onsdag 18 april 2018

Nu händer det grejer

Förra veckan fick vi dikena skottade på ridbanan och oj vad det fick fart på snön som snabbt började tina bort.
Igår hade vi 20 grader i solen och om vädret fortsätter så här kommer det torka upp jätte fort.
Det är nu bara lite mer än två veckor kvar tills Birgitta Järnåker kommer hit och nu känns det faktiskt som om ridbanan kommer hinna bli torr.
Så himla skönt!

Jag har ridit ut flera gånger efter vägen utan boots sista veckan.
Så härligt att slippa sätta på boots med brodd och istället rida ut helt barfota.
För finns det något härligare än en mjuk grusväg om våren!?
Jag upplever alltid att traven blir lite extra fin denna årstid så jag försöker passa på att hinna rida ut så mycket som möjligt.

Lilja var jätte fin igår när vi red ut.
Hon börjar kännas så otroligt stark och skrittade på med riktigt stora steg.
Hon hittar lätt samlingen i traven och släpper ner min på ryggen.
Tänk så mycket det har hänt med henne under detta år.
Kommer ihåg mitt första ridpass på henne som gick ut på att jag skulle komma på hur jag skulle rida henne för att hon skulle ha öronen framåt.
Nu är alltid hennes små ludna ponnyöron riktade spikrakt framåt.
Hon som inte såg så stor mening med ridningen och nu gnäggar otåligt när jag är för långsam med att tränsa.
Hon som förut visade missnöje vid sadling och bet i luften och nu tycker att jag måste skynda mig lite till så vi kommer ut någon gång.

Det är svårt att beskriva känslan när man hämtat tränset på väggen, vänder sig om för att gå mot Liljas box och hon står där med spetsade öron och tittar på en och gnäggar förväntansfullt. 
Fina bästa Lilja som inte är rädd för nått men fnyser som om det vore livsfara och skrämmer skiten ur de andra hästarna varje gång hon inte får galoppera i backen på vägen hem.

Är så lycklig att hon finns i mitt liv!


tisdag 17 april 2018

Är det vår nu?


Vilken helg!!!
Sol och varmt, så himla underbart.
Jag och Eva red på ridbanan på lördagen, man måste passa på nu innan den blir för blöt.
Jag red Pilgrim och han var så himla fin!
Vi stod länge och borstade innan vi red och det är så himla mysigt att bara stå och ryckta och prata lite strunt och njuta av tiden med hästen utan att ha det minsta bråttom.
Det känns som att tiden står still sådana gånger.

På kvällen var vi ut med vänner och åt fantastisk god middag och sedan såg vi på Al Pitcher (som är en ståuppkomiker).
När vi kom hem var klockan rätt sent men jag och Cappe tog ändå ett pass på banan.
Han var som en dröm och gick riktigt fint.
Har hänt riktigt mycket sedan vi bytte stång.
Tänkte jag skulle göra ett eget inlägg och visa all min utrustning om ni skulle vilja det.
Jag har fortfarande beslutsångest vilka två hästar jag ska rida på Birgitta-kursen alla tre är så sjukt fina just nu.
Men det är ett angenämt problem.

I helgen tittade en liten skilla upp i rabatten, så trots all snö som är kvar så känns det ändå som vår nu och det är helt underbart.
Vi har även haft de första dagarna med plusgrader dygnet runt och fortsätter det så här så borde snön snart försvinna!



fredag 13 april 2018

Det man inte förstod att man faktiskt förstod


Första gången vi möttes trodde jag hon var en valack (ja hon har stora tuttar *ler*).
Första gången hon bar mig på sin rygg travade hon rakt in i mitt hjärta.
Att hon sedan en dag skulle flytta hem till mig det tordes jag inte ens drömma om fast egentligen kanske det var helt självklart.
Min kärlek till henne är oändlig!

Vissa saker i livet är självklara och Lilja är den mest självklara häst jag träffat.
Det är svårt att förklara och jag kommer på mig själv ibland med att glömma bort det.
Hon kräver min fulla närvaro men är nöjd så länge hon har min fulla kärlek.
Men när jag lyckas vara i nuet bjuder hon mig på upplevelser utöver det vanliga.
Härom kvällen när vi red på banan och allt stämde så där magiskt tänkte jag "shit hon kommer vara den av mina hästar som hittar passagen först".
Och när jag tänker på det så inser jag ju att det är helt självklart, lika självklart som Lilja.


torsdag 12 april 2018

Vårförberedelser


Igår var jag i Stockholm och vilken otrolig kontrast mot det snöiga Sundsvall som jag lämnade på morgonen.
Här nere fanns det inte en gnutta snö, solen sken och jag gick runt i gympadojor utan jacka.
Så himla mysigt att få uppleva lite vår och nu längtar jag ännu mer tills den kommer upp till oss.
Läste precis att vi har den senaste våren på 100 år. Gaaahhhhh!
Sa innan jag klev in på tåget "hejdå våren vi syns om en månad". 


Om tre veckor är det kurs hemma på vår gård med Birgitta Järnåker.
Fattar inte hur snön ska hinna tina bort till dess...
Efter alla plogningar i vinter har vi en 1.5m hög snösarg runt ridbanan av snö.
Snön ligger över dikena och in på banan, när all denna snö sedan smälter kommer det bli blötare än vad det behöver på själva banan.
Så igår kom världens bästa killar och skottade dikena med grävare och traktor på banan så att de blev blottlagda så att snön nu när det börjar smälta kan rinna av ridbanan ner i dikena.
Så nu är det bara att hålla tummarna att banan är bra till den 5:e maj.
Kan inte fatta hur snart det är! 
Längtar så jag nästan spricker.



tisdag 10 april 2018

Min sadel


Ojojo, vet inte om jag har berättat vilken sadel jag valde till slut efter min utförliga sadelprovning som ni bl.a. kan läsa om HÄR, HÄR och HÄR.
Jag hade turen att få låna många olika sadlar från vänner och kunde verkligen testa, fundera, rida och känna mig fram.

Mina topp två kandidater blev till slut en Augusta och den gamla modellen av Ecuyer (även om jag drömmer om en egen gjord sadeln men den får vänta tills ekonomin tillåter).
Men det är inte bara att hitta vilken modell man vill ha, man ska sedan dessutom hitta en begagnad sadel som inte bara har rätt modell utan även rätt storlek.
Jag hade en sadel som jag kikat länge på på Facebook som var till salu och nu när jag visste vad jag ville ha så skrev jag en fråga om sadeln var kvar och det var den!   
Så jag chansade och köpte den.

Några dagar senare kom den, min nyköpta sadel, en Ecuyer av den gamla modellen, inte ens inriden.
Och vilken underbar överraskning för när den kom visade den sig vara av högsta kvalité.
Den sadel som gjordes i ett finare, kraftigare läder och såldes ny till ett högre pris.
Om jag förstått det rätt så var det någon special utgåva.

Tanken med den nya sadeln var att den skulle vara till Pilgrim.
Den är en K3 i bommen och en S2 i sitsen.
Lite större säte för att jag inte ska fastna och för att han då ska kunna flytta runt mig i sadeln vid behov.
Men sadeln visade sig sedan passa alla mina tre hästar, tjoho!   
Trodde aldrig att den skulle ligga bra på Cappes kort rygg men det gjorde den faktiskt.

Hade även med mig sadeln upp till Ewa i påsk när jag var där över dagen.
Även hon gillade sadeln skarpt och provred den på två av sina hästar.
Kändes som en skönt kvitto att även hon gillade den så pass mycket.
Men mer om besöket hos Ewa kommer i ett eget inlägg.

Så efter mycket letande och funderande fick jag till slut en toppen sadel.
Nu kan jag släppa det ett tag och koncentrera mig på andra saker.
Just nu har jag fastnat i sitsfunderingar *ler

Vilken sadel har du, varför valde du just den och hur känns den för dig att rida i?
Berätta gärna i en kommentar, jag vill så gärna läsa om era erfarenheter. <3




lördag 7 april 2018

Äntligen lite värme


Det är så himla skönt väder denna helg, äntligen börjar vi få lite plusgrader och idag har temperaturen legat på +6 grader.
Igår red jag Cappe på ridbanan runt midnatt.
Det är riktigt magiskt att rida så sent och vi tränade lite skolor och lite tramp.
Underlaget börjar tina lite och fryser på nätterna så det var inte super jämnt så det var inte riktigt galoppläge.
Men han var jätte fin i traven och han börjar kännas så jäkla fin nu!
Första helgen i maj kommer Birgitta Järnåker hit och håller kurs och nu vet jag inte längre vilka hästar jag ska rida.
Rider båda dagarna och tänkte ta Pilgrim och Lilja men om Cappe är så här fin...
Fast han har kommit längst och jag behöver nog mer tips med de andra.
Måste klura lite på det.
Ewa kommer ju en månad senare så jag kommer verkligen ha en lyxig ridsommar.

Idag red jag och Janet ut efter vägen, jag på Pilgrim.
Solen värmde och det var så där härligt lugnt i naturen som om allt och alla var lite sömniga.
Det blev en timme skritt efter vägen, hästarna var så ljuvliga att vi inte ville göra annat än skritta.
Pilgrim frustade typ 100 gånnger och gick och brummade så där härligt.
Vi njöt lika mycket alla fyra.

Hoppas söndagen kommer bjuda på lika härligt väder, finns inget bättre sätt att tanka energi på än en härlig tur i naturen med sin fina vän. 

fredag 6 april 2018

Ända in i själen



Vissa bilder berör en ända in i själen.
Och det är precis vad denna bild på mig och Cappe gör, berör min i själ.
Hans milda uttryck och känslan oss emellan.

Bilden är efter vårt ridpass och vi är lika nöjda båda två.
Bara den känslan, att få dela den med sin häst.

Man brukar säga att ögonen är själens spegel och att man kan se sig själv i en hästs ögon.
Och visst är det otroligt speciellt att kunna se sin bästa vän i ögonen, öppet och ärligt.
Att verkligen våga se och möta den sanning man får.  
Det är något som betyder otroligt mycket för mig.

Brukar du se din häst i ögonen?

torsdag 5 april 2018

Tryck och mottryck


Innan vi fotade med pilbågen i måndags värmde jag och Cappe upp och Husse passade på att ta några bilder på själva uppvärmningen också.
Vi gjorde inget seriöst, utan red mest runt för att få honom mjuk och varm.
Efter alla hans skador har han krävt en lite längre uppvärmning för att inte kännas stel, nu när vi börjat träna igen. Men jag tycker detta har förändrats kraftigt på slutet och nu börjar han bli min vanliga ponny igen som direkt vill gå in i skutt och hopp *ler*
Han känns inte alls så stel från början av passen längre men jag är ändå mycket noga med hans uppvärmning.

Vi travade och galopperade runt lite och han gick själv ganska fort över till skolgalopp.
Han kändes otroligt mjuk och glad och han hade sina små lurviga öron rakt fram, vilket på honom är ett otroligt bra tecken.

När jag efteråt tittade på bilderna insåg jag att mitt överliv tippade fram och mina skänklar åkte bak i skolgaloppsprången.
Gaaaaah!


Jag och Ewa pratade sedan om detta under min lektion i tisdags (dagen efter).
Hur lätt det är att hamna i denna sits och varför det händer och vilka konsekvenser det medför.
Eftersom hästen är ett mottrycksdjur blir konsekvensen av mitt framåt lutade överliv att Cappe trycker emot än mer och på så vis "hoppar" han högre med framdelen i sprången.
När han hoppar högre hamnar jag längre fram med överlivet för att kunna sitta kvar vilket gör att han i nästa språng hoppar ännu högre osv.
Det blir liksom inte så jätte bra *blink*

Till saken hör även att jag red i min nya sadel på honom för första gången.
Den passar honom jätte bra storleksmässig (vidd) men då Cappe har en otroligt kort rygg så blir sadeln lite lång vilket medför att jag får sadla väldigt långt fram.
Med det sadelläget hamnar jag mer över hans framben än vad som är optimalt för de rörelser vi vill rida.
Detta bidrog också till den position jag hamnade i i skolsprången.

Förstår ni vad nyttigt det är att få foton regelbundet på sin ridning när man inte har någon som kan stå på marken och titta på en varje dag!?
Jag försöker verkligen använda min känsla i ridningen men att hinna känna av allt som händer och hinna analysera, det är inte den lättaste uppgift man kan ta på sig.

Så på min lektion i tisdags fick jag träna lite på sitsen att ha i skolgaloppen.
Även fast jag red Pilgrim kunde jag träna på själva sitsen i halt för att verkligen hinna känna.
Även om man vet något så behöver man träna på det och verkligen känna för att få in det i nervsystemet. 
Så nu ska jag testa detta nästa gång jag och Cappe tränar.
Hoppas det blir på fredag men det beror lite på hur underlaget på ridbanan är.
För världens bästa Håkan ska nämligen komma med grävaren och flytta snön och gräva fram dikena på ridbanan så den har en chans att tina och smälta.
Så hur underlaget blir efter att han kört runt där uppe med grävmaskinen har jag inte en aning om.
Men även om banan blir oridbar några dagar så kommer detta ändå medföra att den blir ridbar snabbare än om all snö runt staketet ska tina och rinna bort från banan först...

Hur ser era ridbanor ut runt om i landet?
Vi har verkligen haft super bra underlag i vinter men nu är det helt sjuka mängder snö som ska smälta bort.
Vi försöker mota Olle i grind och flytta undan lite snö, men det kommer nog bli blött hur än vi bär oss åt...




onsdag 4 april 2018

Warrior


Vädret som har varit i påsk har överträffat alla förväntningar och vi har verkligen försöka ta tillvara på det så mycket det gått.
Husse har varit världens bästa och fotat mig och hästarna en hel massa så nu kan jag äntligen lägga upp lite nya fina bilder här på bloggen.
På måndagen fick Cappe stå i rampljuset och vi tog en hel drös med bilder på mig och honom.
Vi tog med pilbågen och det blev riktigt fina och häftiga bilder.
Han är verkligen en otroligt häst min lilla PowerPonnyPuff.  


Jag är så glad att jag har min fina Cappe.
Det är riktigt roligt att ha en skolad häst att rida så att man utan större krusiduller kan hitta på vad än man har lust till.
Tror både jag och Cappe kände oss lite häftiga med pilbågen.
Roligt att se hur stark han börjar bli och att hur jämnt han belastar sina bakben.
Vi har mycket att jobba på innan vi når vår toppform igen men han är riktigt riktigt fin.  
Vi har dessutom en ny stång, men den ska jag visa längre fram.



Jag hoppas ni alla haft en underbar påsk, för mig väckte den en otrolig längtan efter sommarsemestern.
Tänk 5 veckor ledigt med en massa roliga aktiviteter och en hel massa ridning.
Det kommer även vara en del kurser på gården i år.
I maj kommer Birgitta Järnåker och i juni och september kommer Ewa Schaeder.
Längtar så jag nästan spricker!!!

Men först ska snön försvinna!

tisdag 3 april 2018

Hopphäst


Så har den mest fantastiska påskhelgen passerat och det har verkligen varit en helg i hästens tecken.
Som jag har ridit, njutit av det fantastiska vädret och bara varit ledig.

Ena dagen kom Janet på den lysande idén att vi skulle hoppa.
Den av mina hästar som är bäst på att hoppa är helt klart Cappe, tänk att vi hoppat 125cm tillsammans.
Men det var rätt länge sedan och han är inte i den formen just nu.
Däremot var jag extremt nyfiken på att se hur Lilja skulle ta sig an utmaningen med hinder och jag måste säga att hon verkligen överträffade sig själv. 

Vi började med att trava bommar och det tog några vändor innan hon hittade takten.
Sedan byggde vi upp små kryss som hon glatt travade över.
Det var vad jag hade tänkt vi skulle göra men hon kändes så självklar att vi höjde upp lite.
Och jäklar vad hon hoppade.
När hon knäckte koden tog hon sig an hindren i galopp och seglade över.
Även fast hon är en tung häst så har hon en sådan kraft i bakbenen att hon lätt exploderade över hindren.

Detta kommer vi garanterat göra om för vi hade jätte roligt även om vi båda blev lite trötta efteråt.



Måste bara avsluta med att säga, kolla va snygg hon blivit!
Den profilen går inte av för hackor, hon ser ut som en hingst.

onsdag 28 mars 2018

Full närvaro


Min fina Blomma har fått ett litet sår på insidan av sitt nedre ögonlock.
Inge farligt alls och inget hon är irriterad av, vi märkte det för att det geggade ur hennes öga annars hade jag nog inte sett det.
Geggan var lite blodblandad och det gick lätt att hitta såret.

Kontaktade min veterinär och han var snabb att svara som vanligt.
Jag har ju ett helt apotek med ögonsalvor hemma efter Cappes alla olyckor, så han svarade att jag kunde använda en av de salvor jag redan hade.
Så nu droppar jag i ögat 3 gånger om dagen och redan efter första behandlingen var hon mindre röd i ögonlocken.

Det är helt otroligt va okomplicerad hon är Blomman.
Vi spolade ögat med koksaltlösning och hon accepterade det utan krusiduller.
Sedan har jag droppat henne i ögat helt själv och det var inga problem, hon tycker inte det är jätte skoj precis men accepterar det utan att protestera.

Hon är en sådan fantastisk häst som finner sig i det mesta samtidigt som hon har väldigt bestämda åsikter om hur saker och ting ska göras och hon gillar verkligen rutiner.
Ska man göra något på ett annat sätt än normalt måste man verkligen tala om det för henne innan.
Annars tittar hon på en och ser mycket förolämpad ut.
Men har man berättat innan är det helt okej.
Det kan vara sådan små saker som hur man kommer öppna grinden till hagen, när man tar av grimman på vägen in i stallet, hur man vänder runt i boxen, osv.
Eller som imorse då jag var väldigt tydlig med henne att vi skulle droppa ögat innan vi gick ut till hagen = inga problem.
Men när jag sedan ledde ut henne ur boxen så hade jag glömt att säga att vi skulle stanna halvvägs och stoppa tillbaka salvan i medicinskåpet.
Jag hade fokus på att stanna vid skåpet och hon fortsatte att gå *skrattar*
När hon sedan stannade vände hon sig om och tittade på mig och den blicken... *skrattar igen*

Jag älskar verkligen denna sida hon henne, den kräver min fulla närvaro i nuet.
Ger jag det till henne ger hon mig allt tillbaka.
Funderade på det på vägen in till huset efteråt, hur vi människor begär att hästarna ska vara med oss i varje sekund även om vi själva inte alls är närvarande.
Sedan när hästen gör något vi inte tänkt oss är vi där och tillrättavisar, bestraffar eller korrigerar.  
Det är väldigt orättvist om man tänker på det.



måndag 26 mars 2018

Lyckohormoner


Denna killa, min Pilgrim, herre gud vad han har utvecklats!
Igår kväll var vi ute efter vägen och Husse var med och gick/sprang.
Pilgrim tyckte att det var det roligaste som hänt på länge och dansade fram efter vägen.
Varje gång han och Husse sprang så rullade han in i den mest fantastiska galopp bredvid Husse.
Han kändes så stark och balanserad, så jag provade galopp från halt och han klev in i den som om han aldrig gjort annat.
Ojojoj, jag höll på att bubbla över av lycka. 



Annars har helgen bjudit på riktigt underbart vårväder.
Cappe skyndade sig att smutsa ned sig ordentligt i den smuts som tinade fram, så där som bara en vit ponny kan göra.
Solen har verkligen gassat och vi har haft nästan 10 grade varmt.
På lördagen skottade vi taket på mamma och pappas hus och jag hade nog kunnat ha bikini där uppe.
Ljuvligt! 

På söndagen vaknade vi till en riktig underbar värme och helt vindstilla.
Jag gick ut i bara mysisbyxor och tröja och packade hö och krattade på gårdsplanen.
Kvällen innan hade vi sandat för första gången på hela vintern, innan vi tog in hästarna för natten, då det smält så mycket att det blivit pytte lite is. 
Men sedan vid 12-tid slog vädret om och på 30min gick det från +9 grader och sol till -4 och snöstorm.
Men men, vi får väl tänka att det var aprilvädret som kom för tidigt.

Idag vaknade vi till -12 grader, så än är det nog ett tag kvar till vår.
Fördelen är att ridbanan håller sig fin.
Har ridit ut hela helgen men ikväll blir det pass på ridbanan, längtar! 

Lurvig och lortig



onsdag 21 mars 2018

I form


Även om snön ligger djup så är det snart vår och sedan dags för bete.
Måste säga att mina hästar har aldrig varit i så fin form inför en sommar som i år.
Alla 3 är smala och fina, till och med på Cappe känner man revbenen.
De har blivit mycket ridna och fått lagom med mat.
Tänk så lätt det är att ge dem lite mer än de behöver men i år har jag varit jätte noga. 

Dock pga av den kraftiga snömängden har det blivit många pass på ridbanan i vinter.
Men nu har de äntligen plogat och breddat vägen så det går att mötas med en bil igen så nu är det dags att bygga kondis.
Lilja har redan varit ut två svängar med Husse.
Jag rider och Husse springer, 6km båda gångerna och Lilja har blivit riktigt svettig.
Hon är som en liten maskin och älskar att trava där bredvid Husse.
Det märks att dessa genomkörare gör henne gott för sedan är hon som en dröm att rida på banan och traven blir så sjukt fin och hon kan hitta en sådan härlig samling och även lite tramp. 

Igår kväll red vi ut och Eva promenerade med med Gloria.
Lilja var så fin och hon kunde trava i kort trav bakom Gloria som skrittade.
Så häftigt att sitta där när hon pumpar på.
Även galoppen har utvecklats något enormt.
Förut var det fullt ös medvetslös, skulle hon galoppera var hon tvungen att ta det på fart.
Nu rullar hon fram efter vägen i en riktigt fin arbetsgalopp.

Även Pilgrim var fin igår.
Vi red lektion för Ewa och han var så duktig.
Vi red timglaset och pytte lite tramp på slutet och Pilgrim fick till några riktigt bra steg.
När han lyckas känner man va otroligt nära piaffen han ligger.
Min häftiga Prick!

Nu har vårdagjämningen varit och i helgen blir det sommartid.
Jag längtar så himla mycket efter vår nu, hoppas att snön försvinner fort även om det verkligen inte känns så...

Söta Lilja alltid med öronen rakt fram


torsdag 15 mars 2018

När man är bäst!


Cappe börjar komma mer och mer i form.
Vi har ridit ett tag nu och vi ökar sakta belastningen.
Dock har han varit lite stel i början på passen och gärna tagit många pauser.
Men igår visade han varför han helt enkelt är bäst!

Vi red ut efter vägen, så vi gjorde egentligen inget speciellt, men red från första steget utstrålade han en sådan lycka, kraft och ett otroligt lugn.
Han var så mjuk, han bar sig så fint och han satte varenda hov i varenda steg perfekt i marken med en sådan medvetenhet.
Han pumpade på i traven och han dundrade fram i galopp helt utan spänningar.
Han var kort och gott helt sjukt fantastiskt fin!
Världens bästa ponny.
Tror vi båda bubblade av lycka när vi kom tillbaka till stallet.
Och vem gör inte det när man får galoppera under stjärnorna på en stjärnhäst.

På kvällen kom Ted och plogade min ridbanan, så innan jag tog in hästarna för natten tog jag och Pilgrim en sväng där uppe.
Han var jätte fin och verkligen med mig.
Vi hade ett magiskt ögonblick där han stannade och tittade på mig med sina kloka ögon och jag berättade mina drömmar för honom.
Frågade om han ville dela sina drömmar med mig och i stegen efter fick jag både se och känna vad han drömde om.
Vilken gåva.
Nu ska jag se om jag kan förvalta våra drömmar tillsammans.

Vad drömmer du om? 
Har du berättat det för din häst?
Vad drömmer din häst om?

onsdag 14 mars 2018

Nu vänder det!


Välkommen tillbaka ljuset!
Så himla underbart nu när det har blivit ljust ute till en bit in på kvällen.
Ljuset är så himla viktigt för mig, jag behöver verkligen solljus och jag känner mig mer och mer levande för varje dag som går.
Tänk att vi redan är i mitten på mars.
Längtar så efter våren nu och när de första små gröna bladen kommer tittar upp ur marken och när björkarna har fått sina musöron. 

Igår kväll red jag både Pilgrim och Cappe.
Båda fick rulla på i galopp runt spåret på ridbanan.
Båda tyckte det var jätte skönt.
Det är så himla härligt med en så stor yta när man bara vill hitta lite flyt.
I trav går det mycket lättare att hitta ett jämnt flöde och takt även på liten yta men när man kommer till galoppen finner jag det lättare med lite större yta så hästen törs galoppera.
Men det är kanske inte så konstigt när man tänker på att i traven har hästen alltid två ben i marken samtidigt (om vi bortser från travhästen i ett lopp) och i galoppen är det ju inte riktigt så.
Så det är klart att balansen är mer utsatt i galoppen än traven.

Cappe fick även gå lite diagonalslutor i trav, känner att den övningen hjälper honom hitta linjeringen i hans svåra sida (höger).
Han blev riktigt mjuk och fin och frustade nöjt flera gånger.
Ikväll blir det fortsatt träning, tänkte börja samla upp galoppen lite på dem båda och kanske att vi testar någon diagonalsluta i galopp jag och Cappe.
Dessutom ska bästa Ted komma och ploga ridbanan idag igen (plogade den i fredags också) efter alla snö som kom i måndags.
Så himla fantastiskt att kunna få ha en nyplogad ridbana hela vintern.
Denna ridbana är nog det bästa som hänt mig!