 |
| Cappe får lite friskluft och tittar på när Maxine motionerar på gårdsplan |
Han tordes belasta benet och det såg inte ut att göra lika ont längre.
Imorse var det ännu bättre och han skrittade glatt ut ur boxen och ner till kornas säckar med ensilage och började mulla i sig.
Visst fortfarande halt men inte alls i samma utsträckning och han verkade inte lika rädd längre för att det ska göra ont.
När jag hittade honom halt på måndag kväll la han bara vikt snabbt på tån.
Ville inte alls belasta benet och jag fick inte lyfta hans andra bakben.
Det hördes att det gjorde ont i varje steg han tog och han liksom hoppade fram.
Gissa hur ont det gjorde i mitt hjärta att se honom så.
Men nu har det börjat bli bättre.
När jag kom hem på måndagkväll och klev ur bilen tittade Cappe på mig och la sig sedan ned i hagen.
Gissa om jag fick panik.
Älskade lilla hjärtat, stått där och väntat i hagen på att jag skulle komma hem med ont i benet.
När han väl såg mig blev han tvungen att på något sätt visa att han hade ont så jag skulle komma, så han la sig ned.
Är så glad att han visar sig svag för mig och att han visar att han vet att jag vill hjälpa honom.
Hästarna är så himla fina inne.
De tar det hela med sådan ro, helt otroligt.
Hela flocken förstår läget och de vill allihopa hellre vara tillsammans inne än att jag delar på dem.
Det känns så himla skönt att Cappe inte har lika ont längre men jag är ju ändå orolig med tanke på hur halt han var.
En hälta av en senskada brukar ju lägga sig efter några dagar så bara för att han är mycket bättre betyder det inte att det inte behöver vara något allvarligt.
Oavsett vad ultraljudet visar så hoppas jag att det är något med bra prognos, det får ta den tid det tar, vi har ingen brådska bara han kan bli bra igen!
Och jag håller alla tummar för att han inte behöver längre boxvila.
Utan att han i alla fall kan stå i sjukhage om han inte får röra sig så mycket.
Min älskade lilla ponny!
Bli frisk nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar