Solgult

Så kom äntligen solen tillbaka, som jag längtat.
Hela naturen fullkomligen exploderade så fort den tittade fram på lördagen och äntligen slog mina älskade tulpaner ut.
Som små egna solar står de där i rabatten, den som väntat på något gott.

Jag och Tomas hann få riktigt mycket gjort ute i trädgården och jag började plocka brännässlor.
Dags att fylla upp förråden igen till hästarna inför vintern. 
Vi har planerat tomten, beställt matjord och börjat mäta ut för den nya grillplatsen.
Kommer bli så himla bra och helt underbart mysigt.

På lördagen besökt jag en trädgårdsmarknad på Norrberget.
En lite marknad med några få utställare som sålde mest skott från sina egna trädgårdar.
Vem kunde tro att jag skulle börja pilla så pass mycket i trädgården som jag gör nu?
Jag som alltid sagt "jag ska bara ha gräsmatta och fruktträd".
Jag hittade i alla fall till min stora glädje Ramslökar på marknaden.
Något jag provsmakade första gången för ett par veckor sedan och blev blixtförälskad i.
Nu hoppas jag kunna driva upp egna.
Om de väl får fäste kommer de sprida sig som ogräs.

Det är lustigt det här hur man ser det man själv har fokus på. 
Just nu ser jag Ramslök överallt. 
På Pressbyrån säljer de nu korv med Ramslök till exempel.
Känner att jag faktiskt måste prova den.
Den skulle kunna vara riktigt god.

Helgens största aha-upplevelse och ytterligare ett stort kvitto på att jag känt rätt fick jag i lördags när jag och Cappe följde med Husse ut på hans löprunda.
Detta var första gången vi följde med sedan jag fått min nya sadel.
Och jäklar vilken skillnad!!!
Dra mig baklänges på en liten vagn!
Denna sadel är fantastisk för mig och Cappe! 

Cappe hade ett stort steg, höll ett högt tempo i 100% balans oavsett om vägen gick uppför eller nedför.
Jag satt där uppe som en kung. 
Han kunde ta ansvar för sig och sin kropp utan att påverkas så mycket av mig.
Så himla häftigt. Aldrig har han kunnat trav så fort och stort nedför tidigare.

Han höll samma tempo som Husse och var så himla glad.
Han älskar verkligen att jobba och blir så himla harmonisk efter att han har fått tömma energidepåerna.
Och att ha någon med från marken som springer bredvid är verkligen bra för motivationen.
Cappe förstår sammanhanget han befinner sig i och finner ett syfte med det vi gör.
Han springer tillsammans med Husse och han tycker det är roligt.

Prickig har vilat hela helgen.
Han har varit lite varm och svullen i en kota på höger bak.
Inte det minsta halt men vill inte riskera att det blir något av det.
Så han har vilat och gått några promenader. 
Pigg som tusan är han nu i alla fall, hoppas kunna motionera honom på onsdag.

Sedan har jag en fjäderperiod nu igen tydligen.
Hittar fjädrar överallt.
Bilden ovan är 3 dagars "skörd".
De till och med kommer blåsandes rakt emot mig när jag är ute.
De liksom blåser mig rakt i ansiktet så jag inte ska kunna missa dem. 

Tror det är dags att meditera lite nu. 

Glad Prick

Vilken otroligt fin respons jag fick på mitt inlägg igår, tack!
Har märkt att ni gillar när jag delar med mig av sådana saker, det kommer absolut blir mer.
Hästar är magiska väsen och i deras rike finns många skatter om livet att få ta del av.
Jag gör mitt bästa för att dela med mig av den lilla delen kunskap jag förstår av allt jag får av dem och jag försöker hela tiden lära mig mer.

Annars är det rätt lugnt nu, vilket är jätte skönt.
Detta är en riktigt lugn vecka med en hel del egen tid, så behövligt.
Ute regnar det, har gjort hela veckan och kommer fortsätta göra.
Allt är blött och geggit.
Hästarna sover inne på nätterna igen och det går inte att göra så himla mycket.
De är rätt kalla och blöta på kvällarna så denna vecka har vi mest longerat.

Prickig upphör aldrig att förvåna, han sådan humor den killen.
De dagar jag har longerat honom nu har han varit så himla pigg och glad.
Han springer runt på volten, gör galoppanslag, piper (det roligaste ljud jag hört), slänger med huvudet och med jämna mellanrum stannar han och hoppar på stället för att sedan fortsätta på volten i trav.
Ju mer han få mig att skratta, desto knasigare blir han och ju mer utbroderade blir hoppen.
Alltså han kan få mig att skratta så tårarna rinner.

Igår testade jag att haka på hans knasighet.
När han började hoppa gjorde jag likadant.
Det tyckte han var jätte kul och helt plötsligt började han följa mig och då kunde jag till och med få honom att "trampa" på stället.
Skit va häftig han är och tänk vad lätt det kan vara när man verkligen gör något tillsammans på lika villkor.

Cappe blev också longerad igår.
Det var riktigt intressant.
Han var rätt blöt och kall och det gjorde att han hade en helt annan trav än han brukar.
Bakdelen liksom studsade, så lätt och utan att riktigt ta mark.
Han landade på tårna och studsade snabbt upp igen.
Inte konstigt under omständigheterna, hans muskler var inte alls redo för någon form av belastning.
Klappar mig själv på axeln för att jag inte red.
Men det intressanta var att jag när jag såg detta verkligen förstod hur bra han rör sig annars och hur mycket han faktiskt arbetar även om han bara travar runt avslappnad i ett snöre.
När jag såg denna studsiga trav så blev det så tydligt att det tyvärr är precis så som många hästar rör sig till vardags.

Jag är så stolt över mina pojkar, vilka otroliga hästar jag har!
Att få ha två sådana stjärnor i min närvaro, känns som om hela stjärnhimlen är vår att nå.
Nu hoppas jag att regnet upphör, solen torkar upp marken och jag kan släppa ut stjärnorna i ett hav av gräs.

Att våga lämna resväskan

Varje dag lär hästarna mig något nytt.
Att få möjlighet att möte många olika hästar, det ser jag som en gåva.
Under helgen som var fick jag ett sådant tydligt budskap av en häst, riktat till hästens matte.
Detta fick mig att börja fundera lite till på det jag alltid vetat och känt när jag varit med hästar.

Matte, sluta fundera. Glöm det som varit.
Det finns ingen anledning att hålla fast vid det gamla!
En nya dag, ett oskrivet papper, nya möjligheter!
Lämnat ditt bagage bakom dig, släpa inte med det in i framtiden.
Jag har ju redan lämnat mitt.

Tänkt mycket på det här sedan dess.
Denna händelse blev så stark när den inträffade. Så stort spänningssläpp, så berörda blev vi.
Man kunde nästan ta på budskapet, det var som om orden skrevs direkt i luften.

Så vad kan vi dra för lärdomar av detta?
Jo, hästen lever här och nu.
Den lever i nuet, den bär inte med sig det som varit så som vi gör.
Den grubblar och funderar inte så som vi gör.
När den är redo, då kan den släppa och gå vidare, direkt.
Men när den gjort det, ja då får den vänta på oss att göra det samma.
Ibland kommer aldrig den stunden, ibland väntar de för evigt.
Vi människor har så lätt att leva kvar i det förgångna, att ständigt fortsätta att såga sågspån. 

Hästarna väntar tålmodigt, försöker påminna oss, ge oss små tecken.
Att då få ta emot ett budskap så här tydligt, det är den största av gåvor.

Så försök varje dag möte din häst utan förväntningar, förutfattade meningar och med dina/era resväskor fullpackade.
Utan lämna resväskan därhän, ouppackad och till slut bortglömd.

Livskraftens styrka

Så himla rolig bild men ändå så tydlig.
Jag och Prickig "frustar" samtidigt.

I all min samvaro med hästen är relationen det absolut viktigaste.
Jag kämpar varje dag med att inte "tillämpa översitteri och härskarmetoder" (Ewas mycket bra uttryck).
Det är så lätt att i den minsta av handligar tillämpa detta på hästen, ibland helt omedvetet.
Mitt mål är att alltid vara närvarande och medveten när jag är med hästarna och de gör ständigt sitt bästa för att jag ska kunna vara det.

Hästar är ett fantastisk väsen och de hjälper oss mer än vi ibland kan förstår.

När jag rider min eller andras hästar är det för mig väldigt viktigt att uppnå ett samarbete på lika villkor.
Där vi båda kan känna oss trygga, avslappnade, motiverade och glada.
Ett viktigt kvitto för mig är att hästen frustar.
Frustarna får hela hästen att slappna av och släppa spänningar.
För mig känns det som om det går en våg av avslappning genom hästens kropp, den kraftiga uttömningen av luft tar med sig så mycket spänningar på vägen ut.
Helt otroligt egentligen vilka spänningar våra hästar kan gå och bära på.
De flesta mentala är det vi som är orsaken till.

Jag och Nokke var så otroligt sammansvetsade, att Nokke kunde frusta på "kommando".
Kommando är väl egentligen fel uttryck att använda, men frustade jag då frustade han och vice versa.
Oftast visste vi inte vem som tagit initiativet. 
För varje frust han gjorde kunde jag känna hans livskraft.
En upplevelse svår att förklara om man inte varit med om den tidigare.
Han visade mig vikten av detta och satte känslan i min kropp och idag sker det så naturligt, som en del i min samvaro med hästen att jag inte längre tänker på det.

Det var först när jag såg bilden här ovan från kursen på Lögdö som jag kom ihåg.
Jag blev medveten.
Att handla på instinkt men i medvetenhet, det tror jag är jätte viktigt.
På bilden kan man så tydligt se mig och Prickig frusta samtidigt.
Ser jäkligt roligt ut på bild, men det är något vi bara gör.

Jag brukar uppmuntra folk att tacka hästen när den frustar.
Att själv komma ihåg att andas och att de kan hjälpa hästen genom att själv göra djupa suckar.
I vår arbete med hästen kan vi absolut behöva skapa spänning, men den skall vara av positiv karaktär i hästens muskler.
Hästens medvetande det vill vi ha avspänt.
Hög fokus kan absolut behövas av både häst och ryttare men det får inte bli på bekostnad av den mentala avslappningen.

Detta kan vara något att ta med sig i vardagen.
När vet du att din häst är avslappnad?
När är den spänd?
När är den fokuserad?
När är den oengagerad?
När är den motiverad?
När gör ni något tillsammans i samförstånd?

Jag säger inte att frustar är lösningen på allt.
Jag vill bara att du skall söka efter vilken känsla din häst ger dig när detta inträffar.
I vilka situationer, hur känns det, vad händer efteråt.
Ta in hästen, lita på känslan och hitta er egen bubbla av att vara i nuet, i medvetenhet, tillsammans.

Efter regn

Nu räcker det med regn, har kommit riktiga skurar till och från i flera dagar nu. 

Hästarna har sovit inne på nätterna och värmen lyser med sin frånvaro.

Idag har det verkligen varit både regn och sol om vart annat. 

Men vi har haft både saker att göra inne och ute så det har inte gjort så mycket. 

Tomas har snickrat en tavla till vinterhagen att hänga elaggregatet mm på. 

Så den har vi idag skruvat upp, blev så bra.

Jag älskar när nya små fix och lösningar kommer på plats.

Sedan fortsatte vi inne i Tomas garderob. 

Känns skönt att snart få den klar. 

Kvällen avrundades med en ridtur på pojkarna. Båda var jätte fina. 

Landskapet var verkligen magiskt i kvällssolen och älvorna dansade i dalen. 

Prickig var jätte modig och spatserade på förbi allt läbbigt och Cappe fick sig ett rejält galoppass. 

Hoppas på lite värme nu till veckan så mina tulpaner slå ut.

Planterade dem i höstas och jag tror att varenda lök kommit upp. 

Fick tips av en arbetskollega att ha benmjöl i botten och tror det gjort susen.

Nu längtar jag massor tills de blommar. 

Jag älskar verkligen tulpaner, de hör till mina favoritblommor efter maskrosor och jättevalmo. 

Har även hunnit med lite självplågeri idag.

Var in till grannarna och tittade på deras kalvar. 

Som vanligt hittade jag typ ett dussin som jag hade kunnat tagit med mig hem. 

Jag är så sjukt kalvsugen nu så jag håller på att dö! 

Men när jag kommit dit jag vill, då kommer vår gård vara fylld av djur av alla dess slag. 

Tänk en härlig lantgård dit familjer kan åka och klappa och få lite kärlek av en massa fyrbenta vänner. 

Det skulle inte vara helt fel! 

Imorgon blir det hästar hela dagen i Bräcke och Ånge. 

Nu sängen så jag orkar med mig. 

Ljusets kraft

Vi bor verkligen i paradiset.
Nordansjö måse vara en av de vackraste platser på jorden.
Så fridfullt, nära naturen, i ett stort lugn av harmoni och balans.
Jag älskar verkligen vår gård och jag är så otroligt lyckl över att vi får bo där; jag, Tomas och alla våra djur.
Att hela tiden arbeta mot sin dröm, att få se sin egen verksamhet långsamt börja rulla på, det är så sort att jag ibland får nypa mig själv i armen.
Bara mina egna tankar är min begränsning och att veta det, ja det får det att killa lite i magen.
För varje dag blir det lite klarare vilken väg jag vill gå, vad jag vill med gården och hur jag ser framtiden.
Ett steg i taget med mycket tålamod.

Hittade en fjäder igen för någon vecka sedan när jag var ute och red.
En stor och vacker fjäder, hoppade av och plockade upp den och tog med den hem.
De kommer inte lika ofta nu fjädrarna, men de dyker fortfarande upp.
Vad de betyder vet jag ännu inte.
Men det kommer nog tids nog.
Fick dock till mig när jag fann denna fjäder att jag skall ut i skogen.
Så det får jag se till att göra, en promenad upp på berget, i skogen med solen i ryggen.

Restaurang Nordansjö med sjöutsikt

Hästarna njuter minst lika mycket som mig just nu.
Även de påverkas av ljuset och all den livsenergi som jorden ger.
De sover ute, pillar i sig det först gräset och vågar sticka upp ur jorden njuter i fulla drag av att vara just hästar. 

Ibland är vi lite olydiga och betar på Husse gräsmatta.
Den stora fördelen med att äga sin egen gård, vi får göra precis som vi vill!
Den exklusiva rätten att vara gårdsägare *fniss* 
Här om kvällen släppte vi ut Cappe lös på gräsmattan i 5min, han skötte sig exemplariskt.
Jag vill ha det precis som Bitte hade det, men hästarna lös på gräsmattan medan man själv äter middag ute i trädgården.
Det ger en extra gemenskap, ett extra band, svårt att sätt ord på och en vardagslyx utöver det vanliga. 

Helgen som var spenderade jag i Ånge med mitt fina gäng där.
Jag hade lektioner både lördag och söndag och på lördag kväll åt vi en fantastisk middag, såg på hästfilm och förde en massa mysiga samtal med många skratt. 

Så himla underbart!

Att få ligga i soffan i vardagsrummet och se detta genom fönstret!
Vårt paradis!

Nu är det helg igen och en hel dags träning i Bräcke väntar på söndagen.
På lördag hoppas jag hinna med en hel massa hemma på gården.
Tomas har bl.a. byggt en tavla till elaggregatet som ska upp vid vinterhagen.
Sedan harjag typ en miljon lastpallar att måla.
Känns som om det är dags att sätta fart nu.

Men givetvis ska jag klämma in ett par härliga ridturer också.
Hoppas ni får en skön helg!

Film på vår galoppfattning

Här kommer en liten film så ni får se hur fina galoppfattningar Prickig gör.
Notera att detta är endast den andra gången vi provar detta.

Annars har vi tidigare bara rullat in i galopp rakt fram ute.
Så att vi har fått till detta på endast två gånger tycker i alla fall jag är helt fantastiskt.

Han är en riktig stjärna!

Vilken stjärna!

Suddig bild från mobilfilm

Kursen i lördags var helt fantastisk, tror jag kommer tjata om det om och om igen.
Att andra passet få uppleva Prickigs fantastiska galopp är svårt att sätta ord på.
Aldrig kunde jag i min vildaste fantasi tro att vi skulle göra galoppfattningar i båda varv första gången vi red på en ridbana, en ridbana som dessutom endast var 14m bred.

Efter kursen fick Prickig en härlig promenad på söndagen.
Jag trodde han skulle ha träningsvärk men icke.
Han såg mest besviken ut att vi "bara" promenerade och betade.
Han ville ju visa allt han lärt sig. 
Måndagen fick han dessutom vila.

När vi sedan red på tisdagen blev han så glad att han nästan sprack.
Vi red lite på sommarbetet bara för att ge honom bra förutsättningar på underlag och jag tänkte att jag skulle kunna rida lite på 8:an.
Men tji fick jag, efter ett par varv i skritt sa Prickig tydligt "Nu tänker jag galoppera".
Inte för att han var pigg och busig, utan för att han nu kunde och ville.

Han var så tydlig i sin kommunikation, alltså denna häst är det så lätt att "prata" med.
Tror han kommer lära mig mycket om ESP. 
(I boken "Tala med hästar" tar författaren Henry Blake upp fenomenet utomsinnlig förnimmelse eller ESP mellan hästar och mellan hästar och människor, vilket är en mer vetenskaplig beskrivning av hur hästar överför psykiska bilder mellan varandra.)

Han är så självklar och så tydlig.
Klart han får galoppera om han vill, så jag svarade att det var ok.
Så från skritt tog han en superfin samlad galoppfattning.
Alltså kan ni fatta!
En lektion och sedan kan han.
Hur enkelt kan det vara egentligen?
Men det är ju klart, när det är rätt då är det lätt.

Det bästa av allt är att Emma filmade allt.
Bilden ovan är från den filmen.
Filmen kommer ut på bloggen så snart jag hunnit ladda upp den.

Efter några galoppfattningar i båda varv red vi ut efter vägen.
Återigen blev P lite besviken att vi skulle sluta jobba.
Arbetsmoralen i denna kille är inte från denna värld.
Men när han sedan fick galoppera på vägen hem, då blev han glad igen *ler* 

Magiska helg

I torsdags kom Emma och igår åkte hon hem.
Vi fick så många magiska dagar tillsammans denna gång, så lyxigt!
Tänk vilka vägar livet kan ta.
Känner sådan otrolig lycka för att Pilgrim och Emma kom in i vårt liv. 

Varje gång Emma kommer hit hinner vi alltid med en hel massa skoj, vi har alltid så roligt tillsammans, även om vi bara sitter i soffan och myser och pillar på mobilerna *fniss*
Våra dagar tillsammans kan sammanfattas med kärlek, mys och choklad. 
Emma kom på torsdag kväll när vi höll på att lastträna Prickig, så hon hann se hur duktig han var.
Fredagen spenderade vi åt att lastträna Prickig lite till och även åka en sväng med stjärnan samt packa inför lördagens kurs.
Men vi hann även med att åka till Timrå Gårdsbutik och gå på deras loppis och butik samt äta fantastiskt god mat.
Hjälp vilket ställe!
Det ligger så nära men ändå har vi aldrig varit dit tidigare.
Tror att detta kommer bli ett nytt favoritställe och en nya tradition med vår Em.

Hela helgen bjöd på ett otroligt väder med 25-28 graders värme och strålande sol.
Redan på onsdagen fick hästarna börja sova ute (4:e maj) vilket är nytt rekord.
Åh så skönt de tyckte det var.
Älskar verkligen att se hästarna ligga och sova i solen på förmiddagarna.
Cappe har en mat och sovklocka, så kommer jag med mat vid fel tidpunkt under denna årstid så läger han sig och sover i sin mathög.

Inför lödagen då vi åkte på kurs till Lögdö bruk med Pilgrim, för Birgitta Järnåker hann jag sy klart mitt schabrak.
Jag blev faktiskt riktigt nöjd.
Så himla skoj det var att sy sitt eget.
Kommer lätt bli fler.

 

Prickig var en stjärna hela lördagen, så skönt att få ett kvitto på att jag lyckats förbereda honom väl inför det som komma skulle.  

Han klev rakt in i hästfinkan, stod snällt hela vägen, var kolugn på Lögdö, fantastiskt fin på ridpassen och gick rakt in i finkan när vi skulle åka hem.

Kan det vara enklare än så här!? 

Den lycka och glädje jag känner för denna kille är obeskrivlig!

Även Katarina var med oss på kursen.

Min fina K tog hand om allt praktiskt, packade, mockade, hämtade vatten, bar grejor och fixade och donade.

Vad skulle jag göra utan henne!? 
Jag kan verkligen fokusera på mig och hästen och veta med 100% säkerhet att hon har stenkoll på allt annat!

Att sedan få sitta där med K och Em och njuta av Birgittas kunskap och titta på alla fina ekipage, ja man hade inte kunnat önska sig något mer.

Cappe var dock inte helt nöjd med att Prickig fick så mycket uppmärksamhet denna helg.
Han visade sig verkligen från sin gulligaste sida och betedde sig nästan som en knähund. 
Påkallade på vår uppmärksamhet hela tiden och ville bara pussas och kramas.

Vi fick några fina ridpass under helgen och han älskar verkligen när Emma är med och piaffar och skolgalopper bredvid honom på marken och jag sitter på.
De är så himla roliga.
Gud va vi skrattar under dessa stunder.

Även jag och Em tog en ridtur tillsammans upp på berget i solskenet.
Jag på Cappe och Em på fina Maxine.
Så underbart. Roligt när Em då och då blir ridsugen.

Nu är det jätte tomt här hemma när Em åkt.
Men snart kommer hon tillbaka.
Sedan ska ju jag och hon upp till Ewa igen också.
Åh så mycket skoj det finns att se fram emot.
Lite sommarsemester på det här nu så kommer allt vara helt perfekt. 

Hurra hurra Prickigs födelsedag!

Idag fyller världens bäst Prick 6år.
Världens största grattis till min stjärna!
Nu blir han stor kille på riktigt.

Dagen har firats med hårdbröd och morötter, allt enligt födelsedagsbarnets egna önskemål.

Det här med frustration

Ibland när jag har tid över brukar jag sitta på nätet och surfa runt lite på olika hästbloggar och sidor.
Även om jag inte har samma syn på hästar och hantering som många andra så kan jag finna det intressant att läsa olika människors funderingar kring hästar och ridning.
Deras vardag, de problem de stöter på och hur de väljer att lösa det. 

Jag läser både sådant som inspirerar och sådant jag kan reagera riktigt kraftigt på.
Tror det är viktigt att ändå försöka förstå allas olika uppfattningar, även om jag "inte håller med".
Jag vill ju skapa förståelse för hur jag tänker och då måste även jag förstå hur andra tänker.

Men det jag stöter på om och om igen är människor som går så långt över gränsen med sina hästar att hästen börja visa kraftiga protester.
Och detta verkar som något helt normalt och något som betraktas som okej. 
En häst som uppenbart visar frustration, rädsla eller ilska, där tycker jag att vi gått för långt.
Hästar vill inget annat än att samarbeta med oss och om vi gått så långt över gränsen att hästen börjar protestera, ja då har vi för länge sedan passerat vad som i min mening är okej.

Det är också intressant att se allas olika bortförklaringar till att dessa beteenden uppstår.
Ofta är det en "svår" häst, att den för dagen var väldigt pigg/trött, hästen har mycket "blod", den jävlades bara eller något helt annat.
Men om vi har dessa förutsättningar hos vår häst, borde vi inte då göra på något annat sätt istället?
Vad ger oss rätten och makten att bestämma så mycket över hästen att dessa situationer uppstår?

Vi brukar våld och makt för att driva igenom det vi vill.
Det är en "snabb" och "enkel" väg men med ett väldigt dyrt pris.
Priset som vi får betala är förlorat förtroende, gemenskap och samarbete.
Ja jag ser det faktiskt så, för mig är detta faktiskt en form av våld.
Skulle man bli utsatt för detta på sin arbetsplats t.ex. så skulle vi inte tycka att det var okej. 
Hästen är skapt för samarbete, något som vi som människa tydligen har mindre lätt för.
Vi vill bestämma och styra och då uppstår dessa situationer.
Tänk så många gånger vi fått höra att vi ska "bestämma över hästen".
Den blir farlig om vi inte tydligt visar vad som gäller, mm.

Men kanske är det så att vi bara applicerar vårt mänskliga beteende på hästen, att vi faktiskt inte kan se vilket väsen de egentligen är.
För dessa beteenden gynnar inte hästen på något sätt.
Den gör inte saker för att jävlas eller vara dum.
Den vill samarbeta med oss!
När det inte funkar är det vi som måste fundera på varför.
Men när vi inte klarar det, när vi bossat runt hästen för mycket, ja då möts vi av dessa frustrationer och "oönskade" beteenden.
Öron som slickas bakåt, hästar som inte blinkar, inte andas, bockar, stegrar, vägrar gå, sliter sig, lägger sig ned, stänger in sig i sig själva, får tomma ögon *ryser*
Men hästen är ju bara häst....
Det är inte vår uppgift att försöka göra den till en människa eller än värre en slav.
Det är vår uppgift att låta den vara just häst och möte den på dessa villkor och utifrån det samarbeta tillsammans på lika premisser.

Det är faktiskt inte så svårt egentligen! 

Såsom i himlen

Igår var det äntligen dags för årets första och ända kurs för Birgitta Järnåker här i Sundsvall.
Som jag längtat!
Jag visste redan när jag anmälde mig att denna kurs var för mig och Prickig!
Det var hans tur och vi skulle få ut så mycket av att ett par extra ögon tittade på oss och att någon med samma syn på detta med "ridning" kom med råd och tips.

I veckor hade vi förberett oss och när det väl blev lördag gick allt så lätt.
Han är så självklar, han är så världsvan, han är mer än vi någonsin kan förstå min fina Pilgrim.

Kursen var på vackra Lögdö bruk och solen sken och det blev en riktig försommardag med över 20 graders värme.

Jag och Prickig var först ut och han var verkligen som en dröm!
Första passet fick vi många bra övningar och vi red i skritt och trav.
Jag och Prickig har ju endast galopperat rakt fram ute innan, vi har aldrig ridit på en ridbana och vi har aldrig gjort galoppfattningar på riktigt förut.

Så när det blev dags för pass 2 kom jag och Birgitta fram till att vi kanske skulle titta lite på fattningarna.
Efter en långsida i "ökad" trav med en jäkla påskjut fattade Prickig vad jag ville och han tog så himla fina fattningar både åt vänster och höger.
Notera att vi ALDRIG galopperat i höger galopp innan och han bara tog den!

Det är verkligen lätt när det är rätt.
Han höll galoppen fint även genom kortsidorna, helt otroligt.
Denna häst är verkligen en dröm, en dröm som är sann!

Birgitta tyckte att Prickig var jätte fin och hade en bra ridhäst modell.
Hon till och med kallade honom för ett skolboksexemplar.
Fin halsansättning, överlinje och att han satt bakbenen bra inunder sig.
Att hans rygg ofta bjöd in mig till att sitta på honom och att han såg ut som en Fredriksborgare.
Hon sa dessutom att han hade ett bra påskjut.

Många fina lovord och jag känner mig så stolt och ödmjuk över att få dela min resa med denna otroliga individ.

Här nedan kommer en massa bilder från kursen.
Det finns även filmer men de kommer senare.
De bilder där jag rider med turkos tröja är från första ridpasset och de med vit tröja från det andra ridpasset.
Notera även mitt för dagen nya schabrak, made by myself! *ler* *stolt*

Det var även otroligt härlig under andra ridpasset att känna hur Prickig verkligen tog form när vi hittade lite mer samling och han blev så otroligt fin!
Vi gjorde ett jätte kliv framåt i vår utveckling och nu är vi så fyllda med inspiration och nya idéer att jag knappt kommer kunna bärga mig.

(Lite mer om de övningar vi gjorde under kursen och filmer kommer i egna inlägg.)