Säkert

Nu har den kommit, min nya hjälm!
Efter min och Liljas vurpa åkte min gamla hjälm i soporna och de andra hjälmar jag har, de är från 1990 och kanske inte så bra att rida i.  Tror de passerat sitt bäst före datum *skrattar*
Jag har senaste åren velat ha en hjälm med MIPS, men det har bara varit Back on Track som tillverkat dessa och de gör hjälmar för runda huvuden och mitt huvud är ovalt.

Men nu finns MIPS även i en modell från Charles Owen och där kan man välja om man vill ha sin hjälm för runt eller ovalt huvud, hur bra är inte det!?
MIPS har tidigare funnit i bl.a. cykelhjälmar och jag är så glad att tekniken kommit även till hästvärlden.

Igår på posten kom något som jag väntat länge på med spänning!
Så nu önskar jag ännu mer att det blir ridbart underlag.
Vill inte avslöja vad det är förrän jag provat men det är något som sitter på hästen *ler*
Tänkte skriva ett eget inlägg om den nya "prylen" när jag testat och utvärderat, men förväntningarna är skyhöga.

Hoppas ni alla får en härlig helg!

Nya rutiner

Storm och is har gett oss lite nya rutiner denna vecka.
När jag kommit hem från jobbet har jag direkt gått ut till stallet och mockat och sedan tagit in hästarna så de fått äta sin middag inne.
Hagen är is, höet blåser iväg och det känns inte roligt att ha dem ute i mörkret och stormen när det är så halt.
Men oj vad glada de är att få komma in.

Sedan går jag ut till stallet igen vid 21-22 tiden.
Mockar, ger dem kvällsmat, skurar hovar, borstar, ryktar och fixar.
Så himla mysigt, kan lova att man somna gott sedan, lycklig ända in i själen.
Och hästarna älskar ompysslingen. 

Så just nu är hästarna inne 12h per dygn, som värsta halvblodsstallet *fniss*
Men det känns helt okej, vi är alla nöjda.
Men jag har lite hopp, det ser ut som om vädret vänder nu i början på nästa vecka.
Så jag håller alla tummar.
Vill så gärna rida! 

Big Bang

Januari och 10 plusgrader är en ekvation som inte går ihop. 
Igår när jag kom hem blåste det hårda ljumma vindar och gården såg ut som en blankpolerad skridskobana.
Jag är så less på denna is nu, det går ju inte att göra ett smack.

Det stormade rejält och var så sjukt halt att jag valde att göra klart stallet och ta in hästarna direkt och de tyckte det var otroligt skönt att komma in.
Sedan somnade jag i soffan.
2020 har verkligen börjat med ett bang på många plan och jag är rätt slut och trött.
Men det är väl lika bra att klara av allt på en gång.
Så igår däckade jag i soffan och sov 3h.
Att sedan efter kl 23 få smyga ut i stallet igen och ge hästarna mer hö och mocka, det är livskvalitet. 
Skulle kunna vara i stallet hur länge som helst och bara njuta medanr de står och äter och uppfyllas av deras energier och bara vara där i nuet.

För ett par veckor sedan köpte jag ett par nya moonboots att ha när jag håller lektioner.
Köpte även nya batterier till mina värmesulor men har inte använt de än, det är ju mer vår än vinter ute.
Nu vet jag att det kommer bli vinter och det kommer komma snö, men allt jag önskar just nu är för denna is att försvinna.
Drömmen om ett ridhus är större denna vinter än den någonsin varit.
Det är bara att börja spara och köpa en trisslott *ler* 

Kvalitetstid

Nu när det mest är is överallt får man hitta på andra sätt att spendera tid med sina hästarna.
Det är väl inte något problem egentligen, bara det att vi alla älskar ridningen och träningen lika mycket och det syns tydligt på dem att de vill arbeta och vara viktiga.
Just detta med att känna sig viktig är något vi all behöver, det ger mening i tillvaron.
Så nu måste vi finna andra aktiviteter som kan vara lite tillfredsställande för dem och mig.

Så det blir många timmar med borstning och pyssel, fixa med hovar och hovskägg, manar och svansar och allt sådant man annars gör lite mindre nogrant.
Här om kvällen hade vi myskväll i stallet med alla hästar och stalltjejer.
Så himla underbart, det borde vi verkligen göra oftare.

Förra helgen åkte jag till Hudiksvall med några av mina fina hästvänner.
Dels var vi på ett litet hemligt uppdrag men vi besökte även två ridsportaffärer.
Den ena var verkligen super bra och jag impulsköpte en ny grimma till Lilja i gammelrosa och guld.
Helt otroligt fin. 
Jag är inte någon som shoppar speciellt mycket men hästgrejer är himla roligt att titta på och svårt att låta bli att köpa.

Nu längtar jag efter snö och lite riktig vinter med bra underlag utan is.
Tror ni det kommer snart? 

En kort stund

Igår när jag åkte hem från arbetet var det som att åka i spöregn förutom att det inte regnade utan vägarna var istället täckta av salt och vatten från det regn som kommit vid lunch. 
Jag kände farhågor inför hur grusvägen in till oss skulle vara men när jag svängde in på vägen fick jag en chock.
Regnet hade fallit som en underkyld blandning och lagt sig som en krispig hinna ovan på isen.
När jag kom hem och klev ur bilen insåg jag, det är inte halt längre!
Lycka!

Jag skyndade mig att göra klart stallet och sedan in för att ha teorilektion med Ewa via telefon.
Men sedan var det dags, något jag längtat efter i över en vecka, att få bli buren av min fina häst.
Jag är verkligen trasig när jag inte får rida, jag vill rida varje dag och gärna flera gånger.
Jag tog in Pilgrim och vi myste ett tag i stallet innan vi gick upp till ridbanan.
Jag vet att jag måste ta det lugnt efter min skallskada men att skritta 20min var den bästa medicinen.
Jag njöt av varje sekund, varje steg, varje andetag.
Varje del i min kropp vaggades in i rätt position med varje steg vi tog tillsammans. 
Pilgrim njöt, han njöt minst lika mycket som mig.

Det var ett ögonblick där någon uppfyllde min dröm om att isen skulle försvinna, en stud, ett ögonblick, en kväll att få läka.
I morse när jag vaknade regnade det igen och jag gissar på att allt blivit is igen tills jag kommer hem. 

Men något som är roligt i allt mörker är att i jul beställde jag en liten present till mig själv, något jag drömt om och sparat till länge.
En Pixio och en ny videokamera. 
Nu vill jag inget annat än att prova men det går ju inte när det är is överallt.
Tror den kommer bli perfekt för mina videolektioner med Ewa men den ger också möjlighet till att filma sin egen ridning vilket är bra för att följa utvecklingen och ibland behöver man se saker för att förstå. Och just kring detta med att se saker så tänker jag att den även är perfekt till att filma små ridövningar med för att kunna visa för mina elever.

Nu hoppas jag verkligen att det är slut på denna is snart, för denna vinter kommer gå till historien som den sämsta någonsin.  

Vilken jävla smäll!

I måndags för bra precis en vecka sedan när jag och Lilja skulle lämna gården för en liten uteritt tog Lilja ett steg åt sidan, ett steg på fel ställe var allt som behövdes och isen och lutningen ner i diket gjorde att vi föll handlöst.

Jag vet att jag hann tänka "nej kliv inte där" och "shit hon ramlar".
Jag dunkade ner i isen och landade på sidan av huvudet med en sådan kraft att Dynamit Harry skulle ha utbrustit ”vilken jävla smäll!”
När huvudet slog i isen uppstod ett ljud som en lät precis som en gonggong och det ekade i huvudet och ljudet var så otäckt att det var allt jag kunde fokusera på.
Jag hörde hur min vän Annette som red den andra hästen ropade men jag kunde inte svara jag bara lyssnade på det där otäcka ljudet.
När jag sedan hörde henne ropa i panik och fråga om jag tuppat av fick jag ur mig ett"nej".

Den fruktansvärda känslan av att slå huvudet så hårt önskar jag ingen. Det är nog bland det värsta jag upplevt och jag hade inte ens kunnat gissa mig till hur det skulle kännas innan jag upplevde det.
Nu gick allt bra, tur i oturen som man brukar säga eller kanske änglavakt.

Vi åkte upp till akuten och jag blev väl omhändertagen och allt såg efter omständigheterna bra ut.
Och så här en vecka senare mår jag riktigt bra.
Men jag blev rejält blåslagen och har varit hjärntrött i en vecka med yrsel om jag ansträngt mig. 

Det kan gå väldigt snabbt och när jag låg där på marken tänkte jag "och tänk att det finns folk som rider utan hjälm". Nu tycker jag verkligen att alla har en egen vilja och ansvar och får göra precis som de vill, men det är lustigt vilka tankar som dyker upp när något händer. Den andra tanken som kom upp i huvudet var "detta gick inte bra men undra vad som änder om jag rider ut ändå med hjärnskakning, är det farligt?"
Haha, typiskt hästmänniska, rida till varje pris.
Men det räckte att ställa sig upp så insåg jag att jag inte skulle kunna rida.

Inga brodd i världen hade kunnat förhindra vår vurpa, lutningen ner i diket var på tok för kraftig.
Men Lilja klarade sig fint och gjorde inte illa sig alls. Vilket var otroligt skönt, för hon är ändå mitt ansvar när jag bestämt att vi skulle ut och rida fast det var isigt.
Är också otroligt glad att jag hade Annette med mig som körde mig till akuten och var kvar med mig hela kvällen/natten. Så fint av henne! <3 

Is och ridning är inte en kombination som går ihop och jag hoppas att ni som läser detta tänker efter innan ni rider nu när vi har denna is i stora delar av vårt land, i alla fall här i norr.
Jag kommer vänta med ridningen tills vi fått bättre underlag men jag håller på att gå sönder av att inte rida.
Pilgrim fråga mig flera gånger varje dag om vi inte ska rida och det gör lite ont i hjärtat att göra honom besviken även om han förstår, men han vill så gärna och jag också.

Nu håller jag alla tummar för att det kommer tösnö som fastnar i isen, det vore helt underbart!