Full närvaro

Min fina Blomma har fått ett litet sår på insidan av sitt nedre ögonlock.
Inge farligt alls och inget hon är irriterad av, vi märkte det för att det geggade ur hennes öga annars hade jag nog inte sett det.
Geggan var lite blodblandad och det gick lätt att hitta såret.

Kontaktade min veterinär och han var snabb att svara som vanligt.
Jag har ju ett helt apotek med ögonsalvor hemma efter Cappes alla olyckor, så han svarade att jag kunde använda en av de salvor jag redan hade.
Så nu droppar jag i ögat 3 gånger om dagen och redan efter första behandlingen var hon mindre röd i ögonlocken.

Det är helt otroligt va okomplicerad hon är Blomman.
Vi spolade ögat med koksaltlösning och hon accepterade det utan krusiduller.
Sedan har jag droppat henne i ögat helt själv och det var inga problem, hon tycker inte det är jätte skoj precis men accepterar det utan att protestera.

Hon är en sådan fantastisk häst som finner sig i det mesta samtidigt som hon har väldigt bestämda åsikter om hur saker och ting ska göras och hon gillar verkligen rutiner.
Ska man göra något på ett annat sätt än normalt måste man verkligen tala om det för henne innan.
Annars tittar hon på en och ser mycket förolämpad ut.
Men har man berättat innan är det helt okej.
Det kan vara sådan små saker som hur man kommer öppna grinden till hagen, när man tar av grimman på vägen in i stallet, hur man vänder runt i boxen, osv.
Eller som imorse då jag var väldigt tydlig med henne att vi skulle droppa ögat innan vi gick ut till hagen = inga problem.
Men när jag sedan ledde ut henne ur boxen så hade jag glömt att säga att vi skulle stanna halvvägs och stoppa tillbaka salvan i medicinskåpet.
Jag hade fokus på att stanna vid skåpet och hon fortsatte att gå *skrattar*
När hon sedan stannade vände hon sig om och tittade på mig och den blicken... *skrattar igen*

Jag älskar verkligen denna sida hon henne, den kräver min fulla närvaro i nuet.
Ger jag det till henne ger hon mig allt tillbaka.
Funderade på det på vägen in till huset efteråt, hur vi människor begär att hästarna ska vara med oss i varje sekund även om vi själva inte alls är närvarande.
Sedan när hästen gör något vi inte tänkt oss är vi där och tillrättavisar, bestraffar eller korrigerar.  
Det är väldigt orättvist om man tänker på det.