Värme, inte bara i luften

Det brukar alltid vara kallt på midsommar, det är ett faktum.

Men i år kom det, undantaget som bekräftar regeln.

Det var varmt!

Ja varmt kanske är en överdrift men när man haft 10 grader i stort sätt hela juni, då är 18 grader varmt! Lördagen blev ännu härligare och solen sken varm från en blå himmel.

Detta blev första dagen jag såg att hästarna tyckte det var varmt.

Cappe lade sig raklång i skuggan så att de andra inte fick plats. Han har ett sådant stort ego denna lilla ponny samtidigt som han faktiskt är väldigt snäll mot de andra.

Har nästa aldrig sett han bita eller sparka, han bara är, med stor pondus.

Glada!
Så här glada var jag och Cappe efter turen med husse.

På lördagen i värmen tog vi en underbar ridtur jag, Cappe och husse.
Husse sprang och jag red på Cappe bredvid.
Det var något vi alltid gjorde ihop jag, Nokke och Tomas. Många långa turer har vi tagit på det viset och det var något vi älskade alla tre. När något blev läskigt kröp Nokke upp i ryggen på Tomas och lät sin mule snudda vid hans T-shirt.
Det var verkligen de 2 som var ute och sprang och jag hade äran att få följa med på deras tur.
Satt bara där på Nokkes rygg och åkte med, upp för backar, ner för backar och i alla deras race.

Cappe har inte varit riktigt mogen för detta, han har inte mentalt landat för att vara mottaglig.
Men mycket har hänt under den sista tiden och han och husse har nu en relation, något som verkligen värmer mitt hjärta. Cappe litar på sin husse och jag ser att han börjar vinna en allt större plats i husses hjärta. Husse är en del i Cappes liv nu, en viktig del.

Så när vi var ute i lördags så hände det! Det där magiska. Det blev husse och Cappe som var ute, jag var bara en galjonsfigur i sammanhanget.
Detta var fjärde gången vi var ute och plötsligt föll allt på plats, Cappe förstod sitt ansvar att vara draghjälp och löparkompis till husse. Åh han älskade det!

Jämfört med Nokke har Cappe storleken emot sig, hans ben är kortare och han har mindre lätt för att länga sina gångarter. Så han får verkligen kämpa för att hålla jämna steg med husse (som dessutom blivit ruggigt snabb).
Sista biten hem är det en lång och seg uppförsbacke.
I denna backe brukar husse spruta, en hastighet som är för snabb för trav och lite för jobbigt långsam för galopp.
Dröm om min förvåning när Cappe gör allt i sin makt för att hålla jämna steg med husse. Det resulterar i att han själv ligger och växlar mellan trav och galopp.
3 steg trav, 5 steg galopp, 4 steg trav, 2 steg galopp, 2 steg trav, 7 steg galopp, osv.
Jag bara satt där och gapade och log, log så att mungiporna nästan sprack.
När vi kom upp till backens krön var lyckan fullständig, Cappe fick beröm upp över öronen och en massa morötter.

Denna upplevelse blev så förlösande på något sätt.
Det blev lite som att hitta den där sista pusselbiten som saknades när du äntligen lagt klart det där 5000 bitars pusslet. Sista biten av blå himmel som föll på plats och jag vet att Nokke log åt oss genom solens strålar.

Och jag vet nu så här i efterhand vilken pusselbit det var som saknades och som vi till slut hittade.
Det var den sista biten i pusslet som är vår familj, vår alldeles speciella, underbara och fantastiska familj som fyller mig med kärlek varje dag.