Igår kväll red jag Pilgrim på banan och det blev ett sådant där pass där allt stämde.
Vissa kvällar är mer magiska än andra och detta var en sådan kväll.
Jag hade redan ridit Lilja en sväng ute och nu var det Pilgrims tur.
Det började snö rätt kraftigt, små små flingor som singlade ned med en väldig fart och underlaget på banan var så bra att vi kunde rida utan boots och brodd.
Han har varit otroligt fin på slutet och igår var inget undantag.
Galoppen har verkligen börjat falla på plats även om vänster varit lite klurigare än höger.
Men igår var båda galopperna där och han fann en kontroll i galoppen som gjorde att jag kunde sitta där på ryggen som en drottning.
När jag i galoppen kan känna att jag kan finlira med min sits så som jag kan i skritten och traven, ja då inser jag hur långt vi kommit.
Även med traven hände det något igår.
Pilgrim har lätt för att dansa, samlad trav, passage och han är som en dröm att sitta på. Men igår kom en ny dimension till traven, en trav med lite längning men där han fortfarande släppte in mig och jag satt som klistrad helt still och bara kände vilken otrolig kraft han hade när han lugnt och kontrollerat gled fram över banan. Den resningen, den kontrollen, den kraften, det har jag aldrig upplevt tidigare.
Det var en sådan otrolig upplevelse att jag fick tårar i ögonen.
Har nog aldrig upplevt denna totala känsla av samspelthet förut, allt stämde perfekt och det var ren magi. I dessa stunder förstår jag precis vad meningen med livet är, inget kan vara mer glasklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar