Ibland är det lustigt hur allt kommer tillbaka till där det började...
För snart exakt 21 år sedan gjorde jag prao i ett travstall.
Jag gick då i 8:an och jag och min kompis var hos en travtränare i Sundsvall under våran två veckor långa prao.
Under dessa veckor fick vi göra en massa stallsysslor men även rida travhästarna.
Vilken lycka!
Dock är inte alltid kombinationen oriden travhäst + liten flicka en speciellt lyckad kombination.
Kommer fortfarande ihåg det som igår.
Jag och min kompis skulle rida två kallblodstravare i den lilla järnhagen.
Det började rätt lugnt tills min häst fick nog, vi hade då skrittat tre varv på långa tyglar.
Han tog fart och rusade rakt in i ett av hörnen på järnhagen så det sjung i staketet.
Efter att han galopperat rakt in i hörnet stegrade han sig så jag hängde i manen med fötterna på hans kors.
Ner på backen och vidare rakt in i nästa hörn och upp i luften igen.
Så gjorde han varv efter varv och jag hade inte en chans att bromsa.
Han var van med en travkusk på över hundra pannor som drog han i munnen, så lilla mig kunde han lätt strunta i.
Efter fler varv än jag kunde hålla räkningen på hoppade jag av.
Jag landade rätt illa på höger sida och min höft fick sig en rätt rejäl smäll.
Detta är något jag har fått dras med sedan dess.
Jag får låsningar i höger höft och hela kroppen blir sned, jag får ett otäckt håll/kramp när jag springer och det känns som om höger sida får syrebrist.
Brukar gå till naprapat med jämna mellanrum och de knäcker loss låsningen men nu på slutet har de misslyckats.
Låsningen har blivit så kraftig att de inte får loss den.
Det var då naprapaten frågade om jag varit med om nått trauma och då föll polletten ned, att det var avramlingen för 21 år sedan som var boven i dramat.
Jag började leta mig om efter en annan behandlingsform.
Jag måste komma åt ärrvävnaden och den kroniska inflammation som bildats.
Fick då nys om en kvinna som behandlar hästar och människor med Shockwave och bokade en tid med henne.
På grund av vädret blev behandlingen framflyttad och i torsdags förra veckan var det äntligen dags.
Sedan föll all pusselbitar på plats en efter en.
Behandlingen hölls i ett stall på Bergsåkers travbana och inte vilket stall som helst utan ett stall som hyrs av den travkusk där jag gjorde min prao för 21 år sedan och vars häst jag ramlade av, hans namn stod dessutom skrivet på byggnaden när vi kom dit.
Eftersom det var rätt kallt ute och därmed rätt kallt i stallet utfördes behandlingen i fikarummet.
Ni kan gissa min chock när det på väggen där inne hänger en tavla som jag ritade för 21 år sedan och som travtränaren fick i present av mig när praon var slut.
Kan det bli mer tydligt!?
Själva behandlingen tog ca 15min och var så häftig.
Jag kände hur mina muskler rätades ut och en skön känsla spred sig i kroppen.
Tomas som också fick en behandling, av sin korsrygg, kände det mer som små stötar av ett elstängsel.
Det har nu gått 4 dagar sedan behandlingen och min höft är bättre än på länge.
Den ska få minst 2 behandlingar till.
Ska bli spännande att se hur bra den kan bli och förhoppningsvis blir jag en rakare ryttare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar