 |
| Cappe har haft kraftig klaustrofobi och inte kunnat stå fastbunden på gången. Idag funkar det men på hans premisser och under rätt förutsättningar. Blir han stressad och rädd och vi in i boxen istället. |
Att ha den stora förmånen att få se många hästar och ryttare har lär mig så otroligt mycket.
Jag lär mig något nytt varje gång.
På slutet har jag haft stort fokus på det hästarna berättar för oss och hur de ofta hjälper oss igenom sådant som vi har minst lätt för att göra.
Och oavsett vad det är hästen försöker berätta så är det absolut viktigast vi kan bidra med vårt fokus, att vara i nuet och att vara med våran häst till 100%.
När vi brister i detta kan jag garantera att du kommer märka det från din häst, det om du är villig att lyssna vill säga.
På slutet har jag mött många hästar som påtalat sin ryttares bristande fokus och att de inte är i nuet.
Men jag har även mött hästar som talat om vikten av förtroende.
Ewa pratar ofta om "förtroendekontot" och det är ett sådant bra ord som jag gärna lånar.
Att dagligen göra insättningar på sin hästs förtroendekonto är den bästa investering vi kan göra i vår relation.
Tänk att man som liten fick lära sig hur man tvingar hästen till att göra det vi vill.
Det är det absolut lättaste sättet att tömma förtroendekontot på.
Igår försökte jag förklara detta genom att dra en liknelses till om mig själv.
Jag har en extrem klaustrofobi och åker t.ex. väldigt ogärna hiss.
När man har en rädsla, så som jag har, så spelar det ingen roll hur bra man är på att tänka logiskt, det funkar inte i dessa situationer.
Så föreställ dig att du ska åka hiss med mig.
Om du tvingar eller lurar in mig i hissen kommer mitt förtroende för dig att vara helt borta sedan.
Det spelar ingen roll att själva hissresan gick bra, att vi kom upp som vi skulle och att allt gick smidigt.
Du tvingad mig till att göra något som jag är livrädd för.
Du vet att jag inte kommer dö i hissen, det vet inte jag. Jag kan inte tänka så i den situationen.
Så nästa gång du försöker få mig till att följa med på något kommer jag vara oerhört skeptisk.
Hade du istället sagt "aha, du är rädd för hissen, då tar vi trapporna istället".
Så hade jag genast känt att du var någon som förstod mig och ville mig väl.
Vi uppnådde samma resultat (kom dit vi skulle) men på ett helt annat sätt.
Tänk nu att du rider din häst, ni kommer till en stor soptunna och din häst tvärnintar.
Du känner att pulsen ökar hos hästen.
Vad gör du?
Tvingar du han att åka hiss eller tar ni trapporna istället?
Att när man möter något som helst motstånd i sin häst är att tvinga det man tänkt sig bara korkat.
Det spelar ingen roll om det är en livsfarlig soptunna eller ett litet tygeltag.
Det får alla samma effekt, det bli ett uttag från er förtroendekonto.
Och förtroendekontot det vill vi ha fullt, inom det området vill vi va rika!
2 kommentarer:
Hej... Kikar in på din blogg nu å då och hänger med i ditt resonemang å brukar för d mesta hålla med i det och gilla det jag läser!
Nu blev jag dock lite nyfiken på resonemanget... Själv jobbar jag nämligen med kbt, alltså behandlar då människor, ej djur med. Där är resonemanget och teorierierna lite annorlunda motför ditt vad gäller behandling av fobier, rädslor osv. Nu undrar jag om det är för att det är hästar vi har att göra med eller om du alltså resonerar lika vad gäller människor.. (vilket jag uppfattar det som).
Har inte tänkt på det tidigare. Inte riktigt sökt information heller/om d typ finns forskning kring det.
Det det egentligen handlar om i slutändan är ju att kroppen behöver få känna/uppleva att det inte är någon fara då precis som du beskriver det "hjärnan" "lurar en". Det kan behövas mkt upprepning men också närvaro i nuet innan det går upp för en att d faktiskt inte är nån fara och såklart under kontrollerade former med gradvis exponering. Det som slutligen sker är en kognitiv omstrukturering när liksom faran programmeras om till att faktiskt vara något okej.
PS. Skillnaden är väl också att man inför exponering först arbetar med att lägga upp en plan för den och även kan resonera kring hur ångestkurvan fungerar osv. Att ångest inte är farligt och att den slutligen minskar eller går över om man låter den skölja över en utan att förhindra dess framfart på olika sätt. Blir ju inte lika så sätt med djur. DS.
Skicka en kommentar