Livskraftens styrka

Så himla rolig bild men ändå så tydlig.
Jag och Prickig "frustar" samtidigt.

I all min samvaro med hästen är relationen det absolut viktigaste.
Jag kämpar varje dag med att inte "tillämpa översitteri och härskarmetoder" (Ewas mycket bra uttryck).
Det är så lätt att i den minsta av handligar tillämpa detta på hästen, ibland helt omedvetet.
Mitt mål är att alltid vara närvarande och medveten när jag är med hästarna och de gör ständigt sitt bästa för att jag ska kunna vara det.

Hästar är ett fantastisk väsen och de hjälper oss mer än vi ibland kan förstår.

När jag rider min eller andras hästar är det för mig väldigt viktigt att uppnå ett samarbete på lika villkor.
Där vi båda kan känna oss trygga, avslappnade, motiverade och glada.
Ett viktigt kvitto för mig är att hästen frustar.
Frustarna får hela hästen att slappna av och släppa spänningar.
För mig känns det som om det går en våg av avslappning genom hästens kropp, den kraftiga uttömningen av luft tar med sig så mycket spänningar på vägen ut.
Helt otroligt egentligen vilka spänningar våra hästar kan gå och bära på.
De flesta mentala är det vi som är orsaken till.

Jag och Nokke var så otroligt sammansvetsade, att Nokke kunde frusta på "kommando".
Kommando är väl egentligen fel uttryck att använda, men frustade jag då frustade han och vice versa.
Oftast visste vi inte vem som tagit initiativet. 
För varje frust han gjorde kunde jag känna hans livskraft.
En upplevelse svår att förklara om man inte varit med om den tidigare.
Han visade mig vikten av detta och satte känslan i min kropp och idag sker det så naturligt, som en del i min samvaro med hästen att jag inte längre tänker på det.

Det var först när jag såg bilden här ovan från kursen på Lögdö som jag kom ihåg.
Jag blev medveten.
Att handla på instinkt men i medvetenhet, det tror jag är jätte viktigt.
På bilden kan man så tydligt se mig och Prickig frusta samtidigt.
Ser jäkligt roligt ut på bild, men det är något vi bara gör.

Jag brukar uppmuntra folk att tacka hästen när den frustar.
Att själv komma ihåg att andas och att de kan hjälpa hästen genom att själv göra djupa suckar.
I vår arbete med hästen kan vi absolut behöva skapa spänning, men den skall vara av positiv karaktär i hästens muskler.
Hästens medvetande det vill vi ha avspänt.
Hög fokus kan absolut behövas av både häst och ryttare men det får inte bli på bekostnad av den mentala avslappningen.

Detta kan vara något att ta med sig i vardagen.
När vet du att din häst är avslappnad?
När är den spänd?
När är den fokuserad?
När är den oengagerad?
När är den motiverad?
När gör ni något tillsammans i samförstånd?

Jag säger inte att frustar är lösningen på allt.
Jag vill bara att du skall söka efter vilken känsla din häst ger dig när detta inträffar.
I vilka situationer, hur känns det, vad händer efteråt.
Ta in hästen, lita på känslan och hitta er egen bubbla av att vara i nuet, i medvetenhet, tillsammans.