God Jul!

Inledde julafton med traditionellt fika i stallet och sedan lite lek med pojkarna.
Lite halt under snön så Prickig tordes inre lyfta framdelen så högt.
Detta är dessutom endast tredje gången vi leker så här.
Han är så himla duktig!

Cappe, visar som den duktiga storebror han är, hur det ska gå till.

Mina finaste pojkar!
God Jul!

Full fart mot julen

Roligt att åka traktor

Snart är det jul men jag kan inte direkt säga att snart är det vinter...
Från att ha varit -15 grader och lite snö, har vi nu +5 grader med regn och is.

Detta har hållit på i lite mer än 2 veckor nu, så sakta sakta, en liten bit per dag, har all mark förvandlats till IS!
Mardrömmen för en barfotahästägare.
Tur jag har dem på min gård så jag kan ha full koll.

Så på grund av dessa omständigheter ligger även all hästträning också på is just nu.
Nu går dagarna ut på att sanda, salta och kolla status på hagarna.
Korna klara sig oförskämt bra, herregud har inte sett dem halka en endaste gång!
Vilken balans de har och va bra klövarna verkar fungera på is.

I fredags inleddes dagen med spöregn.
Det började i lagom tid tills vi kom fram till jobbet.
Insåg ganska snart att vi inte skulle ta oss hem och jag hade sjukt ont i magen över hur hästhagen såg ut...
Så vid lunch åkte vi hem.
Men vi fick lämna bilen vid stora vägen och åka traktor de sista 3km.
Vägen var som en skridskobana.

Har säkert sagt det hundra gånger förut men vilken tur vi har som har världens bästa grannar!
Att få åka traktor hem när hela välden bara är blankis med vatten på är en lyx få förunnade!
Dessutom var det rätt roligt också.

När vi väl kom hem så var fortfarande hästarnas hage ohal, skönt, men framåt kvällen blev den is och jag fick flytta dem till hagen bredvid.

Isbildningen har gått så långt att jag har blivit tvungen att stängt av gårdsplanen nu så inga bilar ska kunna köra där jag sandat en väg åt hästarna.
De har som en sandstrand att gå på till hagen, men bäst att vara på den säkra sidan. 

Idag släppte jag dem dock på betet med broddade boots och pojkarna fick även benskydd.
Prickig har inte så mycket styrsel i kroppen och är som en gänglig tonåring så han sopar in bootsen i benen titt som tätt.

Cappe slog ihop sina framben när jag köpte honom.
Nu vet jag inte ens om han når det ena frambenet med det andra, efter att han breddat sig så mycket i bringan.
Men bättre att va på den säkra sidan.

Imorgon är det kvällen före julafton.
Då blir det mys här hemma med mina och Tomas föräldrar.
Kommer bli helt underbart.

Ska bara pynta det sista, städa och duka ikväll.
Så jag kan ta det lugnt imorgon och fokusera på maten och kanske få ut pojkarna på en promenad efter vägen i dagsljus!

Mirakelmedlet!

Idag har hovslagaren varit här och verkat pojkarna och nu sitter jag här inne så otroligt lycklig!
Vilken julklapp jag precis fått!

(Innan jag fortsätter att skriva så vill jag bara tillägga att pojkarna får mat utan socker och spannmål, de har ätit kurer av pau d´arco och gurkmeja och jag börjar äntligen få ordning på Cappes mage och allt detta spelar givetvis också roll, att insidan är ren).

Efter år med slit och efter att ha provat varenda medel på marknaden (billiga som dyra) har jag äntligen fått bort i stort sätt all röta i mina pojkars fötter!
Kan ni fatta!
Lyckan och lättnaden, hovslagaren var djupt imponerad. 

Och det var så himla enkelt.

Varje kväll när jag tagit in hästarna har jag skurat deras fötter med HiBiSCRUB.
1 msk i ca 3l vatten och sedan gått loss med skurborsten under deras hovar.
Och skillnaden är helt sjuk!

Jag är så glad, lycklig och lättad.

Så har din häst röta tycker jag absolut du ska prova.
Lägg tiden på att göra detta varje dag, det är helt klart värt det!

Jag kommer fortsätta göra detta varje kväll, säkert för all framtid *blink*

Fantastiska Pilgrim

Som jag nämnde sist så provade jag att lägga in ett litet kommando för att lyfta på framdelen (början till stegra) på Prickig.
Något han fattade riktigt fort.

Så igår fortsatte jag med detta och han var hur duktig som helst.
Tror det totalt blev ca 30 små stegringar och han tyckte det var skit skoj.
Men som vanligt när man lär in något nytt så blir något annat trasigt, så just nu har vi inte så mycket longering kvar *fniss*
Det blir mest hopp och små stegringar.och sedan "morot!?" *skrattar* 
Men longeringen är redan så befäst så det är egentligen inget problem.

Dessutom avslutade vi med vanlig longering på volten och det gick super bra.

Det blev ett riktigt roligt pass och Prickig fick verkligen använda sitt huvud.
När vi var klara var han helt färdig i knoppen och ganska trött i bakbenen.
Men han såg rätt nöjd ut.

Ska bli spännande att se vad det blir av det här, hoppas Tomas kan fota lite i helgen så ska ni få se vad duktig han är!

Att leka är enkelt

Blev ändrade planer för dagen och jag fick en hel dag hemma idag!
Först stallfix, sedan julbak och efter det motion av pojkarna.

Hade höga förhoppningar om att rida i vinterhagen, men den var inte tillräckligt bra tyvärr.
Så det fick bli longering i den hage de går i just nu.

Prickig var först ut då han kom springandes och mötte mig vid grinden.
Hela dagen hade de busat i hagen och han var på ett riktigt glatt och busigt humör.

Jag märkte direkt att han hade en massa energi och verkligen var med på noterna så jag la in ett kommando för att "stegra" och på första försöket fick jag en liten pesad.
Jag bara gapade, kunde knappt tro det.
Så fint han neg på bakbenen, vilken naturbegåvning!

Försökte några fler gånger och han förstod verkligen, även om övriga gångerna blev mer "hopp" än ren resning.
Så då bytte vi taktik och gjorde varvbyten genom att lyfta framdelen över och förbi bakdelen.
Typ som en levad med vridning, eller en piruett med skruv *fniss*

Han har sådan styrka utan att han egentligen är speciellt stark eller stabil.
Undra vart detta kommer sluta när han dessutom har musklerna för det!?

Finast Cappe stod lugnt och tittade på tills det var hans tur.
Då bytte pojkarna plats och Prickig ställde sig och tittade på istället. Fatta hur söta de är!

Cappe bjöd på alla sina konster och sedan avslappnad trav i perfekt form.
Jäklar va fin han är! Sagoponny!

Nu sitter jag nöjd och glad inne och håller på att panera rödspätta så vi får lite god lördagsmiddag.
Imorgon blir det julmarknad på Murberget och så ska jag hugga en julgran åt mina föräldrar.
Våra står så vacker i vardagsrummet redan!

Att vara sann mot sig själv

Mycket som händer just nu, på många plan och jag ser hur saker förändras.
Hela jorden genomgår en förändring och det blir mer och mer oroligt i världen.
Jag har funderat mycket nu på sista tiden över vem jag är och hur jag beter mig.
Vad mitt mål i livet är och hur min livsuppgift ser ut.

Och hur jag än fundera så hamnar jag hela tiden tillbaka till samma konklusion, svaret är alltid lika enkelt.
Jag måste vara sann mot sig själv!

Att rätta in sig i ledet och anpassa sig efter andra är en instinkt som sitter djupt rotad i oss människor och var från första början ett sätt att överleva.
Att snabbt kunna bedöma en människa och bestämma om den passar in i din grupp eller inte var avgörande för vår överlevnad.
Det samhälle vi lever i idag är extremt snabbt att döma och kriterierna för att passa in har blivit helt andra än de en gång var.

I allt detta är det lätt att tappa bort sig själv och verkligen veta vad man vill göra av egen lust eller vad man gör bara för att det är något som förväntas av dig eller som man gör bara för att passar in.

Jag ser detta dagligen, det är så lätt att följa med strömmen och bli en i mängden.
Tappa bort sig själv.

När detta händer blir livet grått och trist. Dagarna springer förbi och du känner dig orkeslös och trött.
Att inte vara sann mot sitt JAG stjäl otroligt mycket energi och man blir till slut ett tomt skal.
Jag ser sådana människor hela tiden.

Även vi hästmänniskor fastnar lätt i mönster i vårt möte med hästen och jag tror det är allt för sällan vi stannar upp och reflekterar över vårt beteende.
Vi gör som vi lärt oss utan att lägga någon värdering i det, utan att faktiskt lyssna på hästen. Vad säger den? Vad tycker den om mötet med oss? Behandlar vi den på ett jämbördigt sätt?
Tror det finns mycket som blir bättre när vi vågar vara sanna mot oss själva, vågar ifrågasätta, vågar känna, vågar lyssna, vågar släppa alla värderingar.

Det har hänt något magiskt med "min" hästflock.
Energin av harmoni slår emot en när man kommer i dess närhet och man sugs in och välkomnas in i deras värme och gemenskap.
Jag vill bara vara hos hästarna hela tiden, i tystnad och bara vara i deras sällskap.
Allt blir så glasklart och jag vet vem jag är.
Mina bästa guider i livet finns precis utanför min dörr och jag känner sådan tacksamhet!

Kan vi få vinter snart?

Min glada Prick!

Suck, nu är jag sjukt less på denna vinter.
Så mycket is att det inte är roligt längre.
Men jag får ändå vara glad för bra hagar och mycket sand.

Igår hade Nina fixat ALLT i stallet tills jag kom hem och det var verkligen lycka!
För jag behövde hela kvällen till att sanda och ställa ordning inbeteshagen, så jag kunde flytta hästarna dit imorse.
För nu är inte vinterhagen så himla rolig längre.
Men jäklar vad duktig hästarna är att gå på den knöliga isen!
Mäkta imponerad!

Men idag går alla hästarna i en hage med bara snö i.
Prickig blev så glad att han var tvungen att springa ett helt varv imorse när jag släppte ut honom. 
Men fortsätter vädret så här kommer även denna hage bli is.
Ser dock ut att bli kallare till helgen, så håller tummarna.
Har dock ytterligare 4 hagar kvar med snö i. *nöjd*
Så jag hoppas det räcker. 

Sedan hann jag med lite extra fix i stallet innan jag tog in hästarna för natten.
Älskar att göra vardagen så enkel som möjligt.
Så nu sitter det en papperskorg för hösnören i höladan med våg och kniv till balsnörena på en krok bredvid.

Man behöver verkligen bo in sig innan man vet exakt hur man vill ha det.
Har på slutet kommit på jätte många saker som jag vill fixa, älskar sådant.
För varje liten sak som kommer på plats så kommer vi ett steg närmre vår drömgård.

Kalaskväll!

Även om vintern känns som skit just nu och vi idag har +8 grader och is överallt, så var kvällen igår en riktig ljusglimt.
Jag och Katarina fixade stallet tillsammans och sedan red vi hästarna i vinterhagen.
Riktigt bra underlag och båda mina pojkar var superfina.

Jag och Cappe gjorde egentligen inget speciellt förutom att njuta av att ha en stor yta att rida på för en gångs skull och därmed försöka hålla igång i trav och galopp lite längre sträckor.
Tränade på lite rörelser ur WE:s Lätt B program. Cappe är som en dröm men vi har en svaghet när det kommer till att rida program.
Då Cappe alltid haft tillåtelse att säga till när han tappar balansen eller kroppskontrollen kan det resultera i avbrott där det inte skall vara sådana *fniss*
Och helt plötsligt vill jag att han ska fortsätta att trava, lätt förvirrande för lite vit.
Men det löser vi.

Prickig började jag med att longera.
Tänkte att han skulle bli pigg av så stor yta och behövde springa av sig lite men han var verkligen super lugn.
Första fattningen tog han som om jag tryckt på en knapp.
När jag sedan skulle visa det för K bara rusade han *skrattar*
Han har lite för bra koll den där filuren.

Tog några fattningar till och sedan hoppade jag upp.
Han har blivit så duktig på att ställa sig vid uppsittningspallen nu, jag är riktigt stolt över honom.
Sedan skrittade vi runt en massa och tog lite trav.
Lagom till jag skulle prova några fattningar tog batteriet i min pannlampa slut, så då fick vi väl vara klara då.

Klockan hade hunnit bli 22 och jag och K tog in hästarna och myste lite innan vi nattade dem.
En riktig toppen kväll.

Hoppas på lika bra underlag idag, tyvärr tror jag väl att det har börjat tina lite väl mycket...
Men jag håller tummarna. 

Ännu en?

Pojkarna hälsar på Husse och tar en kvällsfika på bron

Jaha, då ser vi ut att få ännu en vinter med is.
BLÄ!
Detta är vinter nummer 3 i rad med detta skitväder.

Är så himla glad för mina hagar som *peppar peppar* håller sig riktigt fina.
Och om en hage skulle bli is så har jag flera andra med snö i att flytta hästarna till.
Ser så många som måste sko sina hästar på vintern så jag är så nöjd för att vi har det så bra.  

Återigen ett bevis på att man inte kan ha för mycket mark.
Tänk va mycket "skit" jag och Tomas fick när vi letade gård och inget dög för att det var för lite mark till.
Nära och kära slet sig i håret och kunde för allt i världen inte förstå...
Vet att de menade väl, men oj vad energi det tog av oss.
Men nu sitter vi här med vår drömgård och jag är så glad att vi stod fast vid vad vi ville ha.

Ja, man kan ha häst på 2ha men inte på det sättet som jag vill ha häst på.
Och alla måste få ha det på sitt eget sätt och som man själv vill, inte utifrån hur andra har det.

Att helt enkelt vara sann mot sig själv, det är så enkelt.

Storebror lär lillebror hur man kliver upp på trappen.

Med all is som täcker marken nu så har motioneringen av hästarna blivit förflyttad till hagarna.
Känns väl så där, det är ju deras område.
Men jag tror faktiskt att jag funderat mer på det än dem.
De ser det mer som om jag kommer ut och har roligt med dem.
Tror de gillar att ha mig där i hagen.

Igår longerade jag Cappe och Prickig samtidigt i hagen.
De var så himla duktiga och även Maxine kom och hängde på några varv.
De har verkligen kommit på grejen med att bli longerade samtidigt nu och jag kunde även byta varv utan problem, så häftigt!

Men Prickig den lilla busen lyckades så klart hitta på ett nytt bus som han sedan upprepade flera gånger.
Han ser till att trava jätte fort så att han och Cappe hamnar på varsin sida av volten, alltså att det skiljer ett halvt varv mellan dem.

Jag får då svårt att hålla koll på båda samtidigt, så när jag har min koncentration på Cappe skrider Prickig till verket.
Han byter varv, snabbt som blixten och sedan rusar han in i Cappe med full fart när de möts.
Haha, han ser så himla full i sjutton ut och jag skrattade lika mycket varje gång.

Cappe blev mest chockad "så gör man väl inte!?" och tittade på trasslet av linor på marken.
Haha, han måste ha glömt när han själv drog samma trix på ridskolan, fast då blev det ett trassel av barn på marken...

Ikväll hoppas jag kunna rida pojkarna i hagen.
Och sedan önskar jag mig 50cm snö. 

Att lära av det man lär

Igår efter att jag och Cappe ridit på vår ridbana i skogen blev han så där taggad på vägen hem som han kan bli ibland när han jagar upp sig över något.
Nu var det jätte länge sedan det hände men han blir verkligen som en bomb.

Lill-Jänta och Bandit galopperade i hagen bredvid oss, barn skrattade och skrek lite längre bort och Cappe lyssnade på allt.
Det var rätt mycket is på vägen och jag kortade upp tyglarna för att vi inte skulle råka ut för något om herren fick för sig att bocka.

Då, där och då, blev det så självklart.
Jag måste ge han förtroende för att han ska lita på mig.
Något jag alltid säger till mina elever.
Så vad håller jag på med..?

Jag andades ut, lättade på tyglarna och klappade honom på halsen.
Cappe andades ut och blev genast lugnare.

Jag gjorde ju alltid så med Nokke, tänk vad annorlunda man kan agera på en annan häst.
Att korta tyglarna och "kontrollera" får ju precis motsatt effekt.

Tack Cappe för allt du lär mig och tack till mig själv som faktiskt kan lyssna.

När Cappe sedan stod och åt i kornas ensilagebal utanför stallet och jag plockade undan våra saker blev det så självklart.
Cappe håller på att formas till min drömhäst. Vid den insikten kunde jag se Nokke stå där bredvid och le.
Tror han var rätt stolt över sin Nånn som äntligen förstått.

För även om det bara kommer finnas en Nokke, så finns det även bara en Nånn och hon är faktiskt helt okej. *ler stort*
Och varje häst kommer bli sin egen unika och tillsammans kommer vi växa till vårt bästa JAG och vårt bäst VI.

Att få möta en av sina gudier i livet är få förunnat.
Min kärlek och tacksamhet till Nokke är oändlig, än idag är han min störta källa till visdom.

Solglimt

I dag vaknad jag upp till stråland sol, vilken lycka!

Jag flög upp ur sängen och ut till hästarna (som jag redan släppt ut 3.5h tidigare).

Hade bilden klar för mig att jag och Cappe skulle rida ut!

Men vägen var isgata och även om vi har brodd på bootsen så har man blivit lite mer riskmedveten på äldre dar.

Men då kom jag på det, min naturridbana måste ju vara perfekt nu.

Skyndade mig att göra iordning Cappe och sedan bar det iväg upp i skogen.

Och ja, ridbanan var helt kalas!

Så nu sitter jag här inne i värmen och ler efter 1h timmes ridpass på mycket fin ponny!

Stora luftiga gångarter och en helt fantastisk galopp.

Vilken stjärna han är.

Prickig får jag motionera i en av hagarna ikväll.

Har beställt boots med brodd till honom då Cappes har blivit för små.

Den lilla Pricken börjar få större fötter.

Men i hagen är det toppen nu så han får motioneras där tills de nya skorna kommit.

Nu ska jag ut på julgransjakt.

Önska mig lycka till *blink*

Myskväll

Morgontrött och spånig Cappe

Igår fick det bli en myskväll i stallet.
K kom till stallet på kvällen med de mest fantastiska nyheter, så GLAD jag är nu!
Med sig hade hon även en påse Twist, lycka!

Vi gjorde klart allt stalljobb och sedan tog vi in hästarna och pysslade om dem ordentligt.

Båda mina pojkar fick sina fötter filade och för första gången någonsin stod Cappe som ett ljus med alla 4 fötter!
Vi har jobbat så mycket med hans fötter.
Han gillar inte att lyfta dem och absolut inte ha dem "fasthållna".

Det blir ett evigt ryckande och nedställande av fötter och han testar verkligen mitt tålamod.
Men i takt med att vårt förtroende för varandra har vuxit har även detta blivit bättre och bättre.
Och igår var han fantastisk!
Vilken lycka!

Prickig däremot är okomplicerad och eftersom han inte har något bagage så kan man i princip göra vad som helst med honom.
Precis som det var med Nokke.
Hans bagage låg i ridningen inte i hanteringen och honom kunde man också gör som man ville med och pilla på överallt.

Ikväll hoppas jag på bra underlag så jag kan rida!
Just nu är det någon blandning av snö och regn....
Ser inte så lovande ut...
Men skam den som ger sig.

Att sätta guldkant på tillvaron

Så har en helt underbar helg förflutit och bästa Em har åkt tillbaka hem till de södra delarna av Sverige och plötsligt blev det lite tomt här på Stall Nordansjö.

Vi har det alltid så himla bra när vi träffas och det känns som om vi alltid känt varandra.
Jag är inte en sådan person som omger mig med många vänner utan har några få väldigt nära och omsorgsfullt utvalda personer i mitt liv och dessa älskar jag otroligt mycket!

Att få en ny riktigt nära vän är som att få en extra guldkant i tillvaron.
Man blir lite helare, lite gladare.

Jag och Em har spenderat helgen med att mysa i soffan, mysa med hästarna, äta god mat, gå på stan och shoppa, föra intressanta dialoger och bara vara i varandras sällskap.  

Nu längtar jag redan till nästa gång hon kommer upp!
Som det ser ut nu så kanske det blir i januari.

Det är också så himla roligt att få höra att Em tycker att Prickig utvecklats.
Både fysiskt och mentalt, det är ju trots allt hon som känner honom bäst.
Att han blivit mer "vuxen" och att det kommit lite nya muskler.

Han har även lärt sig gnägga nu *fniss*
Han har alltid bara gjort ett långt gällt pip. Som ett litet föl.
Men nu sedan de flyttade in på nätterna har han lärt sig härma de andra hästarna när frukosten serveras och då helt plötsligt har han börjat gnägga med en mörk ton och med melodi. 

Igår kom det äntligen lite snö.
Dock blev det bara några millimeter men det blev lite ljusare ute.
Det är rätt hårt och knöligt i marken nu och bilvägen har varit rätt hal, så det har blivit mest skrittjobb med hästarna och det är SÅ tråkigt nu.
Längtar efter snö och härliga galopper, hoppas verkligen det kommer snart!

Annars är allt fantastiskt på hästfronten.
Alla hästarna är så otroligt harmoniska och mysiga nu att man har svårt att slita sig från dem på kvällen.
Energin i hagen och i stallet är perfekt.
Som Nina sa för någon kväll sedan "Det är Prickigeffekten".