Sommarkväll, du ljuva tolska

Nu är det nedräkning, 2 arbetsdagar kvar sedan är det 5 veckors semester.
Huvudet är fullt av idéer och massor jag vill hinna göra.
Listan kan göras lång men detta rör sig i huvudet just nu:

• Renovera klart garaget och få upp garageporten
• Bygga ridplan
• Färdigställa innertaket i stallet
• Måla stallet utvändigt
• Måla klart resterande väggar i stallet
• Dra sommarvatten till hagarna
• Bygga ny trapp till sommarhuset
• Bygga en stor soffa av lastpallar på altanen
• Gräva alla kanter på vägen runt gårdsplanen
• Fixa parkering nedanför stallet
• Fylla hål i gräsmattan med matjord och gräsfrö
• Tvätta och olja altanen
• Måla altan, bro och balkongräcken 

Inser att vi aldrig kommer hinna fixa allt och inte heller ha råd med allt vi vill göra men lite saker ska vi väl kunna bocka av.

Sedan återstår ju även 2 stora punkter och det är tapetsering och målning av sov- och vardagsrum.
Kommer bli så sjukt fint!

Igår blev det inte mycket gjort från mitt håll.
Var ut till Alnö när en av mina elever red en träningstävling i hoppning.
Gick så sjukt bra!
Sedan hem, äta och vila 30 min och sedan tog jag och Cappe en lång ridtur med en massa galopp.

Trodde han skulle vara trött och slö efter första dygnet på stora betet men dröm om min förvåning när en pigg ponny kom travandes mot mig i hagen och som sedan hade full fart hela ridturen.
Känner att han börjar få så himla mycket bättre kondis nu och det är så roligt.
Löpturerna med husse har verkligen gett resultat.

Ikväll blir det en lektion på Alnö och sedan lite mys med djuren.
Hoppas även hinna bära ut lite virke ur stallet innan sommargästerna kommer på söndag.
Ska bli så himla mysigt.

Sommar på riktigt

Så, nu går alla djuren på de stora betena.
Därmed är sommaren här på riktigt och jag går på semester nästa vecka.
Vet ni vad dygnet runt bete betyder?
SOVMORGON!
Oj va jag ska sova på lördag *fniss*

Blev en riktig fixardag igår.
Efterdrog tråden i kornas hage, fixade tråden på sommarbetet på de ställen den börjat slaka lite, bytte ut några skarvbläck, röjde ur 2 boxar i stallet till sommargästerna som kommer på söndag, började fixa en typ av sadelkammare åt dem och röjde undan resterna av vinterns ensilagebalar.  

Helt otroligt vad snabbt 4h försvinner men jag fick riktigt mycket gjort.

Tog med kameran ner när vi släppte hästarna på betet men eftersom de redan ätit gräs i över en månad så blev allt som hände att Cappe tog ca 10 galoppsprång.

Korna däremot är det betydligt mer fart på.
Köpte en vattensäck igår som man har i skottkärran och sedan fyller på i hagarna med.
Riktigt smart och bra grej!
Korna tyckte det var jätte roligt när jag drog skottkärran upp och ner längs deras hage och sprang bredvid och bockade och for.

Tyvärr är även de otroligt svåra att fota.
Inte som hästarna att de har huvudet i backen hela tiden utan här blir det två komular i linsen istället.
Det är helt omöjligt, de är som två plåster.
Snacka om lyckopiller som bara vill vara med matte hela tiden.

Ikväll hoppas jag hinna klart i stallet och sedan skall jag börja måla en hel massa råspont.

Värme, inte bara i luften

Det brukar alltid vara kallt på midsommar, det är ett faktum.

Men i år kom det, undantaget som bekräftar regeln.

Det var varmt!

Ja varmt kanske är en överdrift men när man haft 10 grader i stort sätt hela juni, då är 18 grader varmt! Lördagen blev ännu härligare och solen sken varm från en blå himmel.

Detta blev första dagen jag såg att hästarna tyckte det var varmt.

Cappe lade sig raklång i skuggan så att de andra inte fick plats. Han har ett sådant stort ego denna lilla ponny samtidigt som han faktiskt är väldigt snäll mot de andra.

Har nästa aldrig sett han bita eller sparka, han bara är, med stor pondus.

Glada!
Så här glada var jag och Cappe efter turen med husse.

På lördagen i värmen tog vi en underbar ridtur jag, Cappe och husse.
Husse sprang och jag red på Cappe bredvid.
Det var något vi alltid gjorde ihop jag, Nokke och Tomas. Många långa turer har vi tagit på det viset och det var något vi älskade alla tre. När något blev läskigt kröp Nokke upp i ryggen på Tomas och lät sin mule snudda vid hans T-shirt.
Det var verkligen de 2 som var ute och sprang och jag hade äran att få följa med på deras tur.
Satt bara där på Nokkes rygg och åkte med, upp för backar, ner för backar och i alla deras race.

Cappe har inte varit riktigt mogen för detta, han har inte mentalt landat för att vara mottaglig.
Men mycket har hänt under den sista tiden och han och husse har nu en relation, något som verkligen värmer mitt hjärta. Cappe litar på sin husse och jag ser att han börjar vinna en allt större plats i husses hjärta. Husse är en del i Cappes liv nu, en viktig del.

Så när vi var ute i lördags så hände det! Det där magiska. Det blev husse och Cappe som var ute, jag var bara en galjonsfigur i sammanhanget.
Detta var fjärde gången vi var ute och plötsligt föll allt på plats, Cappe förstod sitt ansvar att vara draghjälp och löparkompis till husse. Åh han älskade det!

Jämfört med Nokke har Cappe storleken emot sig, hans ben är kortare och han har mindre lätt för att länga sina gångarter. Så han får verkligen kämpa för att hålla jämna steg med husse (som dessutom blivit ruggigt snabb).
Sista biten hem är det en lång och seg uppförsbacke.
I denna backe brukar husse spruta, en hastighet som är för snabb för trav och lite för jobbigt långsam för galopp.
Dröm om min förvåning när Cappe gör allt i sin makt för att hålla jämna steg med husse. Det resulterar i att han själv ligger och växlar mellan trav och galopp.
3 steg trav, 5 steg galopp, 4 steg trav, 2 steg galopp, 2 steg trav, 7 steg galopp, osv.
Jag bara satt där och gapade och log, log så att mungiporna nästan sprack.
När vi kom upp till backens krön var lyckan fullständig, Cappe fick beröm upp över öronen och en massa morötter.

Denna upplevelse blev så förlösande på något sätt.
Det blev lite som att hitta den där sista pusselbiten som saknades när du äntligen lagt klart det där 5000 bitars pusslet. Sista biten av blå himmel som föll på plats och jag vet att Nokke log åt oss genom solens strålar.

Och jag vet nu så här i efterhand vilken pusselbit det var som saknades och som vi till slut hittade.
Det var den sista biten i pusslet som är vår familj, vår alldeles speciella, underbara och fantastiska familj som fyller mig med kärlek varje dag.

Lätt som en plätt!

Så nu var det gjort, jag har suttit på Lill-Jänta och det var lätt som en plätt!

Jag och Tomas hade satt upp elaggregatet till sommarbetet på sin plats under garagetaket och för att nå hade jag använt min uppsittningspall.

Direkt vi var klara flyttade vi över korna till den hagen och på vägen dit gick jag förbi pallen.

Kände att nu fanns det ingen återvändo längre...

De fick båda nosa på pallen som var ganska läskig i ungefär 15 sekunder.

Sedan blev det som vanligt när man introducerar något nytt för korna: "Kan man äta den här?" "Kan man klia sig på den?" "Kan man leka med den?"

Så det var bara att kliva upp på pallen och börja klappa dem därifrån.
Sedan gick det till som så att jag lade upp foten på Lill-Jäntas rygg, sedan hela benet, sedan satte jag mig i damsadel och sedan lät jag benet glida över och vips satt jag där på ryggen.

Hon stod still som ett litet ljus, flera gånger satt jag upp och sedan av igen.

Och hon var så himla duktig!

Men oj vad liten hon är, hon måste ju typ vara liten C-ponny.

Bandit är ju lite större men stora är de absolut inte.

Så nu är det inte alls långt borta innan jag rider genom byn på mina kor!

Gräsdjur

Oj, tydligen har en hel helg till passerat.
Hjälp vad snabbt tiden går!
Men nu börjar äntligen saker lugna ner sig lite.

Djuren går på ganska mycket bete nu.
Hästarna är uppe i 9h/dag och korna går från eftermiddag till morgon, ca 14h.
Hoppas kunna släppa dem helt i helgen, skulle vara så underbart!

Bandit och Lill-Jänta är så himla mysiga nu.
De vill bara pussas och kramas hela tiden och de gillar att gå i hagen bredvid hästarna, tror de känner att de är med mer då. De är liksom med där det händer saker och har full koll på allt som sker.

Släppte dem i hästarnas riktiga beteshage igår då Bandit var på väg ut genom tråden på inbeteshagen eftersom den hagen inte har någon ström.
Beteshagen är väldigt stor och längst ned går den jämte hästarnas inbeteshage.
Det tog inte lång tid förrän korna knatat hela vägen ned och stod vid hästarna och åt.

Hoppas kunna släppa ihop dem i sommar.
Tror de skulle gilla det och skulle det inte vara härligt med en stor flock!?

Snart semester

Det börjar bli så härliga kvällar nu.
Ljust, inga kusar och frisk luft. Perfekt ridväder.
Jag och Cappe har tagit någon sväng runt byn och det har varit riktigt ljuvligt.
I början på veckan red vi upp på det andra berget. Blev en rejäl lång brant backe upp för hästarna, så nyttigt. Tror jag och Cappe ska börja köra lite intervaller i den backen.

Herregud, de äter gräs ca 4-5h om dagen nu, jag har dragit ned rejält på höet och ändå har de blivit runda som bollar.
Nej, nu är det bara att sätta fart på motionen!

I helgen är det både bröllop och födelsedagskalas så det blir fullt upp med roliga saker och ikväll är det skolavslutningsmiddag för W.
Kommer dock kunna ta sovmorgon på lördag och längtar riktigt mycket.
Kan inte minnas när jag sov längre än till senast 6 sist...

Hoppas ni alla får en skön helg!

Vår resa - film

Har försökt sammanställa min och Cappes resa i en film.
Tyvärr har jag dock väldigt lite filmat men har klippt ihop det jag har.

Har fokuserat på ren skritt och trav utan att vi gör något konstigt eller avancerat, tänkte att det blir lättast att jämföra så.

Vår resa har verkligen varit tuff.
Visst visade Cappe väldigt snabbt att han hade talang och vi kunde börja nosa på saker jag aldrig trodde vi skulle göra, samtidigt var grunden långt ifrån klar och den har tagit oss 3år att bygga.

Har alltid sagt att han är min ferrari och att jag måste lära mig köra honom, tror jag kommit en bit på vägen nu. Men det har verkligen inte varit lätt.
Han är den svåraste häst jag ridit samtidigt som han är den som har lättast för sig.
Men att i hela sitt ridna liv ha haft ont i munnen, snedbelastat, lärt sig gå emot bett och förhållningar gör att man har ett rätt knepigt läge att börja i.
Lägg på det att han är överambitiös, rastlös och väldigt pigg. Så man hade ungefär 5-10min på sig under varje passa att träna grunder. Sedan börjar han hitta på eget.

Han har tränat mitt tålamod, min känsla och satt alla mina teoretiska kunskaper på prov. Men han har även fått mig att växa.
När jag köpte Cappe trodde veterinären vid upptäckten av tanden att han aldrig skulle kunna gå "normal". Att han alltid skulle felbelasta och vrida på huvudet eftersom han gått så hela sitt liv.
Så det är med stolthet nu jag kan säga att han faktiskt är en helt normal häst.
Visst är linjeringen fortfarande mindre lätt till höger, men säg den häst som är helt lika i båda varv. Det som uppstår nu är en helt normal ojämnhet som vi också kommer komma till rätta med.

Nu kan vi rida fokuserat i ett helt pass och Cappe har funnit ett inre lugn.
Det är det som är så fantastiskt med denna träning, hästarna utvecklas även mentalt.

Nä nu ska jag sluta babbla så ni kan titta på filmen, men för att underlätta för er så kan ni titta efter följande:

• Ojämnhet i rörelsemönstret fram
• Om han vrider nosen åt något håll
• Huvudets placering
• Halsens placering och lyft 
• Användandet av bakbenen (steglängd, vinkel, muskelaktivitet, vart bakhoven landar under kroppen)
• Ansiktsuttryck
• Reaktion på förhållningar
• Munnen
• Avspändhet
• Utstrålning

Lämna gärna en kommentar, är roligt att höra vad ni ser.

Klappa sig själv på axeln

Att ge sig självberöm är något alla behöver göra, att stanna upp och inse hur mycket man gjort och att man faktiskt är duktig tror jag är jätte viktigt!

Sista veckorna har varit så sjukt stressiga, på tok för mycket på agendan och det har känts som om tiden inte riktigt har räckt till plus för lite sömn på det...
Nu ser dock tillvaron lite lugnare ut och jag hoppas att under denna vecka hinna med lite av de saker som hamnat efter.

Dock fick jag en sådan energiboost igår som jag kommer kunna leva på hela veckan.
Vi har i ARV en studiecirkel just nu där vi filmar olika övningar som vi delar med oss av och sedan diskuterar tillsammans.

Jag red och filmade i lördags.
Cappe hade stått 2 dagar och var lite ofokuserad tyckte jag.
Men jäklar när jag såg filmen! Vad mycket som har hänt.
Han håller ihop kroppen, bär huvudet själv, är lugn i munnen och har full kontroll på sina bakben.
Jag blev verkligen imponerad, utan att vi egentligen gjorde något märkvärdigt.
Inser också vad höga krav jag har på honom *skäms* Att jag strävar efter en viss känsla, känner mig lite missnöjd när jag inte når den men sedan ser att han gjort ett jätte bra jobb och gett mig sitt bästa.
Det blev verkligen en tankeställare och jag blev ännu mer ödmjuk inför min häst.
Förstod ytterligare lite till vad han faktiskt lär mig och varför.

Ska i alla fall i veckan försöka klippa ihop lite filmsnuttar så ni ska få se hans utveckling, kommer bli jätte roligt att se och lärorikt.

Ikväll blir det plantering av en massa blommor och buskar på gården och förhoppningsvis en kvällsridtur i solsken. 

Terre á Terre

Jag har börjat lägga lite fokus på terre á terren nu med Cappe.
Fick hjälpgivningen förklarad för mig av Birgitta på kursen i maj och har nu experimenterat lite. 
Känner att jag behöver en hjälp för detta så jag får en av- och påknapp. 

För er som inte vet vad en terre á terre är så är det en sorts galopp men det kan även vara levader i serier. Hästen rör sig med både fram- och bakben parallellt, alltså rörelsemönstret blir jämfota framåt. Hästen ska vara rak i kroppen och ur terre à terren kan hästen bokstavligt talat göra allt, det vill säga röra sig i alla riktningar och göra alla skolor.
En dröm jag har är att rida "korset" i terre á terre (se filmen nedanför, 3min in i klippet kommer den bästa terre á terre jag sett). 
Givetvis har alla hästar olika lätt för sig att utföra terre á terre. Vissa erbjuder sig att utföra denna övning frivilligt medan andra hästar måste lära sig den mer mödosamt. Cappe, som ni säkert förstått, erbjuder den själv.

Longerade Cappe i måndags och jobbade med detta från backen, försökte höja kravet och be om fler steg. Till min förvåning funkade det super!
Cappe vill så gärna göra rätt och när han väl förstår göra han mer än gärna saker även om de är jätte jobbiga.

Satt sedan upp och red och testade lite och även där gick det riktigt bra.
Jag får dock passa mig för om jag gör hjälpen för kraftigt blir det bocksprång framåt *fniss*.
Det som är minst lätt är att efter detta få honom att inte lägga in terre á terre i allt annat jag ber om.
Han gör det endast för att han känner sig duktig och vill göra det som är svårast för det borde ge han mest morötter *smila*.
Och visst jag erkänner att jag gärna belönar hans försök, så som jag alltid gjort på Nokke men har kommit fram till att jag måste vara mer försiktig på Cappe. Han är så smart, så en belöning = han har lärt sig övningen.

Så fokus i förrgår låg i att renodla hjälperna och börja befästa hjälpen för terre á terre och på så sätt hitta av- och påknappen
Gick faktiskt över förväntan.

Han lär mig så mycket denna ponny, från att ha ridit på enbart känsla måste jag nu plocka isär allt, analysera och lägga ihop känslan med teori och medvetna val.
Något som jag märker ger mig otroligt mycket och utvecklar mig som ryttare.

Ska bli spännande att se hur lång tid detta kommer ta, allt är helt upp till mig.
Men nu tycker jag ni ska titta på filmen och njuta av det ni ser vid 3min!

Meningen med det som händer, eller tankar en tisdag...

I oktober 2011 skrev jag detta på FB och jag är helt övertygad nu om att Tomten finns.
I december samma år blev det klart, Cappe skulle bli min!

Det har hänt en del saker sista dagarna som fått mig att fundera ganska mycket, men kan inte berätta mer om det just nu. Vi får se vad som händer.

I alla fall har det fått mig att börja fundera på hur jag träffade mina hästar.

Nokke:
Denna historia skulle jag kunna berätta tusen gånger men det får bli kortversionen. 
Jag hade ridit min systers kompis gamla hopphäst ett tag, tyvärr bestämde sig ägaren för att sälja henne. Pappa hade precis blivit arbetslös så vi hade inte råd att köpa henne, trots ett väldigt fint erbjudande...
Dock kände ägaren en annan dam som behövde hjälp med sina hästar, jag åkte dit och mötte Nokke.
Med Nokke var det kärlek från första sekunden, från min sida.
Nokke var mer skeptiskt och tordes inte tro eller hoppas på något. Det tog många år innan han sa "du och jag för alltid matte".

Cappe:
Cappe träffade jag på ridskolan jag red på. Han blev inköpt som ridskoleponny och ofta får nya ponnysar gå på storhästlektionerna innan de får börja gå med barnen. Jag red Cappe när han var ganska ny och när jag satt av sa jag "detta är min häst".
Han kunde absolut ingenting och alla tyckte jag var knäpp.
Men jag hade ju Nokke, han var min nummer 1 och jag hade varken tid eller råd med en till häst.
Men det roliga i detta är att Cappe hade bestämt sig att han skulle bo hos mig, här var det han som var övertygad.
Han började ganska snabbt bete sig illa på lektionerna och många barn har åkt av hans rygg.
Det ledde till att jag väldigt ofta fick rida honom. "Cappe har inte varit snäll idag så du får ta han" eller "idag är han billig".
Åh jag älskade det!
Det roliga i kråksången var att han ALDRIG var "dum" med mig.
Inte en endaste gång bockade han med mig, vägrade på ett hinder eller betedde sig "illa"
Fick ofta höra av ridläraren "Men Yvonne det där kan han ju inte! Men han gör det med dig!?" (när vi t.ex. red öppna längs långsidan). Ofta såg jag han bråka med andra vuxna ryttare, bocka och verkligen säga ifrån och det skar i mitt hjärta.
Nu vet vi ju vad hans beteende kom ifrån till stor del och jag är rätt säker på att även jag orsakade honom smärta i munnen ibland, men han visade det aldrig för mig.
Han till och med hade öronen framåt när jag red och gjorde sitt bästa.
Han kunde inte visa tydligare vad han ville.
Det tog 2 år men sedan blev han äntligen min!
Jag köpte honom utan besiktning även fast han ofta var ojämn höger fram, detta bara för att han sa till mig "jag har inte ont i kroppen!".

Efter han kommit hem till mig började en väldigt intressant resa.
Så här i efterhand förstår jag verkligen dess syfte.
Birgitta sa på senaste kursen "man kan se att han vet lite mer än oss andra" och jag förstår precis vad hon menar.
Han sa när han kom till mig "nu har jag gjort min del, resten är upp till dig".
3 år har det tagit innan jag förstått och nu blommar vår relation. Underbara ponny vad jag älskar dig!

När Nokke lämnade oss hade han "fixat" allt.
Han hade förberett mig, lämnat över ett stort ansvar till Cappe och Katarina och han hade sett till att vi hittade Maxine. Allt hade han ordnat.
Han var även tydlig med att berätta att han en dag skulle skicka en "ny" häst till mig.  

Många tankar som snurrar i mitt huvud idag.
Men allt brukar ordna sig om man lyssnar på magen.
Jag är bra på att lyssna på magen, Tomas lyssnar på huvudet, tillsammans tror jag det blir en bra kombination...
Vem vet vad framtiden håller, den som lever får se.

Ett år äldre

I lördags fyllde jag år, Tomas var i S-holm så jag firade födelsedagen med att åka till Hudik och ha clinic. Jätte mysigt som vanligt.

Vi var på ett nytt ställe denna gång och det var så himla fint där.

Solen sken och det var 16 grader varmt och jag fick färg på näsan *ler*.

Annars har denna vecka varit mest stressig. 

Cappe har fått stå hela veckan, men han är rätt glad ändå för han får äta gräs!

De har nu fått börja gå i inbeteshage nummer 2. 

Första dagen jag släppte dem dit smet Ojiji under grinden och sprang över vägen in på betet helt själv.

Han såg mycket nöjd ut och tyckte att han varit jätte duktig.

Han är verkligen en B-ponny i storhäst format.

Jag fortsatte min födelsedag med att bygga ut kornas hage.
Så nu kan de gå bakom stallet där det är tänkt att bli en ridplan så småning om.
Åh så glada de blev med en massa nytt gräs, de åt hela natten och såg ut som bollar på morgonen.
Så nu är det ny "klippt" längs stallväggen och ladan, blev så fint.

Ikväll ska jag dock se till att rida om det så blir mitt i natten.
Längtar så jag håller på att dö!