Det livsviktiga stödet

Det här med att hitta stödet i stigbyglarna, det är så mycket viktigare än vad jag tror många förstår och långt mycket viktigare än vad jag någonsin kunnat föreställt mig för några år sedan.
Allt handlar om att ta ansvar, men hur ska vi kunna ta ansvar när vi inte förstår eller ser till att skaffa oss kunskapen så att vi kan förstå? 

Jag kommer från att i 18års tid ridit barbacka och under den tiden endast enstaka gånger använt sadel.
Jag kände mig begränsad i sadel och tyckte inte jag kunde känna och "höra" hästen.
Jag byggde upp en stabilitet i buk- och ryggmuskulatur och klarade mig otroligt bra på det, eller i alla fall tyckte jag att jag gjorde det.
Men nu när min ridning kommit till en ny nivå inser jag hur lite jag egentligen visste och det går inte att förstå det vi inte förstått och det går aldrig att förmedla en känsla innan den upplevts.
Så mycket ansvar jag la över på min häst utan att jag förstod det. Eller en del av mig förstod nog men att rida barbacka fungerade så bra att jag då inte var villig att lägga ned arbetet för att lära mig rida i en sadel och helt plötsligt bli tvungen att backa några steg ett tag. 

Något som är otroligt viktigt när vi blir buren av våra hästar är att på inga villkor störa deras balans.
Det kräver ett enormt ansvarstagande över sin egen kropp, mycket större än vad jag kunnat förstå under den tiden jag red barbacka.
Fördelen med att rida barbacka är att vi rätt naturligt hamnar över hästens balanspunkt hela tiden, annars blir det lätt obekvämt och det skulle kunna vara lätt att drutta i backen. Dock är det lätt att hamna lite efter i rörelsen och det är svårt att hela tiden ligga steget före. Något som i slutändan lägger ett för stort ansvar på hästen för något som ska vara vårt eget ansvar. Det blir också lätt att ett behov uppstår att korrigera sitsen varje gång vi hamnar fel och detta stör hästen otroligt mycket inte minst när vi är t.ex. mitt i en rörelse. Att flytta om sitsen mitt i en öppna t.ex. är ett "big no no".
 
Vi står och går på våra fötter varje dag och det startar mekanismer hos oss som aktiverar de muskler som stabiliserar vår kropp.
När vi sitter på en stol behöver inte dess muskler vara lika aktiva.
Sedan kommer vi i situationen när vi sitter till häst och helt plötsligt behöver stabilisera oss i en sittande position och det är här vikten av stödet i stigbygeln kommer in och placeringen av skänkeln. Det är därför otroligt viktigt att vi ger oss tid för att komma till häst varje gång vi sätter oss i sadeln. Kroppen behöver få tid att ställa om sig och landa i sadeln och rätta sig efter de nya förhållandena. För det är en stor skillnad på situationen i sadeln mot för vad våra kroppar egentligen är gjorda för att hantera rörelse- och balansmässigt.

Och det är här jag verkligen funnit syftet med stödet i stigbygeln och det hade jag aldrig kunnat göra utan att ha lagt ned all tid på att förändra min sits och få skänkeln längre fram. Skänkelns position är i detta sammanhang otroligt viktig och den behöver vara vid sadelgjorden eller strax framför, detta för att hitta rätt stöd i stigbygeln. Som kvinna är det lätt att hamna i en position i sadeln där överlivet kommer bakåt och lika så underskänkeln. Vi kan i detta läge uppleva att vi har stöd i stigbygeln men så fort något oväntat inträffar tappar vi detta stöd och skänkeln åker längre bak.
Men genom att finna ett stöd i stigbygeln där skänkeln är framåt kan vår kropp lättare känna igen det som händer och våra stabiliserande muskler i kroppen kan lättare aktiveras. Jag märker hur enkelt det blir att hålla en bra position på hästens rygg oavsett vad som händer. Jag får hjälp av de mekanismer i min kropp som normalt sett sköter stabiliteten.

Jag brukar säga att en skicklig ryttare kan förutse hästens nästa steg och hela tiden befinna sig där hästen är på väg och detta kan jag verkligen förstå nu när jag funnit stödet i stigbygeln.
Oavsett vad som händer så sitter jag stilla och avslappnat, även när jag får skolgaloppanslag som är för stora eller om min häst skulle bocka så sitter jag kvar där på samma sätt i sadeln.
Skänkeln ligger kvar i sitt läge utan att åka bak och mitt överliv tippar inte åt något håll och allt detta tack vare stödet jag funnit i stigbyglarna.