Tänk att vi människor så gärna vill ta hästen ur hästen.
Göra den lugn, trygg, lydig och pålitlig.
Varför har vi detta behov?
Hästar är gjorda för samarbete, de vill inget hellre än att vara till lags och samarbeta med oss, det är ett sätt för dem att överleva plus att de är otroligt nyfikna av naturen.
De är egentlig redan allt det vi vill ha och ändå lyckas de flesta plocka bort hästen ur sin häst.
För är en lugn och lydig häst verkligen pålitlig?
Kan du läsa en sådan häst?
Kan du förutse hur den kommer reagera?
En häst är fylld av livsenergi, är det verkligen något vi vill ta bort i våra försök att reglera?
Tänk så många olyckliga hästar jag sett.
Och det jobbiga på slutet är att dessa hästar ser på mig och säger "du som ser, verkligen ser, ser mig".
De älskar sina mattar och hussar, det är inte det, de vill bara få hjälp med att få dem att förstå.
Människans kontrollbehov är hennes största fiende när det kommer till hästen.
Hästar är natur, vi har tappat bort vår koppling till naturen och försöker därför ta bort naturen ur hästen.
Att förmänskliga djur, tillskriva dem våra tankar och handlingar leder inte till något bra.
Visst hästar är större än oss och visst måste vi ha vissa gemensamma riktlinjer att hålla oss efter men det handlar ändå inte om att kuva hästen på något sätt.
Det var lite så när jag skaffade min kor också.
Fick det berättat för mig att jag måste ha något sätt att kunna kontrollera dem på om de skulle bli farliga.
Kanske ha med en pinne in till dem eller liknande.
Kan förstå tanken men varför?
Kor är inte farliga djur av naturen, mitt jobb som människa är att se till att inte farliga situationer uppstår.
Visst jag kunde inget om kor från början, det skedde misstag, men jag har aldrig skrikit åt dem eller slagit dem och de tar verkligen hand om mig.
T.ex. så vet jag att de älskar att få mat, de har sina bestämda platser vi matlådan, ställer jag mig på fel ställe så kommer de ändå ställa sig på sina platser och jag blir i vägen.
Det är inte för att vara dumma och "ta min plats" som de ställer sig där, det är för att de alltid står där och tänkte göra så även denna fodring.
Deras tankar sträcker sig inte så mycket längre än dit just då.
Bandit väger säkert 800kg, han skulle kunna göra mos av mig men varför skulle han vilja det?
Bara för att han kan?
För att vi människor skulle gjort så, störst går först liksom?
Nä de tänker inte som oss.
Kan vi förstå det behöver vi inte kontrollera och uppfostra.
Jag lärde Bandit när han var liten att han inte fick stångas.
Det var en gemensam riktlinje vi behövde ha för jag insåg att en oxe på ett ton inte får stångas om än kärvänligt på en människa på 60kg.
Idag kommer han i full galopp när man kommer ut i hagen.
Det killar rätt rejält i magen när han kommer emot mig men jag vet att han stannar metern innan och vrider bort huvudet.
Prickig har lärt mig så mycket när det kommer till hästarna.
Han gör allt så tydligt för mig.
Och han vill samarbeta!
Har några kvällar nu på slutet när jag tagit in dem låtit han gå lös.
Eller lös och lös, lägger grimskaftet över hans rygg och leder Maxine efter oss som vanligt.
Har stalldörren öppen, så om det händer något knas så kan ha springa in i sin box till maten.
Men han går där bredvid mig, stannar jag stannar han, backar jag backar han.
Hela tiden med öronen framåt.
Så fort jag stannar vänder han huvudet mot mig och frågar "och nu!?"
Detta är inget vi tränat på, inget jag lärt honom eller tvingat honom till, han gör det för att han vill.
Han tycker det är intressant att vara med mig.
När vi longerar och jag börjar studsa så gör han likadant.
Haha, han är så jävla söt.
Ska se om jag kan få Husse att filma någon dag så ni får se hur himla söt han är.
Han gör typ hoppsasteg ibland, något som liknar byten i varje men bara med frambenen.
Idag är det fredag och äntligen helg.
Utifrån dagens inlägg så tänker jag mig att ni kan ta en funderar i helgen när ni är med eran häst.
Korrigerar och tillrättavisar jag min häst?
När gör jag det och varför?
Vilka är våra gemensamma riktlinjer och finns det något jag gör som jag kan sluta med?
För att ge ett exempel så kan jag ta upp det jag såg i ett ridhus för några veckor sedan.
En människa och hennes häst.
Människan hängde upp sin jacka på sargen innan hon skulle sitta upp.
Hästen blev nyfiken på jackan och nosade på den.
"Nej" ryter människan och rycker bort hästens huvud.
Nödvändigt eller inte?
Hur vill du att er spelplan ska se ut?
Hade din häst fått nosa på jackan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar