onsdag 18 oktober 2017

Många nya insikter


Just nu rullar träning på riktigt bra med hästarna och så många nya insikter har kommit under denna vecka som gått.
På söndagen hade jag lektion med Ewa där vi livestreamade så hon såg mig direkt på sin dator.
Om någon stått och tittat på vid sidan av ridbanan hade nog hela lektionen sett rätt kaotisk ut men Prickig visade så många saker både i honom och mig att min hjärna tillslut var helt överkokt.
Och det krävs rätt mycket för att min hjärna ska bli det kan jag säga.

När Maja var här och behandlade pojkarna sa hon direkt att Pilgrim var en häst som tog på sig alla andras problem och smärtor. Jag har sedan dess märkt det, hur han "härmar" de andra hästarna om de mår dåligt. Men tror ni att jag tänkt på att han även gör det med mig?
Nej såklart inte även fast det egentligen är solklart att så är fallet.
Hemmabild?
Ja! 

Jag har funderat mycket kring Pilgrims höger bak på slutet.
Han har inte ont, är inte halt, är inte varm men han vilar den ofta och han tycker höger varv är lite jobbigare än vänster och det brukar vara tvärtom.

När jag red för Ewa i söndags blev så många saker tydliga men en sak som kom upp var min högra höft.
Jag har på slutet haft rätt ont i höften, något jag väljer att bortse ifrån och trycka undan.
Det gör inte Pilgrim och han tycker inte jag ska göra saker som gör ont i mig när jag rider och då visar han mig det.
Så det han visat med höger bak är nog bara en spegling av mig. 
Han förstod på en gång att Ewa skulle förstå och då visade han precis allt.

Jag har själv varit med om det många gånger. Man möter en häst och så fort den märker att jag förstår den så visar den en massa saker som den vill att deras människa ska förstå.

Det blev väldigt tydligt i alla fall att min höft ställde till det och jag fick korta stiglädren 4 hål för att avlasta.
Tänk va lätt man döljer saker för sig själv i viljan att åstadkomma något annat.
Nu sitter jag här 3 dagar senare med en lätt inflammation i höften, det visste Pilgrim men inte jag fast det borde vara jag som känner mig kropp bäst.
Tänk vad otroliga de är dessa hästar som hjälper oss på så många plan i livet.

Förutom min höft så kom det upp lite hemläxor under lektionen att träna vidare på.
Ska verkligen jobba med de korta, smygande stegen i skritt för att stabilisera upp Pilgrims höfter och länd.
Något han tycker är jätte jobbigt men är nått han behöver.
Jag ska fortsätta ha fokus på min hand och dess placering. Medveten göra det som nervsystemet gör automatiskt så jag kan lära in så som jag vill att det ska vara istället.
Försöka att använda kapsonen så lite som möjligt.
Träna på uppgångar till trav, något som han är riktigt duktig på.
Utforska mitt sittand till häst för att finna en position som hjälper min kropp och där jag inte späker mig. 

Känns jätte bra att ha så tydliga saker att fokusera på och känner att jag vet precis hur jag ska angripa dem.
Hoppas kunna ha en till livestreamlektion med Ewa snart. 


Med Lilja går det så himla bra.
Vi har lagt mycket tid på ridbanan och hon älskar det.
Vi har haft fokus på att pumpa energi med mycket övergångar, hitta lite mer samling i traven och tränat fattningar.
Jag förundras alltid över hur hon kan vara så rörlig och lätt fast hon är så stor och tung.
När hon hittar in rätt i traven lyfter hon frambenen så högt, hon är verkligen uttrycksfull.

Vi red lektion för Ewa igår via telefon.
Fokus låg på hjälpgiviningen i öppnan.
Jag fick arbeta med att lära mig att låta hästen följa skänkeln.
Enkelt beskrivet; lägg ett tryck med skänkeln, lätta och låt hästen följa efter skänkeln.
Så himla häftigt men mindre lätt att hitta den där riktiga känslan. Fick dock till det några gånger och det var jätte häftigt.
Sedan ska jag kunna använda detta för att få hästen att följa med in i en öppna längs långsidan.

Lilja är så otroligt fin att rida och mycket noga med att lära sin ryttare hur man gör saker på rätt sätt.
Hon älskar att ta ansvar och om jag försöker för mycket då tappar hon engagemanget och motivationen. 
Det gäller därför att hitta den där fina balansgången och det jag egentligen tror att Lija vill säga är "släpp prestationen".

Hon är så lik Nokke på så många sätt att det är lite skrämmande och jag vet därför vilken resa hon kommer ta med mig på och att målet kommer vara obeskrivbart. 

Nokke hade en egenhet att putta ned saker som hängde eller stod i stallet och Lilja är precis likadan.
Hon älskar att vara lös och står så fint när man borstar och gör i ordning henne men ibland blir hon lite "busig" och då måte hon nosa på allt och putta ner saker.
Hihi, hon är för härlig älskar att se henne så himla nöjd och glad så hon får gärna göra sina små "bus".



tisdag 10 oktober 2017

Tiden springer


Okej, jag tycker alltid att tiden går väldigt fort men nu springer den fram.
Det gäller att komma ihåg att stanna upp i vardagen och hinna njuta lite av stunden. 
Förra veckan försvann i ett nafs och helgen lika så.
Veckan började med regn, regn och mer regn.
Så hästarna fick stå i 4 dagar.
Jag tänkte att undra hur ridbanan klara detta men alltså det blev inte ens en vattenpöl på den.
Underlaget blev verkligen perfekt, lycka! 


Cappe är så himla rolig just nu.
Vi rider ju inte än men han får hitta på lite bus i stallet istället på kvällarna.
Det innebär att han får gå runt lös och i hans värld betyder det att han helst står i foderboxen med hö och käkar.
Men på slutet har han varit rätt påhittig och smitit ut ur boxen så fort jag öppnat dörren.

Här om kvällen smet han ut ur sin box och raka vägen in i Maxines box.
Maxine stod på gången och blev borstad och det syntes att Cappe planerat nått.
Raka vägen ut ur sin box och in i Maxines jättebox och sedan tokrullade han.
Haha, så klart, det var mycket bättre att rulla där inne där det var mer plats. 


Donne åkte hem i lördags, jätte tråkigt.
Vi saknar honom massor och både Lilja och Prickig är lite ledsna och gnäggade både lördag och söndag efter honom.
Så nu sover alla hästar inne på kvällarna, Lilja hade sin första natt inne i lördags.
Övriga tre har ju sovit inne i två månader redan.
Jag tog in dem på lördag kväll och de fick sin nattmat, sedan gick jag in och efter 45min smög jag ut igen för att kolla så att allt var lugnt.
Och det var det!
Jäklar vilken underbar energi det var i stallet, Lilja har tagit med sig så mycket hit till gården.
Det känns verkligen som om hon hör hemma här och alltid har gjort.  
Hon ger ett lugn som är svårt att beskriva men det känns.


I helgen var jag till Bräcke på lördagen och söndagen inleddes med frukost och film i soffan.
Sedan kom mamma och pappa på besök och vi käkade jätte god ost, marmelad och surdegskex.
När de åkt hem gick vi ut och fixade på gården inför vintern.
Tomas röjde i skogen och gallrade och jag rensade alla rabatter, krattade löv, planterade om i blomlådor och plockade undan trädgårdsmöbler mm.

Sedan red jag Pilgrim på ridbanan och filmade lite.
Långt ifrån något av våra bästa pass men det är så bra att kunna titta och reflektera efteråt.
Denna ridbana ger sådana möjligheter.
Att kunna se sig själv är så sjukt nyttigt, hjälp vad mycket man vill ändra på.
Jag har blivit väldigt petig märker jag, vilket jag ser positivt på.
Det hjälper mig att medvetandegöra saker och först då har jag möjlighet att ändra på dem.
För man måste verkligen vilja något för att kunna ändra på det, motivationen måste komma inifrån. 

fredag 6 oktober 2017

Nya stången


Nu har min nya stång kommit, som jag längtat.
Beställde den från spanska Lopez och det tog nog ca 2 veckor innan den kom, men den som väntar på något gott.
Har hunnit rida med den 2 gånger nu och kan bara säga att jag är mer än nöjd.
Känns jätte bra.

Känner dock att det är svårt att beskriva skillnaden som uppstår i ridningen på den nya stången men kommunikationen blir liksom tydligare.
Med den nya stången känner man verkligen att den vi hade innan inte passade längre.
Vi har ridit två pass med fokus på att länga ut halsen och hitta lite mer samling.
Pilgrim har verkligen varit helt fantastisk, jag "når" liksom hans bakben på ett helt nytt sätt.
Första passet gick han upp i jätte fint tramp när jag "endast" skulle korta steget lite i skritten.
Jäklar vilken fin takt denna kille har, nu gäller det att jag försöker behärska mig lite så vi inte går för fort fram.

Under andra passet testade vi även lite galopp och det gick hur bra som helst.
Han börjar kunna hålla galoppen nu och snart kommer vi nog kunna rida lite övningar och vägar i galopp.
Han behöver verkligen galoppen för sin kropp så det känns bra att vi börjar komma framåt där.
Har varit nyttigt att galoppera så pass mycket i sommar ute efter vägarna som vi har gjort och det är roligt att känna resultatet av det nu. 


Var lite roligt när paketet kom till mig här i veckan.
Det levererades hem till dörren och det hade jag inte en aning om.
När tjejen från transportföretaget ringde sa jag "Åh det måste vara mitt bett till hästen".
"Ja tejpen är rätt avslöjande sa hon" och när jag såg paketet så förstod jag vad hon menade.
En sådan där tejp skulle jag vilja ha i stallet, så mycket fräckare än slivertejp *ler*

Nu i helgen ska jag till Bräcke och sedan tänkte jag försöka få ner lite blomlökar i trädgården och rida en hel massa.
Hoppas ni alla får en skön helg!




torsdag 5 oktober 2017

Att bygga en ridbana

Förra året, när vi började markberedningen av platsen för ridbanan
När folk frågar oss vad vi gjort i sommar blir svaret: Byggt ridbana.
Det har verkligen tagit hela sommaren men det har inte gjort något, har jag väntat så här länge så kunde jag lika gärna vänta lite till.
Det har varit både intensivt, lärorikt, jobbigt, stressigt och sjukt roligt.

Har försökt dokumentera hela bygget så tänkte jag skulle visa er bilder på allt som hänt efter vägen.
Platsen som vi valde för ridbanan är en gammal sandlägda där tydligen barn spelat fotboll en gång i tiden.
Nu var all sand borta och lägdan rätt igenvuxen.

Vi började redan förra året att markbereda och flytta massor.
Det är helt otroligt att en så till synens jämn yta kan skilja så mycket i höjd.
Vi bestämde oss för att göra banan 30x50m, detta för att i framtiden kunna ställa ett 20x40m ridhus på denna yta.
Och från ena sidan till den andra diffade det nästan 2.5m i höjd.
Så vi blev tvungna att gräva fram en en hel massa massor för att få till en jämn yta.



Massorna tog vi från ena kortsidan på banan och silade igenom ett slags såll så att vi fick fram fina fyllnadsmassor.
Det var jätte häftigt att se hur planen började ta form.
Men när den började se klar ut var det svårt att förstå hur mycket jobb det var kvar.



När planen började ta form började vi också att bygga den nya vägen in.
Förra året när vi markberedde gjorde vi en väg in som anslöt till den väg som går upp på berget bakom vår gård.
Nu i år blev det en väg till som går direkt ner till stallet.
För när vintern kommer och det blir mörkt och kallt, då vill jag ha det lätt och lätt för mig är det samma som effektivt och då vill jag ha kort väg till ridbanan.
Så därför gjorde vi en väg till, samt att det logistikmässigt blir väldigt bra när man har kurser här mm. 



När vägen var klar var det dags att börja fundera på belysning.
Vi bestämde att ha två lyktstolpar på vägen upp till banan och 6 lyktstolpar uppe på själva banan.
Lamporna ska kunna släckas och tändas från både stallet och banan.




Vi började mäta ut var lyktstolparna skulle sitta.
Att mäta saker och få det jämnt på en sådan här stor plan är inte enkelt.
Jäklar vad vi sprungit runt med måttbandet och mätt och mätt och mätt.

När allt var mätt grävdes ett djup dike för elkabeln, närmre bestämt 300m kabel, hela vägen från stallet och upp och runt på ridbanan. 



Lyktstolparna på ridbanan grävdes ned och vi la ned markrör för elkabeln.





Sedan var det dags för själva kabeln och jäklar va tungt det var.
Som tur var kom Emma och Nils till stallet så vi kunde låna Nils.
Att rulla ut 300m kabel och dra hela vägen upp till ridbanan var tungt, vi hade aldrig klarat det på två.
När all kabel var utlagd var det dags att mata in kabeln i kabelrören och sedan använda flaggstångslina för att dra den igenom och det tog tid.
Vi ville skynda oss att bli klara så dikena kunde grävas igen dagen efter så jag tror vi höll på till 01.30 på natten med den jäkla elkabeln.



Fundament till lyktstolparna på vägen upp till banan.


När elkabeln var i marken och dikena igengrävda och de sista massorna utskyfflade var det dags att lägga ut markduken.
Sedan började jobbet med att frakta upp allt stenmjöl som vi tagit hem.
Stenmjölet kördes sedan ut jämnt med väghyvel och efter det rullade vi över det med en vält för att få ihop det. 







Att få se sin ridbana växa fram och bli allt man drömt om är en obeskrivbar känsla.
Jag har längtat så länge och sparat och sparat och nu är den på plats och den blev helt perfekt.  

Fredagskväll innan kursen..!
Men det har tagit lång tid, vi började efter midsommar och jag tänkte att det här är ju hur lugnt som helst, kursen med Ewa är ju inte förrän i mitten av september.
Men jag tror att allt som kan strula har strulat och dagen innan kursen körde vi upp det sista stenmjölet, körde välten och byggde staket.
PUH, men vi hann! 


Kursen kom och ridbanan gjorde sitt jobb även om det regnade de 3 sista veckorna innan och allt stenmjöl vi körde upp sista kvällen var dyngsurt.
Nu har den satt sig ordentligt och är helt ljuvlig.
I veckan har det regnat helt sjukt mycket och banan har hållit sig både torr och hård, wow!
Jag har verkligen fått världens bästa underlag, vilken dröm.


När vi grävde ridbanan dök det upp en friskvattenskälla i ena diket.
Jätte häftigt, så nu har vi satt dit ett rör och stenskott diket så får vi se vad det blir.
Vem vet, kanske kommer jag kunna ha friskt vatten på ridbanan och kanske kan man använda det för att dra in i mitt ridhus sedan.


Det som återstår att göra på ridbanan nu är att bygga staket och sätta upp lampor.
Det permanenta staketet kommer upp nästa år, för vi kommer köra väghyveln en gång till på banan för att få perfekt lutning och så kommer vi kanske att behöva korrigera dikena lite nästa år.

Lampor får vi se när de kommer, i år eller nästa.
Vi har fått in offert och ljusberäkningar nu, så det återstår bara att bestämma sig och välja.
Utifrån val så får vi se när det blir av, lampor är rätt dyra och när vi redan gjort detta till ett jätte projekt så har jag ingen lust att snåla in på belysningen.
Vi har ändå mörker största delen av året.
Så vi får se när vi har råd helt enkelt.

Nu hoppas jag på en vinter med inge is eller regn så jag kan träna hela vintern på ridbanan.

måndag 2 oktober 2017

Så skönt med helg


Åh vad jag har behövt den här helgen som varit.
Hela förra veckan hade jag mensvärk och efterdyningarna efter alla stress med ridbanan inför kursen mm.
Men nu känns det som om jag börja komma på banan igen och det tydligaste tecknet på det är att jag vill rida hela tiden och renovera inne i huset *fniss*
Vi har ju handlat allt till toaletten uppe, till och med en hel del av inredningen, så det skulle ju bara vara att köra igång.

Prickig är så himla fin just nu, det har hänt så sjukt mycket dessa veckor att det inte är klokt.
Just nu tränar vi fattninga på ridbanan och samling i skritt och trav.
Jag märker tydligt när han blir trött i kroppen så det är ganska lätt att väga av passen.
Allt blir så mycket lättare med en ridbana.

Lilja är också jätte fin just nu, så himla arbetsglad och positiv.
Hon är nog allra lyckligast över att matte fått en ridbana, hon älskar verkligen att arbeta där.
Cappe vilar än, hoppas kunna sätta igång honom snart.
Han är pigg som tusan och som ett vilt popcorn att leda och all vila har nog gjort honom gott för gallorna efter senskadan är i pricip borta, helt otroligt!


I helgen blev det även lite shopping i Birsta.
Skulle egentligen bara ha mat men det blev lite till...
Har ju världens bästa uppsittningspall i stallet, den är verkligen världens bästa och rosa. *fniss*
Men jag vill inte ha den ute dygnet runt så den blir ful och det är rätt jobbigt att släpa den upp till ridbanan hela tiden, så nu har jag köpt en pall som ska bo där uppe permanent.

Tjejerna i Tunby har denna pall och den är verkligen stabil och så pass tung att den inte vill välta eller blåsa bort. 
Pallen kommer från IKEA och är en kökspall i plast.
Så den är ett tips om man vill ha en bra och tålig pall billigt. 
Tror den kostade typ 249kr.

Sedan var vi in på Granngården, skulle ha en spånbal och kom ut med lite mer.
Ridkläder på halva priset, en windstopper och en varm väst.
Super snygga och passade dessutom ihop.


Denna vecka ska det regna en hel massa.
Idag vräker det ner ute och regnet står verkligen på tvären då det blåser rätt bra.
Synd det inte blåste så här och var torrt så alla löv på min gård kunde blåsa in i skogen.
Det gjorde de förra året.
Tänkte på en lördag att imorgon måste jag kratta, när jag klev ut söndag morgon var det inte ett löv kvar.
Alla hade blåst rakt in i skogen, vilken lycka!
Nu regnar de fast i marken...
Men det är ju gratis träning.

Så med allt detta regn kommer det nog bli lite ridning i början på veckan i alla fall.
Får passa på att fixa lite i trädgården inför vintern istället.
Såg att de redan satt upp snöpinnar efter vår väg, huga det kändes tidigt men det kan gå snabbt nu.

Något som inte gått snabbt är alla växter i år.
Det har växt dåligt och många sorter i trädgården har varit sena.
Långsammast har nog min dahlior varit som blommar först nu.
Men de ger en lite härlig eftersmak av sommaren så jag passar på att njuta av dem innan frosten kommer och de måste flytta in i källaren.


Så idag får det bli en slö måndag.
Tar nog in hästarna när jag kommer hem efter jobbet och senare ikväll när de torkat kan jag ha lite hovvård och massage med dem.
Där emellan blir det nog soffan, en varm filt och en kopp varm choklad.

fredag 29 september 2017

Att få vara duktig


Gillar inte vi alla när vi gör något bra och får uppskattning för det!?
Oavsett hur trygga vi är i oss själva så tror jag att de flesta uppskattar ärligt beröm och komplimanger man får av någon annan.
Jag älskar att få beröm eller uppskattning för det jag gör eller tänker, det ger mig otroligt mycket energi.
Samtidigt som det inte är min största drivkraft men det är trots allt väldigt viktigt.

Jag berömmer mina hästar väldigt mycket.
Jag är en verbal person så det blir mycket "BRA" och "DUKTIG" och mina hästar lär sig snabbt att uppskatta mina hejarop. Nokke till och med gnäggade när jag berömde honom och han själv var nöjd. 
Men orden är inte det viktiga, det viktiga är att kännas sig nöjd med sin häst. 
Och det var nog den känslan i kombination med mitt beröm som gjorde att Nokke gnäggade.

Just den situationen kommer jag så väl ihåg från mitt första ridpass med Lilja.
Jag kände mig så himla nöjd och lycklig efteråt, vi hade travat runt och jag hade fått henne att ha öronen framåt och kännas glad.
Det var känslan vi uppnådde som gjorde mig så glad.
När vi var klara och jag släppte tyglarna och skulle sitta av böjde hon sig runt och gnäggade åt mig.
Precis som Nokke alltid gjorde!
Den känslan, när man båda varit delaktiga och är lika nöjda, den är oslagbar.

I tisdags på min lektion för Ewa tömlongerade jag Lilja.
Något jag inte gjort förut men som hon är proffs på.
Jag bad henne hjälpa mig och hon tog uppgiften på fullaste allvar.
Hon var så himla duktig, gjorde allt rätt och hade sina små ponnyöron helt spetsade hela passet.

Hon visste att hon kunde detta, hon älskade att få göra något hon var bra på och hon älskade att jag var så himla nöjd och stolt över henne.
Så även om jag gjorde lite tokiga saker ibland så redde hon ut det, gjorde det på rätt sätt och hjälpte mig att göra rätt.
Vilken känsla.

Så jag tänker på det, hur otrlogt viktigt det är att lägga in saker i träningen där hästen kan få glänsa.
Något där den känner sig dukitg och där du kommer känna dig nöjd.
Sedan är det också vårat ansvar att lägga upp träningen utifrån dagens förutsättningar och att ni alltid ger er möjligheten att känna er nöjda och då menar jag både människa och häst.
Det tror jag är en av nycklarna till en bra relation.

torsdag 28 september 2017

Nu händer det saker


Under kursen med Ewa fick jag och Pilgrim lite hemläxor.
Han behöver mycket galopparbete för att stärka sin länd men även korta steg och samling.
Nu när jag äntligen har en ridbana så blir förutsättningarana och möjligheten till träning en helt annan.
Jag har haft ridbanan i snart 2 veckor och hunnit rida 3 pass där upp med Pilgrim och jäklar vad det har gett resultat.
Så roligt att se vilken skjuts framåt kursen gav och vilka möjligheter ridbanan ger.

Just nu rider vi bettlöst med vårt LG Bridle eftersom Pilgrim inte funkar helt hundra på den stång vi hade när det kommer till mer samling.
I helgen var vi till Uppsala jag, mamma och syster och firade mammas 70-årsdag som var i somras.  
Världens bästa och lyxigaste resa, så underbar.
När jag kom hem på söndag eftermiddag/kväll hoppade jag direkt i ridkläderna och gick och hämtade Pilgrim.
Sedan gick vi upp till ridbanan i mörkret och tränade på övningen från kursen och Pilgrim dansade fram.
Han hade sådan fin fokus och vi kunde jobba med den jämna takten i traven.
När vi ridit övningen tre gånger åt båda hållen och travat lite på en 8-volt gick vi över till att träna fattningar och anslag.

Försökte hitta ett tydligt läge mellan när jag vill ha ett anslag mot skolgalopp och när jag vill ha "vanlig" galopp och det gick så himla bra.
När Pilgrim har fokus är han så himla lätt att kommunicera med.
Hittade ett sådant fint läge där bara min energi kunde avgöra vilken typ av galopp vi skulle få.
Det är fortfarande klurigt att inte få för stora anslag.
Eftersom han är lite svag i länden så kliver han ibland in förlångt med sina bakben och då blir anslaget ett jätte hopp.
Sjukt häftigt att sitta på men inte riktigt vad vi strävar efter.

Vi hade också fokus på att efter galoppen skritt framåt med påskjut.
Jag har gjort misstaget med både Nokke och Cappe att belöna anslagen så mycket att vi sedan tappat galoppen framåt och fått halt efter istället.
Men denna gång tänker jag inte kliva ner i den gropen *ler*

Både jag och Pilgrim var så himla nöjda efter passet.
Det har hänt något med honom sista veckorna, han har mognat något enormt.
Vet att ridningen på lördag kväll under kursen, med Hårfagres träns och stång, väckte något i oss båda och nu längtar jag efter att min stång ska komma på posten.

Igår red vi ut jag, Steffi och Janet.
Pilgrim var jätte sprallig och vi mötte så himla många läskiga saker efter vägen.
Först en husbil med hästsläp efter, sedan tre hästar varav en hade vagn efter sig och sedan en fyrhjuling med en pappa, tre skrikande barn och två lösa hundar.
Pilgrim tacklade alla situationer som en vuxen kille.
Han kunde möte dessa, tycka att det var lite läskigt men behålla ett lugn och självbehärskning.
Det är inte det att han plötsligt blivit modigare (för han är en väldigt modig häst) utan det är det att han nu kan hålla fokus på en helt ny nivå.

Det är så himla häftigt att uppleva.
Just nu längtar jag efter att rida precis hela tiden.