Full närvaro

Min fina Blomma har fått ett litet sår på insidan av sitt nedre ögonlock.
Inge farligt alls och inget hon är irriterad av, vi märkte det för att det geggade ur hennes öga annars hade jag nog inte sett det.
Geggan var lite blodblandad och det gick lätt att hitta såret.

Kontaktade min veterinär och han var snabb att svara som vanligt.
Jag har ju ett helt apotek med ögonsalvor hemma efter Cappes alla olyckor, så han svarade att jag kunde använda en av de salvor jag redan hade.
Så nu droppar jag i ögat 3 gånger om dagen och redan efter första behandlingen var hon mindre röd i ögonlocken.

Det är helt otroligt va okomplicerad hon är Blomman.
Vi spolade ögat med koksaltlösning och hon accepterade det utan krusiduller.
Sedan har jag droppat henne i ögat helt själv och det var inga problem, hon tycker inte det är jätte skoj precis men accepterar det utan att protestera.

Hon är en sådan fantastisk häst som finner sig i det mesta samtidigt som hon har väldigt bestämda åsikter om hur saker och ting ska göras och hon gillar verkligen rutiner.
Ska man göra något på ett annat sätt än normalt måste man verkligen tala om det för henne innan.
Annars tittar hon på en och ser mycket förolämpad ut.
Men har man berättat innan är det helt okej.
Det kan vara sådan små saker som hur man kommer öppna grinden till hagen, när man tar av grimman på vägen in i stallet, hur man vänder runt i boxen, osv.
Eller som imorse då jag var väldigt tydlig med henne att vi skulle droppa ögat innan vi gick ut till hagen = inga problem.
Men när jag sedan ledde ut henne ur boxen så hade jag glömt att säga att vi skulle stanna halvvägs och stoppa tillbaka salvan i medicinskåpet.
Jag hade fokus på att stanna vid skåpet och hon fortsatte att gå *skrattar*
När hon sedan stannade vände hon sig om och tittade på mig och den blicken... *skrattar igen*

Jag älskar verkligen denna sida hon henne, den kräver min fulla närvaro i nuet.
Ger jag det till henne ger hon mig allt tillbaka.
Funderade på det på vägen in till huset efteråt, hur vi människor begär att hästarna ska vara med oss i varje sekund även om vi själva inte alls är närvarande.
Sedan när hästen gör något vi inte tänkt oss är vi där och tillrättavisar, bestraffar eller korrigerar.  
Det är väldigt orättvist om man tänker på det.

Lyckohormoner

Denna killa, min Pilgrim, herre gud vad han har utvecklats!
Igår kväll var vi ute efter vägen och Husse var med och gick/sprang.
Pilgrim tyckte att det var det roligaste som hänt på länge och dansade fram efter vägen.
Varje gång han och Husse sprang så rullade han in i den mest fantastiska galopp bredvid Husse.
Han kändes så stark och balanserad, så jag provade galopp från halt och han klev in i den som om han aldrig gjort annat.
Ojojoj, jag höll på att bubbla över av lycka. 

Annars har helgen bjudit på riktigt underbart vårväder.
Cappe skyndade sig att smutsa ned sig ordentligt i den smuts som tinade fram, så där som bara en vit ponny kan göra.
Solen har verkligen gassat och vi har haft nästan 10 grade varmt.
På lördagen skottade vi taket på mamma och pappas hus och jag hade nog kunnat ha bikini där uppe.
Ljuvligt! 

På söndagen vaknade vi till en riktig underbar värme och helt vindstilla.
Jag gick ut i bara mysisbyxor och tröja och packade hö och krattade på gårdsplanen.
Kvällen innan hade vi sandat för första gången på hela vintern, innan vi tog in hästarna för natten, då det smält så mycket att det blivit pytte lite is. 
Men sedan vid 12-tid slog vädret om och på 30min gick det från +9 grader och sol till -4 och snöstorm.
Men men, vi får väl tänka att det var aprilvädret som kom för tidigt.

Idag vaknade vi till -12 grader, så än är det nog ett tag kvar till vår.
Fördelen är att ridbanan håller sig fin.
Har ridit ut hela helgen men ikväll blir det pass på ridbanan, längtar! 

Lurvig och lortig

I form

Även om snön ligger djup så är det snart vår och sedan dags för bete.
Måste säga att mina hästar har aldrig varit i så fin form inför en sommar som i år.
Alla 3 är smala och fina, till och med på Cappe känner man revbenen.
De har blivit mycket ridna och fått lagom med mat.
Tänk så lätt det är att ge dem lite mer än de behöver men i år har jag varit jätte noga. 

Dock pga av den kraftiga snömängden har det blivit många pass på ridbanan i vinter.
Men nu har de äntligen plogat och breddat vägen så det går att mötas med en bil igen så nu är det dags att bygga kondis.
Lilja har redan varit ut två svängar med Husse.
Jag rider och Husse springer, 6km båda gångerna och Lilja har blivit riktigt svettig.
Hon är som en liten maskin och älskar att trava där bredvid Husse.
Det märks att dessa genomkörare gör henne gott för sedan är hon som en dröm att rida på banan och traven blir så sjukt fin och hon kan hitta en sådan härlig samling och även lite tramp. 

Igår kväll red vi ut och Eva promenerade med med Gloria.
Lilja var så fin och hon kunde trava i kort trav bakom Gloria som skrittade.
Så häftigt att sitta där när hon pumpar på.
Även galoppen har utvecklats något enormt.
Förut var det fullt ös medvetslös, skulle hon galoppera var hon tvungen att ta det på fart.
Nu rullar hon fram efter vägen i en riktigt fin arbetsgalopp.

Även Pilgrim var fin igår.
Vi red lektion för Ewa och han var så duktig.
Vi red timglaset och pytte lite tramp på slutet och Pilgrim fick till några riktigt bra steg.
När han lyckas känner man va otroligt nära piaffen han ligger.
Min häftiga Prick!

Nu har vårdagjämningen varit och i helgen blir det sommartid.
Jag längtar så himla mycket efter vår nu, hoppas att snön försvinner fort även om det verkligen inte känns så...

Söta Lilja alltid med öronen rakt fram

När man är bäst!

Cappe börjar komma mer och mer i form.
Vi har ridit ett tag nu och vi ökar sakta belastningen.
Dock har han varit lite stel i början på passen och gärna tagit många pauser.
Men igår visade han varför han helt enkelt är bäst!

Vi red ut efter vägen, så vi gjorde egentligen inget speciellt, men red från första steget utstrålade han en sådan lycka, kraft och ett otroligt lugn.
Han var så mjuk, han bar sig så fint och han satte varenda hov i varenda steg perfekt i marken med en sådan medvetenhet.
Han pumpade på i traven och han dundrade fram i galopp helt utan spänningar.
Han var kort och gott helt sjukt fantastiskt fin!
Världens bästa ponny.
Tror vi båda bubblade av lycka när vi kom tillbaka till stallet.
Och vem gör inte det när man får galoppera under stjärnorna på en stjärnhäst.

På kvällen kom Ted och plogade min ridbanan, så innan jag tog in hästarna för natten tog jag och Pilgrim en sväng där uppe.
Han var jätte fin och verkligen med mig.
Vi hade ett magiskt ögonblick där han stannade och tittade på mig med sina kloka ögon och jag berättade mina drömmar för honom.
Frågade om han ville dela sina drömmar med mig och i stegen efter fick jag både se och känna vad han drömde om.
Vilken gåva.
Nu ska jag se om jag kan förvalta våra drömmar tillsammans.

Vad drömmer du om? 
Har du berättat det för din häst?
Vad drömmer din häst om?

Nu vänder det!

Välkommen tillbaka ljuset!
Så himla underbart nu när det har blivit ljust ute till en bit in på kvällen.
Ljuset är så himla viktigt för mig, jag behöver verkligen solljus och jag känner mig mer och mer levande för varje dag som går.
Tänk att vi redan är i mitten på mars.
Längtar så efter våren nu och när de första små gröna bladen kommer tittar upp ur marken och när björkarna har fått sina musöron. 

Igår kväll red jag både Pilgrim och Cappe.
Båda fick rulla på i galopp runt spåret på ridbanan.
Båda tyckte det var jätte skönt.
Det är så himla härligt med en så stor yta när man bara vill hitta lite flyt.
I trav går det mycket lättare att hitta ett jämnt flöde och takt även på liten yta men när man kommer till galoppen finner jag det lättare med lite större yta så hästen törs galoppera.
Men det är kanske inte så konstigt när man tänker på att i traven har hästen alltid två ben i marken samtidigt (om vi bortser från travhästen i ett lopp) och i galoppen är det ju inte riktigt så.
Så det är klart att balansen är mer utsatt i galoppen än traven.

Cappe fick även gå lite diagonalslutor i trav, känner att den övningen hjälper honom hitta linjeringen i hans svåra sida (höger).
Han blev riktigt mjuk och fin och frustade nöjt flera gånger.
Ikväll blir det fortsatt träning, tänkte börja samla upp galoppen lite på dem båda och kanske att vi testar någon diagonalsluta i galopp jag och Cappe.
Dessutom ska bästa Ted komma och ploga ridbanan idag igen (plogade den i fredags också) efter alla snö som kom i måndags.
Så himla fantastiskt att kunna få ha en nyplogad ridbana hela vintern.
Denna ridbana är nog det bästa som hänt mig!

Batteriladdare

Fulladdad!
Vilken helg, vilket väder, vilka hästar!

Solen har strålat hela helgen, det har varit klar blå himmel, -3 grader och takdropp.
Varenda cell i kroppen har fyllt upp sig med energi och man kände ända in i benmärgen att våren äntligen är på väg.
Att det var snöstorm igår och kom 20cm snö har jag försökt förtränga och bara ha minnena av helgen kvar i kroppen.

Mina hästar har varit de ljuvligaste ni kan tänka er.
Det började redan på fredagen då jag red både Pilgrim och Lilja på min alldeles nyplogade ridbana.
Pilgrim fortsatte med att vara helt gudomlig.
Korta fina steg i skritten och en trav som var så fantastisk att den fick mig att gråta.
Känslan han sprider i min kropp är omöjlig att förmedla, man måste sitta på hans rygg för att förstå.

Sedan var det Liljas tur.
Redan när jag satt upp kände jag att hon var så motiverad till att träna att hon höll på att krypa ur skinnet.
Satt upp vid stallet och halvvägs upp till ridbanan sa Lilja "Får jag galopper?"
Och klart att hon fick det, så i full galopp dundrade hon upp på banan.
De små luddiga öronen rakt fram.
Sedan dansade hon bokstavligen runt där uppe, det var bara för mig att tacka och bocka och åka med.
Hon bjöd på samlad galopp på böjda spår, hon bjöd på terre a terre anslag och hon dansade runt i samlad trav lätt som en fjäder.
Det var mörkt ute men Lilja lyste klarare än stjärnorna på himlen. 
Har sagt det förut men när Lilja kommer till samling är det en helt annan samling än jag någonsin upplevt innan.
Den kraft det finns i denna lilla häst är det häftigaste man kan tänka sig.
Jag bubblade av skratt under hela ridpasset och hon skickade en sådan ren och skär lycka rakt upp i min kropp.

Efteråt var jag alldeles salig.
Att jag får två sådana ridpass på samma kväll, jag är verkligen den mest lyckligt lottade människan i världen.

Att sedan efter den kvällen vakna upp till det finaste av väder på lördag morgon, det är nästan för bra för att man ska tro det är sant.
Jag inledde dagen med att rida Lilja igen, denna gång hade vi lektion för Ewa.
Gick jätte bra.

In och åt lite lunch och sedan ut en sväng efter vägen med Cappe, Eva och Gloria hakade på.
Hann bara tillbaka till stallet så hade Janet kommit och vi tog Pilgrim och Donne på en tur.
Först efter vägen och sedan lite på ridbanan.

Red bettlöst på Pilgrim och jag är så himla glad att jag hittat ett bettlöst alternativ som verkligen är kommunikativt. Jag kan tycka att bettlösa alternativ ofta är trubbiga och otydliga.
De flyttar runt sig på hästens huvud och signalerna blir lite annorlunda varje gång man tar i tygeln.
Kommunikationen blir oprecis, men jag ska inte snö in på det nu.
Har i alla fall hittat något som funkar sjukt bra och jag är så nöjd.

På bilden ovan har både Pilgrim och Donne dessa bettlösa träns på sig.
Haha, dessa killar alltså, de tycker verkligen om varandra.
Så lika till sinnet och de är så mjuka med varandra.
Två busfrön med stora hjärtan.

Vilken stjärna!

Red Pilgrim igår ikväll och han var som en dröm.
Vi red bara 20min, kunde inte hålla på längre när allt kändes så bra.
Ibland kan det vara de små detaljerna som är de avgörande och jag hade ett stort leende över hela ansiktet när vi var klara. 

Det som gjorde att han var så himla fin igår var dels hans otroliga fokus men även hur han tog sig an uppgiften att korta steget i skritten.
Pilgrim är en häst med väldigt rörliga höfter och han kan ibland bli lite "hela havet stormar" och att korta steget i skritten och hålla höfterna stilla blir då väldigt jobbigt för honom.
Men har har verkligen gjort enorma framsteg. 
Dock har det känts lite extra svårt på slutet och han har blivit lite frustrerad när jag bett honom.

Nu får ni komma ihåg att frustrerad för mig är redan då han vinklar öronen lite bakåt när jag ber honom och att jag känner att det uppstår en liten negativ spänning.
Det är inte alls så att han vägrat utföra uppgiften men jag har känt en liten glimt av ovilja i honom. 
Jag tror att jätte många inte ens skulle reflektera över detta hos sin häst eller helt enkelt bara be den skärpa sig.
Men för mig är det så otroligt viktigt att hästen får ha en röst och uttrycka sig om vad den känner.
För vi gör ju saker tillsammans. 
Han hade för ett tag sedan en veckas vila pga av detta och jag har funderat mycket på vad som gjort att han visat detta på slutet.

Jag har funderat på om han behöver kollas upp av någon, om nått stör i hans kropp, men det har inte riktigt stämt med magkänslan.
Sedan kom jag på det, han fryser!
Vi har ju en riktig vargavinter i år. 
Han är ju en fryslort och även om han inte står och skakar (som han gör när det är jätte kallt) så spänner han sig nog lite i kylan.
Dessutom är det mycket snö i hagarna och de rör sig bara på en liten yta. 
Så nu har han fått ha täcke i hagen de kalla dagarna och sedan skaffade vi ett ländtäcke i ridningen och halleluja. 
Klart man inte kan jobba på topp om man är kall och stel i musklerna.
Igår var han så mjuk och glad och tog i för kung och fosterland.
Tänk så enkelt det kan vara och vad otroligt viktigt det är att lyssna på sin häst.
Det ska räcka med att hästen viskar, det ska inte behöva gå så långt att den måste skrika för att göra sig hörd.
Våga lyssna på din häst. 

Pilgrim efter gårdagen pass, en riktig stjärna

Men nu räcker det!

Igår kväll när jag gick ut för att ta in hästarna möttes jag av en chock, snöstorm!
Visst att det singlat lite flingor hela kvällen men nu vräkte snön ner och det blåste på tvären.
Hela natten hörde jag vinden vina i knutarna på huset och imorse snöade det och blåste med samma kraft.

Hur mycket snö kan det komma?
Ikväll är det bara att skotta i hagarna igen, suck.
Jag är faktiskt riktigt less på denna mängd snö nu.
Om det bara kunde sluta snö och hålla sig kallt vore allt perfekt, men varje gång det kommer mer snö nu så skapar det bara mer och mer problem.

Jag tänker på våren, vart ska allt smältvatten ta vägen?
Dock är det väl rätt lite tjäle så med lite tur kommer det gå rakt ner i marken annars lär det bli en lerig vår med leriga hagar och det ser jag inte fram emot.

Men man får se till det positiva, det är ingen is!
Mina två kärror med sand i stallet står fortfarande orörda.
Jag har inte sandat en endaste gång och det är bästa vintern någonsin att ha hästarna barfota.
Och det är ljuvligt. 

Morgondusch

Hihi, Cappe är verkligen en mycket speciell ponny, tänk att han varit hos mig 6 år nu.
Han har tusen egna idéer och har så mycket roliga saker för sig.
Han älskar nya saker och rida på nya vägar samtidigt som rutiner är otroligt viktigt för honom.

Något han verkligen älskar är att rulla på platser med helt ren och gärna orörd snö.
Så det är inte helt ovanligt att det blir en liten paus på vägen till hagen på mornarna för att Cappe behöver ta sig en morgondusch.

Vi har som ni förstått haft rätt kyligt sista veckorna men solen värmer skönt så på dagarna bllir det betydligt varmare.
I helgen ska jag försöka utnyttja det underbara vädret och rida massor.
Ser fram emot en skön helg.
Hoppas ni också får en härlig helg! 

Kyligt

Vaknade till friska -22 grader idag.
Förstod att det var kallt när jag fick sätta på mig mössa efter att ha lett första hästen ut till hagen.
Fick ett gulligt meddelande från E som har Gloria här och jag kan inte annat än hålla med, denna vinter har det verkligen varit guld med uppvärmt stall, både varmt och kallt vatten i stallet och Thermobar i hagarna.
Men samtidigt som det är tufft med all kyla och snö så är denna vinter underbart.
Det är vitt, ljust och rent och så vackert ute att jag tappar andan.

Igår red jag Lilja och hon blev riktigt fin på slutet.
Pigg och glad men med lite ojämnt påskjut från början så vi gjorde lite olika övningar och hon blev så fin.
Fryslorten Pilgrim longerade jag.
Åh vad han ville det.
När jag satt på han kapsonen och knäppte fast linan travade han ut ur boxen och lämnade kvällshöet.
Vi joggade mest och tränade lite fattningar. 

Tog in hästarna "tidigt" igår, de kom in redan 20.45 men det tyckte det var rätt skönt efter att ha varit ute i kylan hela dagen.
Lilja fäller så mycket päls nu, känns märkligt när det är så pass kallt men hästarnas pälssättning och fällning styrs mer av ljuset än av temperaturen.
Dock har de andra inte riktigt börjat fälla än. 
Det som är jobbigt bara är att det blir så lätt statiskt när det är så här kallt och man får passa så man inte ger hästen en stöt.

Ikväll har jag träningar hela kvällen men om jag har ork över när jag kommer hem ska jag ta Cappe en liten sväng.
Kanske en månskenstur efter vägen, det är ju fullmåne imorgon.
Ja ni ser ju på bilden ovan hur vacker månen var imorse och med detta väder är ju chansen rätt stor att det kommer vara klart.
Älskar månen!