Lerbad

 Haha, igår fick jag mig ett litet lerbad på grannens nyplöjda åker.
Men kan faktiskt ärligt säga att det varken var mitt eller Cappes fel.

Tog en ridtur ganska sent igår kväll, tror klockan var vid halv tio och det hade börjat skymma lite.
Precis så där mycket så att man tycker att man ser bra men att konturer på saker blir lite oskarpa.

Red efter vägen upp mot grannen.
Över vägen vid hans kohagar låg det en järntråd som jag inte såg...
Antagligen något som blivit kvar sedan de byggde hagarna. 
Och självklart fastnade denna runt Cappes bakben.

Lilla vännen vad rädd han blev, även om han uppförde sig väl med tanke på omständigheten.
Han började sparka och bocka för att komma loss, jag försökte hålla honom någorlunda still eftersom jag inte visste hur han satt fast.
När han väl lossnade la han av världens bockserie ut på åkern bredvid.
Jag hade reda dålig balans då han redan hoppat runt en massa och efter tredje bocken for jag av rätt ner i leran.

Lyckas få med mig tyglarna över hans hals och ser han börja röra sig iväg med dessa hängandes kring fötterna och med stången i munnen.
Hinner tänka en massa hemska tankar, hur han ska springa hem, kliva på tygeln och göra illa sig i munnen.
Men världens finast ponny väljer att stanna hos mig!
Fortfarande lite skärrad och stressad men han stannar.
Vilket bevis!
Liten vit kanonkula som älskar att rymma och springa fritt stannar kvar hos mig som ligger där i leran.

Det var bara att resa sig upp och gå fram till honom och fånga upp tyglarna.
Det värmde i hjärtat.

Nu gick allt bra men fatta vad illa det kunnat gå.
Olyckan är snabbt framme när man minst anar det.