjligt att uppnå i full grad (jag rider trots allt olika övningar som jag bestämmer) men så långt som det är möjligt vill jag ändå nå dit.
Mina hästar ska välja att vara med mig, precis som jag väljer att vara med dem!
De är mina bästa vänner, mina partners och samma roll vill jag ha för dem. Det kan man aldrig uppnå via tvång. Tanken att om hästen inte gör som jag vill så är den "dum och tjurig" borde sedan länge vara borta hos hästmänniskan, men så är det tyvärr inte. Istället tycker jag att fokus borde ligga på att bygga en relation där man gör saker tillsammans, av fri vilja för att båda vill!
Inte en endaste gång under mina år på ridskola fick jag lära mig vad verklig respekt för hästen var, d.v.s. ÖMSESIDIG respekt. Allt var utifrån människans synvinkel där hästen var redskapet. En sådan relation vill jag inte ha med mina hästar. Hästar leddes än hit och styrdes än dit, allt efter vårt önskemål. Man ansågs som duktig när man kunde få hästen att göra som man ville, oavsett hur hästen mentalt svarade på det hela. Och inte en endaste gång pratades det om att ha hästen lös.
Jag tror att det är viktigt att i sin relation med hästen kunna våga att ha den lös. Först då kan man utföra små enkla saker i vardagen utan tvång och nå målet. Varför ha grimma och grimskaft på hästen när de kanske väljer att följa dig lös? Vad gör det om den går 3m bakom eller 2m till vänster om dig om ni ändå kommer dit ni ska? Vad gör det om den stannar för att titta på något och sedan följer med igen? Visst att det inte alltid passar att ha hästen lös av säkerhetsskäl, men när det passar då? Varför leda runt den av bara gammal vana eller av rädsla?
Kommer aldrig glömma intervjun jag såg med Lorenzo när han anlände till Stockholm Horseshow. En efter en lastade han ur sina hästar ur lastbilen, lösa! Sedan följde de med honom in i stallet och till sina boxar. Inga grimmor, inga rep, bara ömsesidig gemenskap!
Om jag fick ha ett endaste mål med min hästhållning så vore det detta!
Jag försöker varje dag ha denna bild i mitt inre, känna lugn och harmoni och aldrig låta mig själv bli det rovdjur jag egentligen är. För visst är det lätt att höja rösten när man blir irriterad eller rädd, varje gång jag råkar göra det (för det hände faktiskt ibland) så kan jag nästan se hur besviken Nokke blir på mig. Hur liten jag precis blev och hur lite jag egentligen kan. Hästar är så otroligt känslig, mycket mer än de flesta tror. De läser dina tankar, ser dina känslor och agerar sedan därefter. Du kan aldrig lura en häst. Men genom att vara lugn, ärlig, öppen och ödmjuk kan ni nå respekt för varandra, uppleva den djupaste av vänskap ända in i själen.
Men denna resa måste börja inne i varje människa, först då kan man uppnå skillnad.
Jag har redan börjat min resa, när börjar din?
