onsdag 27 januari 2021

Att ge

Igår var det tisdag och det betyder Ewa-dag.
Jag red Lilja och vi fortsatte det arbete vi påbörjade förra veckan med att rida med en större ram och att ge takt istället för att ta.
Det där med att ge och ta är en inställning vi behöver fundera över, den reflekteras i allt vi gör med hästen, inte bara i ridningen utan i exakt allt.
Att vi ger hästen något för att kunna få något tillbaka, i kontrast till att vi förväntar oss att få och bara tar och tar.
Att det är lätt att tappa bort hästen, dess vilja och vad som är viktigt för den. Att det är lätt att säga saker som "det får hästen faktiskt finnas sig i, för jag vill ..."

Igår arbetade vi vidare med krumelurerna och takten i traven genom att ge, att korta steget och öka samlingen genom att ge och att byta formgivning genom att ge. Och wow så fint det gick!
Hittade verkligen mitt och Liljas nya grundläge och känslan av att hon kom till handen.
Lilja är verkligen den bästa läraren för hon är så tydlig när jag gör rätt eller fel. Pilgrim som så gärna vill vara till lags och göra sitt bästa, kan ibland maskera mina misstag så att jag inte märker dem. För det är inte alltid lätt att känna när det blir "fel" om hästen signalerar att det är bra. Men det gör inte Lilja och det är jag henne ovärderligt tacksam för.

Ikväll har jag en till lektion och ser verkligen fram emot den!
De avverkar en hel del skog på berget ovanför oss nu och vägen de kör ned timret på passerar min ridbana (som ligger i skogen precis ovanför själva gården). Så jag håller tummarna att det inte är full rulle där när jag ska rida lektionen. Det har ju en tendens att arbeta dygnet runt dessa skogsavverkare. *ler* Men igår var det lugnt så jag hoppas att det är det ikväll också.

måndag 25 januari 2021

När allt blir rätt

Åh vilken underbar dag det blev i Ånge igår!
Så fina ekipage och så fina pass det blev.
Många spännande saker och många nya insikter.
Så som känslan när hästen bjuder in till samarbete, när polletten faller ned var en piruettvändning verkligen är, hästar som vuxit på det mentala planet och det viktigast av allt: elever som känner saker, analyserar och vågar lita på sin egen känsla.
När jag bara kan instämma och bekräfta det som de redan känt.

Ett väldigt bra kvitto på att ett bra arbete utförts under ett arbetspass med hästen är hur den ställer upp sig när den är färdiga.
Och så många fina uppställda hästar jag fick se igår.
Syns så tydligt att det som gjorts gett dess kropp så otroligt mycket gott.
Tänker att detta slår så många behandlingar. Säger inte att hästar inte behöver behandlingar ibland precis som oss, men ett bra utfört arbete är det bästa vi kan ge deras kroppar.
Och det är så underbart att se detta efter ett ridpass.


 
Med från Ånge följde det även med en sadel som jag ska prova.
En Jean d'Arc med ultraflexbom, K2 S2 och från Amazonas. Sjukt snygg!
Red så klart i den direkt igår kväll och den kändes riktigt bra.
Men har lärt mig att aldrig lämna ett utlåtande efter ett ridpass, så tänker att jag minst ska rida den ett par gånger till och sedan ska jag berätta allt för er.

Just nu är underlaget på ridbanan helt perfekt och jag ser fram emot denna veckas alla ridpass.
Har ju dessutom en sadel som jag måste utforska ordentligt *ler*


fredag 22 januari 2021

Sådana otroliga mängder

Korna har nu snö till långt upp över magen

Så kom det ännu mer snö...
Helt otroligt hur mycket snö det kan komma.
Men idag är det plusgrader och lite lätt regn så snön sjunker ihop lite, rätt skönt faktiskt.
Har också precis fått ridbanan skottad! Lika stor lycka varje gång.
Tänk att jag bodde här i 3 år utan ridbana, hur klarade jag det!? *skrattar*
 
Skottad gång till hästhagen

Gårdagen spenderades till skottning.
Så otroligt mycket snö som skulle bort och idag är kroppen skönt mör.
Nu återstår det bara att skotta hemma hos föräldrarna, så det blir ett pass till ikväll hemma hos dem.
På söndag ska jag till mina elever i Ånge, längtar!
Alltid lika underbart att åka dit. En elev har köpt en ny (begagnad Amazonas) sadel och eftersom sadlar ligger mig så varmt om hjärtat så ska det bli extra roligt! Rätt sadel till rätt ekipage kan verkligen skapa underverk.

Snöboll

Nu hoppas jag att det inte kommer så mycket mer snö på ett tag och att det håller sig kallt.
Prognosen framåt ser bra ut så jag håller tummarna att den stämmer.

Annars här hemma håller jag på att renovera ett av våra badrum samt att vi håller på att sätta klart innertaket i stallet. Tomas och hans kompis M har jobbat flera kvällar och det blir så himla fint. Nu måste jag skynda mig att måla klart de sista plankorna. Sedan ska vi ta tag i sadelkammaren, den har väntat ett tag nu... *ler* 
Vore skönt att få det klart innan våren då det är massa saker ute vi behöver göra. Men så är livet med gård och det är helt underbart, vill inte ha det på något annat sätt!

Vad händer hemma hos dig?
Och har ni också fått massa mer snö?

torsdag 21 januari 2021

Att släppa kontrollen

 
I söndags fick jag min ridbana skottad, tjoho!!!
Så nu ser den ut som ett salsgolv med perfekt underlag!
Dock har de lovat ca 40-50cm snö till denna vecka, så den kommer väl behöva plogas snart igen.

Lilja den finaste av finaste är som en dröm just nu.
Vet att jag nämnt att hon tagit stora steg framåt och nu känns det som om det går med stormsteg.
Hon dansar fram på ridbanan.
Vi leker med trampet och små ansatser till det som en dag kommer bli en levad.
Hon visar även att skolsprång är hennes grej och det är otroligt att få känna på den kraften.

I tisdags red vi lektion för Ewa.
Vi skulle rida krumelurer men det blev lite ändrade planer.
Bredvid ridbanan lastade de timmer efter avverkningen uppe i skogen.
Jag och Lilja har ridit på banan flera gånger tidigare under samma situation men igår blev hon faktiskt stressad. Något som jag väldigt sällan upplever att hon blir. Så tänker att något som hänt under dagen i hagen måste ha bidragit till spänningen.
Och då Lilja är otroligt duktig på att ta hand om sig själv, något jag verkligen älskar hos henne så tar hon själv tag i situationen och då blir vi två istället för en.
Men det är just i dessa situationer som vi kan lära oss så mycket.
Vad krävs det av mig för att återupprätta en kommunikation och bygga förtroende.
Och vad kan då vara bättre än att ha Ewa där som guide.
Oj så mycket jag lärde mig och så många saker som kom upp som var så nyttiga att ta tag i hos mig.
Tänk att ha den bästa hästläraren som finns och den bästa mänskliga läraren.
Känner mig så ödmjuk och privilegierad.

Så genom att byta plan, ja faktiskt ändra på typ allt så kunde vi upprätta kommunikationen igen och att vi tillsammans kunde lösa den situation som uppstod.
Att släppa kontroll för att kunna få och behålla relation och kommunikation.
Människan, kontrollbehov, detaljstyra och oflexibilitet....
Det är inte i de bra stunderna vi kan arbeta med dessa saker, det är i de utmanande situationerna.
Det är där de behöver processas för att sedan kunna lämnas där hän.
På resan mot att bli vårt bästa jag.
Jag älskar att utvecklas och vill hela tiden bli bättre men att "veta" och "kunna" är inte samma sak.

 
Just nu vräker snön ned ute och det blåser på tvären.
Känner att det kanske får räcka med snö nu...
Men fortfarande är mycket snö bättre än is *ler*
Så hästarna får vila idag och komma in tidigt.

Är extra tacksam när det blir sådana här vintrar med mycket snö och extrem kyla att jag har ett uppvärmt stall.
Hästarna kan komma in och torka, få bort is ur man, svans och hovskägg och verkligen slappna av och kunna sova. Skulle jag inte kunna tina dem skulle Lilja se ut som en julgran med tinglande pynt av is och snö...
Jag känner att detta med stall är en förutsättning för att jag ska kunna träna mina hästar på det sättet och på den nivå jag vill. Vi är givetvis alla olika med olika behov och jag menar inte att det är fel med andra lösningar, bara att detta är vad som fungerar för mig och vad jag känner är ett måste i min vardag.

torsdag 14 januari 2021

Så kom snön


Så kom då snön. Tänker tillbaka på vintern 2018 och ryser men tror och hoppas att vi inte får uppleva en till sådan vinter i mannaminne.
Men nu har vi fått ca 60cm snö och den kom som sådan där tung blötsnö. 

Snön la sig tung på alla staket och träd och jag har spenderat åtskilliga timmar med att frigöra trädens grenar i trädgården från den tunga snön. Plumsat runt i hagarna och tagit bort snö från tråden som frusit till stora isblock och kapat bort de träd som vält av den tunga snön.


Ganska mycket slit då det även blåste storm stamtidigt som snön föll tung så det blev rejäl drivbildning på sina håll. Men nu har jag och Tomas i stort fått bort all snö från gården och igår eftermiddag kom grannen och "fin"skottade det sist. Sedan återstår bara ridbanan och världens bästa Ted har lovat att komma så fort han är ledig från jobbet, längtar!

När snön faller tung och det dessutom stormar ute så är det lätt att känna lite ångest.
Och ja, det är extremt jobbigt att röja undan all snö men när det väl är gjort så är det otroligt vackert ute och ett stort lugn infinner sig.
Jag hoppas att det inte kommer så mycket mer snö nu, detta är lagom.
Nu ska vi får riktigt kallt några dagar och det ska bli lite mysigt. Då får jag rida i skoter overall och balaklava och snön kommer knarra så där härligt under skorna.

Hur har det gått för er med snön?
Har ni fått mycket eller bor ni så till att det fortfarande är lera och regn?

måndag 11 januari 2021

Min sagohäst


Vi har äntligen fått snö och idag ska det komma ytterligare 22cm.
Det har hållit sig kallt med minusgrader nu i ett par veckor och jag hoppas innerligt att detta håller i sig hela vintern, för jag kan faktiskt njuta av vintern så länge det inte är is.
Att arbeta hemifrån bidrar också till att allt är så mycket enklare och jag känner inte alls av mörkret så mycket i år.

Det var så otroligt länge sedan Tomas och jag fotograferad hästarna, det har liksom inte riktigt funnits tid men nu under jullovet tog vi en dag och Tomas fotade mig och Lilja.
Lite sagoinspirerande bilder blev det och Lilja visade sin mest fotogenetiska sida.
Lilja utvecklas hela tiden och på slutet har hon tagit stora steg framåt i sin skolning.
Hon är så ljuv, så nöjd och så mjuk.
Hennes balans är otrolig, för att inte tala om hennes styrka.
Och att hon är den vackraste flicka som finns är bara en bonus!

Lägger in några bilder från fotograferingen, kommer fler längre fram.
 





torsdag 17 december 2020

När det händer


Underbar kväll igår, älskar att rida på sena kvällen när världen nästan sover och det känns som om jag har hela världen för mig själv.
Red först Lilja och hon var riktigt fin, kändes så mjuk och taktfast.
Vi red lite uppkortat steg och takten i trav och letade oss lite mot passagen. Känns tydligt att det är i vänster varv som vi kommer få passage först. Det brukar kunna vara så, att passagen kommer på den ena diagonalen först. Vi båda kände oss så nöjd efter passet och Lilja blev till och med lite varm. 

Efter Lilja var det Pilgrims tur.
Vi hade fokus på det vi upptäckte igår och jag försökte få oss att koordinera oss över hans inner fram i båda varven. Vi red bågar och omformning och det gick faktiskt över förväntan. Vi hittade ett läge som vi kommer kunna arbeta vidare ifrån.
Vi kombinerade även detta med uppkortade steg upp mot trampet för att fortsätta lite på det läge vi hittat nu på slutet. Pilgrim har lättare för skolskritten än piaffen, då det är lite klurigt för honom att koordinera om sig till det rent diagonala och taktökningen ur skritten. Därför ha vi ofta pratat om, jag och Ewa men även Birgitta, att vi kanske ska ta piaffen ur traven istället.
Men vi har inte riktigt hittat det läget, där det känns lätt och självklart. De gånger det inträffat har det mer känts som tur. *ler*
Men igår så händer det, ur den samlade traven kortade vi upp steget, behöll diagonaliteten och kom in i trampet som blev en piaff. Det kändes så enkelt, som en dans och den härligaste känsla spred sig genom min kropp.
Tänk så tydligt det känns skillnad, om saker händer av en slump eller om det kommer för att det helt enkelt är det rätta och det mest naturliga i världen.  
Det är i dessa stunder jag förstår vad det verkligen är att lära, förstå och kunna något. Inte bara hos mig utan även hos hästen.
Skolning.
På alla plan, genom hela livet.

Vi försökte inte uppnå piaffen en gång till, det hade bara varit att söka bekräftelse från min sida och det är något jag försöker jobba med just nu, att inte göra.
Vi har en hel livstid av ridpass kvar och så många fler piaffer att njuta av.

onsdag 16 december 2020

Svettigt värre

Svettig Pilgrim

Efter vårt magiska pass i måndags så var det igår dags för lektion med Ewa och oj så svettigt det blev *ler*
Vi red med bild och trots duggregn och tjock dimma, lyste mina nya lampor upp ridbanan, så bilden blev tydlig och skarp. Helt otroligt!
Vi red öppnor och det dök upp lite nya saker.
Jag upplever själv att höger formgivning blivit lite bättre men nu ställer det högra bakbenet till det för oss i vänster varv istället *skrattar*
Pilgrim är väldigt pigg just nu och har lite extra kraft och påskjut. Detta bidrar till att det blir väldigt tydligt att han glider iväg åt höger i vänster varv och jag har försökt styra upp situationen genom att försöka räta ut honom på ytter kapsontygel och ge eftergift på inner tygel men det går icke! Det blir som en tankevurpa i mitt huvud.
Detta har fungerat jätte bra i de kontrollerade situationer där vi tappar formgivningen och jag rätar upp honom, rider rakt genom mer påskjut och börjar om. 
Men nu när han är så pigg och på en mikrosekund har tryckt sig iväg sig åt sidan så spelar det ingen roll hur mycket jag försöker räta ut honom, det medför bara att det går mer åt sidan.
Istället (vilket är helt logiskt) så ska jag fånga upp honom på inner fram med hjälp av inner tygel, återfinna balansen där och på så vis reda upp situationen.
Kan säga att detta både var svettigt och klurigt men jag fann glimtar av detta och vet nu hur vi ska arbeta vidare.
Även Pilgrim fann detta svettigt, inte minst med det pass han hade med sig från i måndags. Så han blev rejält svettig, nästan lite löddrig. Blev lite varm i hjärtat dock när Ewa sa "vilket bra pass, att det dök upp lite saker att arbeta med så jag inte bara sitter här och säger "Bra!" hela tiden."

Det roliga var att trots detta svettiga pass så såg Ewa att det hänt en massa, små korta glimtar dök upp av vårt nya läge och jag fick ett kvitto på att vi faktiskt tagit oss ett steg framåt, vilket är just vad jag känt de senaste passen. Så nu är det bara att träna vidare. Vi pratade även lite om hur Pilgrims hals såg ut första gången vi mötte Ewa, då den var som en strut, jämfört mot nu när han fått en riktig hals, välvd och vacker. Tänk vad häftigt hur mycket som kan förändras genom rätt träning.

Nu är jag så sporrad att fortsätta träna på det som dök upp igår.

Nyduschad med pyjamas
 

tisdag 15 december 2020

Det där magiska


Igår hade jag och Pilgrim vårt bästa ridpass någonsin.
Det hade kommit några millimeter snö och snön har alltid en sådan inverkan på naturen att den gör världen helt tyst. Denna tystna tog vi med oss in i ridpasset och det blev en otroligt stillsam men intensiv upplevelse. 

De senaste passen har jag och Pilgrim börjat hitta ett läge i samlingen där han kan ligga kvar i niget och sjunka på sina bakben utan att samtidigt öka påskjutet. För just det har alltid varit lite av våran svårighet, att när vi ökat belastningen så har även påskjutet ökat successivt och det väldigt mycket väldigt fort. Detta har så klart berott på att Pilgrim inte riktigt kunnat ta emot belastningen och då tryckt sig ur, att han inte hittat koordineringen i sin kropp, att jag satt för liten ram för honom och att jag haft för mycket anspänning i min kropp. Givetvis kommer alltid påskjutet öka gradvis, men när hästen är skolad är denna ökning så otroligt liten i varje steg att den knappt märks medan den oskolade hästen kan gå från 0 till 100 på ett par steg. 
Men det är därför vi tränar och vi båda blir mer och mer skolade och igår tog vi ett enormt kliv i vår utveckling. 

På hängande tygel växlade vi skolskritt och upp mot tramp genom att öka takten.
I passagen kunde vi rida fler steg än någonsin då Pilgrim sjunk istället för att skjuta iväg. Då kraften ökade mycket mindre per steg så blev stegen så många fler innan kraften blev för stor. Den passage vi hittade igår är den passage vi kommer kunna rida hur länge som helst. 

Så i den upplysta paddocken med mörkret ruvandes runt om kring oss dansade vi. Tyst, mjukt, stillsamt och kraftfullt. Aldrig någonsin har jag haft ett sådant ridpass och ögonen fylldes med tårar.
Den 13:e december ställde vi frågan i vår julkalender; vad är magiskt med din häst och igår blev svaret så tydligt.

tisdag 8 december 2020

Adventskalender 2020

Du har väl inte missat min och Sara Källssons adventskalender på Instagram!?
Varje dag fram till julafton öppnar vi en ny lucka. Luckorna innehåller små tips, övningar, saker att utforska och fundera över.

Sedan i somras när jag var hem till Sara och hälsade på har vi funderat kring detta med hur vi når ut till flera, kan dela med oss av vår kunskap och får människor att väcka sin utforskarlusta. För för oss är detta med att utforska tillsammans med hästen otroligt viktigt.
Varje situation är unik precis som varje kombination människa-häst. Allt bildar något som är helt unikt och hela tiden i förändring. Därför finns det inga sanningar, utan allt omfattas av nyanser och därför blir det otroligt viktigt att våga lyssna, utforska och anpassa sig efter rådande omständigheter.  

Så nu hoppas jag att du vill följa vår kalender. Du hittar den på våra instagramkonton: @stall_nordansjo coh @vasterlundsgard och börja utforskandet tillsammans med din häst!


fredag 4 december 2020

Grand "Ko"tell


Efter många dagars slit, kvällar, helger och nätter så är nu äntligen kornas lösdrift klar!
Kn ärligt säga att jag är mer än trött men också lycklig och nöjd.
Korna har fått en helt ny lägenhet med en en köldridå så det inte ska blåsa och snöa in i deras boning. De har även fått helt nya väggar och en inbyggd Thermobar (som som det kommer kopplas in vintervatten till med flottör).



Jag har betsat de nya väggarna med en brunorange färg. Blev så snyggt och prydligt och till våren kommer jag tvätta och betsa väggen längst in som är kvar sedan innan. Korna verkade gilla sin nya crib och det känns så skönt att slippa konka vatten till dem hela vintern, för jag kan säga att två kor dricker dubbelt så mycket som tre hästar. *ler*

 
Dock tyckte de att det var lite läskigt att gå igenom köldridån men jag lockade med mat och då gick det bra. Har lämnat ett par öppningar så det ska lära sig att gå igenom. De är väldigt modiga djur så redan innan kvällen kom gick de obehindrat in och ut genom köldridån. Lill-Jänta var så söt när hon vinklade bak öronen när hon klev in genom öppningen så att de inte skulle nudda i ridån.

Känns som alltid himla skönt att ha fixat sådant som man tänkt på väldigt länge.
Och nu har korna fått ett lyxigt boende och det känns väldigt bra i hjärtat.

onsdag 2 december 2020

Vare ljus!

Norrland, vinter, mörker, kyla, då behövs det lite extra ljus i tillvaron, så vet ni vad jag har gjort!?
Jag har bytt ut min belysning på ridbanan till lampor som motsvarar dagsljus.
Och jäklar vilket ljus det blev, tror jag lyser upp hela byn när jag tänder lamporna.


Jag och Tomas bytte lamporna i helgen med hjälp av skylift. Och jag kan säga att det var väldig enkelt att byt lampor eftersom allt var klart sedan innan, det satt ju redan lampor på ridbanan som vi nu bytte ut till nya. Men även om saker är enkla så betyder det inte att de tar kort tid. Vi höll på till midnatt båda dagarna men då hann vi även med lite andra saker som vi behövde en skylift till. Tomas gjorde ett jätte jobb i skyliften. Tänk vilken tur att jag har honom! Jag skötte markservicen, körde skyliften och hämtade saker. En på marken och en i skyliften känns tryggt om något händer även om det känns konstigt att mest sitta och titta på.


Lamporna jag valde är av fabrikatet Osram och heter Ledvance. De är på 6500K och 200W.
Jag kan inte annat säga än att jag är otroligt nöjd. Jag är otroligt kräsen när det kommer till ljus. Det ända jag egentligen gillar är dagsljus från solen, alla ljuskällor tycker jag har ett för gult sken. Men dessa lampors ljusbild ska vara det samma som solen ger på dagen. Ett ljus som upplevs vitt och rent och ger en perfekt färgåtergivning.

 
Lamporna gav verkligen ett resultat bättre än jag vågat drömma om och första ridturen i deras sken fyllde mig med lycka.  
Min förhoppning är nu att jag ska kunna sända live till min bästa instruktör Ewa Schaeder utan problem trots att det är beckmörkt ute. För lite vinter, kyla och mörker får inte sätta stopp för min träning *ler*
Tror jag hittills i år ridit 50 lektioner för Ewa. Och det går inte att förneka, träning ger resultat.
Och än så länge är det perfekt underlag så det gäller att njuta av det innan det ev. blir is. Vill inte ha samma mardrömsvinter som förra året. Önska snö och minusgrader.

fredag 27 november 2020

Världsstjärnan!

 
Jag har ju helt glömt bort att berätta om när jag och Lilja var in till kliniken för att träffa bästa Gunnar för att kolla hennes tänder.
Och eftersom jag har världens bästa tjej så är det inga problem vad vi än tar oss för. Hon ställer upp på allt och är helt okomplicerad, hon imponerar på mig varje gång.
Vi hade fixat kvällen innan och gjort Lilja vacker som en dag, det är hon ju alltid, men med 1l glansspray i man, svans och hovskägg och en lång ryckt så glänste hon som en ädelsten.
Och jag kan säga att hon drog många blickar till sig när hon gled in på kliniken och många kom för att prata och fråga om henne.
Hon fick även beröm av veterinären för att hon var så slimmad och vältränad och de höll på att få dåndimpen att hon fått 7 föl och var så fantastiskt fin i kroppen och ryggen. Såg inte ut som om hon fått ett endaste föl. De sa att hon måste ha bra gener och vara väldigt fint tränad *stolt*


Lilja som alltid är så trygg och bestämd (snabb med att ta egna beslut och det gäller för mig att vara snabb i vändningarna för att hänga med) visade en annan sida när vi kom till kliniken.
Hon blev lite osäker och undrande vart hon var och vad som skulle hända.
Och då sökte hon stöd hos mig, hon gick långsamt och nära mig med nosen mot min rygg eller i min sida. Det är intressant vad som sker när du och din häst befinner sig på en ny plats som inte är hemma. Relationen sätts på prov och jag känner mig varm i själen över att Lilja visade mig att hon ser mig som viktig. Att det var hon och jag som tillsammans var där på den nya platsen och skulle klara utmaningen tillsammans.

Hennes tänder såg perfekta ut och det var egentligen ingenting att göra.
När vi var klara och Lilja nyktrat till så åkte vi hem och hon klev på transporten som den världsstjärna hon är.

torsdag 26 november 2020

Är det verkligen vinter?

Vi är i slutet av november och det är fortfarande barmark och ingen snö.
Vi har inte heller haft så mycket frost så jag har svårt att greppa att vi nu har vinter. Till helgen är det första advent men jag har inga julkänslor och ingen lust att pynta, hallå det är ju höst!
Men tänkte ändå ta tag i saken och hoppas att julkänslorna infinner sig. För egentligen är julpyntning något av det bästa jag vet.

Jag och Tomas jobbar sena kvällar med kornas ligghall och nu börjar vi se ljuset i tunneln. Det kan nog vara en av anledningarna till att jag inte har så mycket julkänslor, vi är för trötta helt enkelt.
Vi har totalrenoverat hela ligghallen och den har fått nya väggar, vi har målat och fixat.
Blev otroligt snyggt, egentligen skulle vi bara fixa lite... Men ni vet hur det är, görs det en del kan lika gärna allt fixas och vips blir projektet tre gånger så sort *ler*
Men det blir som sagt så himla bra och min Tomas är bäst!

Igår monterade vi skenorna till köldridån och idag ska jag klippa och skruva remsor.
Tomas håller på att bygga in Thermobaren och jag hoppas VVS-killen kommer sedan och installerar vintervatten till dem. Materialet ska beställas nu i veckan och sedan när det kommer är det bara att sätta igång. Då kommer jag även äntligen får en kran till min älskade diskbänk som jag längtat efter i stallet sedan vi flyttade in här (7år sedan).

Hästarna har fått ha det lite lugnt de senaste två veckorna, vi har ridit på de luncher jag haft tid och kvällarna har ägnats åt arbete i lösdriften.
Men efter helgen hoppas jag vi är klara så då blir allt som vanligt igen.
Just ja, vi har en jätte rolig grej som vi ska göra på lördag. Har köpt något som vi ska sätta upp.
Något som funnits på gården men som jag nu bytt ut till något som är så många gånger bättre. Ska bli så spännande, längtar! Ni får se bild på resultatet när det är klart.


 
Igår var jag in på Svenska foder och köpte spån. De hade BlackWeek-erbjudande, få 1/2 priset på en valfri vara så jag köpte ett nytt vintertäcke åt Cappe.
Egentligen är det bara Pilgrim som verkligen behöver täcke, han har täcke på sig varje dag på vintern annars fryser han och darrar som ett asplöv.
Lilja och Cappe ser ut som galna lovikavantar så de behöver inte täcken mer än de daga det är riktigt skitväder med nederbörd.
Men Lilja har typ bitit hål i Cappes alla vintertäcken... *suck* så han behövde verkligen ett nytt. Hoppas bara detta får vara helt nu eller att det kan stå emot Liljas tänder.
Men Cappe gillar att reta henne tills hon piper och hugger åt honom, så han är absolut inte oskyldig. Han är som en busig obstinat liten unge.

Men just nu går alla stillsamt samman och pillar i det frysta gräset. Ett sådant lugn och harmoni.
Jag tänker återigen vilken lycka det är att få arbeta hemifrån.
Jag sitter vid mitt skrivbord och ser ut över vinterhagen.
Jag vet allt som händer varje dag och jag är så mycket mer delaktig i hästarnas vardag när jag är hemma hela tiden och jag märker så tydligt hur mycket mer de uppskattar det.
Jag önskar att få fortsätta ha det så här även i framtiden utan pandemi.