Hur mycket otur ska vi behöva ha?
I måndags kväll var Cappe jätte halt...
Och självklart på det ben han skadade i oktober.
Då var det ingen senskada men nu vet jag inte...
Benet är ju försvagat sedan tidigare skada och nu är han verkligen halt och har ont när han stödjer på benet.
Känns inge bra...
Efter att ha prata med Gunnar kylde jag Cappes ben 30min och sedan fick han ett rejält stödbandage.
Han stod som ett ljus medan jag kylde, han som normalt hatar kallvatten.
Men han vet att jag gör det som är bäst för honom och jag tror kylan var en rätt skön smärtlindring.
Nu är han ordinerad boxvila i 5 dagar.
Det tar nämligen ca 5 dagar innan man kan se något på ett ultraljud.
Igår var alla hästarna inne hela dagen, de är så himla duktiga.
Maxine, som den stjärna hon är, finner sig i allt och Prickig vet hur det är att ha boxvila sedan han själv gjorde illa sig när han var liten så han är bästa boxkompisen.
Har inte hjärta att dela på flocken nu när Cappe är så pass halt.
De blir bara stressade allihopa.
Både för- och nackdelar med att ha en sådan tight flock.
Men så länge alla är lugna och nöjda så får jag också försöka vara det.
Cappe får dock gå lite lös i stallet medan jag är där och mockar och fixar.
Då hoppar han ned till höförrådet (en box som jag flyttar över hö till från höladan) och stökar runt där inne.
Han verkar gilla att stöka ned och äta lite från alla balar.
Imorse bajsade han dessutom där inne... *suck*
Men så länge han är glad och nöjd så får han göra lite som han vill.
Så nu är det bara att hålla alla tummar att det inte är någon väldigt allvarligt.
Min älskade lilla otursponny...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar