När allt stämmer

Som rubriken säger, ibland har man bara ett sådant där ridpass när allt stämmer och så var det i måndags när jag red Lilja.
Jag kom hem från mina måndagstjejer och var så laddad att rida.
Tomas sa att jag hade studsat ur bilen och hoppsat hela vägen till stallet, haha, vilket jag själv var helt omedveten om. 

Emma var i stallet och vi bestämde oss för att rida ut tillsammans.
När jag kom ner till betet och visslade efter Lilja kom hon i full galopp, man kan säga att hon också kom hoppsande.
Min vackra blomma!

De dagar Lilja är jätte motiverad travar hon bredvid mig hela vägen upp från betet, de dagar hon är mindre pepp går hon långsamt bakom.
I måndags travade hon på med spetsade öron, så glad och laddad att vi sprang tillsammans sista biten.

Från det jag satt upp var hon som en dröm.
Så mjuk och hon "bjöd in" mig.
En ny nivå av känsla och jag var så lycklig att jag grät, ni vet när man fylls av en sådan mängd kärlek att det liksom rinner över. 
Vi gjorde absolut inget speciellt utan skrittade och travade upp på berget i ljuset från min pannlampa.
Men känslan var obeskrivbar. 
En helt ny nivå där jag alltid vill vara kvar!

Ska vi rida nu matte!?

En stund att bara vara, tillsammans