Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinne

Det har verkligen hänt något, Pilgrim som mer och mer blir vuxen har de sista veckorna verkligen visat en otroligt stor mental mognad och hans fokus har nått nya höjder.
Hela ridpassen är hans öron spetsade framåt, han känns så otroligt stolt och han kan hålla fokus hur länge som helst. Han känns verkligen NÖJD!
Det största kvittot är när han fortsätter arbeta trots störande saker i hans omgivning.
Han är en häst som vill hålla koll och ha kontroll och att han nu släpper det för att verkligen vara 100% närvarande i vår träning är magiskt!

Till exempel här om kvällen när Husse rev innerväggarna i kornas lösdrift, ljudet av plankor som dras loss, spikar som slås ut och en pannlampa som viftar runt bekom honom inte alls.
Lösdriften ligger precis nedanför vår ridbana och han stannade inte en endaste gång för att kolla vad Husse höll på med.

Han är verkligen en dröm, har aldrig mött en häst som honom!
Varje dag jag rider honom förvånas jag över hur lätt allt är tillsammans med honom.
Igår red jag lektion för Ewa, en bit in i passet kom vi till det läge där han verkligen släppte in mig. Det är så häftigt när detta händer, allt blir stilla och tyst och han släpper verkligen ned mig in i hans rygg. Vi upplever det ganska ofta men igår var det första gången det skedde och jag samtidigt upplevde att mina stigläder blev för korta. Wow, det var helt otroligt att få känna och då också förstå den tillförlit han känner till mig för att låta mig få komma så nära, på alla plan.

 
Cappe, han är bäst som vanligt!
På bilden ovan ser ni Cappe styla loss. Vi var på väg till uppsittningspallen och plötsligt undrade jag vart min ponny tog vägen (gick lös bakom mig). Vänder mig om och då står han där och stylar och är mycket nöjd över sin förträfflighet.
Han fick självklart en kaka för att han var så söt och då blev han väldigt nöjd.

I ridningen slås jag över hur otroligt lätt han har för att koordinera sig in i galoppen. Jag kan be om galopp vart som helst och hur som helst och han bara rullar över i en perfekt samlad galopp. Så häftigt.
Han är verkligen en häst som man skulle kunna galoppera ett helt ridpass på och han kan verkligen ge mitt nervsystem många galopptimmar. Längtar efter att göra galoppiruetter och byten igen <3
Tror mycket av det som gör det så enkelt på honom är att han inte är rädd för belastning. Hans länd är stark och han törs verkligen ta emot sin egen vikt och han har en otrolig balans.
Jag hade inte innan jag träffade honom förstått att en häst kunde besitta en sådan balans. Han har även en förmåga att lyckat gå ovan på underlag (snö, skare, lera mm.) där alla andra hästar sjunker igenom. 

Idag får alla hästar vila. Det är så lyxigt att arbeta hemifrån för det är lätt som en plätt att hinna rida alla 3 varje dag och samtidigt hinna med lite arbete på gården. Men idag ska jag umgås med en vän, ska bli så mysigt men det är en hästvän så jag vet ju vad vi kommer prata om...

Vart är den där vackra hösten?

Pilgrim har fått ett nytt träna från Amazonas!

 
Blött, kallt, regnigt, snö, vädret är verkligen inte underbart just nu.
Men vad gör det när jag har så fina hästar!
Vi har full fart i träningen och alla hästar har en riktig formtopp just nu.

Efter allt arbete med formgivning och omformning så har vi nu haft fokus på slutor.
Inte helt enkelt, något vi inte rider så ofta. Men då är det skönt att ha Cappe som är en stjärna på slutor så då kan jag få sitta på hans rygg och känna mig duktig och sedan plocka med saker till Lilja och Pilgrim. 

Vi har även fokus på trampet och Lilja visade åter igen på en av lektionerna för Ewa att hon är en levadör. Tanken var att göra anslag men hon visade tydligt att levad är det hon vill arbeta med. Så därför försöker vi ha extra mycket fokus på trampet nu.Ewa har lagt upp en plan åt oss som vi nu håller oss till. 

Med Pilgrim har trampet kommit ett snäpp vidare och det kom via anslagen.
Helt plötsligt fick trampet ett syfte för honom och ibland får vi till det riktigt bra så han trampar sig in mot piaffen. Det är så fränt att känns hur han koordinerar rörelsen med sina framben och hur han använder frambenen för att flytta vikten bakåt och på så vis vinkla bakbenen mer.

Cappe!

Cappe och jag har kommit riktigt långt i hans igångsättning och vi har lagt på samling och han har bjudit på 4 underbara galopper! Han väljer själv en högre form nu och mer samling och det känns riktigt bra. Vi spenderade en lång tid på Rollerbit och att låta han finna koordinering över sin framdel och nu kan vi skörda frukterna.
Han är magisk att rida, nästan så jag glömt bort hur magisk han är.
Här om dagen hummade han nöjt redan när vi gick in genom grinden på ridbanan. Snacka om att vilja träna. Han känns så nöjd och glad. Han är en stjärna och trivs verkligen när han blir behandlad som en sådan. Han får nu extra mat i forma av ett riktigt fint proteinfoder som han svarat så fint på. Han har alltid en massa energi men med detta foder är det som att ha tankat honom med flygplansbränsle utan att det satt sig i hans huvud.
Han får kyldamasker på benen efter träning (sådana man förvarar i frysen) och BackonTrack täcke före och efter passen.
Cappe är ju dessutom en storlek mindre än Pilgrim och Lilja så nu har jag köpt honom ett eget ländtäcke så han slipper han Pilgrims som är för stort. Så vi kan se till att alla muskler håller sig varma i vinter.

Nu när alla mina tre hästar kommit en bit i sin skolning så har jag verkligen insett hur viktig vissa saker är. När man tränar på hög nivå är det viktigt att ta hand om kroppen. Det gäller både oss och hästen. Vi vet själva hur viktigt det är med uppvärmning, rätt utrustning, stretching, massage, kost mm. när vi tränar själva och alla elitidrottare har en noga uträknad plan. Men ibland upplever jag att vi struntar i detta när det kommer till våra hästar men vill ändå prestera på en väldigt hög nivå. 

Nu tänker inte jag att saker ska gå till absurdum, men själv har jag blivit väldigt noga med att hålla min hästs muskler varma när vi tränar. Och nu när vi står inför den kalla årstiden så blir detta viktigt. De får stå i stallet en stund innan träning med ett täcke (ull eller BackonTrack) för att bli varma, vi har ett ulltäcke på till och från ridbanan och är det riktigt kallt har de ländtäcke under själva passet.
Pilgrim har lärt mig så mycket om detta och jag kan se hur de uppskattar det.
Att även låta de stå med ett täcke en stund efter träning är minst lika viktigt för musklerna så de kan ta emot det arbete de utfört utan att behöva börja spänna sig pga ev kyla. 

Jag vet att det finns tankar kring att det inte är naturligt för hästar att ha täcke men det är inte heller naturligt att träna dem, samt att det faktiskt inte funnits vilda hästar här uppe i vårt klimat.
Jag tror på att vara lyhörd och inte tro att det finns en sanning utan att göra det som passa dig och din häst bäst! Och vill vi träna med vår häst så kanske det innebär att vi behöver göra vissa anpassningar.

Att byta varv, lätt va!?

Precis i momentet omformning från höger till vänster

 
Under senaste tiden har jag och mina hästar haft fokus på formgivning och omformning.
Det har varit många dagar av utforskande och det har varit mycket spännande, intressant och givande.
Tänk så enkelt det kan tyckas vara att bara byta varv utan att fundera på vad som verkligen händer, både i din och i hästens kropp. Vad krävs egentligen för att du ska kunna byta varv? Hur många steg tar en omformning? 

Vi kan börja med att fundera på vad formgivning är.
Många pratar om böjning men Ewa använder ordet formgivning och jag håller med om att det är ett mycket bättre ord. Det innefattar mycket mer och förklara bättre vad det hela handlar om.
I en korrekt formgivning följer bl.a. hästens kotrad det spår hästen rör sig på. Så rider vi på ett böjt spår (t.ex. en volt) ska alla hästens kotor följa den böjda linjen i en perfekt båge. Du kan tänka dig att du har ett pärlhalsband med lika många pärlor som hästen har kotor och sedan lägger det jämnt längs den böjda linjen utan att någon kota avviker åt något annat håll.
Så om du då t.ex. förböjer hästens hals inåt på volten så kommer inte kotorna längre jämt följa linjen. Antagligen kommer de första halskotorna (de som kommer efter bröstkotorna) lämna voltlinjen utåt och vinkeln bryts och resterande kotor lämnar voltlinjen inåt och du kommer uppleva det som om hästen "faller ut med bogen".

Det blev väldigt tydligt när Ewa var här (under kursen som var 3-4okt) vad lite hästens hals ska vara böjd för att hästen ska kunna uppnå en jämn formgivning genom sin kropp.
Ewa hade med sig en halskotrad som vi tillsammans fick hjälpas åt att bygga ihop, som ett pussel.
Genom varje kota fanns små små hål där hästen nervsystem löper ut till resten av hästens kropp och det blev väldigt påtagligt hur lätt det är att få dessa nerver i kläm om hästens hals blir för böjd, både i sidled och om halskotpelaren dras ihop. 

Men åter till formgivningen och själva omformningen i varvbytet.
Hästens formgivning ska komma bakifrån genom sänkningen av ny inner höft och sedan fram genom hästens kropp. Detta är inte något hästen kan göra på ett steg utan det är en process genom hästens kropp som kräver olika lång tid (antal steg) beroende på hur skolad hästen är.
Jag har nu utforskat detta många ridpass och jag tror faktiskt inte att det går att få till på färre än 4 steg.
Pilgrim och Lilja kan klara det på 6 steg (i skritt och trav) när vi har våra bästa dagar, annars ligger vi på runt 8 steg och när det är som minst bra på 12 steg *ler*. Så det kan verkligen variera, för kom ihåg att varje dag är unik både för dig och din häst.
I galoppen är det en annan sak, där du har bytet som en del i rörelsen. Så här skulle det ev. gå att komma ned till 3 steg (språng). Ett innan för förberedelse, själva bytet och sedan ett efter för att komma helt rätt. 

Kom ihåg att även vi som ryttare ska byta formgivning i vår kropp. Även detta tar en viss tid och tanken på att vi skulle klara av det på ett steg kommer vi släppa lika snabbt som vi provar det första gången. Även vi behöver en vis tid för att finna den nya formgivningen i vår kropp. Även om tanken om den nya formgivningen är blixtsnabb så behöver kroppen tid för att koordinera in sig i det nya. 

Med detta i åtanke funderar jag på hur många som ens tänker på detta när de rider och byter varv med sin häst. Ger du hästen tid i varvbytet? Ger du dig själv tid? Har du funderat på hur många steg din häst behöver till omformningen för att hitta in i den nya formgivningen? Hur många steg behöver du? Är det olika i de olika varven? Är det annorlunda gentemot hur det var igår?

Världens bästa kurs, världens bästa Pilgrim, världens bästa Ewa!

Tänk att det äntligen blev kurs och vilken kurs det blev sen!
Det var nog en av de bästa kurserna någonsin.
Hela energin var så lugn och vi skapade verkligen en plats och ett rum för lärande.
Det var rent utsagt magiskt.
Ewa förmedlade så mycket kunskap och jag tror vi alla insöp så mycket vi kunde.

Jag red Pilgrim båda dagarna och vi fick många nya små infallsvinklar att ta med i träningen men också ett kvitto på att vi är på rätt väg.
Jag måste faktiskt inse vad långt vi kommit båda två och när jag scrollar igenom bilderna från vårt sista ridpass så ser alla trevliga ut. Vår lägsta nivå har höjts och vi har funnit en nöjdhet i vår träning.
Även när vi gör lite för svåra saker så kan vi göra det utan att det skapar frustration i någon av oss och det är faktiskt rätt svårt och det visar att vi börjar hitta en del självkontroll äntligen.
Vi kan väldigt ofta hålla ett flöde även om vi testar något nytt och lite för svårt, för nu har vi ett neutralt läge som vi kan falla tillbaka till och sedan börja om.

Koordinera sig in i anslag

Anslag

På fredag kväll dagen före kursen red jag och Pilgrim på banan och då hittade vi anslagen från de uppkortade steg.
Vi har gjort anslag förut men nu kunde vi korta, jag gav hjälpen (kramandet med tårna i ytter-inner stigbygel) och jag kunde sedan vänta medan Pilgrim koordinerade sig in i ett anslag, lugnt och kontrollerat. Ett litet lyft och sedan fram i fin trav.
Anslagen tidigare har blivit väldigt stora, för stora, vilket resulterat i ett stopp efteråt.

Detta blev även en nyckel för oss in i trampet och piaffen, då detta blev ett naturligt försteg inför något annat (anslaget). Det var som om dessa anslag blev syftet som Pilgrim lätt kunde förstå och då helt plötsligt blev inte trampet ett mål i sig och på så vis mycket enklare.

På kursen red vi lite anslag sista dagen och Ewa bekräftade att vi var på rätt väg.
Det finns någon liten skevhet kvar som beror på att Pilgrim behöver mer styrka men det är bara att fortsätta precis som vi gör och bygga styrka.

Passage

Vi hade även under dagarna lite fokus på passagen.
Och då främst min sits där jag måste våga belasta i passagen och söka efter de lägen där han släpper in mig.
När jag hittade rätt i sitsen mellan lättnad innan och efter och belastning under så kunde vi bitvis finna fler steg. Jag hoppas verkligen att vi får en bra vinter med ett underlag som det går att träna på för nu vill jag fortsätta med allt detta och verkligen stärka oss båda.

Passage

Passage

Idag så här efter kursen är jag fylld av ett lugn och en längtan efter att träna.
Det känns alltid tomt när Ewa åker hem, önskar verkligen att vi bodde närmre varandra.
Hoppas verkligen att nästa år blir ett år med fler kurser!

Längtan till helgen!

Pilgrim har fått lite nytt i sin höstgarderob

Vet ni vad!? I helgen är det äntligen kurs!
Min längtan går nog inte att beskriva. 

Alltså detta år....
Vintern vi hade haft var full med is och jag red inte på 3 månader. Sedan började det nya året med olyckan där jag slog huvudet, dagen efter fick pappa en hjärtinfarkt, och sedan kom det en pandemi.
Inga resor till Ewa, inga kurser, ett nytt liv och nya tankar och värderingar.
Men jag väljer ändå att se det positiva som kommit ut av allt detta.

Jag har sedan mars suttit hemma och arbetat, ett liv som passar mig perfekt och jag ser ljust på framtiden med nya möjligheter och större chanser till flexibilitet arbetet.
Pulsen i samhället har gått ned och det känns som om det finns både mer tid och mer luft, kanske mer på ett andligt plan men det känns som om det finns ett större lugn i naturen.
Jag har även under detta år ridit 2 lektioner i veckan för Ewa och det känns som ren lyx. Och nu till helgen kommer hon hit.

Denna veckas två lektioner har verkligen varit givande. Vi har ridit en ganska klurig övning med öppnor, piruetter, sluta och omformningar.
Vi har tittat lite på passagen och jag kom till nya insikter, insåg även att min häst börjar bli en skolhäst. Fina Pilgrim som nu börjar få sin mörkare höstfärg och smälter in i naturen helt perfekt, han är som en dröm att rida. Tillsammans glider vi runt i en taktfast trav där jag igår kunde göra ramen större utan att han rann iväg. Så stolt och med hängande tygel rörde han sig runt ridbanan, fullt närvarande och så lätt. Jag ville inte sluta.

Lilja och jag har fokus på takten i traven. Största delen av passen travar vi och försöker ändra steglängd och grad av samling. Hon har sådana kvalitéer och jag måste påminna mig själv om att inte skynda på något. Skolningen måste ta tid även om hon så ofta ger mig glimtar och smakprov om vad som komma skall. Det språng ovan mark vi fick sitter ännu hårt fast i mitt nervsystem som ett lyckligt minne men vägen dit behöver traskas innan det är dags på riktigt och det finns inga genvägar. Om jag genar med grunderna kommer vi inte nå hela vägen dit som jag vet att vi kommer kunna nå.
Jag vet att Lilja kommer få folk att tappa hakan och ge mig de vingar jag aldrig haft. Och jag kan så enkelt se dessa bilder i mitt inre när hon bär mig på sin rygg.   

På onsdag ska vi dessutom till tandläkaren.
Min bästa tandläkare som börjat jobba på klinik och inte längre åker ut och gör hembesök.
Lilja har en tendens att få trappbett längst bak på höger sida så vi behöver hålla kolla på detta så inte käken blir låst. När ridningen kommer till att bli en kommunikation mellan två nervsystem märker du minsta förändring och jag har nu en känsla av att det finns en spänning i hennes underkäke på höger sida. Skulle kunna beskriva det som en liten grop i vägen mellan oss där våra nervsystem löper. Som en liten hickning i kommunikationen knappt märkbar. Svårt att förklara men hoppas ni förstår.  
Tänkte även passa på när jag är på kliniken att fråga om jag får väga henne, skulle vara roligt att veta vad hon vägen för jag tycker verkligen att det är väldigt svårt att uppskatta. Hon är i vilket fall väldigt slimmad och snygg nu.