tisdag 16 oktober 2018

Nyfiken i en strut


Jag är en extremt nyfiken person, det är nog en av de största anledningarna till att jag vet ganska mycket om mycket.
Så fort jag hör något jag inte vet nått om måste jag genast ta reda på mer om det.
Så min nyfikenhet har gett mig ett otrolig sug efter kunskap och en vilja att hela tiden utforska olika saker.

Sist jag var uppe hos Ewa så pratade vi en del sadel och Ewa pratade även lite om en dressyrsadel.
Det väckte självklart ett sug hos mig att rida i min egen dressyrsadel igen som jag inte suttit i på säkert 3år.

Sist jag red i den sadeln så kändes det verkligen ingen bra och har därför inte ridit i den något mer.
Men nu var det dags.
Varför kan man tänka och den enkla anledningen är min stora nyfikenhet.
Hur skulle det nu kännas att rida i denna sadel, vad skulle jag upptäcka och vilka nya insikter skulle jag få.

Det första jag tänkte när jag satt upp och började skritta var "oj det här känns inte så hemskt som jag trodde".
Den andra insikten kom när vi började trav "oj, vilken stabil sits jag fått".

Jag har under senaste tiden lagt extremt mycket tid och kommit till många insikter som skolat min sits.
Det är absolut lång väg kvar men när jag igår red i dressyrsadeln kunde jag känna att jag faktiskt gjort en del jobb redan.
Jag kunde sitta still, mina underskänklar for inte runt som vispar (vilket de gjort tidigare i den sadeln) och jag kunde behålla min position i sadeln även om den har en helt annan utformning än min skolsadel. 
Kort och gott var det inte en sådan katastrof som jag trott.
Men vill ändå tillägga att jag inte har några som helst planer på att börja rida i dressyrsadeln för det blev inte bra totalt sätt.
Anledningen till att det kändes bra ett tag är allt arbete vi lagt ned innan med annan utrustning.  

Till en början kändes Pilgrim fin, jag upplevde att han fick lite mer rörelse i dressyrsadeln, men efter en stud resulterade det i att han mer och mer föll isär, vilket är helt logiskt.
Jätte intressant insikt.
Det som kändes som positivt i att han fick mer rörelse kom ifrån min sits som jag inte kunde hålla statisk i dressyrsadeln.
Som jag nämt tidigare har jag jobbat så länge på att bli still men att jag tenderar att bli lite statisk ibland och nu behöver bli medveten om det för att kunna bli mer rörlig när det behövs.
Små nyanser som är väldigt viktiga. 
I denna sadel kunde jag inte bli statisk vilket till en början kändes ok.
Men när inte Pilgrim längre hade hjälp av min sits (som nog blev lite för följsam) föll han isär.
Tror att han för någon som stått och tittat på vid sidan om banan skulle upplevas som väldigt fin och avslappnad (om man inte vet vad man tittar efter).
Han frustade mycket, längde ut sin överlinje, men blev efter en stund på tok för låg, mycket vikt på frambenen och han tappade tonus.
Blev väldigt tydligt hur han öppnade sina bakknän och han slutade bära mig. 

Inte det minsta konstigt men mycket bra att få upplev hur pass viktig sadeln är för både människa och häst.
Och hur nyttigt det är att utforska för att kunna veta vad man vill uppnå och varför.
Det är så lätt att ha förutfattade meningar om saker och ting och det är nog det absolut värsta jag vet.
Jag tror helt klart att alla kan lära sig nått av alla och att rida i dressyrsadeln igår gav mig många nya infallsvinklar. 
Det kommer dessutom bli lättare för mig att guida en elev som rider i en sådan sadel.

Så om jag ska försöka summera det jag kom fram till igår så blir det: 
För att skola häst och människa är utrustningen man använder sig av av högsta vikt. 
Att använda sig av för ändamålet rätt utrustning är något som absolut inte får förringas. 
Att tro att man kan nå sitt mål utan rätt förutsättningar är som att arbeta i uppförsbacke och motvind samtidigt.
Man kommer till nya insikter under resans gång och idag skulle jag aldrig drömma om att t.ex. skola en häst barbacka (och inte heller i en dressyrsadel *fniss*).

Livet är för kort för att lägga tid på omvägar men när man nått målet kan man göra precis vad som helst.
Jag tänker att det är viktigt att förstå att det är skillnad på ridning och ridning.
Ewa pratar inte så mycket om att rida längre utan mer om att bli buren och jag håller fullkomligen med.
Det är en otrolig skillnad orden emellan och jag har nog trott att jag har förstått men det jag lärt mig under senaste året har verkligen visat för mig att jag inte visste det jag trodde att jag visste.
Insikten är långt mycket djupare än jag kunnat ana.
Ridning ska inte ske på bekostnad av hästen och att förstå vad det verkligen innebär tror jag att jag fattat nu och upplevelsen i dressyrsadeln igår bekräftade det.

Så det var en väldigt givande stund på banan men nu hänger jag upp dressyrsadeln på sin krok i sadelkammaren igen.
När jag tar ner den nästa gång, ja det återstår att se. 

onsdag 10 oktober 2018

När det blir mörkt


Hösten är här och det har blivit både kallare och mörkare.
Och det börjar bli svårt att hinna rida innan det har blivit mörkt på vardagarna när man kommit hem från jobbet.
Så gissar att det är dags att ta och plocka fram alla reflexer nu, pannlampa har jag redan använt i typ en månad.
Gick igenom alla vinterboots förra veckan så de är klara inför vintern. 
Vissa nätter har vi haft rätt många minusgrader men nu har värmen kommit tillbaka lite och det känns jätte skönt.

Än så länge är hösten torr, det har regnat väldigt lite och hästarna kan därför fortfarande sova ute på nätterna vilket är jätte skönt!  
Jag passar på att använda den extra tiden man får när man slipper mocka och packa höpåsar varje dag till att rida.
När mörkret kommer så är det lätt att man blir lite extra trött.
Och eftersom hästarna fortfarande går på bete så vill jag hålla igång dem ordentligt.
Prickig har en mage som en stor ballong just nu...

Jag har dessutom bokat massage till Prickig, det har hänt rätt mycket i hans kropp på slutet och jag känner att han verkligen behöver det nu.
Så fram till massagen som är den 2:a november kommer vi mest rida ut och ta joggingpass på banan med Rollerbit:et.


Men lite ljus i allt höstmörker kommer det dock bli för igår kom mina lampor till ridbanan.
200W LED lampor, 6st och jag hoppas att de kommer lysa upp min ridbana så fint nu i vinter.
Vilken lyx att få lampor på banan.
Bara att ha en ridbana tycker jag är lyx, att sedan få den plogad varje gång det kommer snö är ännu mer lyx och nu belysning på det.
Känns så himla fantastiskt.
Nu måste vi bara montera dem vilket inte är speciellt svårt.
Dock kräver det en skylift och en dag ledigt från jobbet, så gissar att det kommer dröja ett par veckor innan de är på plats. 
Men sedan så!
Kommer visa er en bild när det är klart så ni får se hur de lyser.



tisdag 9 oktober 2018

Liljas söner

Skog Røder
I lördags spenderade jag en hel dag hos Ewa Schaeder. Åkte 06.00 på morgonen och var hemma 01.15.
Jag älskar dessa dagar.
Telefonlektioner och ridkurser i all ära (älskar verkligen dem) men att få vara hos Ewa, prata om stort och smått och rida hennes hästar, ja det kan ta dig steg framåt som annars skulle kunna ta 2år.
Ewas hästar har en magi att ta fram det just du behöv just i stunden.

Jag har sedan kursen med Ewa tänk ännu mer på min sits.
Har ju gjort ett enormt jobb med den men det är långt kvar.
På kursen blev det uppenbart för mig att jag måste bli snabbare på att anpassa mig och inte bli statiskt still.
Detta är en väldigt liten nyans och inte det lättaste att få till.
Att ha arbetat så länge på att bli still och sedan i det bli "rörlig", ojoj vilken utmaning.

Det jag fann under kursen var att jag nu behövde komma tillbaka lite mer på mina hästar.
Att (förenklat) ta överlivet bakåt och på så vis få mer samling utan att ta i tygeln.

Hos Ewa fick jag äran att rida Liljas tre söner, Röder (3år), Gorm (5år) och Himing (6år). 
Alla lika underbara på olika sätt.
Men den av pojkarna som lärde mig mest var Gorm.

Skog Gorm
Måste bara börja med att säga wow!
Red Gorm för ett år sedan och då var han som en jätte bäbis, riktigt unghäst och nu kändes han otroligt skolad.
Skolad på det viset att han var så medveten om hur saker och ting ska vara samt hur han vill ha det.

Red en övning på Gorm med halter, övergångar och ryggningar.
Det gick bra fram tills vi skulle börja backa. 
Där började det strula och jag kände att Gorm verkligen försökte förmedla något till mig.
Det gick helt enkelt inte att backa.
Fick motreaktion på motreaktion.
När jag rider en häst för första gången är jag alltid lite avvaktande och försiktig.
Så har jag alltid ridit nya hästar och då tar det ett tag innan jag törs lita på magkänslan och följa den.
Det gör mig lite passiv men det ger mig också tid att känna in.
Men det brukar också förutsätta att jag rider enkla kravlösa pass och nu blev vi verkligen inslängda i en riktig utmaning.
Men det är det bästa med Ewa, hon vet också vad man behöver.

Att sedan finna vad det var Gorm försökte förmedla var en sådan lättnad.
Och självklart hade det med min sits att göra.
Tänk att han tillsammans med Ewa kunde finna denna detalj som annars skulle ha kunnat ta flera år att komma till. 
Det vi fann var att jag i ryggningen blev stel, min sits motverkade hästen och det började redan i halten när det väl började strula.
Att sedan ändra sitsen och hitta den där lilla rörelsen i kroppen och känna att det funkade var underbart.

Det absolut bästa var efteråt då Gorm verkade mycket nöjd över det han visat mig. 
Jag tänker på det, om man aldrig får möjligheten att rida en så pass skolad häst så kommer man kunna rida 100 år och aldrig verkligen FÖRSTÅ hur viktig de små nyanserna är, vikten av att vara dynamisk och att inget steg är det andra likt.

"Teori är inte verklighet" 

Lite lustigt att jag sa just de orden innan vi gick ut och red och att det sedan var precis det jag fick lära mig.
Åh dessa underbara hästar, vad jag älskar er!

Skog Himing
Sist ut av Liljas söner var Himing.
Sist jag såg han bli riden var också ett år sedan när jag red Gorm och då var han en busig tonåring med egna idéer.
Nu var han som en helt annan individ.
Så mjuk och ljuv. Tänk, han som jag tyckt varit minst lik Lilja nu hade störst del av hennes godhet över sig.
Han var som en katt att rida.
Gorm är mer lik Lilja i sina rörelser, lika så Röder men Himing kändes som en häst av fullblodtyp.

Jag red även Elektron, alltså den hästen!
Han är en riktig Yvonne-häst, det känns som om vi verkligen förstår varandra.
Han är väldigt lik Pilgrim på många sätt, kanske därför jag förstår honom så väl.

Nu längtar jag redan till nästa gång jag ska upp till Ewa! 
Tack Ewa för ännu en underbar dag med dig och dina fina hästar!

Himing och Gorm juni 2017

torsdag 27 september 2018

Höststormar och passage


Har i nästan varje inlägg skrivit att det blåst en hel massa och igår var verkligen kulmen, shit vad det stormade!  
Vissa vindbyar var nästan i stormstyrka.
Men lite vind kan inte hindra en från att rida även om man nästan blåser av hästen. 

Hade tänkt att vi skulle rida ut igår men vi ångrade oss då vi kände att risken var för stor för att få något i huvudet...
Så det blev ridbanan. 
Pilgrim var rätt på tårna men det var otroligt häftigt att märka hur mycket mer kontrollerad han blev när jag satt upp. ,
Att rida en häst som är medveten om sin ryttare och hjälper till ger en otroligt trygg känsla. 
Samt att känna att han kan finna trygghet i vår träning, det är verkligen något jag velat uppnå.  
Pilgrim gör så fina framsteg varje dag nu och det är så roligt att få vara med på resan. 
Igår kunde jag för första gången känna att jag "red" passagen. 
Red kanske är ett svårt ord men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det.
Tidigare när jag bett om passage har det blivit lite som det blivit, ibland 2 steg och ibland 5 steg och
ibland har han gjort det utan att jag bett om det.
Men det är vad utveckling handlar om, inget är perfekt från början och vi behöver tålamod och investera tid i saker. 

Jag märker idag, när människor har så mycket information tillgänglig och alla delar med sig av sina framgångar i sociala medier, att gemene man tror att man kan göra alla saker man vet och att man kan uppnå resultat på en gång.
Det här med att man faktiskt måste träna har glömts bort.
Jag märker att kunskapen om HUR man faktiskt åstadkommer saker är försvunnen och väldigt få människor vet hur man ska göra för att uppnå det de tror de vet. 
Men det finns inga genvägar och man måste träna, så enkelt är det. 
Jag tänker också att man behöver en plan och veta att om jag gör detta lilla idag så kommer det om ett år ge detta stora, t.ex. passagen. 
Inget kommer gratis, så enkelt är det. 

Men åter till Pilgrim och vår passage. 
Jag har låtit den ligga på hyllan ett tag då vi haft lite grunder att arbeta på. 
Det är först när man kliver ett steg framåt som man märker om något inte riktigt är befäst. 
För oss har mycket legat kring att reglera mängden samling jag ber om, att kunna variera grad utan att skapa spänningar eller frustration hos Pilgrim. 
Visst har en del av mig velat försöka träna passage hela tiden, med det hade bara ställ till det. 
Pilgrim visade passagen för mig, jag tillsammans med Ewa under en lektion satt en hjälpgivning på den. Sedan under ett par veckor testade jag om jag kunde be om passagen, alltså att han förstod och tog så många steg det blev och sedan har jag låtit den vara. 

Men nu när jag bytt bett och vi fått mycket bättre kontroll på graden av samling har Pilgrim börjat vissa passagen igen och igår provade jag att be om den och wow. 
Jag kunde inte bara be han börja, jag kunde be han fortsätta och sedan övergå till trav igen. 
Han orkar ungefär 6-7 steg, men han kunde göra dem lika stora, med samma kraft och takt, låta mig sitta kvar på hans rygg (tidigare har han skjutit ur mig) och sedan när jag släppte tonus övergå till trav igen. 
Vilken kille! 

Det blåser inte riktigt lika mycket idag men ändå så pass mycket att det nog blir ett pass på banan ikväll igen. 
Men i helgen, då jäklar ska här ridas ut, jag längtar så himla mycket. 
Det är så vackert i naturen nu och jag vill passa på att njuta så mycket det bara går innan allt är borta. 

 

onsdag 26 september 2018

Min Tisdag


Igår var det tisdag och jag hade lektion med Ewa.
Red Pilgrim och vi red en övning som är perfekt för att träna galoppfattningar.
Övningen blev en förväntansövning med övergångar, halter och ryggningar.
Kan säga att den även tränade ryttarens hållmuskler *ler*
En jätte rolig, nyttig och bra övning.
Pilgrim var verkligen super fin, lite loj men inte så konstigt med den gräsmage han har nu...
Så idag får herrn en uteritt så han får svettas lite.

Efter min lektion longerade jag Cappe på banan.
Glömde vantarna i stallet så det blev snabbt kallt, men det är ju inget problem när man har världens bästa ponny!
Bara att knäppa av linan och hoppa upp och trava runt några varv och så vips blev man varm igen.
Alltså han är så himla fin med världens största hjärta.

Igår var det 5 år sedan Nokke lämnade sitt liv här på jorden och jag tänkte på det när jag red Cappe, utan vare sig sadel eller huvudlag, att vår relation nu är väldigt lik den jag och Nokke hade.
Och det är en helt otrolig känsla.
Att bara hoppa upp och bli buren en stud, helt kravlöst, det går inte av för hackor.
Och dessutom är det ett bra sätt att träna på att släppa sitt kontrollbehov en stund.




tisdag 25 september 2018

Isbit


Fy tusan så kallt det blivit nu, vad hände med min varma höst?
Det har blåst kraftigt i mer än en vecka och det är inte alls många grader ute.
Jag rider med vantar och vindtät jacka med ullfrotté under och ikväll tror jag långkalsongerna åker på.
Men hästarna njuter.
Det är helt klart bästa tiden på året för dem nu, massa gräs och inga kusar.
Köttbullarna Cappe och Lilja äter gräs 3h om dagen, skönt när gräset inte är lika kraftigt längre så de kan äta längre tid utan att bli feta.
Cappe är i så sjukt fint hull, tror aldrig han varit snyggare än han är nu.


Igår kväll red jag Lilja på banan.
Hon var så himla pigg och glad. Vi fokuserade lite på samlingen i traven och passade på att göra några skolgaloppanslag.
Vi börjar hitta rät bra energi nu och man märker att hon tycker det är mycket skönare att jobba på hösten än på sommaren när det är varmt.
Hon blev riktigt frän och hennes små ponnyöron stod rakt fram hela passet.
Eller som Husse sa häromdagen när vi hämtade henne och Cappe på betet "Har du sett vilka söta öron hon har!? De har ju svarta toppar!"
Hihi, hon har verkligen världens gulligast små ludna öron, älskar dem!

Ikväll är det lektion för Ewa som det är varje tisdag, längtar! 
Ska rida Pilgrim på nya bettet, ska bli jätte intressant och spännande.


måndag 24 september 2018

Helgen som gått


Nu är det verkligen höst och det har stormat rätt bra i helgen, solen har värmt och vi har haft medlemsträff i ARV.
Vi var 10 personer som träffades med och utan hästar och red tillsammans, fikade och pratade häst.
Verkligen jätte mysigt.
Vi behöver verkligen fler sådana här dagar, de ger så mycket energi och glädje.


Annars har jag ridit och fixat hemma i helgen.
På söndagen målade jag klart väggarna i stallet så nu kan vi montera upp de nya sakerna där så snart vi har tid.
Kommer bli ett nytt medicinskåp, ny whiteboard, nya hyllor mm.
Ser verkligen fram emot att inreda denna vägg.
Sedan är det bara att göra klart resten *ler* 


På söndag eftermiddag tog jag och Janet en härlig uteritt.
Det stormade rätt kraftigt och jag tänkte att jag skulle få rida på en spänd Prick.
Men han var så himla fin!
Han kändes så himla vuxen och modig, alltså den hästen växer så det knakar på det mentala planet just nu.
Varje ridpass händer det massor. 
Vi har även ridit 3 pass på banan med det nya bettet och det funkar verkligen så himla bra.
Så i träningen har vi fokus just nu på att reglera mängden samling vi vill ha samt att länga överlinjen.
De är de två viktigaste punkterna och efter det tänker jag lägga fokus på galoppen ett tag.

Jag hoppas att hösten blir lång och härlig och bjuder på en massa dagar med fint väder.
Ska försöka hinna med många långa uteritter, det blev lite dåligt med det i somras pga värmen, och jag vill att hästarna ska hinna få riktigt bra kondition inför vintern.
För vem vet hur vintern kommer bli.
Jag hoppas i alla fall att vi slipper is. 
Och absolut bästa tiden att rida är nu, hästarna är så pigga och glada och naturen så vacker.
Det ända tråkiga är att det börjar bli lite väl mörkt på kvällarna nu, svårt att hinna saker hem efter jobbet som är utomhus...

lördag 22 september 2018

På G


Nu är det full fart på gården inför vintern, mycket som man vill hinna klart innan kylan kommer.
Jag har äntligen köpt namnskyltar till alla boxar i stallet 
De kommer från samma företag som gjorde skyltarna som jag skruvade upp vid hagen.
Blev så himla nöjd med dem så beställde boxskyltarna bara ett par dagar efter.
De är gråa och vita och passar perfekt till de nya väggarna i stallet. 

Sedan håller vi på att slutföra elen på ridbanan så vi kan ha lampor där i vinter!
Elektrikern kommer till veckan och kopplar ihop allt.
Det blir lysknappar på hörnet på stallet så man kan tända och släcka precis utanför stalldörren.
Kommer bli så himla bra.
Jag ville verkligen inte ha tändningen och släckningen uppe på banan, för tänker när man gått ned därifrån och man kommer på att man glömt släcka och måste gå upp igen.
Visst jag är inte lat, men om man vill hinna så mycket som möjligt på en dag så måste man vara effektiv och ställa för att ha saker så enkla som möjligt. 
Och eftersom jag stått i ett stall där man tände och släckte belysningen på banan så vet jag att jag vill ha möjligheten att även göra det från stallet.

Nu återstår det bara att välja lampor.
Kommer bli 6st och jag måste bestämma mig för hur jag vill ha det och tänka framåt.
Det ska ju bli ett ridhus där uppe sedan och till den andra ridbanan direkt bakom stallet kommer jag bara behöva 4 lampor.
Så det är lite att fundera på och lägga sig på rätt nivå. 



fredag 21 september 2018

De hjälper oss mer än vad vi tror


Igår pratade jag om att vi människor måste träna för att gå från människa till ryttare, precis som våra hästar behöver träna för att bli ridhästar.
Och jag tror det är viktigt att vi inte glömmer bort att mycket ansvar ligger på oss i den processen.
Vi behöver träna för att bli bra ryttare och ända sättet att träna är att avlägga MÅNGA timmar i sadeln.
Jag har den stora turen att ha tre hästar att rida varje dag och jag har verkligen känt de sista veckorna att det hänt massor.

Jag har haft mycket problem med min högra höft efter ett gammalt trauma.
Har blir lätt stel i mina muskler och är ungefär lika smidig som ett kassaskåp inmurat i en tegelvägg.
Men på slutet ha det känts lätt i ridningen.
Jag har hittat en helt annan position i sadeln, jag har inte lika mycket svank längre och stödet i stigbyglarna är lika stort både till höger och vänster.
Och igår när jag var till min naprapat (vilket brukar vara en otroligt smärtsam upplevelse) var jag helt mjuk!
Mina muskler var mjuka och smidiga och det var inget som tog emot när hon stretchade mig.
Helt sanslöst!
Men som jag sa jag har ju känt en förändring i ridningen på slutet.

Och jag tror inte denna förbättring enbart kommer från mig utan det är mina hästar som hjälpt min kropp att bli bra.
Att bli buren av en häst, verkligen bli buren, har en otrolig inverkan på vår kropp.
Och med den skolning som mina hästar fått kan de nu verkligen bära mig och det har gjort underverk.

Tänk vilken förmån vi hästmänniskor och ryttare har.
Att efter en lång dag kunna få denna stund med hästen, bli buren och ta emot den enorma gåva de ger oss.
Så det är inte bara vi som genom övningar och gymnastik ger hästen en bättre kropp och hållning, de ger oss det samma tillbaka.
Jag är så lycklig för att jag funnit denna väg med mina hästar och att jag nu får möjligheten dela den vidare med er och mina elever.
Men i slutändan måste vi ändå komma ihåg att det är hästen som är vår största lärare, bara vi vågar lyssna.

torsdag 20 september 2018

Svettigt värre


Men hörrni vilket väder vi fick igår!
Jag jobbade hemifrån efter lunch, då jag hade en arbetsuppgift som krävde full koncentration och som skulle vara klar kl 15.00.  
Så när den var färdig tog jag en paus och red Pilgrim.

Hästarna har sedan ungefär två veckor tillbaka gått på återväxten på betet.
Den del jag slog och balade i början på sommaren och som nu vuxit och blivit ca 40cm hög.
Så nu har de bete ända tills kylan och vintern kommer, känns jätte skönt.
Men jätte mycket saftigt gräs har gjort magarna till bollar på hästarna.
Det mesta är vatten men de ser för roliga ut. 


Jag provade det nya bettet jag spontanköpte på Pilgrim igår.
Och det kändes jätte bra. 
Man kan nästan se på bilden ovan hur nöjd han när, nästan så han ler.
Det blev ett jätte bra pass, jag tänkte på det Ewa sagt senast och lade upp passet som så att vi lade 20min på att värma upp, 20 min arbete med lite högre tonus och sedan 20min nervarvning.
Det är viktigt att tänka på att både vi och våra hästar behöver kontinuitet i träningen om vi på ett rättvist sätt ska kunna ställa krav på oss och vår utveckling.
Det är inte bara hästen som ska bli en ridhäst utan det är även människan som ska bli en ryttare.
Och för att denna "förvandling" ska ske så krävs det ridtimmar för båda parter.
Jag försöker att varje dag prioritera mina hästar och vår träning tillsammans, jag finner det viktigt och det är vad som ger mig energi.

På slutet av den aktiva delen på passet igår så jobbade jag och Pilgrim lite med passagen.
Bettet gav mig en sådan fin möjlighet att reglera hur mycket samling jag ville ha i honom (läs: jag kunde för en gångs skull bara be om lite) och vi kunde arbete med taktförändringen mot passage utan att han tog i för kung och fosterland.
Vi kunde hålla det på en nivå där han kunde övergå till trav igen efter ett par tre steg.
Kändes så himla bra och vi fick lite flyt i det hela.


Efter passet var Pilgrim nöjd, glad, svettig och lite trött och magen var lite mindre svullen.
På fredag hoppas jag kunna rida ut och lägga in en hel del galoppträning.
Han gjorde så fina fattningar igår och verkligen höll ihop sig i galoppen så nu skulle vi behöva rulla på lite.
För hur ska man kunna rida och göra krumelurer i galopp om man inte galopperar?

onsdag 19 september 2018

Resultatet


Nu har jag hunnit testa Rollerbit:et på alla mina hästar så jag tänkte lämna en liten rapportering av resultatet med varje häst.

Lilja: red jag på kursen för Ewa med Rollerbit. Under passet kändes det riktigt bra med den största skillnaden märkte jag dagen efter.
Då var hon helt otroligt mjuk, bjöd fint på bettet och traven var luftig och taktfast.
Jag kunde verkligen känna hur bra passet dagen innan på kursen hade varit för hennes kropp.
Hennes muskler var så mjuka och avslappnade och hon kändes "lätt" att rida. 

Cappe: fick mest trava runt på ridbanan med bettet i sin mun.
Han var otroligt nöjd och tillfreds av bettet och hela känslan vara bara en stor nöjdhet.
Det störst som hände med Cappe på bettet var att han slappnade av i sin rygg så himla fint och en bit in i passet höjde han sin länd så mycket att jag fick en ännu bättre position i sadeln, så fränt.
Även med Cappe märkte jag stora skillnader dagen efter passet med Rollerbit:et, han har sedan det passet dansat runt i hagen i en trav som får en att stanna och tappa hakan.
Han galopperar runt samlat och fint och gör byten och piruetter.
Att se vad ett ridpass kan ge hästen efteråt visar verkligen vad ridningen är till för.

Pilgrim: red jag i förrgår på Rollerbit och även han gillade bettet.
Här hade jag fokus på att verkligen lämna honom ifred och det absolut häftigaste var att jag fick en låg och fin hand som jag bara nära min egen kropp.
Jag har en tendens att hamna lite långt fram med handen. 
Men med detta bett kändes det helt naturlig och enkelt att ha handen nära kroppen och det var ju just av anledningen att jag lämnade honom ifred.
Men mycket bra erfarenhet att plocka med till alla andra ridpass.

Utforskandet fortsätter och jag är så lycklig över att ha så fina hästar som lär mig så mycket.

tisdag 18 september 2018

Förbättringar


När jag förra veckan var på Grafströms och råkade spontanshoppa ett bett så hittade jag även nya kinkedjekrokar.
Hittade en modell som var rund med helt platt baksida.
Har märkt av ett problem på vissa av mina stänger och det är att hästens mungipa kommer i kläm mellan stången och kedjan.
Det kan man ibland åtgärda genom att spänna kedjan lite till men det är ju inte alltid önskvärt.
Så när jag hittade dessa blev jag nyfiken.

Testade dem tillsammans med nya bettet när jag kom hem och jäklar vilken skillnad. 
Kedjan låg helt stilla på samma plats hela ridpasset och ingen risk för kläm av mungipan. 
Även fast jag spände kedjan löst låg den still.



Den enda nackdelen är att de är lösa, alltså man krokar fast dem på stången efter man tränsat.
Jag ser hur jag kommer drälla runt dessa i stallet och tappa bort dem *fnissar*
Men de har fått en egen lite burk i min hylla i sadelkammaren så jag tror nog det kommer gå bra ändå.
Och i slutändan är det värt det med tanke på hur otroligt bra de var!
De var så bra att jag åkte tillbaka dagen efter och köpte fler, de var ju inte direkt dyra.

Jag la ut en bild på Instastory på krokarna och det var så många som hörde av sig och frågade vart jag köpt dem så jag lägger ut en bild på dem här med.
Som sagt så har jag köpt mina på en butik här i Sundsvall med de finns att finna på nätet om man Googlar "kindkedjekrok".
Det finns även en modell helt i metall som verkar vara lite större, den ska jag köpa nästa gång och jämföra mot dessa.  

Ikväll rider jag och Lilja lektion för Ewa, då blir det nya bettet med dessa nya krokar.
Längtar!



måndag 17 september 2018

Vad älskar jag?


Nu älskar jag en hel massa saker men en av de saker jag verkligen älskar att göra och som ger mig energi är att prova nya saker inom områden där jag har ett stort intresse.
Och det absolut största av mina intressen är hästar och utvecklingen med dem. 
Jag är av naturen en väldigt nyfiken person, vill veta allt om allt och då blir utforskandet och testandet en stor del av vardagen. 

På slutet har jag varit väldigt intresserad av bett och att man faktiskt behöver olika bett för olika typer av arbete.
Det är så lätt att tro att bara för att man hittat ett bett som hästen trivs med så kan man ha det resten av livet och göra allt på det.
Ja, jag har också tänkt så förr men ju mer jag lärt mig desto mer har jag insett att så inte är fallet.
Behovet kommer ändras tillsammans med hästens skolning men man kan även komma att behöva använda olika bett andra sammanhang som t.ex. i rehabiliteringssyfte.
Det är som en helt ny värld som har öppnats och jag önskar att jag hade obegränsat med tillgångar och kunde köpa alla bett jag är nyfikna på.

Idag är det många som rider bettlöst och jag har inget att säga om det, rider själv Pilgrim bettlöst med jämna mellanrum.
Men jag finner personligen att bett är otroligt viktigt i hästens skolning för man når resultat som jag inte tror är möjliga utan.
När man börjar förstå hur en häst är bygg och att man verkligen låter hästen vara häst och anpassa träningen efter det så kommer man till helt nya insikter.

Det är otroligt svårt att skriva om detta kortfattat men kort och gott handlar det om att vara rädd om hästens halskotpelare och att ett för hårt tryck på hästens nos och nacke kommer inte hästen kunna komma undan.
Så för att lätta på trycket måste hästen dra ihop sin hals. 
Blir trycket för hårt av ett bett kan hästen gapa tack vare sin underkäke.
Genom halskotpelaren löper hästens nervbanor genom små små hål och att dra ihop halsen på hästen sätter dessa nerver i kläm.
Jag vill inte ens tänka på hur det känns för hästen.

Sedan får man inte glömma vikten av hästens tunga och hur den faktiskt fäster på samma ställe som hästens lyftmuskler till framben och bröstben fäster samt musklerna till nacken.  
Hästens tunga har därför en viktig betydelse i skolningen av hästen och reaktionerna i hästens kropp.
Man kan genom tunga nå muskler som man inte kommer åt utan bett. 
Reaktioner som är viktiga för ridhästen.
För vi måste komma ihåg att det är skillnad på en häst och en ridhäst.

Så i förra veckan när jag var in på Grafströms för att köpa ett bett åt min vän så hittade jag en massa spännande bett själv som jag blev tvungen att undersöka.
Det ledde till att jag spontanköpte på mig ett nytt bett helt på impuls.


Det var så intressant vinkel på bettet och jag har fått en förkärlek till bett med rullar.
Testade bettet på Lilja när jag kom hem och wow så bra det blev.
Detta var ett bett hon verkligen kunde följa och hon blev lätt att styra och så mjuk.
precis vad vi behöver just nu. 
Ska bli spännande att prova det på Pilgrim.


På kursen för Ewa red jag både Lilja och Donne på Rollerbit och samma dag klickade jag hem ett eget.
Detta bett har så många användningsområden men det viktigaste att komma ihåg är att detta är ett bett där man lämnar hästen ifred.
Bettet gör jobbet.
Bettet kan hjälpa spända hästar, funka i rehabiliteringssyfte och mycket mer. 
Man kanske inte rider på detta bett varje dag, men det har verkligen sina fördelar.
Jag red ut på Lilja dagen efter kursen och hon var så otroligt mjuk.
Jag kunde verkligen känna vad som hänt i hennes kropp efter passet med detta bett. 


Igår var det Cappe tur att bli riden på Rollerbit och WOW!
Vet inte ens hur jag ska beskriva det, men som han behövde det passet. 
När han började aktivera tungan blev hans rygg otroligt avspänd och han höjde sin länd så mycket att jag kände hur sadeln ändrade läge.
Detta bett kan för ett otränat öga se väldigt "otäckt" ut och ni vet nog alla vid det här laget vilka problem Cappe hade i sin mun när jag köpte honom.
Problemen är borta men många reflexer finns kvar i honom och han kan i tid och otid gapa.
Men på Rollerbit blev han helt lugn i munnen och han bar bettet så mjukt.
Han kan även vara lite "orolig" i sin form, han har svårt att hitta ett läge där han orkar bli stadig.
Han spänner lätt ryggen och då behöver han sänka huvudet för att släppa på spänningarna. 
Men igår längde han sin hals så otroligt fint och det syntes verkligen hur mycket han trivdes och inte en gång blev ryggen spänd.
Han spred en så stor känsla till mig av välbehag att den sitter kvar än idag och jag ler fortfarande.
Det är svårt att beskriva, det måste upplevas men oj vad det händer saker med mig och min hästar nu. 

Nu återstår att prova bettet på Pilgrim.
Han behöver hitta lite till längning i sin hals och vinkla fram atlaskotan och jag tror att jogga runt lite med detta bett kan vara en bra väg att nå dit.
Men det återstår att se.



fredag 14 september 2018

Bilder från kursen - Donne


På söndagen hade jag lyxen att totalt rida tre pass för Ewa.
Två av passen var på Lilja och det tredje passet var på Janets vackra Donne.
Janet har Donne i mitt stall och jag brukar hjälpa dem lite då och då.
Att få rida Donne på kursen var verkligen super. 

Donne är en häst med STORA gångarter och kan ibland bli lite väl glad i att springa *fniss*
Jag red honom på rollerbit för att han skulle börja aktivera sin tunga och på så vis hitta kopplingen till bogens muskler och länga ut överlinjen.
Att rida på rollerbit betyder att man måste lämna hästen väldigt mycket ifred och att göra det på Donne som gärna springer fort blev en utmaning.
Att be honom vänta utan att hålla i honom, han lärde mig så många nya tekniker, bästa Donne. 
Och jäklar vad bra det blev till slut även om jag var sjöblöt i svett.
Så nyttigt för oss båda och ett riktigt super pass.





onsdag 12 september 2018

Bilder från kursen - Lilja


På söndagen red jag Lilja på kursen.
Vi började lite lojt, det har varit en varm sommar och även om hon är mycket riden så har vi inte alls kunnat ta sådana långa pass ute som vi gjorde förra sommaren och det är något hon verkligen behöver.
Men till pass två hade vi skärpt upp oss lite och hon var riktigt fin.
Red första passet på kandar och andra passet på Rollerbit.
Otroligt nyttigt att känna skillnaden.
Rollerbit har till uppgift som bett att man lämnar hästen ifred och bettet gör jobbet skulle man kunna säga.
Man kommer via hästens tunga åt viktiga muskler i hästens kropp och bara genom att sätta bettet i hästens mun kan man iaktta vad som händer i dess kropp.

Lilja är en häst som är otroligt lik Nokke, även Lilja har varit istadig (vägrat röra sig framåt) och sådana hästar behöver tid för att släppa någon innanför deras skal.
Men när man väl är där blir de de bästa hästarna i världen.
Jag och Lilja fick så många nya redskap att träna vidare med.
Tror detta kommer bli en fantastisk höst för oss.
Vi fortsätter med grunderna och försöker få mer precision i dem och precis som med Pilgrim fokusera på att bygga än mer styrka.