Stolt och lycklig!

Nu kan jag inte hålla mig längre och måste berätta att jag har fått den stora äran och förmånen att bli adept/beridarelev till Ewa Schaeder!

Jag har ridit för Ewa i lite mer än två år nu och jag kan inte med ord beskriva hur det känns, det är som att hitta hem.
Ewa är min mänskliga mentor, mitt bollplank och en otroligt stor källa till glädje i mitt liv.
Att få bli hennes adept känns jätte stort.
Förutom allt jag redan "får" från Ewa kommer jag nu få en än större möjlighet att ta del av hennes kunskap och vi kommer ha ett djupare samarbete. 

Jag är så otroligt glad och tacksam över att få denna möjlighet att ta del av Ewas och hennes hästars kunskap.
Detta år som redan varit så himla bra har precis blivit typ 100 gånger bättre!

I det tystaste av rum där era tankar möts

Det här med relationen till sin häst är något jag tycker är otroligt svårt att prata om.
Svårt ur den aspekten att det är otroligt klurigt att sätta ord på.
Hur beskriver man något så viktigt, något som berör en längst in i själen?
Hur beskriver man den största av känslor?
Och än svårare, hur uppnår man den relation man eftersträvar?

Jag vet inte om jag kan svara på detta men jag tänkte göra ett försöka att skriva lite om hur jag tänker kring relationen med hästen och vad det är jag försöker uppnå.

Förr pratade jag mycket om att man skulle ha en väluppfostrad och lydig häst.
Detta uppnådde jag då genom träning, negativ och positiv förstärkning och att träna in beteenden jag ville ha i hästen.
Det funkade jätte bra, kruxet var bara att hade vi inte tränat beteendet på ett par veckor så var det borta.
Det blev liksom aldrig befäst, hästen lydde men inte mer.
Jag ville ju att hästen skulle förstå och själv välja, men den valde inte alltid det jag tänkt mig.
Jag började då fundera på varför det var så och det var en av de stora anledningarna som fick mig att börja ifrågasätta den NH jag höll på med.
Det kändes mer och mer tokigt.

Så vad var det egentligen för relation jag ville uppnå med min häst?
Ja det visste jag egentligen, innerst inne.

Så det jag försökte lära min häst fastnade inte, varför?
Svaret var nog ganska lätt, hästen såg inget syfte med handlingen.
Så hur skulle jag göra för att den skulle göra det?
Jag började fundera och kom snart på att det hästen valde att göra var direkt kopplat till hur jag fick den att känna sig.
De saker hästen gjorde som utlöste sann nöjdhet, tillfredställelse och lycka hos mig upprepade hästen gladeligen.

Jag tror att det är precis så här det är, jag och Ewa pratar också mycket om det, att vi ska känna oss nöjda och vilken vikt det har i relationen till hästen.
Den största belöningen för hästen är just att vi känner oss helt ärligt nöjda med dem, då behövs inget annat. 
På så vis får hästen ett syfte och en uppgift, något de vill ha. För vem vill inte känna sig behövd?

Visst kan jag få hästen att göra massa saker genom att muta den med godis, jag kan till och med uppleva det som om den gör det med egen fri vilja, att hästen gillar mig, men så behöver absolut inte vara fallet.

Hästens själ vinner du inte genom godis, dominans eller spektakulära uttryck av din kärlek.
Relationen byggs i tystnad, där era själar möts i ömsesidig respekt och där ni båda känner er tillfreds.
Det är för mig den sanna relationen med en häst.
När man funnit detta är det andra inget problem, hästen kommer förstå syftet med saker och ting och göra det för att den själv väljer och vill, inte för att jag tränat in det.

För att ta ett litet enkelt exempel:
Jag tränade med Nokke att han skulle ställa upp sig vid pallen när jag skulle sitta upp, det gick inte så bra.
Jag kunde leda han dit, han stod still som ett ljus där jag ställt honom och jag kunde utan problem hoppa upp.
Men ställde jag mig på pallen först så klev han inte själv dit.
Idag har jag 3 hästar, ingen har jag tränat att ställa upp vid pallen men alla går dit så fort jag kliver upp.
Varför?
För de har förstått.
Inte en godis, inte en korrigering, inte en sekund av träning, de har bara förstått.
Varför?
Jo för att jag har en helt annan relation till mina hästar idag, där vi alla vet vad vi vill och önskar och att vi när vi är tillsammans försöker tillgodose allas behov, inte bara mina. 
Då blir plötslig allt i vardagen så självklart och enkelt.
Hästen får vara den den är och jag tillåts vara den jag är.
Vi måste vara ärliga med våra egna känslor inför hästen, det är så otroligt viktigt.

Det är en relation på ett djupare plan än jag kunnat drömma om och otroligt svårt att med ord beskriva. Alla små handlingar spelar roll och allt hänger ihop.
Jag har mycket kvar att lära, många nya tankar jag måste tänka men jag vet att jag valt rätt väg.
Inget känns självklarare än detta.

Mitt i sommaren

Snart har juni passerat och vi är verkligen mitt i sommaren.
Vi har två veckor kvar att jobbar och sedan blir det fem veckor semester.
Längtar massor!
Men det var så skönt med midsommar i helgen med lite extra ledigt som en försmak inför semestern.

Midsommarafton spenderades med finaste vänner och mina föräldrar.
Så himla mysigt och underbart trots att det blåste storm och var svinkallt.
Men på lördag och söndag blev det fint väder.

Vi har i helgen planerat massor inför sommarens arbeten och mätt och ritat.
I veckan ska vi handla massa virke, färg mm.
Äntligen ska vi göra klart de där fula väggarna i stallet, som jag längtat.
Men även räcken på altanen och balkongen behöver få lite nya bräder.
I helgen har jag börjat skrapat räcket på bron så snar blir det nymålat och fint.

Men det absolut bästa är att vi kommer kunna göra det vi drömt om ända sedan vi flyttade in.
Jag kan knappt fatta att det är sant och vi är så lyckliga att vi nästan spricker.
Vet inte ens hur jag ska kunna uttrycka min tacksamhet för att vi får möjligheten att göra detta. 
När det är klart kommer vi bo på världens vackraste gård!
Men ska inte säga för mycket förrän det är helt klart och beställt.  *ler*

Hästarna betar mer och mer för varje dag som går nu och igår gick de tre timmar.
Vet att många hästar redan går fullt ut på bete men jag är petnoga med inbetningen på mina och eftersom de går på betet ända till november så är det ingen brådska.
När jag hämtade in Lilja för en ridtur somnade hon på stallgången.
Så himla söt, tänkte hur tusan ska hon orka.
Men när vi kom ut var hon super pigg och det var full fart upp på berget.
Kvällssolen sken och det är otroligt vackert att rida upp på berget på kvällen.
Får sådan inspiration att fotografera när jag rider där uppe, en massa idéer på olika foton poppar upp i mitt huvud.

Just nu har jag en idé som jag bara måste testa på Cappe.
Blir det bra så kommer jag visa er resultatet här.

Mörka moln och ljusa drömmar

Igår blev det 2 ridpass, så skönt.
Först red jag lektion för Ewa på Pilgrim.
Vi red serpentiner med piruetter och tramp samt öppnor. Gick jätte bra.
Riktigt roliga övningar som vi kommer ha mycket nytta av.

Direkt efter det passet red jag ut med Steffi och Emma efter vägen.
Jag red Cappe och han var så himla glad och pigg.

Sockerponnyn

 

Mörka moln tornade upp sig på himlen och landskapet blev otroligt vackert.
Eftersom vi bor i en dal med en sjö i mitten blir landskapet väldigt dramatiskt när det drar in oväder.
Det var så vackert att rida efter vägen att vi tappade andan.

På vägen hem hann regnet ikapp oss men vi blev inte så blöta, det droppade mest lite.
Däremot när vi precis hunnit in i stallet efter turen öppnades himlen och regnet stod som spön i backen.
Det dånade mot stallets plåttak och det blev riktigt mysigt.

Cappe i ett nötskal, måste gå fram och kolla in allt "farligt"
Han är en riktig tuffing den ponnyn

På kvällen blev himlen vackert rosa och gul.
En regnbågen sträckte sig upp över gården, det är verkligen nått magiskt med regnbågar.
Jag kan ibland bara stanna upp på gården och känna en sådan lycka över att vi får bo på denna plats och alla människor runt oss som gör det möjligt.

Just nu håller vi på att ta in offerter på jobb som ska utföras på gården.
Drömmen är att kunna göra allt vi vill, men det är en stor dröm och stora drömma kostar tyvärr mycket pengar...
Men när den är uppfylld kommer vi verkligen bo på en av de vackraste av platser.
Det vi drömt om att göra ända sedan vi flyttade in. 

I sommar ska jag verkligen försöka hinna måla stallet utvändigt. Har velat göra det i flera år nu men det har alltid kommit annat i vägen.
Men nu hoppas jag att det blir gjort.
Gillar inte alls det gula teglet och de bruna och gröna trädetaljerna.
Tanken är att stallet ska bli vitt med svarta detaljer, kommer bli jätte fint.
Hoppas, hoppas, hoppas att vi hinner med det i år!
Det är ju ingen kostnad att tala om, det är bara tiden som ska finnas men tror vi kommer kunna hinna prioritera det i år faktiskt.

I helgen är det midsommar, håller tummarna för bra väder.
Lördag och söndag ska jag försöka hinna få klart det sista i trädgården, har räcken som ska målas och en grusgång som ska rensas, behöver nog även rensa rabatterna igen.
Kommer bli så skönt när det är klart.
Men mest kommer jag drömma om vår stora dröm och när vi kommer kunna göra det.
Man kan nästan ta på den nu och då blir den så verklig. 
Men men, den som väntar på något gott och drömma är vi bra på...

Hopp i galopp

Min fina Pilgrim slutar aldrig att överraska, allt är så himla enkelt när jag sitter på hans rygg.
I tisdags red jag lektion för Ewa, som jag längtat.
Pilgrim har haft en vecka med lite semester då jag känt att han inte riktigt haft ett jämnt påskjut bak.
Han har tagit i mer med vänster bak än med höger, höger har känts lite trött.
Inget konstigt egentligen då han nog haft lite träningsvärk sedan han kom på hur passagen fungerar och han har lagt in passage lite här och där i våra ridpass.
Är nog ganska lätt att han har tagit i lite för mycket då och han har nog varit lite överansträngd.
Ingen stor grej men när jag känner en jätte liten förändring så är det lika bra att lyssna på den så det inte blir ett problem.

I vilket fall började vi ridpasset med att stämma av lite hur han kändes.
Vi red piruetter med fokus på flödet.
De blev ganska jämna, lite bättre till vänster men inte så jätte stor skillnad.
Sedan red vi glidaröppnor med volter efter långsidan och oj så bra det gick.
Han hade lite klurigt till en början att sänka höger höft i volten men det redde han ut.
Vi red lite större volter ett tag och sedan släppte det. 

Jag har för ett par veckor sedan börjat prata med Ewa om galoppombyten då Pilgrim börjat bjuda på dem helt själv.
Det är det som är så fantastisk med att rida på detta sätt, att saker kommer inifrån hästen och inte utifrån genom att vi lär dem en viss rörelse lite som ett trick.
Det är jätte svårt att beskriva, man måste nästan uppleva skillnaden, men när jag väl förstod och fann detta förändrades hela min syn på min samvaro med hästarna.
Ibland är det så stort att jag får svindel.

I vilket fall började vi prata om byten under passet.
Det finns lite olika vägar att gå och här behöver man välja inriktning.
Vi kom i alla fall fram till en väg och så började vi prova.
Vi hade en åttvolt som utgångspunkt och la upp det så att Pilgrim skulle förstå vad det var vi önskade.
Efter de förberedande övningarna var det dags att lägga till hjälpen (ytterskänkel) och på andra försöket klämmer han in ett rent byte!
Älskade häst vad fanatisk han är. 
Matte grät en liten skvätt och sedan hoppade jag av.
Extra glad över att ha fått delat den upplevelsen med Ewa. 

Han upphör aldrig att förvåna mig och hela hans väsen är som från en annan dimension.
Tänk vad ett meddelande på Facebook dagen före min födelsedag för 3 år sedan kan medföra.

Inte enligt plan men väldigt bra ändå

Sommarhästar

I helgen skulle vi egentligen haft kurs med Ewa Schaeder här hemma på gården, men pga sjukdom blev kursen inställd.
Jätte tråkigt, längtar efter Ewa och Pelle så det nästan gör ont, men en kurs känns inte så viktig när någon är sjuk, då är det bara tillfrisknandet som är det viktiga.
Kurser kommer det fler av <3

Istället bestämde vi med kort varsel att Jenny och Helen skulle komma hit ändå och vi skulle göra en lite minikurs, även Janet och Donne hakade på.
Så på fredag em kom tjejerna och vi tog en lång härlig uteritt tillsammans.

Jag red Lilja och hon är ju helt gudomlig.
Vi red ut med för henne helt nya hästar och hon var lika cool som vanligt.
Dessutom blev hon lite förtjust i Jennys söta Paso och gick och passade honom så att Helen och Eniro inte fick komma nära. 

Vi red upp på berget till masterna.
En lång härlig grusväg ca 3km lång rakt upp på berget utan trafik, det kan liksom inte bli bättre!
Vi galopperade massor och Lilja blev helt skummig på halsen.

Det är så vackert uppe på berget att det nästan gör ont.
Lovade mig själv att rida denna väg massor i sommar, kan behövas när hästarna äter gräs.
Sedan grillade vi på kvällen och åt middag tillsamman, så mysigt. 

På lördagen hade vi lektioner och tjejerna red 2 pass var.
Och alla var super fina! Så himla roligt!
Vi bestämde att vi måste göra om detta i sommar igen.

Annars har helgen varit rätt lugn. Ridit ut på Lilja och Cappe och Pilgrim har fått vila.
Han har känts lite trött höger bak och nu när det inte blev någon kurs fick han lite vila.
I veckan ska han få massage, det tror jag han kommer tycka är jätte skönt!
Förutom ett par uteritter och en massa lektioner har jag hunnit med lite jobb på gården i helgen och ett kalas.
Hästarna har även börjat beta lite mer, släpper de varje kväll och ökar tiden långsamt.
För mig är inbetningen jätte viktig, den ska ta tid och man ska öka gradvis.
Dessutom växer gräset sjukt långsamt utan regn så betet kommer nog bli lite senare i år en vanlig, så inbetningen får gärna ta tid. 
Tanken är att Lilja och Cappe inte ska få så mycket gräs i sommar, de blir så sjukt feta, men de behöver ändå betas in även om de bara ska gå på magert bete.
Sedan är tanken att haga in skogen bakom stallet och låta korna gå där en sväng i sommar och sedan att hästarna kan gå där nästa år.
Skogsbete är min dröm och tror det kommer bli riktigt bra. 
Denna vecka ser ut att bli rätt lugn så hoppas på att hinna med lite mer hemma.
Har lite rensning av rabatter kvar att göra och räcken att börja måla.
Och självklart ska jag rida en hel massa!
Vädret är ljuvlig men nu börjar jag längta efter regn, inte ett till år med dålig höskörd... Det vill jag verkligen inte ha.

När relationen sätts på prov

Min modiga Cappe!

Jag vet att jag sagt det ett antal gånger redan men min och Cappes relation har stärkts nått enormt sista året och att det har varit en av de stora fördelarna med hans långa konvalescens.
Och igår fick vår relation genomgå ett eldprov som verkligen bevisade hur långt vi kommit.
Om detta hänt för ett par år sedan vill jag inte ens tänka på vad som kunde ha inträffat.

Jag och Steffi red ut, jag på Cappe och Steffi på Lilja.
Vi skulle rida upp på berget men efter vi kommit 1/3 av vägen sa Cappe att han tyckte det var en jätte dålig idé.
Jag lyssnar alltid på Cappe, han är mycket tydlig när något känns tokigt så vi vände och gick ned igen och tog en sväng efter vägen.
Cappe ville gå upp till grannens ladugård och gå in på gårdsplanen som är så där lagomt läskig.
Den är fulla av saker, bilar, stora silos, kor som råmar, mjölkmaskinen som låter mm.
Han älskar verkligen läskiga saker, att få bli lite spänd och sedan stolt gå förbi och frusta efteråt.
Vore han människa skulle han nog klättra i berg och hålla på med extremsport.

När vi sedan vände hem red vi förbi grannens hage med kvigor och tjur.
Vi hade gått förbi dem på vägen bort också men då stod de och betade.
Men nu såg de oss på långt håll och de var extremt nyfikna.
Hela flocken kom och gjorde oss sällskap.
Hagen löper precis längs med vägkanten men varken Lilja eller Cappe är speciellt rädda för korna så det är inget problem.
Även om det tittar skeptisk ett par gånger när de kommer i full fart mot staketet, som om det vill försäkra sig om att tråden finns där till deras räddning. 
Jag brukar också titta på den låga tråden och tänka att det är otroligt att de inte hoppar ut.
Men igår var det precis vad som hände...

När vi passerad slutet på deras hage ser jag tjuren hoppa över staketet precis när vi rider förbi.
Han fastnar i tråden med ena bakbenet, rycker till och vips så har hela tråden gått av.
Som tur är blir kvigorna rädda och springer längre in i hagen med tjuren han följer efter oss på vägen.

Oj så mycket man hinner tänka med en tjur i hälarna.
Jag är inte rädd för tjuren man vill inte ha två skenade hästar med en tjur efter på en bilväg.
Jag säger till Steffi "tjuren hoppade ur hagen och följer efter oss" "vi måste fortsätta att rida på framåt och ta det lugnt men hästarna får INTE stanna".
Jag tittar bakåt och ser att tjuren glatt följer efter.
Ju längre vi kommer desto mer stressad blir hästarna och jag försöker hålla mig lugn och inte själv bli stressad eller uppjagad.

Men wow va modiga hästarna var.
De förstod allvaret i situationen och Cappe var med mig hela tiden.
Jag tror aldrig jag har upplevt att han litat på mig så mycket någonsin innan.
Det var samma känsla som att sitta på Nokkes rygg, att veta att vi fanns där för varandra.
Tittade på Lilja och hon småtravade lite på lång tygel, stressad men behärskade sig och Steffi satt där så lugnt och fint utan att ta i henne, helt perfekt.
Min modiga Blomma!

När vi började närma oss gården började jag fundera på lösningar.
Hinner vi ta oss in i stallet och stänga dörren och hålla tjuren ute?
Vad händer när han ser Lilll-Jänta, är hon brunstig?
Kommer mina kor i kombination med tjuren göra hela situationen än värre?

Men hinner inte tänka så mycket mer för när vi kommer runt svängen mot gården vi ser Tomas på gräsklipparen framför ladan.
Vi börjar vifta och ropa, Cappe travar nu sidledes men försöker inte dra iväg.
Tomas vinkar glatt tillbaka tills han ett par sekunder senare ser tjuren efter oss.
Han hoppar av klipparen och jag ropar "ta en pinne och mota bort honom".
Sagt och gjort, Tomas får tag i en gren och motar bort tjuren som snällt springer tillbaka tills sin flock.
Jag och Steffi skyndar oss in i stallet och stänger dörren.
Båda helt förstummade över vilka otroliga hästar vi har.
Spänningen släppte och mina ben började skaka men det gick snabbt över.
Vi blev aldrig rädda men en liten dos extra adrenalin fick vi allt. 

Så här efteråt känner jag en sådan otrolig stolthet över vilka otroliga hästar jag har.
Det är verkligen när det händer oväntade saker som relationen sätts på prov.
Känner sådan tacksamhet inför dem båda.
Känner att förtroendet vuxit från allas håll.

Vi ringde sedan till grannen och de kom och fångade in tjuren som glatt kom tillbaka till sina tjejer.
Hoppas han väljer att stanna kvar där nu.

Har du och din häst varit med om något där er relation satts på prov?
Vad hände och hur gick det?

Magi

Magisk kväll igår, ljuset, vädret, molnen.
Det var verkligen en mycket speciell kväll och mina tankar var hos två nära vänner.
Insöp så mycket magi jag kunde och skickade den i tanken till dem.

Det blåser som tusan just nu och har gjort ett par dagar.
Jag hoppas verkligen att det inte blir som förra sommaren som helt och hållet blåste bort.
Det märks på hästarna nu att det börjar bli jobbigt. Den först dagen gick bra, halva den andra också men nu börjar de bli rätt trötta av att vara på helspänn hela tiden.
De står bredvid varandra i de båda hagarna med rumporna mot varandra och hjälps åt att vila och vakta.
Häftigt att se hur de 2 flockarna hjälps åt på varsin sida av staketet.
Fortsätter vädret så här så får de sova inne i natt så de får lite vila.

Red Lilja en sväng på ridbanan igår kväll, det blåste kallt men satt på hennes breda rygg barbacka och det var så varmt och skönt.
Vi joggade runt lite, hittade linjeringen i båda varven och tränade lite anslag på bestämda platser.
Hon var jätte glad och pigg.

Efter ridpasset grillade jag och Tomas fläskfilé och åt god middag.
Vi invigde även vår "nya" (köpt på loppis) skärmaskin och skivade upp tjälknölen jag gjorde i söndags.
Hjälp va god den blev! 
Idag är det som en extra fredag mitt i veckan då vi är lediga imorgon.
Ska rida alla hästarna ikväll och tänkte även att alla skulle få gå imorgon.
Resten av morgondagen ska spenderas på trädgårdsarbete, dags att ta tag i fortsättningen på målningen av räckena.