Kan inte sluta tänka på det jag skrev igår.
Hur kan vi människor vara så inskränkta.
Hela systemet är helt sjukt, hur det idag har blivit okej att behandla sin häst.
Fick mig en flashback igår när jag tänkte på detta och kom på hur Nokke var när jag träffade honom.
Han var då 10 år och uppförde sig vid ridning (enligt den "vanliga" hästsynen) som ett monster.
Han bockade, sparkade och vägrade gå framåt.
Backade ner i diken, hade öronen bakåt och talade om att han hatade det han gjorde, någon gång hade det till och med gått så långt att han lagt sig ned.
Man fick dra han in på ridplan och ibland till och med ta fram spöet.
Alla ridpass i det stall han bodde i då fanns dokumenterade i årsböcker och man kunde läsa varje gång han blev riden "Nokke 2,5h på ridplan, tjurig och dum. Red tills han gav med sig och blev fin".
Jaha, gav detta något resultat!?
Varje gång han reds red människan tills de "vann" och han gav upp.
Var Nokke bättre nästa gång de red? NEJ!
År efter år höll de på på detta sätt och det blev snarare värre och värre.
Varför var det ingen som utvärderade sitt eget beteende?
Varför var det ingen som fattade att det inte funkade?
Varför var det ingen som funderade på om det fanns andra sätt?
Är vi så fastlåsta i ett visst beteendemönster att vi inte kan tänka i andra banor?
Att bedriva en kamp i 2h tills den ena parten gav upp och blev "fin" och sedan nästa gång börja om igen. Med argumentet att han var en sådan häst, tjurig och tjockskallig. Hur kan det vara okej?
Alla som känner mig vet vad Nokke blev och jag kan säga att det inte berodde på att jag "vunnit" över honom. Utan vi blev ett team. Han förstod mig och viktigast av allt, jag förstod honom. Får tårar i ögonen idag när jag tänker på detta, vad vi faktiskt åstadkommit. Vilken resa vi gjorde och vad han lärde mig. Lärde mig om livet och att bli den bästa människa jag kan bli. Kommer alltid bära med mig hans gåva och jag blir så ledsen när jag möter människor som inte förstått.
Men jag tror förändringens vind blåser och det kommer ske en förändring, det är jag helt säker på!
Hästarna är vår själs spegel och jag önskar att fler vågar se vad spegelbilden reflekterar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar