Svar på era frågor

Sötnosar, som nu är så trygga att de ligger kvar i boxen fast jag pysslar på i stallet!

Har fått en hel massa frågor om kalvarna så tänkte jag skulle försöka svara på dem här.

Varför har du skaffat kor??
Jag har alltid drömt om att ha en ko så nu när jag fick chansen kunde jag inte låta den passera.
Dock är detta ändå väl genomtänkt.
Jag och Tomas är helt överens och jag har läst på om allt man kan behöva veta, så det är inget plötsligt infall. Vi har planerat detta i flera månader och det blev ännu bättre än vi trott nu när de äntligen är här.

Vad ska du ha dem till?
Jag har många planer, främst för stuten. Tanken är att testa att köra in honom, skulle vara så häftigt. Ser oss dra en lite kärra på Norra Berget med en massa barn i.
Om inte annat vore det mysigt att kunna ta promenader på byn, jag och Tomas med varsin ko i grimma bredvid.

Sedan tänkte jag även ha dem på naturbete i skogen närmast huset.

Ska du äta upp dem?
Jag ska absolut inte äta upp mina kor, vem äter upp sina kompisar!?

Ska korna gå med hästarna?
Ja så är tanken, i alla fall under betessäsongen. Det betar ju lite olika saker så det är bra för marken att både häst och ko betar den, samt att det minskar parasittrycket.

Hur är det att ha kor?
Helt underbart!!!
Tänk alla år jag levt och missat detta!
Hoppas att alla någon gång får chansen att uppleva det här, kor är fantastiska!

Det var lite svar, har ni fler frågor är det bara att ni ställer dem här.

KOntakt

Mina små snuttisar!

Oj va bra allt gått!
Hästarna brydde sig inte nämnvärt om kalvarna och kalvarna tyckte det var jätte roligt att slicka hästarna på mulen.

Jag har alltid haft en dröm om att ha en ko och nu fick jag möjligheten att uppfylla denna dröm. Mänga tycker nog jag och Tomas är lite knäppa, men om man inte provar så vet man ju inte. Man måste ju våga testa sina drömmar!

Båda kalvarna är jätte go men Bandit är den som är mest orädd, nyfiken och social.
Lilltjejen är lite mer blyg men den som är mest olydig. Igår när jag skulle mocka åt dem smet hon två gånger och spatserade runt i stallet medan Bandit uppför sig riktigt uppfostrat. Jag som trodde det skulle vara tvärtom.

Kopuss!

Både jag och Tomas är jätte glada över att ha kalvarna här.
I söndags kväll när vi tog in hästarna rycktade Tomas kalvarna medan jag nattade hästarna. När vi sedan tittade på klockan var hon långt efter elva.

Men det är lätt att tiden springer iväg när man har sådana här sötnosar att pyssla med.
När man kommer in till stallet nu på mornarna så är det 2 hästar som gnäggar och 2 kalvar som råmar.
Oj oj oj, jag kommer dö sötdöden.

"OJ, är det en bäbis till mig!?" frågar Maxine.

Nordansjös Bandit

Vilken lycka, idag kom de äntligen, våra kalvar!!!!!
Kan ni fatta, jag har 2 kalvar!!!
Åhhhhhhh! De är helt underbara!

Den svartvita har vi döpt till Nordansjös Bandit och han är en stut på 6 månader.
Den bruna som är en liten kviga har fått namnet Nordansjös Lilljänta och är 7 månader.

Hur söta är de inte!?
Alla som är sugna på kopussar är välkomna hit på besök, lovar blöta kläder och varma hjärtan när ni åker härifrån.

Nu är jag jätte trött efter en lång dag.
Berättar mer imorgon!

Dumma kyla!

Kylan satte stopp för dagens stor händelse...
Dock kommer det ske imorgon istället!
Nu längtar jag så jag håller på att dö, hur ska jag kunna sova!?

Titta in på bloggen imorgon kväll så får ni se vad som händer här på gården!
Ojojoj vad spännande detta kommer bli!!!!

Hästarna är i alla fall pigga och glada i kyla.

Kyligt

Nu har kylan kommit på riktigt. Det gör mig inte så mycket, gillar när det är kallt och knarrar under skorna.

Dock kan denna kyla komma att sätta stopp för mina planer på lördag...

Är det för kalt så får jag snällt vänta...

Suck, hur ska jag kunna göra det!?

Dessutom blev det hela dubbelt så mycket idag, vilket blev en toppen lösning. Så skönt!

Nu ska jag fortsätta längta till lördag och hoppas att jag inte måste vänta längre än det. 

Spännande!

Min lilla ponny är så sjukt fin nu!

Har ridit dressyr två kvällar i rad nu och han dansar fram. Känns så sjukt stark!

Han har hittat en helt ny takt i både skritten och traven. Han vilar på steget och har fått svikt och gung. Det är så att man inte vill sluta rida.

Han har även varit helt lugn, trygg och så mysig! Tror han landat i sitt nya hem nu, så skönt. Och det är bra det, för på lördag händer det nya spännande saker. Något helt nytt för mig. Lite nervös men tror det kommer bli jätte bra.

Jag och Katarina har fixat och förberett idag, jag har varit och hämtat ut paket på posten och varit i Birsta och handlat. 

Nu är allt klart, bara att vänta till på lördag!

Så det får ni också göra! Titta in här på lördag så ska ni få se... 

Avslappning

Det är intressant att se hur man utvecklas och hur mycket man lär sig och tar lärdom av.

När jag köpte Cappe var han som en bomb men efter ca 6mån landade han och blev en nyfiken och trygg ponny. Nu när jag flyttade hem honom så visar han vissa dagar tendenser av denna bomb igen, inte alls i samma utsträckning men jag ser tydligt att han inte är hundra trygg i sin nya miljö än.

Idag var en sådan dag men jag kunde få han att landa. Jag känner att jag har lärt mig mycket och verkligen tagit lärdom av hur han var när jag köpte honom.
Jag har hittat ett par till nycklar för att utveckla vår relation.

Det är så lätt att jag råkar jämföra honom med Nokke och då glömma bort att jag och Nokke jobbat på vår relation i 16år! Och det gick inte alls så fort som det går med Cappe.
Men det är lätt att glömma resan och bara se det man har just nu.

Det går inte en dag utan att jag saknar min Nokkis, men jag är så glad att ha lilla Cappe.
Sorgsen och lycklig på samma gång, en märklig känsla.
Min och Cappes resa har bara börjat och jag vet att den kommer bli fantastisk!

Just nu ligger fokus på förtroende, avslappning och mitt i allt det skolor.
ett helt perfekt virrvarv!

Halvmeter!

Nu har vi fått snö så det hette duga!

Snart är det uppe i halvmetern. 

Så underbart!

Nu känns det som om det går att komma igång med ridningen igen på riktigt. 

Hejdå isen! 

Cappe är så fantastisk att rida nu, lyhörd och vi har tränat så mycket på trappan (korta och länga) att han är som en dröm.

Nu är det skolor som ligger på schemat och de går också bättre än någonsin. 

Nu ska jag bara be grannen komma och skotta ridplanen, sedan är allt perfekt. 

Myror i brallan

Är så himla nöjd med mina Thermobars! 

Rosa så klart!

De håller vattnet perfekt ljummet och hästarna gillar att dricka ur dem. Jag gillar att man ser hur mycket de dricker på en dag och än så länge tycker jag inte att det är jobbigt att fylla på dem.

I eftermiddag var jag och Katarina ut med hästarna. Cappe var som en dröm, lyhörd och känslig. Vi tränade öppnor och slutor efter vägen och han lyssnade så fint. Han var lika lätta att flytta som en badboll i vatten. 

Raka motsatsen från igår...

Igår när jag och Katarina skulle hämta in hästarna var de helt uppskruvade. En räv hade hållit på och skrikit länge och det stressade upp hästarna, framförallt Cappe. 

När vi kom in i stallet hade Cappe styltor under hovarna vilket jag inte märkt. Så när vi gick in i boxen och Cappe var tvungen att snabbt skynda sig runt för att kunna titta ut på det ev. farliga så halkade han och gick omkull. Lilla stackaren!

Som tur var gick det bra, det är mjukt att landa på spån men det hjälpte ju inte honom att landa i sig själv direkt.

Vi tog sedan en promenad men han var inte helt trygg. 

Först imorse var han sig själv igen och på eftermiddagen nu var han värd en miljon! 

Måste fundera ut hur jag ska nå igenom till honom när han blir så där. Det är vår sista pusselbit i vår relation innan jag känner att den är där jag vill ha den. Den där sista lilla biten förtroende.

Med Nokke tog detta 10år! 

Men då lärde vi oss tillsammans, tror det kommer gå fortare med Cappe men jag måste ha tålamod och ge det tid. Förtroende är något som kommer med tiden och något man förtjänar, inget man kan skynda fram. 

I fyndlådan!

Min knäppa, söta ponny!!!

-19 grader var det imorse, faktiskt riktigt skönt!
Det var alldeles vindstilla och tyst när jag gick till stallet för att väcka hästarna.
Snön gör världen vit och ljus och månskenet igår kväll var helt magiskt.
Månen sken med mer kraft än min pannlampa, fantastiskt!

Hästarna har fått slowfeeding nät i hagen för att klara luncherna nu när jag jobbar.
De är riktigt duktiga, igår hade de nog fått i sig halva innehållet i näten underdagen och såg inte alls ut att hålla på att dö av hunger när jag kom hem, skönt!

Vräker ändå på dem 5kg var när jag släpper ut dem på morgonen och hoppas att de inte trycker i sig allt på en gång.
Sedan ca 6kg var, i var sitt hönät.

Det får bli en liten provperiod nu så märker vi vad som funkar bäst.
Nu när det är -19 grader så är jag inte så rädd för att ge dem "för mycket" hö.
Har även funderat på en Feed-X lösning men fungerar näten så är ju det toppen!

På nätterna sover Cappe med pyjamas som han fick av min mor och far i julklapp!
Helt underbart!
Jag har en vit ponny! Jippi!
Åh han är ju så snygg i den!

Han verkar gilla att sova i pyjamas också, för så fort jag satt på den så vill han mysa.
Han är så gossig på kvällen när jag tar in dem för natten. Tänk vilket lyx att få ta in sin egen häst varje kväll och natta och sedan få gå ut på morgonen och väcka.
Kommer aldrig ledsna på det här!

Nu när det blivit så kallt har jag även fått möjlighet att testa mina "nya" vinterstövlar.
De är fula som stryk, köpta på loppis för 40kr och rätt klumpiga, men jäklar va varma de är!!!!
-19 grader och jag svettas om fötterna! Sanslöst! Det är de värsta skor jag haft och då har jag haft isfiskningsstövlar för över 3000kr.

Loppis is the shit!
Man ska helt enkelt fynda saker då blir det bäst. T.ex: ponny, stövlar, häst till bästa kompisen, mm. mm.

Vad har du fyndat?

Då och Nu

Tänk vad mycket som har hänt sedan jag köpte Cappe!
Första bilden ovan är från julen innan jag köpte honom. Detta var den bästa bilden utav alla som Tomas tog på oss och den ända som jag kunde visa... Och då var jag så stolt över denna bild så ni kan ju gissa hur det brukade se ut....
Den andra bilden är ur en film när jag rider Cappe i hagen förra helgen.

Det ser ju inte ens ut som samma häst! :O

Att gå tillbaka och titta på de gamla bilderna fick mig att komma ihåg hur Cappe var när jag tog hem honom. Helt otroligt vilken resa han gjort på sådan kort tid!
Han kunde ju inte ens galoppera rent och nu är det hans paradgren.

Han lär sig allt på typ 5min och vill bara ha mer och mer. Jag har svårt att häng med ibland.
Vi har fortfarande mycket kvar att jobba på men det är roligt att påminna sig om hur långt man faktiskt har kommit.

Min fina prins!

Vinter!!!

Kanske lite uppenbar rubrik men med tanke på den vinter vi haft så känns det faktiskt så jävla skönt nu med snö och 10 minusgrader ute!

Vintern som har varit fram tills nu tycker jag kan sammanfattas med bilden ovan.

Jätte varm: jag har gått runt på gården i långkalsonger och tröja, endast, varje dag!
Snor halt: is överallt! Hur kan det bli så halt!? Gaaaaaaaahhhhhhhhhhhhh!
Sand: Har sandat, sandat och sandat. Vill aldrig mer se sand...
Galen: Inte kunnat rida pga av isen, svurit åt regnet och mått allmänt skit. Det har resulterat i en smått galen Yvonne.

Men nu är vinter här, så jag har längtat efter den!
Idag red jag på min häst, kan ni fatta vad underbart!!! Min fina älskade häst. Åh så lycklig jag är!
Han tyckte det var lika roligt som mig och var så glad!

Nu är jag lycklig igen, allt är som det ska och imorgon får jag rida igen!!!!

Hjärngympa!

Äntligen har snön kommit!

Vi har kanske fått 5cm om jag mäter optimistiskt och det snöar för fullt just nu så det känns toppen.
Underlaget har blivit mycket bättre även om det fortfarande är is under.
Så jag tar det lite lugnt men det ser mycket lovande ut.

Katarina kom ut till stallet vi 10-tiden idag och vi tänkte ta en långpromenad med hästarna.
Men då det körde en hel massa travhästar på vägen blev det lek i hagen istället.

Med en ponny som för tillfället är gjord  av explosionsfarligt material vill jag inte chansa och möta travhästarna efter vägen när jag inte hunnit kolla hur mycket fäste det är. Vet ju att vägkanterna har varit riktigt hala och sist vi mötte en travhäst tror jag Cappe gjorde minst 15 bockar *blink* Är inte sugen på att han ska gå omkull i något dike...

Så det blev alltså lite lek och träning i hagen istället.
Försökte aktivera Cappe hjärna ordentligt genom att hitta på lite nya saker och han fattar så fort!
Helt sjukt vad lättlärd den ponnyn är!

Katarina var gullig och filmade en snutt, trotts -7 grader och blåst.
Detta var efter att vi tränat typ 5min.
Innan vi var klara gjorde han "skolhalt" utan grimma, lös i hagen!
Så duktig!




Nä nu blir det lite lunch i soffan, måste passa på så här sista dagen på semestern.
Sedan kanske jag går ut och busar lite till med Cappe, det är ju så sjukt roligt!

Hästarna-Traktorn 1-0

Både tragiskt och lite roligt....
Skrev ett inlägg i fredags om bilister och att möta hästar i trafiken och idag hände detta...

Jag och Katarina var ute och gick med hästarna efter vägen, det var is men bra sandat så vi tordes ta dem på en liten promenad. När vi nästan är hemma möter vi en traktor med ett gödsellass.
Vi ser han i god tid då vägen är spikrak.

Eftersom det är is och vi inte kan ta oss på sidan ber jag traktorföraren med tecken sänka farten.
Men inget händer och fort går det... Väldigt fort...
Jag ser då att han inte sett oss, han tittar inte ens ut genom framrutan!!!

Vi står kvar på vägen och jag börjar fundera efter vägar för att vi ska kunna flytta på oss.
Då tittar han upp, ser oss och får väl panik.
Det är fortfarande väldigt långt kvar fram till oss men han panikbromsar.

Att panikbromsa på en isväg med ett ekipage på flera ton med endast kedjor på ett par hjul kan bara sluta på ett sätt...

Ekipaget får sladd, vagnen börjar vandra från sida till sida, fortfarande under full inbromsning.
Tillslut landar vagnen i diket, precis där det är som djupast och vår dränering till åkern går, snacka om otur.

Där står vi med två hästar och en traktor med vagn i diket som blockerar vägen.
Tur vi byggt en till ingång till hagen från vägen, dock är denna blankis.
Men brodden på Cappes boots är super, leder Cappe över isen in i hagen. Släpper honom lös, hämtar sand och sandar en gång så att Maxine också kan ta sig in i hagen.

Leder in hästarna i stallet och går ut och pratar med killen (som nu också fått hjälp).
Han hade inte sett oss sa han och han trodde inte att det var så halt när han bromsade. Det var en ung kille och jag tror han skämdes lite.

Traktorn som kom för att hjälpa till fick inte upp släpet, utan kedjor är det svårt på is.
Det slutade med att det kom en skotare och drog upp ekipaget.

Så det blev en lite spännande förmiddag idag, hur har din dag varit?

Ett "skit"-inlägg

Jag har en vecka semester kvar och började denna vecka med att mocka hagen.

Tyvärr är det något som inte alla hästägare gör men som jag anser är mycket viktigt! 

Det är ett sådant enkelt sätt att minska parasittrycket på. En hög hästbajs innehåller ca 200-500ägg per gram bajs! Så varje hög man tar bort bidrar. Sedan blir ju hagen så mycket trevligare också. 

Dessutom ger det bra motion ;-)

Måste säga att hästarna är duktiga, den mesta skiten ligger på ett och samma ställe!! 

Totalt blev det 6 skottkärror fulla med skit. Så skönt att ha det gjort och idag var det +3 grader så det passade ju perfekt. 

Givetvis hjälpte Cappe till, sötnosen!

Hur gör du, mockar du din hästs hage? 

Generationsskifte

Jag har märkt en sak under de senaste åren och det är att bilister blir mindre och mindre försiktiga när jag möter dem efter vägen på min häst.
Detta har gjort mig väldigt arg, jag har tänkt "är de helt dumma i huvudet?" när de kör förbi min häst i 70km/h på en smal grusväg. Fattar de inte vad som kan hända???
Jag ger tecken och ber dem stanna eller sänka farten men det är väldigt sällan de lyssnar eller ser.
Det mest effektiva är att ställa sig mitt i vägen, men det är ju inte alltid så smart...

T.ex. var det i somras när jag red efter vägen med Cappe, en bil kommer i fullfart och kör upp i rumpan på oss. Cappe reagerar med att lägga av en serie med bockar. När jag får stopp på Cappe vänder jag mig om och ber bilen stanna, för 50m längre bort är det en gård som jag kan rida in på.

Börjar skritta och då gör bilen samma sak igen, full fart rakt upp i baken på oss.
Cappe exploderar en gång till.
Jag fattar ingenting.
Tar mig i alla fall till gården och rider av vägen.
Då stannar bilen och vevar ner fönstret, ut tittar en mycket förvånad kvinna "Blev han rädd?".
Jag visste inte ens vad jag skulle svara.... Hon såg helt oförstående ut.

Jag har funderat mycket på detta, varför har det blivit så här?
Jag har ridit efter samma väg i 16år och det är under de senaste 4åren som jag har märkt den stora förändringen. Det verkar som de som kör bil inte fattar vad det innebär att möte en häst.

Jag rider efter en grusväg på landet, där har det bott mycket äldre människor, människor som säkerligen är uppvuxna med djur på något sätt.

Nu har dessa personer börjat bli gamla och nya yngre familjer flyttar in, en generation som kan ha vuxit upp helt utan någon kontakt med djur i sitt liv.
Jag tror helt enkelt att det är okunskap som gör att folk inte vet hur de ska bete sig när de möter djur längs vägen. Skulle de köra förbi lika fort och lika nära om det var en 3årig på en cykel de mötte?

Antar att det är fler än jag som upplever detta, hur ska vi kunna sprida kunskapen?
Kommer ihåg när jag tog körkort, då var det typ 2 meningar som sades om hästar i trafiken under teorilektionerna.

Även om det inte är optimalt att rida efter vägen så har man ibland inget val och vi ryttare har enligt lag lika stor rätt att vara där som bilisterna, som dessutom är skyldiga att visa oss hänsyn.

Måste fundera ut något sätt att nå ut till bilisterna på om hur man gör när man möter en häst efter vägen...

Lite lek i hagen

Idag regnar det, typiskt!
Jag som trodde vi skulle få bra underlag nu...
Tur hagen är bra, så där red jag lite idag.

Cappe är så rolig, han hittar på en massa egna saker.
Det senaste är "skolhalt".
Ja den är inte perfekt, långt ifrån, men vi leker med det och Cappe bjuder på den helt själv.
Det var faktiskt han som började *blink*

I vilket fall är det en bra övning för att flytta hans vikt bakåt och vinkla haserna.
Och vi tycker det är jätte roligt!
Fina ponnyn!

Välkommen 2014!

Så börjar ett nytt år och starten blev verkligen på bästa tänkbara sätt!
Vackert ljus över gården när jag klev upp i ottan och tog ut pållarna.

Minusgrader och härlig dimma som dansade fram nedanför berget.

 

Efter frukost tog vi en härlig promenad. Den var behövd av både 2- och 4-benta.

Väglaget var mycket bättre idag men lite lurigt ute vid vägrenen, så det blev till att ta pållarna i snöre och skippa ridningen. Men de fick i alla fall röra på sig ordentligt och Cappe gjorde så klart några luftsprång ;-)
Han har verkligen myror i brallan den killen...

 

 

Imorse hittade jag en present i Cappes box.

Han hade plockat en blomma och satt den i en vas till matte! Så fint av honom! *fniss*

Inte så ofta man får en så fin present så här första dagen på ett nytt år. *blink*

 

Sedan innan ljuset försvann hann vi utforska vår jordkällare.

Vi tittade aldrig på den under visningen och som det lät på tidigare ägare av gården hade de aldrig varit där och den var i så gott som rivningsbart skick.

Så gissa om vi blev förvånade när vi hittade den här!? 

En super fin jordkällare, jätte stor, i toppskick! Jippi!

NU ska det kokas sylt och saft i mängder, eller nått ;-) 

 

Imorgon är det en ny dag med nya möjligheter och förhoppningsvis lite mer motion till hästarna.
Det är allt jag önskar just nu, ett ridbart underlag!
Annars blir det till att rida i hagen igen.