Misstänker att jag kommer bomba er med tonvis av bilder från belysningen på min ridbana de närmast veckorna men jag är så himla lycklig och nöjd.
Alltså kolla vilket ljus!
Igår kväll red jag finaste Blomman uppe på banan och hon kändes så himla mjuk och fin.
Vi har en bra period hon och jag just nu.
Vi har ganska mycket fokus på bärighet i traven, att hitta ett läge där hon blir helt tyst.
Lilja är otroligt tydlig, när inte traven är bra dundrar hon ned sina fötter i marken.
Hon kan verkligen släppa dem rakt ner och det är tur att marken finns där under och tar emot henne. *fniss*
Men hon blir starkare och starkare och nu kan vi trava ganska långa pass utan att tappa kvalité och hon blir nästan helt tyst.
Det är riktigt häftigt.
Vi har också haft det lite klurigt i vänster varv där hon gärna faller inåt.
Igår analyserade jag mig själv ordentligt när jag red, valde att rida barbacka (vilket jag nästan aldrig gör nu för tiden) för att verkligen känns vad som hände i min kropp.
Lilja är den bästa läraren och när jag hittade rätt i kroppen var inte vänstervarvet nått "problem" längre.
Jag har en gammal skada i höger höft och den måste jag anpassa mig efter, för tänker jag inte på den så sitter jag ojämnt och höger höft tippar ned mer än vänster.
Det gör också att jag viker mig lite i vänster sida och axeln tippar ned.
Men med fokus på att hitta kontakt i höften och låta inner axel följa med i rörelsen hos Liljas inner fram så blev det så mycket bättre.
Det är det som är det häftiga med Lilja, jag behöver bara tänka "vad är det som känns tokigt" och sedan visar hon mig det.
Om jag bara lyssnar på henne så behöver jag egentligen inte kunna så mycket själv utan hon visar mig.
Det är en frän känsla som gör mig väldigt ödmjuk.
Jag tänker att om någon som inte är medveten om detta och sig själv skulle rida henne skulle de nog uppleva henne som bufflig.
Lilja skulle aldrig "ge efter" för en ryttares önskemål om inte ryttaren arbetar med henne.
Att tro att man kan "tvinga" henne till något är bara att glömma, men gör du saker tillsammans med henne så ställer hon upp till 110%.
Det är svårt att förklara men jag tror det har mycket med ryttarens inställning att göra.
Kräver man att hon ska svänga eller ber man henne av en anledning.
Samtidigt måste man vara otroligt tydlig och man får inte vela över vad man vill för då fattar hon snabbt ett eget beslut som oftast inte är det samma som ryttaren tänkt sig.
Egentligen skulle jag kunna sammanfatta det med att Lilja lär sin människa att bli den bästa tänkbara.
Tydlig och konsekvent men ändå ödmjuk, lyhörd och förstående.
Detta är något som jag märkt att vi människor kan ha det lite klurigt med.
Antingen är man en bestämd person som pekar med hela armen och struntar i andras åsikter eller så blir man så lyhörd och ödmjuk att man blir helt passiv.
Detta är en jätte svår balansgång men Lilja får mig varje dag att hitta den perfekta medelvägen dem emellan och det är jag henne otroligt tacksam för.
Åh vad jag älskar min Blomma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar